Preciseringens mål är detsamma som för vattenförvaltningen. Det innebär att samtliga vattenförekomster ska uppnå god vattenstatus till år 2015, eller senast till år 2027. Även de vatten som inte har klassats ska uppnå målet om god vatten- kvalitet. Trots de åtgärder som genomförts under de två förvaltningscyklerna och de som kommer att göras under kommande cykel, kommer preciseringen inte att kunna nås till år 2015. Detta då återhämtningstiden i naturen är långsam, och det fortfarande finns för höga halter av ämnen som varit förbjudna sedan länge som till exempel kvicksilver304, bly och kadmium305. Åtgärder har genomförts för att
minska utsläppen och begränsa användningen av ämnena. Detsamma gäller för- surningsproblematiken där utsläppen minskat, vilket lett till att vattnets pH-värde ökat och utvecklingen är positiv. Ökningen är ännu inte tillräcklig för att det ska ske en biologisk återhämtning306. Även den omgivande marken behöver återhämta
sig efter decennier av försurning, det kommer därför att finnas ett fortsatt behov av kalkning även om omfattningen minskar. För att mäta utveckling i miljön behövs en miljöövervakning som är representativ, med högre upplösning i tid och rum, så att även små förändringar kan upptäckas.
Ekonomiska styrmedel som till exempel Lova-bidraget är viktigt för att skapa lokalt engagemang, förståelse för övergödningsproblematiken samt för att för- bättra vattenkvalitén lokalt. Den minskning av kalkning som genomförs är en anpassning till den minskade försurningen från mitten av 1900-talet till nu. Den är också en effekt av pågående kvalitetshöjning, som bland annat medfört mins- kad överkalkning och anpassning av kalkmängden. Då anslaget 1:12 Åtgärder för havs- och vattenmiljö från och med år 2014 har ökat något igen, förväntas den negativa påverkan på insatserna för hotade arter och fiskevård minska något. Anslagen bedöms dock ännu vara alltför låga för att de föreslagna åtgärderna
304 http://utslappisiffror.naturvardsverket.se/Amnen/Tungmataller/Kvicksilver/
305 http://www.kemi.se/sv/Innehall/Statistik/Kortstatistik/Kortstatistik-over-amnen-och- amnesgrupper/Bly-kadmium-och-kvicksilver/
306 Sötvatten 2013, Om miljötillståndet i Sveriges sjöar och vattendrag. ISBN 978-91-87025-31-0
LEV
ANDE SJÖAR OCH V
A
i vattenmyndigheternas åtgärdsprogram ska kunna genomföras i den takt som skulle behövas. Därmed bedöms anslagen även vara för knappa för att i tillräcklig utsträckning ge förutsättningar att nå såväl målsättningarna i ramdirektivet för vatten som i miljökvalitetsmålet.
Naturvårdsverket och Boverkets förslag till ändringar i miljöbalken för att underlätta för länsstyrelserna att upphäva strandskyddet riskerar att påverka mindre sjöar och vattendrag negativt. Vattenförvaltningsförordningen kräver att samtliga Sveriges vattenförekomster ska uppnå god ekologisk status till 2015, om det inte finns några meddelade undantag. I Sverige finns miljökvalitetsnormer för alla utpekade vattenförekomster, vilket innebär att åtgärder ska vidtas i övriga vatten för att förebygga ytterligare statusförsämring och för att förhindra att inte miljökvalitetsnormerna inte nås. Exploatering vid vissa sjöar och vattendrag kan leda till att normerna inte uppnås.
Oexploaterade och i huvudsak opåverkade vattendrag
För att kunna nå preciseringen behövs långsiktiga satsningar för att skydda de vattendrag som ännu inte är exploaterade eller är relativt opåverkade. Åtgärder har gjorts för att öka hänsynen i skogsbruket, vilket gett positiva resultat men arbetet med att förbättra hänsynen generellt behöver fortsätta. Återhämtningen i skog och mark går långsamt. Även om mängden överfarter har minskat över tiden minskar inte skadorna i samband med de överfarter som ändå görs. Skogsstyrelsen har ett uppdrag att ta fram ett nationellt skogsprogram senast den 1 juli 2015 för att medels en dialogprocess öka miljöhänsynen inom skogsbruket.
Regeringen beslutade även om nya etappmål där ett handlar om miljöhänsyn i skogsbruket, vilket är ett steg på väg mot att förbättra och fokusera på hänsynsar- betet i skogen.
Ytvattentäkters kvalitet
Ytvatten som används för dricksvattenuttag behöver skyddas för att vi på lång sikt ska uppnå och bibehålla en god vattenkvalité. Att bevara och skydda viktiga dricksvattenresurser är en fråga som fått ökad aktualitet under 2013 på flera sätt. Processer med att ta fram beslutunderlag för att inrätta vattenskyddsområden på- går över hela landet. Bland annat pågår ett långt framskridet arbete med att skydda Göta älv, Vättern och Bolmen. Om vattenskyddsområden för dessa vattentäkter inrättas kommer närmare 2 miljoner307 dricksvattenanvändare att få sitt vatten
från skyddade vattentäkter.
307 http://www.sydvatten.se/var-verksamhet/bolmentunneln-1/bolmentunneln-unikt- riksintresse http://www.jonkoping.se/byggabomiljo/vattenochavlopp/dricksvatten/ vattenskyddsomraden/vattenskyddforvattern.4.2c1c6681136cf228417b7e.html
Ett flertal län och andra regionala samhällsaktörer såsom kommunförbund arbe- tar med att ta fram regionala vattenförsörjningsplaner, som ska kunna utgöra ett bra beslutsunderlag för kommunerna i deras planering. Inte minst eftersom dricks- vattenförsörjningen på flera håll i landet är en viktig mellankommunal fråga som länsstyrelserna har ett särskilt ansvar att bevaka enligt plan- och bygglagen. Påverkan från olika utsläppskällor på land, bland annat icke godkända avlopp, är en av orsakerna till att sjöar som används för dricksvattenuttag eller som bad- platser inte når upp till god kvalitet enligt ramdirektivet för vatten eller badvatten- direktivet. Genom ändamålsenlig lagstiftning samt förbättrad tillsynsvägledning och tillsyn hos kommunerna kan vattenkvalitén förbättras. Antalet badplatser som provtas har ökat sedan 2011308 och antalet badvatten som når uppsatta värden
eller är av utmärkt kvalité har ökat. Detta beror med största sannolikhet på att åtgärder har vidtagits av kommunerna för att förbättra vattenkvalitén.
Under året har det på flera platser i landet hittats olika föroreningar i grund- vatten som används för dricksvattenuttag, bland annat högfluorerade ämnen som har använts i brandskum eller på ytor som behandlats för att vara vatten- eller fettavvisande. Det finns ingen sammanställning över vilka orter som använt brand- skum och där det finns risk för att denna typ av föroreningar kan spridas till dricks- vatten. I ett gemensamt PM309 från Kemikalieinspektionen och Livsmedelsverket
uppmanas dricksvattenproducenter och kommuner att kartlägga hur utbrett detta problem eventuellt är. Rapporten ger stöd till dricksvattensproducenterna i deras utvärdering av eventuella analysbehov för att säkerställa god vattenkvalité i sam- hället. Rapporten ger även sammanställning av tillgänglig kunskap inom området.
Ekosystemtjänster
Fortfarande återstår mycket arbete med att identifiera och kartlägga olika vatten- anknutna ekosystemtjänster och deras värden för samhället. Utredningen om eko- systemtjänster har analyserat åtgärder och föreslagit metoder och insatser för att bättre värdera tjänsterna. I utredningen föreslås tre åtgärder där myndigheter med ansvar i miljömålssystemet får ett tydligare ansvar för ökad kunskap om sam- hällsekonomiska konsekvenser genom att integrera värdet av ekosystemtjänster i beslutsprocesser.
Strukturer och vattenflöden
Syftet med vattenverksamhetsutredningens förslag om ny prövning, är att alla befintliga vattenkraftverk, dammar och vattenöverledningar ska vara i överens-
308 EEA Report No 3/2012 European bathing water quality in 2011. ISSN 1725-9177 309 PM 5/13 Brandskum som möjlig förorenare av dricksvattentäkter. Kemikalieinspektionen
och Livsmedelsverket
LEV
ANDE SJÖAR OCH V
A
stämmelse med de krav miljöbalken ställer för att öka möjligheterna att förebygga och förhindra de negativa effekterna på miljön. Om förslagen i utredningen antas och genomförs skulle situationen för den biologiska mångfalden förbättras av- sevärt. På samma sätt menar utredningen att förslaget om prövningens omfattning och tidsbegränsade tillstånd kommer att innebära att miljöbalkens regler om miljö- hänsyn kommer att få större genomslag vid prövning av samtliga vattenverksam- heter.
Miljöbalken ställer krav på att nyttan av åtgärder ska ställas i relation till kost- naden för åtgärden. Nyttan av åtgärder skiljer sig åt mellan olika vatten och olika delar av landet, vilket skulle kunna få konsekvensen för tillämpningen av den nya lagstiftningen. Det är dock svårt att säga vad det kommer att innebära i praktiken. Utredningens bedömning är att förslagen i utredningen kommer att innebära att Sveriges möjligheter att efterleva kraven i såväl ramdirektivet för vatten som i fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet ökar. Detta eftersom dagens system med omprövningar, och i viss utsträckning tillståndsprövningar och tillsyn, är det enda sättet att åstadkomma ändring i drift och utformning i de anläggningar och verksamheter som finns i dag.
En handlingsplan för arbetet med grön infrastruktur på regional nivå kan utgöra ett ramverk för att tydligare samla naturvårdsåtgärder i ett geografiskt sammanhang (landskapsperspektiv), för att öka konnektivitet och för att bevara biologisk mångfald och mångfunktionalitet i landskapet. Arbetet med grön infra- struktur behöver samordnas, såväl inom som mellan den nationella, regionala och lokala nivån. Det landskapsinriktade arbetet och berörda aktörers medverkan behöver stärkas.
Arbetet med att utveckla fjärranalysmetoder för att övervaka förändringar i naturen har blivit allt vanligare. När det gäller fjärranalys-studien av al kan ska- dornas andel i de totala trädbestånden förefalla relativt begränsade, men då det är fråga om de ekologiskt viktiga träden vid strandlinjen kan effekterna ändå bli stora. Fjärranalysmetoder är effektiva för att studera processer bakåt i tiden, sär- skilt i kombination med lokalkännedom. I klimatmodeller som SMHI tar fram är prognosen att vi kommer att få se fler sommaröversvämningar. Detta gör att stora och långvariga skador som de i Helge å och Mörrumsån riskerar att ske allt oftare. Vid samhällsåtgärder för att minimera skador är det även viktigt att beakta skador på trädbestånd, speciellt när de utgör ekologiskt viktiga kantzoner mot ytvatten.
Gynnsam bevarandestatus och genetisk variation
Ett flertal åtgärder har genomförts för att förbättra statusen för bland annat lax och flodpärlmussla, men även för andra arter. En av de åtgärder som troligtvis haft enskilt störst effekt är de restriktioner som införts inom laxfisket i Östersjön och
i Kattegatt/Skagerrak, vilket lett till minskad fiskeridödlighet. Stora insatser för att restaurera lekplatser för lax och öring i de större norrlandsälvarna och deras biflöden har genomförts på sträckor som tidigare varit flottledsrensade. Fiskvägar har även byggts, vilket har lett till att fler arter nu kan komma tillbaka till sträckor som de under lång tid inte haft tillgång till. För en art som flodpärlmusslan bety- der det att möjligheterna till reproduktion ökar eftersom den behöver laxfiskar för att kunna reproducera sig. Trots åtgärder är statusen för flodpärlmusslan fort- farande ogynnsam. Det är en indikation på att mer behöver göras för att åstad- komma god vattenkvalité som är nödvändig för flodpärlmusslan och många andra organismer. För de mindre vattendragen i alpin region har statusen försämrats på grund av bland annat ökad mänsklig aktivitet såsom skogsbruk, gruvindustri och annan exploatering. Det finns en risk att utsläpp från dessa verksamheter leder till en minskad genetisk variation genom att de individer som är känsligast för förore- ningar slås ut.
För att kunna följa utvecklingen i miljön och förändringar i populationer, behövs en anpassad miljöövervakning som svarar upp mot de behov och krav som ställs enligt art- och habitatdirektivet men även mot andra direktiv. En revision av den befintliga miljöövervakning pågår för att se över hur den kan anpassas. Anslaget till miljöövervakningen har under de senaste åren legat på samma nivå trots att de nya direktiven kräver en högre rumslig och tidsmässig upplösning vid övervakningen av sjöar och vattendrag.
Hotade arter och återställda livsmiljöer
Åtgärdsprogrammen för hotade arter är ett viktigt verktyg i arbetet för att klara riksdagens uppsatta miljömål och för att nå våra internationella åtaganden. De arter och naturtyper som är föremål för åtgärdsprogram är så hotade att särskilda insatser krävs för att rädda arten, eftersom arbete med områdesskydd, miljöstöd samt tillsyn och tillståndsprövningar inte har varit tillräckliga. Havs- och vatten- myndigheten ansvarar för drygt ett 25-tal akvatiskt anknutna åtgärdsprogram, varav huvuddelen är limniska.
En av arterna är skaftslamkrypa, där hotbilden består av dålig vattenkvalitet i form av försurning, övergödning och brunifiering men även ogynnsam vatten- reglering genom för högt vattenstånd under försommaren. Skaftslamkrypa växer i sjöar med sandstränder och klart vatten som är attraktiva för olika former av mark-utnyttjande. En lättnad i regelverket om strandskydd skulle kunna leda till mer strandnära markexploatering vilket skulle kunna missgynna arten. Om vattenkvaliteten förbättras kommer statusen att förbättras även för ett flertal andra organismer.
LEV
ANDE SJÖAR OCH V
A
Främmande arter och genotyper samt genetiskt modifierade organismer
De senaste åren har antalet främmande arter som hittats i svenska vatten ökat, men problemet är inte bara nationellt. Inom det europeiska nätverket NOBANIS (European Network on Invasive Alien Species)310, rapporteras ständigt arter i nya
miljöer där de tidigare inte förekommit. Många arter sprids med människans hjälp och i ett förändrat klimat med högre temperaturer lyckas allt fler arter anpassa sig till det svenska klimatet.
För arter som redan finns i svenska sjöar och vattendrag, som exempelvis vand- rarmusslan, är det mycket svårt att vidta åtgärder för att förhindra ytterligare spridning. Det är dock viktigt att kartlägga främmande arter och deras spridning för att minimera skadorna och för att förstå hur de påverkar ekosystemet. Som ett exempel kan nämnas hur den introducerade signalkräftan sprider kräftpest till våra återstående bestånd av den inhemska signalkräftan.
Förslaget till ny EU-förordning om främmande arter, kan komma att bli ett viktigt styrmedel då det bygger på samordning, förebyggande åtgärder och riktade insatser mot prioriterade arter. Inom konventionen för biologisk mångfald har Sverige ställt sig bakom ett mål om att invasiva främmande arter ska vara iden- tifierade till 2020 och att prioriterade sådana arter ska vara under kontroll eller utrotade. För att nå målet behövs gemensamma insatser inom EU.
Bevarade natur- och kulturmiljövärden
Kunskapen om våra vattenanknutna kulturmiljöer har blivit bättre, men fort- farande saknas viktig kunskap om deras status och en långsiktig plan för deras bevarande. För att preciseringen ska kunna nås behövs en samordnad och syste- matisk övervakning av kulturmiljöerna. I vissa län har initiativ tagits till ett sådant systematiskt arbete, bland annat i Kronoberg, Västra Götaland och Norrbotten, men långsiktig finansiering saknas vilket gjort att projekt inte kunnat fullföljas. Det saknas även en samordnad och systematisk övervakning av kulturmiljöer på nationell nivå.
Regeringens beslut om etappmål för biologisk mångfald och ekosystemtjänster innehåller förutom etappmål om skydd av landområden, sötvattensområden och marina områden. Även ett etappmål om helhetssyn på markanvändning och miljö- hänsyn i skogsbruket har beslutats. En helhetsyn behövs på markanvändningen då den i stor utsträckning påverkar våra vattenmiljöer. De åtgärder som genomförts för att öka miljöhänsynen i skogsbruket är till exempel utbildningskampanjen skogens vatten.
Friluftsliv
Grunden för den strategi för fritidsfiske och fisketurism som Havs- och vatten- myndigheten har tagit fram tillsammans med Jordbruksverket, är att fritidsfisket som bedrivs ska vara ekologiskt, socialt och ekonomiskt långsiktigt hållbar. Det innebär att dagens behov tillgodoses utan att kommande generationers behov äventyras. Detta förutsätter bland annat att utvecklingen sker inom ramen för Sveriges miljökvalitetsmål och EU:s ramdirektiv för vatten.
För att myndigheterna ska kunna bedriva främjandearbetet på ett effektivt och målinriktat sätt, behövs vägledande dokument. Strategin, i vilken visionen och de centrala målen formuleras, är det första av dessa dokument.
Förslaget om lättnader i strandskyddet riskerar att få negativa konsekvenser för växt- och djurlivet, samt för det rörliga friluftslivet. Mindre sjöar och vattendrag och deras strandzoner har ofta särskilt höga naturvärden och en rik biologisk mångfald.