Även i dokumenten på den lokala nivån lyfts självständighet främst i form av att ta ansvar för sina handlingar. I verksamhetsplanen formuleras följande mål: ”-Barnen skall tidigt tränas att ta eget an- svar för sitt lärande och sitt arbete.” (Verksamhetsplan för barn och ungdom inom delområdet X-X 1998, s. 9). I den individuella utvecklingsplanen är ansvar en av delarna under rubriken ’Livs- kunskap’ som ska bedömas och utvecklas vidare. Man ser hela skolarbetet som del i detta ansvar som eleven har, vilket resulterar i att barnen endast kan beviljas ledighet i enstaka fall. Detta infor- meras föräldrarna om i en broschyr:
Alla barn som är bosatta i Sverige är skolpliktiga från 7 års ål- der till och med 16 års ålder. Skolan är elevens arbetsplats och skolarbetet är en stor och ansvarsfull uppgift för eleverna, en uppgift både för stunden och för framtiden. Därför är det vik- tigt att eleverna deltager i undervisningen alla dagar. Av det- ta skäl kan ledigheter från skolarbetet endast beviljas i extrema undantagsfall! (Information 2003/2004 Till alla föräldrar med barn på Xskolan och Xskolan, s. 12)
Autonomi, som på central och regional nivå, i form av kritiskt tän- kande, är inte framträdande i dokumenten på lokal nivå.
Liksom i dokumenten på regional och central nivå är självförtro- ende en central del av individualiseringskonventionen i dokumen- ten i stadsdelen, rektorsområdet, skolan och förskoleklassen. I den lokala arbetsplanen kopplas bristande självförtroende samman med mobbing och andra diskriminerande praktiker: ”-Vi månar om barns självförtroende, därför ingriper vi mot all form av diskriminering och nedsättande tillmälen” (Lokal arbetsplan För- skola – 9, 2004/2005, Delområde X – X, s. 3). I anvisningarna för åtgärdsprogram poängteras att man även i denna praktik, som har till uppgift att ställa tillrätta problem och svårigheter, kan stärka självuppfattning och självtillit:” Elevens självuppfattning och själv- tillit kan stärkas genom att elevens starka sidor bildar utgångs- punkten för det fortsatta arbetet.” (Åtgärdsprogram, xxxx, s. 10). I utkast till arbetsplan (2003) lyfts att elevernas självbild behöver stärkas.
När det gäller förskolans och skolans roll i integrationen strävar man mot att stödja barnens och elevernas identitetsutveckling, lik- som ovan nämnda social kompetens. Som en hjälp i detta förordas individuella utvecklingsplaner.
Självtillit och självförtroende förutsätter att man till stor det ’lyckas’ i skolan, att man har framgång i sitt ’görande’. Också detta åligger den enskilda individen – och förutsätter aktivitet, även om formuleringen finns under ’Förhållningssätt/Professionalitet’ i poli- cydokumentet: ”- visa tilltro till barnets/elevens möjligheter att lyckas både i förskolan/skolan och i samhället.” (Policydokument. Barn och ungdom., 2003-2005, s. 4).
Barnet ska i sin fostransprocess vara aktivt och i kommunen är detta barn i många fall flerspråkigt. Flerspråkighet och kulturell mångfald betraktas (enligt policydokumentet) som en ’resurs hos individen’. Formuleringarna pekar också på, att man, för att kunna utveckla ovan nämnda egenskaper, förutsätter en aktiv insats av individen. För att få åtnjuta en verksamhet i skolan, förskolan eller fritidshemmet utan ’särskilda stödinsatser’ bör barnen se till att ta åt sig det stödjande och de lärmiljöer som erbjuds. Även i procedu- rerna kring åtgärdsprogrammen ska barnen vara aktiva: ”Arbetet med åtgärdsprogrammet bör vara en process i vilken eleven själv ges en aktiv roll vid analysen av skolsvårigheterna samt vid ut- formningen och genomförandet av programmet.” (Åtgärdspro- gram, xxxx, s. 10). Barnet som aktör är alltså mycket i fokus. Ett barn som ska fostras till att göra egna individuella val och stärkas i att vara unik. Barnet blir således ett självreglerande subjekt i sin egen fostransprocess.
I fostransprocessen räcker det inte att man mer eller mindre pas- sivt ’tar emot’ den fostran som erbjuds. Istället skall barnen genom ’lyssningsövningar’, träning i ’jag-meningar’, deltagande i diskus- sioner, utvärderingar av sitt arbete och sina relationer, värde- ringsövningar och annat ’jag-arbete’ förstå och utforma sig själv. Härigenom ger förskola, skola och fritidshem i rektorsområdet förutsättningar för ego-relaterade livsstilar där ovan nämnda för- mågor och kompetenser är nödvändiga.
Självkontroll är centralt i flera av texterna på den lokala nivån, och nämns explicit i de mer formella texterna kring ämnet ’livs- kunskap’. I kursplanen är självkontroll del av målen:
När eleverna går ut grundskolan på X-skolan ska de ha insikt i och behärska följande sociala färdigheter: - Regler och normer för samvaro och samarbete – Konflikthantering och självkon- troll…(Livskunskap Kursplan 2003 – 2004, s. 3)
Dessa två punkter finns också, med samma ordalydelse, i diplomet för livskunskap I broschyren till föräldrarna har man ändrat orda- lydelsen något: ”Målen för undervisningen [livskunskap] är att ele- verna ska lära sig: - Normer och regler för samvaro och samarbete. – Konflikthantering och självkontroll.” (Information 2003/2004
Till alla föräldrar med barn på X-skolan och X-skolan, s. 8). Reg- ler och normer kan här, liksom på regional nivå, tolkas som domi- neringstekniker i syfte att skapa ett självreglerande subjekt med ett motstånd mot det dåliga, onda, orätta. I ett utkast till arbetsplan betonar lärarna på skolan att man tycker de fastställda reglerna är viktiga att arbeta utifrån:
-… Regeltavlan talande och konkret! – Ta vara på våra regler, de ska genomsyra hela vår undervisning. 1 Respektera var- andra. 2 Var rädda om vår skola. 3 Kom i tid. (Utkast till ar- betsplan 2003-11-25, s. 5)
Samtidigt som lärarna poängterar att regler är viktigt i fostransar- betet, betonar man att det är viktigt att som lärare agera som före- bild. Under rubriken Empati är en av punkterna:”- Bra förebild som vuxen” (Redovisning av delmålen från temadagen i X, s. 1), och i samma text, under rubriken Förhållningssätt formulerar man samma sak en aning annorlunda: ”- Barn gör som vi gör, ej som vi säger.” (s. 3). I utkastet till arbetsplan formulerar sig lärarna lite skarpare:
Bra att detta är framlyft [Livskunskap]. Att ge eleverna metoder för hur man umgås på ett bra sätt. Man kräver social kompe- tens av elever men viktigt är också social kompetens av de vux- na. Elev – vuxen, lärare – förälder, lärare – lärare. (Utkast till arbetsplan 2003-11-25, s. 7)
Lärarna ser alltså i den lokala praktiken att regler inte enbart räck- er som teknik för styrningen, utan (liksom i förskolans läroplan) är lärarnas ’goda exempel’ också centralt.