Liberalerna var starkt påverkade av de trygghetslösningar som såg dagens ljus i England, Frankrike och Tyskland och hade i riksdagen under 1880-talet tagit initiativet i det sociala reformarbetet – inte minst införande av fabriksinspektion och arbetsolycksfallsskydd. Inspirerad av det nya kejsarrikets rikskansler Otto von Bismarcks obligatoriska socialförsäkringssystem motionerade 1884 den stadsradi- kale, liberale riksdagsmannen Adolf Hedin om ett liknande svenskt system omfat- tande arbetsolycksfalls-, sjukdoms- och ålderdomförsäkringar. Skillnaden var att dessa försäkringar från första början var förankrade i det civila samhället och lade grunden för samverkan mellan arbetsgivare och löntagare. De från början motstri- diga parterna fack och arbetsgivare kunde enas på ett sådant sätt att de satte sig över de egna intressena och tillsammans formulerade ett gemensamt samhällsin- tresse – särintressen förvandlades till allmänintressen.
Efter både en, två och tre statliga utredningar – Arbetarförsäkringskommittéer med mera – började så smått en välfärdsstat byggas upp och verka, även om ersätt- ningsbeloppen länge var knapra och magra. 1901 blev det till exempel obligato- riskt för arbetsgivarna att försäkra sina anställda mot inkomstbortfall vid olyckor och skador på arbetsplatsen, vilka var mycket vanliga under industrikapitalismens genombrott.
Ett nytt ämbetsverk, Riksförsäkringsanstalten, inrättades samma år. Efter ett de- cennium hade denna myndighet tagit över hela ovan nämnda försäkringsverk- samhet och utmönstrat de många privata bolagen vars produkter inte fungerade särskilt väl på en konkurrensutsatt marknad. Denna statliga myndighet kom att följas av flera, varav Socialstyrelsen tidigt står ut som den arena där parterna på arbetsmarknaden kom att mötas under ordnade former.
De kommande nobelpristagarna Alva och Gunnar Myrdal formulerade i boken
Kris i befolkningsfrågan ett samhälleligt reformprogram som också innehöll stöd
till olika bostadspolitiska familjereformer. Socialminister Möller valde dock med omsorg vilka åtgärder han ansåg var genomförbara. Ett viktigt exempel är att ett första statligt, ekonomiskt stöd till de fackligt organiserade frivilliga arbetslöshets- kassorna infördes redan 1934. Resten överlämnades till den tidens omfattande, statliga utredningsväsende. I förlängningen av detta reformprogram formulerade
hur gjorde sverige? välfärdens framväxt
Myrdals lärjungar Rehn och Meidner den solidariska lönepolitikens teori38 vilken skulle underlätta välfärdsstatens och de sociala trygghetssystemens gemensamma finansiering.
Pensioner
1913, under liberalen Karl Staafs tid som statsminister, fattade riksdagen i nästan total enighet beslut om ett allmänt pensionssystem som innebar att hela svenska folket blev pensionssparare i den statliga folkpensionsfonden. Även de fattigaste och mest obemedlade kom att ingå genom att stat och kommun tog på sig rollen som premiebetalare för dessa grupper. Från 1914 erhöll alla kvinnor och män över 67 år varje månad en pensionsutbetalning (medellivslängden var vid denna tid 55 år). Sverige var därmed först i världen med ett pensionssystem som inte var beroende av inbetalade avgifter och där alla äldre fick ersättning från första dagen. Den lokala nivån lyftes av ett stort, finansiellt försörjningsansvar vilket inte minst riksdagens konservativa landsbygdsrepresentanter uppfattade som ett framsteg. Alla skulle vara med, varken rik eller fattig skulle uteslutas, och man ville på så sätt skapa en nationell gemenskap – folkhemmet som det senare kom att kallas. Den nya statliga myndigheten Folkpensionsanstalten administrerade systemet i samverkan med de kommunala pensionsnämnderna. I praktiken undgick ingen att bli skattebetalare, vilket redan nästan alla löntagare var genom den nyligen genomförda inkomstdeklarationen.
Från början var kvinnornas ersättning lägre än männens och gifta par fick mindre än ensamstående ogifta. På 1930-talet infördes en tregradig dyrortsgruppering, varvid de som bodde på landsbygden fick lite mindre tillägg än de som bodde i tätorter och större städer. Trots reformambitionen var dock fortfarande många pensionärer beroende av extrahjälp och äldre människor utgjorde en betydande grupp inom kategorin ”fattighjälpsmottagare”. 1948 blev det ändring på detta då ett betydligt mera generöst och enhetligt folkpensionssystem infördes. Kvinnor och män behandlades lika (gifta par och ensamstående behandlades dock fortfarande olika) och folkpensionärerna kunde därtill ansöka om kommunalt bostadstillägg.
38 Den solidariska lönepolitiken innebar att lönerna förhandlades centralt och sattes på en nivå som gjorde att de mest högproduktiva företagen gjorde goda vinster samtidigt som de lågproduktiva slogs ut. Det bidrog till att skynda på en strukturomvandling där anställda i lågproduktiva företag skulle flytta över till högproduktiva företag, samtidigt som löntagarna i den offentliga sektorn och låg- produktiva företag kunde höja sina löner. Samhällets strukturomvandling påskyndades när löne- nivåerna jämnades ut mellan olika branscher och regioner, politiken har ibland kallats för ”flyttlasspolitik”.
hur gjorde sverige? välfärdens framväxt
Nästa steg i utvecklingen av ett gemensamt offentligt pensionssystem var tillkom- sten av den allmänna tilläggspensionen (ATP) som gav alla yrkesverksamma en inkomstrelaterad pension. Ett alternativ hade varit att olika yrkesgrupper hade skapat sina egna tilläggspensionssystem. Före ATP:s genomförande fanns embryon till sådana yrkesgruppssystem. Dessa skulle senare komma tillbaka som komplet- terande avtalspensioner, varvid fack och arbetsgivare enades om ett bestämt av- drag på lönen för framtida pensionsutbetalning. De genom ATP-systemet skapade, statliga pensionsfonderna utgör än idag en viktig del av det svenska pensionsspar- systemet.
Sjukförsäkringar
Den allmänna sjukförsäkringen växte fram ur den tidigare nämnda, frivilliga sjuk- och begravningskasserörelsen som redan under 1890-talet hade fått statligt admi- nistrationsstöd. Dessa rörelser i det civila samhället arbetade för en omvandling av den gamla överhetsstaten till en ny typ av demokratisk stat och hade egentligen inget emot att deras verksamhet i praktiken förstatligades. Allmän sjukförsäkring utreddes av riksdag och regering i flera omgångar från 1880-talet och framåt innan ett riksdagsbeslut fattades strax efter andra världskrigets slut.
Beslutet var en del av ett mycket större, allmänt välfärdsprogram som riksdagen i bred enighet klubbade igenom. Den nya folkpensionen är redan nämnd, det allmänna barnbidraget skulle bli ett annat paradnummer. Sjukförsäkringen som kombinerade en allmän sjukvårdsförsäkring (som gav ersättning för läkarvård) med en allmän sjukpenningförsäkring (som gav ersättning för inkomstbortfall vid sjukdom) fanns delvis redan genom den frivilliga försäkringsrörelsens försorg. Samtidigt försvarade läkarkåren sina privilegier, inklusive rätten att ta betalt vid besök hos läkare.
Fackföreningarna ogillade de enhetliga ersättningsbeloppen i den först beslutade allmänna sjukförsäkringen, och de lyckades få till stånd en förändring som innebar att en inkomstrelaterad allmän sjukförsäkring infördes 1955. Den kom att samord- nas med den redan inkomstrelaterade, obligatoriska arbetsolycksfallsförsäkringen. Riksförsäkringsverket blev den myndighet som hade tillsyn över de länsvisa sjuk- kassorna vilka från 1962 döptes om till Försäkringskassan med länsnamnet som tillägg. Från denna tid blev försäkringskassan ansvarig för de flesta utbetalningar- na från socialförsäkringssystemet, inklusive pensioner och barnbidrag. Undantaget var det behovsprövade försörjningsstödet som administrerades på kommunal nivå.
Familjepolitik
Moderskapsförsäkring och liknande stöd var redan före den allmänna sjukförsäk- ringens införande en del av den statligt understödda, frivilliga sjukförsäkringen. Det stora utredningsarbete som kännetecknade 1940-talet landade också i ett
hur gjorde sverige? välfärdens framväxt
förslag om enhetligt barnbidrag till alla barn under 16 år. Detta infördes 1948 och beslutades av riksdagen i totalt samförstånd. Inga barn skulle skiljas ut på grund av föräldrarnas ekonomiska situation, vare sig de var rika eller fattiga. Även om tanken var utopisk skulle alla barn i någon mening ges lika förutsättningar, argu- ment som också kom att användas när förskolan senare byggdes ut.
Efter den allmänna sjukförsäkringens införande 1955 påbörjades ett omfattande familjepolitiskt reformarbete. 1974 resulterade detta i den nu så etablerade föräld- raförsäkringen, vars regler medför att män såväl som kvinnor kan vara hemma un- der barnets första uppväxtår med bibehållen ekonomisk trygghet för både vuxna och barn. Jämställdhet blev målet.
I föräldraförsäkringen är det den först på 1990-talet införda pappamånaden som är det mest tydliga exemplet på offensiva ingrepp i rådande familjenormer, där kvinnor fortsatt tar ut merparten av ersättningen. Bostadsbidrag till barnfamiljer fanns redan före försäkringens tillkomst men fick allt större betydelse, inte minst sedan ett mycket omfattande bostadsbyggnadsprogram i stort hade rått bot på bristen på bostäder.
Utjämnade levnadsförhållanden
De första efterkrigsdecenniernas välfärdsbygge ledde till minskade klyftor i samhäl- let, mindre klasskillnader och en påtaglig inkomstutjämning samtidigt som enför- sörjarfamiljen försvann. Den solidariska lönepolitiken och de sociala trygghetsför- säkringarna bidrog kraftfullt till utvecklingen av ett finmaskigt, socialt skyddsnät. Full sysselsättning för både kvinnor och män uppnåddes med ungefär en tredjedel av arbetskraften anställd i den offentliga sektorn, främst kommuner och landsting. Samtidigt skapade de generella sociala försäkringssystemen tillsammans med det kommunala sociala skyddsnätet nog det närmaste något land kommit medbor- garlön under arbetspliktens upprätthållande. Det behovsprövade socialbidraget (numera försörjningsstöd) fick en mer marginell roll i takt med utvecklingen av trygghetsförsäkringarna. Skola, vård och omsorg var undandraget marknad och bedrevs huvudsakligen i offentlig regi, där deltidsarbetande kvinnor utgjorde en stor grupp bland de anställda. Privata skolor och vårdgivare tillhörde undanta- gen. Det var hela detta system som skulle utsättas för vad som i efterhand kallats