rätten
Sociala trygghetssystem bidrar alltså till att förverkliga en rad mänskliga rättighe- ter. Men social trygghet är också en mänsklig rättighet i sig. Den slås fast både i FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter och i konventionen om eko- nomiska, sociala och kulturella rättigheter (ESK-rättigheter). Sociala trygghetssys- tem omfattar i ESK-konventionens mening såväl sociala transfereringar som barn- bidrag, familjebidrag och folkpensioner (vilka är fokus för denna antologi) som avgiftsbaserade socialförsäkringar som sjukersättning, arbetslöshetsersättning, tjänstepension och efterlevandeskydd.
För den internationella arbetsorganisationen ILO (International Labour Organi-
sation) som är ett fackorgan inom FN-systemet, har social trygghet varit en vik-
tig fråga sedan organisationen grundades 1919. ILO:s konvention 102 från 1952 anger minimistandarder för social trygghet. I deklarationen ”Social rättvisa för en rättvis globalisering” från 2008 lovar ILO att fortsätta verka för att alla stater ska se till att alla får rätt till social trygghet och att alla som behöver det ska ha rätt till en grundläggande inkomst (ILO, 2008).
”Sociala trygghetssystem bidrar inte enbart till mänsklig säkerhet, värdig- het och social rättvisa, utan lägger också grunden för politisk deltagande, delaktighet och utvecklandet av demokrati.”
Juan Somavia, ILO:s Generaldirketör, 2003
Även andra delar av FN-systemet har engagerat sig för att lyfta frågan om social trygghet som en del av sitt arbete för att främja mänskliga rättigheter. 2009 star- tades ”Initiativet för social grundtrygghet” (Social Protection Floor Initiative) av ILO, Världshälsoorganisationen (WHO) och andra FN-organ samt Världsbanken. Syftet är att bygga upp en koalition av internationella organisationer och bistånds- givare som kan ge stöd till länder i deras arbete för att upprätta system för sociala transfereringar och social service. De länder som deltar i samarbetet uppmanas att bygga upp ett minimipaket av social trygghet som ska omfatta ålderspension, barnbidrag, beredskapsarbeten samt grundläggande hälsovård.
Var och en har, i egenskap av samhällsmedlem, rätt till social trygghet, och är berättigad till att de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som krävs för hävdandet av hans eller hennes människovärde och utvecklingen av hans eller hennes personlighet, förverkligas genom nationella åtgärder och mellan- folkligt samarbete i enlighet med varje stats organisation och resurser.
sociala trygghetssystem stärker de mänskliga rättigheterna
Konventionsstaterna erkänner rätten för var och en till social trygghet, däri- bland socialförsäkring.
FN:s konvention om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna (artikel 9)
FN:s uttolkning av rätten till social trygghet
Trots att de är en del av ramverket för mänskliga rättigheter har ESK-rättigheterna länge inte varit lika accepterade som civila och politiska rättigheter. Stater har häv- dat att de inte har resurser för att uppfylla dessa rättigheter. Genom sina allmänna kommentarer har ESK-kommittén tolkat olika ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och lyft fram grunddragen i staternas förpliktelser. Den allmänna kom- mentaren nummer 19 handlar om rätten till social trygghet.
Stater har en skyldighet att uppfylla ekonomiska, sociala och kulturella rättig- heter, men hur ska det ske för ett fattigt land? Kräver man av Mali att de ska ge sin befolkning socialbidrag i samma nivå som Sverige gör? Hur ska ett fattigt land som Mali, med sina begränsade tillgångar, klara det? En del av svaret är att ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter ska uppfyllas progressivt. Det inne- bär att man kräver av stater att de gradvis förverkligar dessa rättigheter genom att använda sina tillgängliga tillgångar maximalt.
”Skyldigheten betyder att konventionsstaterna så snabbt som möjligt ska påbörja förverkligandet av rättigheterna. Under inga förhållanden ska detta tolkas som en underförstådd rätt för staterna att på obestämd tid skjuta upp ansträngningarna för att nå ett fullständigt förverkligande. Tvärtom har alla konventionsstater en skyldighet att genast ta itu med infriandet av sina plikter enligt konventionen.”35
35 Artikel 21, Limburgprinciperna. Limburgprinciperna har utarbetats av en samling folkrättsjurister, och beskriver innebörden av staternas skyldigheter enligt konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Artikel 2 i konventionen ställer krav på gradvis förverkligande av rättig- heterna i konventionen. I de riktlinjer som antogs som en följd av Limburgprinciperna 1997 (”the Maastricht Guidelines”) understryks att det är staten som har bevisbördan för att rättfärdiga bristen på förverkligande av rättigheterna.
sociala trygghetssystem stärker de mänskliga rättigheterna
ESK-kommitténs omfattande kommentar anger på ett detaljerat sätt hur stater bör arbeta för att förverkliga rätten till social trygghet. Kommittén följer samma prin- ciper som de har uttalat ska gälla för alla ESK-rättigheter:
• De anger vissa grundläggande krav – ekonomiska, sociala och kulturella rät- tigheter – som ska uppfyllas direkt. Även länder med små resurser måste ga- rantera en viss miniminivå för vad en stat måste respektera. De core obliga-
tions – grundläggande skyldigheter – som stater måste respektera gäller till
exempel rätten till liv, mat och hälsa och att garantera att ingen inom deras territorium svälter.
• Principen om icke-diskriminering gäller omedelbart; en stat får aldrig diskri- minera. Det innebär att de mest utsatta måste identifieras, och att staten ska se till att existerande eller planerade system inte leder till diskriminering och att särskilt utsatta grupper särskilt beaktas.
Tillgänglighet är en princip som gäller för alla ESK-rättigheter. För att en stat ska uppfylla rätten till social trygghet måste den sociala trygghet som staten erbju- der täcka in alla, även de grupper som själva inte kan vara med och finansiera den genom avgifter. Den sociala tryggheten måste erbjudas alla grupper utan diskriminering.
I kommentaren anges att ersättningar ska betalas ut i tid och på ett lättillgängligt sätt. Det ska vara enkelt att få tillgång till systemet, liksom att göra inbetalningar till inkomstbaserade system.
ESK-kommittén anger också i sin kommentar att sociala trygghetssystem måste vara skäliga. Det betyder bland annat att sociala trygghetssystem måste bidra till att upprätthålla människors värdighet. De ska vara tillräckligt stora och betalas ut under tillräckligt lång tid för att säkerställa en skälig levnadsstandard. När en stat väl har infört en ekonomisk, social eller kulturell rättighet får den inte dras tillbaka. Om det är nödvändigt kan en stat söka internationellt samarbete för att uppfylla rätten till social trygghet.
Internationell samverkan
För att en stat ska kunna hävda att de inte har råd att genomföra miniminivån av social trygghet, måste de visa att de har vidtagit varje möjlig åtgärd och har använt alla tillgängliga resurser för att uppfylla dessa minimiskyldigheter så snart som möjligt. Då en stat inte kan förverkliga miniminivåerna på egen hand bör de söka hjälp genom internationellt utvecklingssamarbete.
ESK-kommittén påminner om att alla stater har ett ansvar för att de mänskliga rättigheterna respekteras och uppfylls världen över. ESK-konventionen anger att
sociala trygghetssystem stärker de mänskliga rättigheterna
stater måste samarbeta internationellt. Alla stater har, utöver sitt nationella ansvar, också ett internationellt ansvar för att rättigheterna i konventionen uppfylls. De stater som har tillräckliga resurser bör bistå dem som inte har tillgångar nog att uppfylla rätten till social trygghet. Det kan ske genom finansiellt stöd eller genom teknisk assistans, det vill säga att ett land delar med sig av egna erfarenheter av att införa eller bygga ut sociala trygghetssystem.
Alla stater bör också se till att rätten till social trygghet ges tillräcklig uppmärk- samhet i internationella överenskommelser.