Begreppet aktionsforskning användes redan på 1940-talet av Kurt Lewin. Dess- förinnan bedrev bland annat John Dewey en aktionsorienterad forskning (Hans- son 2003). Han var en av pragmatismens teoretiker och verkade i USA under första halvan av 1900-talet. Dewey hade som utgångspunkt att kunskap skapas i praktisk handling och betonade demokrati och deltagande som viktiga förutsätt- ningar. Även Kurt Lewin var influerad av pragmatism (Hansson 2003). Hans intresse för grupper, experimentellt lärande och aktionsforskning har också på- verkat många. Han verkade inom gestaltpsykologin och utvecklade bland annat fältteorin. Lewin lämnade Tyskland i början av 30-talet och levde i exil i USA och där utvecklade han idéer om aktionsforskning som ett sätt att mobilisera samhällsvetenskap mot auktoritära strukturer (Aagaard Nielsen & Steen Nielsen 2006). Genom praktiska experiment och ett gemensamt lärande ville han få de- mokratiska kulturer att växa fram. I sina experiment tränades deltagarna i demo- kratiska arbetssätt samtidigt som kunskap skapades om samarbete, problemlös-
ning med mera. Enligt Agneta Hanssons beskrivning av aktionsforskning (2003) kan följande karaktäristiska drag tecknas för aktionsforskning generellt:
• En inriktning på praktik, till exempel på arbetsplatser.
• Förändring står i fokus och är integrerad med forskningen, både som ett sätt att lösa problem och skapa kunskap om skeenden.
• Ett gemensamt lärande mellan forskare och deltagare.
• Det pågår en cyklisk process med återkopplingar och som skapar möj- ligheter till förändringar som löpande utvärderas för vidare studier. • Ett försök till en helhetsförståelse av problem med ambitionen att skapa
både praktisk problemlösning och teoriutveckling.
• Deltagarna är centrala i forskningsprocessen. Deras aktiva deltagande bygger på samarbete, gemensamt lärande och kompetensutveckling. • En värdegemenskap mellan praktiker och deltagare framhålls som
kopplas samman med emancipatoriska ideal.
Herr & Andersson (2005) hävdar också att aktionsforskning är grundat i vär- deringar och att utan grundläggande gemensamma mål är det svårt att bedriva aktionsforskning. De påpekar att forskningen drivs i miljöer som speglar ett samhälle som karaktäriseras av värderingar i konflikt och en ojämn distribution av resurser och makt.
Paulo Freire (1972) var en framträdande person inom den kritiska aktions- forskningen. Han var professor i pedagogik i Brasilien och utvecklade teorier om hur förändring kan skapas genom medvetenhet och dialog bland annat. An- ders W Johansson (2008) diskuterar Freire och menar att han starkt betonade medvetenhet, som förutsätter en kritisk reflektion. Medvetenheten föregår i sin tur förändring. Freire (1972) menade att förtryck skapade en tyst likgiltighet, där de förtryckta införlivar en självuppfattning om att vara okunniga och odugliga som förmedlas i ett förtryck. Istället kan en reflekterande kunskap byggas i en dialog och på så sätt kan nya kunskaper formas och passivitet brytas. En viktig poäng är att reflektionen ska bidra till att strukturer blir synliga för att inte åter- skapas, och för att en verklig frigörelse ska bli möjlig (W Johansson 2008). För att kunna skapa sig en alternativ bild av en annan verklighet behövs distans en- ligt Freire (W Johansson 2008). Före förändring kommer kritisk reflektion som skapar medvetenhet. Han skriver om den vanliga bilden av relationen mellan lärare och elev, där läraren är den meddelande och eleven den mottagande (Frei- re 1972). Istället lär båda, inbegripna som de är, i en dialog. Dialogens väsen är ordet och ordets två dimensioner är reflektion och handling (Freire 1972). Den egna reflekterade kunskapen som läraren har, blir föremål för nya reflektioner från eleverna och även av läraren själv. Nya kunskaper formas och passiviteten bryts (W Johansson 2008). Olav Eikeland (2006) använder relationen mästare och lärjunge som en illustration över ett möte mellan deltagare och forskare. Båda är växelvis såväl mästare som lärjunge, och olika slags kunskap gör att rol- lerna skiftar. Konceptet mästare – lärjunge har dock kritiserats av feministiska forskare för att det döljer sociala maktrelationer, där såväl klass som genus inte
blir synliga (Gunnarsson 2006). Att bygga en rörelse där bilden lärare och elev växlar har varit en förutsättning för de relationer som har utvecklats i grupperna. Självreflektion för alla, både individuellt och i mötet med varandra, har varit viktig. Freires perspektiv ligger nära ett feministiskt; frigörelse förutsätter ett brott med reproducerandet av strukturer som upprätthåller en maktordning. Fia Andersson (2007) kopplar samman Freires syn på kunskapsutveckling genom dialoger som ett medvetandegörande med feministisk och emancipatorisk forsk- ning, där Patricia Maguire (2001) är en av förgrundsgestalterna.
Kurt Aagaard och Birger Steen Nielsen (2006) diskuterar två delar i den nor- diska aktionsforskningen, en pragmatisk del och en baserad på kritisk teori och som författarna tillhör, kallad kritisk utopisk aktionsforskning (Aagaard Nielsen & Steen Nielsen 2006). De menar att arvet från Kurt Lewin inte ska begränsas till en fråga om en närmare relation mellan teori och praktik, det rymmer också möjligheten att utveckla demokratiska kunskapsformer och en kritik av domi- nanta strukturer och kulturer i samhället. Genom praktiska experiment sökte Lewin en integrering av forskning och utbildning för att möjliggöra en mer de- mokratisk kultur. Han utvecklade experiment med dubbla syften; deltagarna trä- nades i en demokratisk gruppdynamik samtidigt som ny kunskap utvecklades om bättre samarbete i organisationer. Forskarna menar att aktionsforskarens roll är att blanda sig i en social och kulturell process genom att försöka organisera en skapande kunskapsprocess (Aagaard Nielsen & Steen Nielsen 2006).
Lewin såg forskarens påverkan som något produktivt i kunskapsprocessen. Han såg fältet som något i rörelse eller förändring. Samtidigt såg han hur en tra- ditionell forskning, med en objektifierande syn på människor bekräftade och bi- drog till auktoritära strukturer i samhället. Genom att ge människor större ansvar och delaktighet, ville han bidra till att skapa ett demokratiskt samhälle där ak- tionsforskning kunde spela en roll för att skapa en annorlunda inriktning av samhället, skriver Aagaard Nielsen och Steen Nielsen.
Aktionsforskning kan skapa ett ”fri-rum” (free spaces), ett utrymme för social föreställning som inte är möjligt på samma sätt i vardagslivet. Reflektioner sker inte bara i största allmänhet, utan med en ambition att dekonstruera verkligheter. Samhället är till delar ”nedfryst” och en utmaning för aktionsforskning är att ”tina upp” samhället, att skapa nytt och röra sig bortom förbättringar. Aagaard Nielsen och Steen Nielsen (2006) förespråkar en form av forskning, som de likt Lewin också kallar för laboratorier, där ett utrymme för förändring utanför var- dagens strukturer kan skapas. En metod där begreppet fri-rum används är fram- tidsverkstäder (Aagaard Nielsen & Steen Nielsen 2006, Schwencke 2006, Berg- ström Olofsdotter 2009), och målet är att både skapa demokratiska strukturer och ett laboratorium för fantasi och utopier. Jag tolkar fri-rum så att hur själva rummet är organiserat spelar stor roll – i mitt forskningsprojekt har stor kraft lagts på tillit, jämbördiga relationer och att utmana tankemönster och i vad som kan liknas vid en laboratorieform (som vi kallade verkstad) skulle utrymme ges åt att skapa vad som skulle kunna bli annorlunda.
Även Malin Lindberg (2009) använder begreppet i sitt forskningsprojekt där regionala nätverk av kvinnor granskar och utmanar tankemönster om svensk innovationspolitik. En viktig poäng med konceptet, menar hon, är att olika per- spektiv släpps fram, utan krav på ett bestämt resultat. Dessutom kombinerar hon fri-rum med den kritiska aktionsforskaren Stephen Kemmis (2006) begrepp ”ovälkomna sanningar” (unwelcome truths), en strävan efter att inte ta saker och ting för givet, utan en kritisk granskning.