Att använda flera vetenskapliga fält har för mig skapat behov av att tydliggöra inte minst de olika roller forskarrollen inneburit. Detta var även en växande kun- skap om en forskningsprocess på gruppnivå, där jag såg behovet att tydliggöra olika roller för mig själv och för nätverksgrupperna. Det gällde även för delta- garna på olika sätt, i samband med att olika processer också kunde ledas av olika deltagare. I forskningsprojektet har jag haft följande fyra roller:
1. Expertroll 2. Processledare
3. Deltagande erfarenhet 4. Ledare av analysprocesser
Expertroll
Varje nätverk tog sin början med en undersökande fas. Den utmärktes av för- medlande av genuskunskaper, reflektion samt stöd för och genomförande av del- tagarnas egna studier om den egna organisationen. Fasen syftade till att skapa en för gruppen gemensam plattform att stå på, som skulle utmärkas av det utfors- kande och reflekterande. Lärande om genus utvecklades parallellt med att vi lär- de om deltagarnas organisationer ur ett genusperspektiv.
Min roll bestod i att föreläsa om genus, leda en självreflektion om hur genus har präglat var och en, samt förmedla verktyg för att deltagarna skulle kunna genomföra egna organisationsstudier ur ett genusperspektiv. Jag var tydlig i nät- verken med att jag hade flera roller och att i den undersökande fasen var jag främst ”expert” i fråga om att tillföra kunskap om genus och bidra med verktyg för deltagarnas egna studier. I analyser och bearbetande av deltagarnas egna or- ganisationsstudier kopplade jag samman dessa med genusforskning och teorier,
uppgifter som även de hör till expertrollen. Detta ser jag som en form av interak- tiv process, men fortfarande är interaktionen kopplad till min roll som genusve- tare.
Processledare
Vid bearbetningen av den genuslitteratur som deltagarna hade läst och som vi gemensamt samtalade om, samt under den självreflektion om genusprägling som ägde rum (hur budskapen om kvinnor och män, flickor och pojkar har sett ut i deras liv och hur dessa budskap har påverkat och påverkar dem), var jag pro- cessledare.
Efter den undersökande fasen som pågick under cirka sex månader, började deltagarna att formulera mål och handlingsplaner och att ta initiativ i sina orga- nisationer. På nätverksträffarna arbetade vi med motstånd och att göra upptäck- ter som gjorde rådande normer om genus synliga.
Tidig genusforskning under 1980-talet har i hög grad problematiserat forskar- respektive deltagarrollen – till exempel uppmärksammades att mäns erfarenhe- ter, intressen och tolkningsprivilegium på olika sätt speglades i olika modeller, teorier och metoder (Gunnarsson 2006).
Min roll bestod främst i att leda processer och så småningom även göra inter- ventioner av olika slag. Ordet intervention kan betyda flera saker enligt Svenska Akademins ordbok. Jag tänker på ingripande eller träda emellan som de förklar- ingar som ligger närmast, att gripa in i en grupps samskapande av en ”kultur”, i normer om vad vi gör och inte gör. Ordet intervention innehåller ett ingripande i det normala, med det för givet tagna.
Det var inte enbart jag som intervenerade. I grupperna kom vi överens om att, utifrån en ömsesidig tillit, söka stödja varandra för att därigenom också kunna utmana varandra. Det kunde till exempel vara aktuellt i det skede då deltagarna skulle formulera mål för sin organisation, ett skede då både jag och deltagare intervenerade eller reflekterade kritiskt. Eller i ett skede av att söka skärskåda rådande mönster i en organisation, då en intervention också kunde äga rum för att utmana någon deltagares förståelse av sin egen organisation.
En av grupperna, nätverk 4, fortsatte långt efter att projektanslag tagit slut. Nätverket leddes då av deltagarna själva och som använde kunskaper om läran- de, processer och analyser som vi tidigare arbetat med. Jag hade då delvis en annan roll då processerna leddes av deltagare. Analysprocesserna fortsatte jag däremot att leda.
Ett begrepp som för mig tydliggör en processledande roll, är deltagande med- vetenhet. En forskare behöver en medvetenhet om sig själv, en öppenhet, och en förmåga att vara självreflekterande, att kunna acceptera tvetydigheter och att kunna tänka i helheter (function holistically) (Brown, 1996). Följande resonerar utifrån Brown: min forskning är en lång process av interaktioner, som uppstår när fler än en person kommunicerar på olika sätt. Jag som forskare och deltagar- na påverkar varandra på en rad sätt. Därför är forskningsprocessen också kom- plex då påverkan är ömsesidig. Interaktionen kräver också en villighet att upp-
täcka vad som sker på flera nivåer. Det sker saker på individuell nivå för alla i gruppen, på gruppnivå, i deras organisationer, på känslomässig nivå i stunden i gruppen och psykologiskt som påverkar läroprocesser, öppenhet och kreativitet.
Våra förmågor att bidra till varandra, att bygga tillit och öppenhet, påverkas av psykologiska och känslomässiga faktorer. Beteende är kommunikation och ömsesidig påverkan. Forskaren behöver kunna använda sig själv som instru- ment, genom en självmedvetenhet (self-awareness) och en medveten interaktion. I den är både tankar, känslor och kropp närvarande. Deltagande medvetenhet kräver öppenhet, en vilja att lära känna andra och bli känd av dem. Forskningen handlar om levd erfarenhet hos deltagarna. Forskare behöver kunna vara förmö- gen att handskas med världen av mänskliga erfarenheter. Forskarrollen i ljuset av den ömsesidiga påverkan mellan forskare och deltagare, kräver att forskaren utvecklar en självmedvetenhet. Det kräver träning (Brown, 1996).
Under åren som mitt projekt har pågått, har den redan nämnda grupphandled- ning jag deltagit i, fördjupat min förståelse och mina kunskaper om skeenden i grupperna. Det gemensamma kunskapande som skapades i de olika nätverken, skapade jag med flera olika grupper där vi gemensamt reflekterade och lärde på teman som rörde frågor i min avhandling. Jag har på så sätt använt metodologin om ett gemensamt kunskapande som en röd tråd genom hela min process.