Ett andra mönster i individualiseringskonventionen framträder i läroplanerna som rör vilket subjekt de fostrande arbetar mot. Här rör det förmågor som barnet behöver för att fungera med andra. Målet är fortfarande ett självreglerande subjekt.
Empati och förståelse för andra är viktigt, så att individen kan göra ständiga rollbyten och se sig själv i den andre. I Lpo 94 lyfts detta tema i formuleringar som ’solidaritet med svaga och utsatta’ och ’förmåga att förstå och leva sig in i andras villkor och värde- ringar’, alla från värdegrundstexten. Ett av strävansmålen är att ”Skolan skall sträva efter att varje elev…kan leva sig in och förstå andra människors situation och utvecklar en vilja att handla också med deras bästa för ögonen” (Lpo 94, s. 10). Denna inlevelse och spegling i den ’andre’ kopplas också samman med ’andra kulturer’:
Ett internationellt perspektiv är viktigt för att kunna se den egna verkligheten i ett globalt sammanhang och för att skapa internationell solidaritet samt förbereda för ett samhälle med täta kontakter över kultur- och nationsgränser. Det internatio- nella perspektivet innebär också att utveckla förståelse för den kulturella mångfalden inom landet. (Lpo 94, s. 8)
Också i förskolans läroplan är empati och medmänsklighet viktiga förmågor att utveckla hos barnen. Bland annat ska barnen få ut- veckla en ”förmåga att ta hänsyn till och leva sig in i andra männi- skors situation samt vilja att hjälpa andra” (s. 11). Även de små barnens utveckling av empati utsträcks till att handla om etnicitet och kultur: ”Medvetenhet om det egna kulturarvet och delaktighet i andras kultur skall bidra till att barnen utvecklar sin förmåga att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingar.” (Lpfö 98, s. 9)
Moral ingår också i individualiseringskonventionen. Det självre- glerande subjektet måste kunna lyssna till sina inre spärrar så han eller hon inte utför felaktiga handlingar. Moral är i ett sekularise- rat samhälle en svår fråga – var får individen belöningar när den handlat rätt, och hur bestraffas den när den gör fel (såvida det inte är kriminella handlingar)? Marknaden lär ut att den som lydigt föl- jer påbuden är en förlorare, medan den som kan relativisera den egna moralen och kanske till och med spela på andras kan nå eko- nomisk eller annan framgång. Samhällets viktiga uppgift (inklude- rat familjen) blir då att psykologiskt förankra moralen, att skapa starka inre spärrar i barnen och de unga så att de blir oförmögna att utföra felaktiga handlingar.
I läroplanstexterna ser vi formuleringar som är starkt inriktade på detta. Skolan skall fostra eleverna i skola, förskoleklass och fri- tidshem mot en moral. Inte minst specificerar man värden i värde- grundsdelen: ”Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män [mellan könen i Lpfö 98], samt solidaritet med svaga och utsatta” (Lpo 94, s. 5). Andra värden som eleven ska fostras mot att omfatta är ansvarstagande, tolerans, generositet, rättskänsla, öppenhet, respekt. Lärarens uppgift är att förklara vad dessa vär- den betyder och lära barnen vad det innebär att de vardagliga handlingarna baseras på sådana värden: ” Läraren skall – klargöra och med eleverna diskutera det svenska samhällets värdegrund och dess konsekvenser för det personliga handlandet” (Lpo 94, s. 11). Även när det gäller moralen betonar man i läroplanstexten att denna fostran också åligger hemmen: ”I samarbete med hemmen skall skolan främja elevernas utveckling till ansvarskännande män- niskor och samhällsmedlemmar” (Lpo 94, s. 7).
Dessa värden kan tänkas vara basen för de regler och normer som skolan skall bruka. Genom exemplets makt kan sådana regler och normer internaliseras och psykologiskt förankras som en inre spärr i barnen även när de blir vuxna. I Lpo 94 är detta arbete tyd- ligt kopplat också till hemmen:
Skolan skall aktivt och medvetet påverka och stimulera eleverna att omfatta vårt samhälles gemensamma värderingar och låta dem komma till uttryck i praktisk vardaglig handling…Läraren
skall…-tillsammans med eleverna utveckla regler för arbetet och samvaron i den egna gruppen och – samarbeta med hemmen i elevernas fostran och därvid klargöra skolans normer och regler som en grund för arbetet och för samarbetet. (Lpo 94, s. 11)
I förskolans läroplan (Lpfö 98) är mönstret detsamma. De värden som formuleras är desamma, men istället för att som i obligatoris- ka skolan, förskoleklassen och fritidshemmet gestalta och förmedla dessa värden, ska lärarna i förskolan agera som förebilder och på- verka genom sitt eget förhållningssätt. Lärarna skall dessutom ”lyf- ta fram och problematisera etiska dilemman och livsfrågor” (Lpfö 98, s. 12) som kan tänkas ha sin grund i de specificerade värdena. Liksom i Lpo 94 kan man genom regler och normer tänkas vilja psykologiskt förankra den moral som förskolan omfattar. Även här innefattas hemmen i detta arbete: ”Arbetslaget skall…- samar- beta med hemmen när det gäller barnens fostran och med föräld- rarna diskutera regler och förhållningssätt i förskolan.” (Lpfö 98, s. 12).
I en analys av skolans fostran i läroplanerna ser Fjellström (2004) ett fokus på individen redan i propositionen till skolbered- ningens betänkande Grundskolan (SOU 1961:30): ”Den obligato- riska skolans mål och uppgifter bör mer än förr inriktas på den en- skilde elevens allsidiga utveckling och fostran.” (Prop. 1962:54, s. 1). Även Linné (2001) ser i dessa läroplaner att individen står i centrum. Individens frihet, demokratins dygder och att främja ele- vernas personliga, individuella och sociala utveckling (istället för att som tidigare ’fostra’) är centralt under denna period.
En analys av transitiviteten visar att i formuleringar som kan hänföras till individualiseringskonventionen (båda temana) för- binds dessa processer i hög grad med subjekt eller objekt, vilket kan exemplifieras med citatet: ”Den [skolan] skall framhålla bety- delsen av personliga ställningstagande och ge möjligheter till såda- na” (Lpo 94, s. 6). Det är förskolan eller verksamheten som skall ”ge barnen stöd i att utveckla en positiv uppfattning om sig själva” (Lpfö 98, s. 10), och som skall ”se varje barns möjligheter” (Lpfö 98, s. 9). Skolan respektive lärarna (arbetslagen i förskolan) kan, genom att här ses som agent, hållas ansvariga om de inte uppfyller sitt uppdrag: att fostra barn inom ramen för ett individualistiskt
synsätt. Fostran till ett självreglerande subjekt betraktas således inte som något som bara sker av sig självt, utan det finns institu- tioner och personer som kan ställas till svars om det önskvärda re- sultatet uteblir.