Yvonne Hirdmans bidrag om genussystem har spelat en stor roll för mig i min förståelse av genus (Hirdman 1990). Hon gör en tydlig koppling mellan makt- förhållanden mellan kvinnor och män och hur kvinnors underordning återskapas. Genusbegreppet, till skillnad från socialt kön, har en betydligt djupare innebörd av hur olika faktorer påverkar varandra, menar hon. Människan och hennes om- givning, ett kulturellt arv och sociala system som skapar våra livsvillkor på olika sätt hör ihop och påverkar varandra. Genus används som en hel process, i vilken
vi formas i våra genus, som i sin tur påverkar en rad faktorer i våra liv och sam- hällen (Hirdman 1990). I skapandet av genus formas hierarkier och olikhet. Ge- nom att forma olikhet mellan könen på en rad sätt, skapas också kvinnors under- ordning och mäns överordning. Vi får hierarkier, där könen ordnas och där detta är ett av de viktigaste sätten att skapa mening i en bestämd ordning, enligt Hirdman. Detta ordnande av vad som kopplas samman med kvinnor respektive män, skapar ett genussystem där kvinnor och män drivs mot olika sätt att handla. Kvinnor och män hålls åtskilda i samhället på många nivåer. Män har tillträde till vissa områden som inte kvinnor har. Kvinnor och män anvisas olika platser, olika arbeten och tillskrivs olika egenskaper (Hirdman 1990). Kvinnor och män bör inte finnas på samma platser och göra samma saker. Isärhållningen eller åt- skillnaden tar sig olika uttryck, och den könsuppdelade arbetsmarknaden är ett tydligt exempel på att kvinnor anses passa för vissa arbeten och män för vissa (Westberg 1996, Wahl, Holgersson & Höök 1998).
Fram växer ett mönster av ett genusordnande, ett mönster som hon kallar ge- nussystem och som utmärks av två logiker: att könen hålls isär och den manliga normen. På en systemnivå hålls könen isär och män som kategori överordnas. Det som kopplas som manligt står över det kvinnliga i en hierarkisk ordning. Manlighetens första budord är att inte vara kvinna (Hirdman 2001). Det som förknippas med manlighet är norm och värderas högre på en rad områden. Det män säger och gör värderas högre och män som kategori får större tillgång till resurser, makt och erkännande. Hirdman (1990) gör en tydlig koppling till makt och menar att kvinnors position i samhället utmärks av en inskränkt rörelsefri- het, av att bli kontrollerad: kvinnoförtryck som utmärks av kontroll och rörelse- begränsning.
Ett sätt att förstå hur detta går till, är begreppet genuskontrakt som kan ses som en osynlig överenskommelse som verkar på flera nivåer utifrån en rad före- ställningar om mannen och kvinnan (Hirdman 1990). Genom genuskontraktet växte ett aktörsperspektiv fram – det fanns någon som handlade i en bestämd riktning, men Hirdman menade att det inte stod i motsats till de strukturella mönster som skapas i en genusordning. Kontrakt öppnar för förhandling och be- greppet kopplar samman struktur och aktör istället för att skapa konstruerade motsättningar mellan dessa (Hirdman 2001). De osynliga överenskommelser som kontrakten ofta utgör, skapas inte bara i relationer mellan individer, utan är också en grund för organisationer, i våra liv som starkt är påverkat av genus som ordnande kategori.
”När man rör sig på så slipprig mark som den som rör kö- nens relationer, fylld av över- och underordning, makt och vanmakt, där alla är inblandade med sina liv, där alla har något att försvara och att gömma, där gäller det just att ha bra redskap.”
Flera nordiska genusforskare har utvecklat teorier och begrepp utifrån begreppet genuskontrakt. Hanne Haavinds (1985) begrepp ”den relativa underordningen” utvecklade hon efter att ha analyserat heterosexuella parrelationer. Hon visade hur mannen och kvinnan i relationer samarbetade för att både hålla underord- ningen dold och vid liv. Kontrakten gav kvinnan relativt stor handlingsfrihet, men gjordes i en relativ underordning till mannen. Begreppet tydliggjorde hur kvinnor kan vara nästan som män.
Hirdman studerade en nivå kopplad till ett system och utvecklade även de svenska genuskontraktens förändring över tid (Hirdman 1990). Gunnel Forsberg (2006) har studerat genuskontraktens lokala utformningar, på arbetsmarknaden till exempel, där hon kopplat kontrakten till i den utsträckning de praktiseras och därför påverkan från såväl handlingar, politik som lagstiftning. Lokala och regi- onala genuskontrakt har vuxit fram och Forsbergs slutsats är att kontrakten är sega, men inte statiska. Regioner i omvandling påverkar även genuskontraktens innehåll till exempel. Sammanfattningsvis har Forsberg utvecklat tre regionty- per: den första är en traditionell genuskontraktsregion, den andra en otraditionell genuskontraktsregion och den tredje den modernistisk genuskontraktsregion (Forsberg 2006, s. 102-103).
Att genusordnandet genomsyrar alla samhällen och påverkar institutioner, re- lationer, platser med mera finns en stor enighet om inom genusforskningen (Gothlin 1999). R. W. Connell (1987) betonar att genus görs i en process och hon definierar genusordning som ”…a historically constructed pattern of power
relations between men and women and definitions of femininity and masculini- ty.” (Connell 1987, s. 98). Genusordningen ser Connell som maktrelationer som skapas i relation och där en historisk process skapar mönster som leder till defi- nitioner av femininitet och maskulinitet. Istället för genussystem, används ge- nusordning, då Connell anser att system i för stor utsträckning kan betona att det inte är möjligt att förändra. Sociala relationer organiseras över tid i en process, som på en samhällelig nivå blir en genusordning, enligt Connell (Gothlin 1999). Genus är en social struktur, ett mönster i vår sociala ordning och där en rad praktiker styrs av den ordningen (Connell 2003).
Den statliga maktutredning, där Hirdman skrev om genussystemet (SOU 1990: 44) menade att genussystemet är ett av tre maktsystem i samhället, de två övriga är ett politiskt och ett ekonomiskt maktsystem. Några begrepp för denna maktordning är genussystem, genusordning, könsmaktssystem och könsordning. Jag utgår från begreppet genusordning, en ordning som existerar på flera nivåer, i grupper, individer och på en organisations- och samhällsnivå. Jag ser genus- ordningen även på en systemnivå, en rad strukturer som formar en ordning, vil- ket innebär att ordningen kan se olika ut, men den finns, och betyder att vi män- niskor på något sätt omfattas av denna. Människors handlingar ser jag som prak- tiker och där praktiker skapar strukturer, som i sin tur skapar en genusordning. Synen på hur ordningen kan förändras och vilken roll människor spelar, vilken roll strukturer spelar, vad som är möjligt att förändra och vad som kan verka
närmast ödesbestämt i denna historiskt nedtyngda ordning, är föremål för många genusforskares intresse.
För mig har det varit av stort intresse eftersom de nätverksgrupper som är mitt forskningsfokus var aktörer och de verkade i sina organisationer, i en rad struk- turer. Därför har frågan om aktör och struktur varit föremål för många samtal och dilemman. Jag återkommer till den frågan, framförallt kopplat till genus i organisationer som var sammanhanget för nätverksgrupperna.