Organisationen har satsat på ett omfattande projekt som kan ge inte bara nya normer och jämställdhet, utan även värdefull kunskap om ett förändringsarbete med fokus på genus och jämställdhet. Som de fyra förändringsledarna berättar om i dialogen, hade så många omfattats på olika sätt av lärande, handlingar och
samtal, att det började sätta spår i organisationens vardagspraktik. Det hade bli- vit en kritisk massa och inte bara på handlingsnivån, utan även på den diskursiva nivån hade förändringar skett – vad som var talbart och hur människor talade om genus och jämställdhet i organisationen.
Organisationen har stora möjligheter att skapa nytt genom att så många av medarbetarna har gått i ett långt program. Dessutom har det genomförts en rad studier genomförda av deltagare runt om i landet, som gemensamt skapar en bild av organisationen. Deltagarna har dessutom kunskaper i förändringsprocesser.
Men kunskap och reflektion räcker inte, det behövs vilja och systemvillkor (jfr normmodellen s. 66). Ledningen behöver utveckla en tydlig målbild från det arbete som har gjorts och skapa systemvillkor för den förändringen. Det har re- dan gjorts till en viss del, men utifrån samlade kunskaper om återställande me- kanismer i genusarbetet, behövs en tydlig struktur och strategi (Abrahamsson 2000, Pettersson 1996). Det var också något som nätverk 5 tydligt uttryckte – att ha en plan för återkoppling, att systematisera både strategin men även kontakten, återkopplingen mellan aktörer för förändring.
Det fanns en kritisk massa, en växande grupp av förändringsledare, till skill- nad från de andra nätverken. Maktrelationer och rådande normer spelade en roll för vad som betraktades som möjligt att göra. Det i sin tur påverkades av var i organisationen och med vilka de olika deltagarna befann sig. En ökad medve- tenhet gav även insikter om patriarkala mönster i den fackliga kulturen och frå- gan är var gränsen går för vad som är möjligt att utmana. Den frågan väcktes upprepade gånger och tog sig uttryck på olika sätt; löpande dialog fördes med ansvarig projektledare men kopplingen till ledningen hade behövt vara starkare även om den varit mer aktiv än någon i de andra nätverken.
I en av de nya grupperna ledda av de fyra förändringsledarna hade en av del- tagarna frågat sig om förändringsledarrollen innebar att kriga. Han hade uppfat- tat att det fanns starka spänningsfält som han gick in i som en synlig aktör. Det hade satt igång diskussioner om vad som utmanas och hur uttalat stödet var.
Mina reflektioner över metoden livslinjen är, att förutom det användbara med att själv reflektera över sin egen prägling och höra andras tankar på samma tema, ges möjligheter att koppla budskap om genus på samhällelig nivå till en personlig nivå. Genom att använda det vi gjorde och återkoppla berättelserna med nya händelser och teori, skapades ett lärande som gjorde konstruktionen av genus tydlig. En rad vardagliga händelser och ordningar, små och stora beslut fattade av människor, som på olika sätt bidrog till en ordning som till slut tas för given. Deltagare kom på efter hand budskap de hört, men inte aktivt tidigare re- flekterat över – som att ”bli inte homosexuell” som ett rakt budskap till en pojke från en mamma. Förståelsen av det underförstådda, det kroppsliga, växte också fram. Berättelser om lärare som tystnar, vänder barnet ryggen när det blir för högljutt eller vad det var som störde, kom från kvinnor och växte fram efterhand i den återkommande självreflektionen. Många gånger kan den formen av präg- ling vara just censurerad, för att den säkert var smärtsam. Det är en stark inter-
vention av en vuxen att vända ett barn ryggen vid oönskat beteende. Genuspräg- lingen görs med andra ord på många olika sätt, i samspel och i vardagen.
Att dessutom använda reflektioner över den tidiga präglingen till att utforska hur organisationens samspel ser ut, var något som växte fram i nätverken efter- hand och främst gjordes i nätverk 5. Att reflektera över hur kvinnor och män bekräftar varandra respektive ger varandra budskap om hur man inte ska vara i organisationens praktik, är ett konkret sätt att utforska vilka normer som domi- nerar i organisationen.
Dessutom utvecklade de fyra förändringsledarna verktyg för att genomföra genusobservationer som var anpassade efter den egna organisationen. Deras un- derlag användes vid flera olika konferenser. Det tydliggör behovet av att inte använda färdiga checklistor utan skapa verktyg som är användbara i det sam- manhang som gäller.
9. Motstånd och förändring
We are suggesting that solid action research leads to a deepened understanding of the question posed as well as to more sophisticated questions. The findings should demon- strate this kind of deepened understanding, but how the re- searcher wants to represent them is more open.
(Herr & Anderson 2005, s. 86)
Jag kallar detta kapitel för Motstånd och förändring och anknyter också på så sätt till första kapitlet Jämställdhet, motstånd och förändring. Motstånd och för- ändring har varit ständigt återkommande teman i dessa aktionsinriktade projekt för jämställdhet på genusvetenskaplig grund som nätverksgrupperna handlade om. Herr och Andersons citat ovan om en fördjupad förståelse av frågorna som ställts och ytterligare frågeställningar har väglett dispositionen i kapitlet. Med stöd av de löpande reflektionerna i de föregående tre kapitlen vill jag lyfta fram några av de viktigaste bidragen från min studie.
Jag inleder med några centrala teman baserade på olika upptäckter i forsk- ningsprojektet. Först ett avsnitt om att genus och ojämställdhet berör, följt av ett avsnitt om motståndets ansikten där olika uttryck för motstånd har tematiserats. Därefter följer en text om censurbegreppet och exempel på vägar ut ur censur. Kopplat till detta diskuterar jag även aktörsrollen i förhållande till strukturer ut- ifrån deltagarna vid två av de deltagande organisationerna. Hur normer kan framkallas och förändras visas genom exempel både på händelser men även ge- nom metoder som bidragit till ett synliggörande och förändringsprocesser. I det sammanhanget ingår även de modeller som använts i mitt forskningsprojekt.