I dokumenten på den lokala nivån är föräldrarna och hemmen i hög grad närvarande som (med)aktörer i fostransarbetet, från den första dagen barnen träder in i förskoleklassen. Flera av dokumen- ten visar föräldrarna som aktörer för en fostran av beteende. Någ- ra av de första dagarna barnen är i förskoleklassen ges ett informa- tionsblad till föräldrarna från lärarna i klassen där man tar upp ti- der, platser och vad föräldrarna får och inte får skicka med barnen till skolan. Härigenom signaleras att föräldrarnas hjälp i fostrans- arbetet är ytterst värdefull. Föräldrarna informeras om olika tid- punkter och hållpunkter på dagen (ungefär ett schema), när barnen senast ska lämnas och tidigast kan hämtas, och att dessa är viktiga: ”Viktigt att man passar tiderna” (Informationsblad till föräldrar). Fostran till att hålla tider sker alltså både från lärarna till föräld- rarna, men också genom föräldrarna till barnen.
I samma informationsblad uppmanas föräldrarna att skicka med sin sexåring en skolväska med en regnjacka och en frukt eller grön- sak i, men utan leksaker, pengar eller godis - en syntes av några punkter från informationsbladet. Härigenom fostras hemmen (bar- nen genom föräldrarna) också tydligt mot goda matvanor. Frukt och grönsaker är exempel på goda mellanmål, godis är det inte.
Fostran rörande sådana hälsoaspekter som goda matvanor sker i förskoleklassen, vilket också syns i det etnografiska materialet. Sär- skilt intressant är att inte bara barnen utan också hemmen och för- äldrarna innefattas i konventionen. Fostran till goda matvanor är således inte enbart riktad till barnen utan föräldrarnas inverkan på barnen är också viktig. I följande excerpt från en videosekvens vi- sar läraren en medvetenhet om detta fostransuppdrag. Lena har lagt ut delade godissnören på kort med klädesplagg, som används i en språklek kallad Tippen. Några barn har redan gjort sin tur.
Excerpt 1: Inga arga mammor. (Barnen hojtar)
1 ? Jag också.
2 LENA Alla ska få göra. (Tittar upp på Zohreh). Det är du Zohreh. (Zohreh går ut ur rummet, Lena lägger godis på kor- ten.) Jag hoppas, ni måste inte äta dom nu, ni kan spara, jag vet inte om ni får äta godis (ser osäker och lite generad ut) idag, jag
hoppas er mamma inte blir arg på mej! (Böjer sig fram för att nå ett kort) Åh kan du lägga den där? (Shirin lägger en bit godis på ett kort) Om jag missar nån kan ni-
3 Shirin Jag får äta godis!
4 LENA Får du? Ja de är så små så det- 5 Mirnes Jag får äta godis!
6 LENA Så bra.
Excerpten visar ett exempel på en del av fostran av beteende där föräldrarna tydligt förväntas ha fullgjort sin del av fostransuppdra- get, nämligen att inte tillåta barnen att äta onyttigheter på varda- gar. Den goda föräldern handlar i enlighet med den beteende- diskurs som slår fast att godis och andra onyttigheter äts vid sär- skilda tidpunkter under dagen/veckan. Således bör föräldrarna misstycka när läraren inte fullföljer detta i skolan, vilket Lena för- utsätter. Men när barnen menar att deras föräldrar inte misstyck- er, blir Lenas handlande inför barnen inget felaktigt – fastän att be- teendediskursen slår fast att det är fel och att Lena istället borde uppmuntra ätande av frukt och grönsaker. Om barnen talar san- ning (att mammorna inte bryr sig om ifall barnen äter godis i sko- lan) får Lena ett annat problem: föräldrarna bör inte tycka så, och fullgör då inte sin del av fostransuppdraget.
I följande utdrag från en intervju med Lena framstår ett problem då just föräldrarnas regler inte stämmer överens med skolans. Här ser vi också att Lena inte (explicit) kopplar normen till etisk eller annan tillhörighet. I enlighet med skolplanen berättar hon om ett tillfälle då hon i samarbete med hemmet (Abdullahs pappa) har ändrat på skolans regel om att hålla gaffeln i vänster hand och kni- ven i höger. Samtidigt är det problematiskt då lärarna på skolan inte alltid är överens om vilken som bör vara deras norm eller regel.
M: Mm. Har du fler såna regler så- som liksom du känner att det är viktigt vid matbordet att- att- att det finns vissa saker som du tycker att- ’så här gör man, och så här gör man inte’. L: Mm. Att man sitter- på stolen (skratt)/
L: Nä men att man sitter- försöker sitta fint i alla fall. Men det tycker jag det är ju väldigt- många tycker det är jätteviktigt det här med a- kniv och gaffel i-i vänster och höger va. Men eh- (störning från annan personal i rummet, 30 sek)
M: Mm, vad sa du- att vissa tycker det är så viktigt/
L: Ja det här med att man- höger och vänster och-dom är- dom är ju bara sex, och jag vet att jag hade det här ’nä höger, kniv och gaffel, rätt hand’ så börja jag då i början, men så kom Ab- dullahs pappa och sa att jag f- får inte lov och tjata på han med det att han ska äta med höger och vänster, för hemma så äter han tvärtom! Och det blir fel, när jag inte då, ja, så då- liksom tycker jag ’ja okej bara dom- bara dom äter fint och inte sitter och flaxar och har alltihopa på sej och så tycker jag det ska väl inte spela nån roll hur man- har kniven i höger eller vänster, men det är så olika ibland skriver man med höger och äter med vänster, men många tycker det är jätteviktigt att vi ska- så det får vi hålla samma tycker jag, för en kan ju inte säg så, och en annan säg- utan då är det- då får vi köra samma linje allihopa. M: Ja, ja. Men du tycker inte det är fullt så viktigt?
L: Nä, jag tycker inte det.
Den regel som Lena problematiserar i intervjun är inte en regel för skolan (främst) utan för ’livet’. Då barnet ska äta med ’svenskar’ längre fram i livet är det viktigt att känna till denna sedvänja. Kni- ven i höger hand och gaffeln i vänster är inte en sedvänja som är särskilt vanlig utanför de nordiska länderna. Dessutom kan sed- vänjan kopplas till skolans ur ett historiskt perspektiv medelklass- projekt där arbetarklassens ungar lär sig en god etikett. Genom re- geln vill lärarna således fostra barnen i social bemärkelse. När Lena låter pappans åsikter om bordsskick ändra lärarnas regel (åtminstone för Abdullah) blir dokumentens konvention även till- lämpad i praxis. På detta vis får föräldrarna tolkningsföreträde när det gäller fostran av beteende.
Regeln om besticken i ’rätt’ hand tillhör, om jag använder mig av Thornbergs (2006) kategorier, etikettreglerna, som rör sedvän- jor eller traditioner i skolan (skoletikett) eller i samhället (sam- hällsetikett). Det handlar om hur man ska uppföra sig i sociala sammanhang (beteendefostran), och är oftast artikulerade som
förbud (ingen keps eller mössa på huvudet i klassrummet). Enligt Thornberg (2006) är ett gott bordsskick i matsalen ett exempel på en etikettsregel. Regelsystemet i skolan har enligt Thornberg (2006) en dubbel funktion som ordningsskapande och fostrande. Det ordningsskapande handlar om att skolvardagens alla delar ska fungera och rör då allt ifrån trivsel och socialt samspel till skolar- bete och undervisning. Dess praktiska funktion, utifrån lärarnas perspektiv, är att socialt koordinera elevernas handlingar i olika situationer för att skapa trivsel och för att aktiviteter ska fungera. När det rör vilken hand man ska hålla kniv respektive gaffel i är det kanske tveksamt huruvida regeln har en ordningsskapande funktion, men bordsskick i matsalen sett i ett större perspektiv har givetvis det. Den fostrande funktionen är dock tydlig och kan kopplas till det nordiska och medelklassen som jag gjort ovan.
Matvanor och tid är således exempel på beteendefostran, och där kroppen skall disciplineras. Fostran verkar här främst röra sig om ett överförande av vanor och beteenden från den vuxne till barnet. I dokument producerade av representanter för stadsdelen (eller som gäller och är gemensamma för skolor och/eller förskolor i stadsdelen) poängterar man vårdnadshavares delaktighet och samverkan med hemmen, där fostran kan vara (men ej är uttalat) en del av denna samverkan och delaktighet:
Barn och ungdom fostras så att de vet vad som är rätt och fel och utvecklas till vuxna med tolerans, generositet och ansvars- tagande. Det är ett ansvar verksamheterna och hemmet delar på…Ansvar och inflytande skall utövas tillsammans med bar- nen och föräldrarna. (Verksamhetsplan för barn och ungdom inom delområdet X-X, 1998, s. 5).
När man ser särskilda åtgärder som nödvändiga blir föräldrarna i högsta grad involverade. Här blir föräldrarna kontaktade, inkalla- de och informerade om beslutade åtgärder. Ett exempel är i Åt- gärdsprogram för skolorna i X stadsdel vid våld eller hot om våld där en punkt är att ”Skolan ansvarar för att föräldrar kontaktas och vid behov tillkallas. Föräldrarna informeras om beslutade åt- gärder.” (s. 1)
Föräldrar kan också vara dem som påkallar att särskilda stödåt- gärder behövs (här hänvisas till Grundskoleförordningen). I Anvis- ningar för åtgärdsprogram (mall) inleds texten med ett utdrag ur Grundskoleförordningen: ”Om det genom uppgifter från skolans personal, en elev, dennes vårdnadshavare eller på att annat sätt har framkommit att eleven behöver särskilda stödåtgärder, skall rek- torn se till att ett åtgärdsprogram utarbetas.”
I mallen för hur åtgärdsprogram ska skrivas (se ovan) påpekar man att även åtgärder som kan genomföras i hemmet kan skrivas in:
Vad skall göras?...Här skriver du in vilka åtgärder som ska vid- tas i skolan och i hemmet. Om det är så att ni inte är överens om vilka åtgärder som ska vidtas så skriv in vad du har föresla- git. (s. 2).
Däremot nämns inget om att föräldrarna (endast eleven själv) ska ges en aktiv roll då man diskuterar elevens skolsvårigheter, hur programmet ska utformas och genomföras, utan man citerar Grundskoleförordningen att ”vårdnadshavare skall ges möjlighet att delta vid utarbetandet av programmet” (Åtgärdsprogram, xxxx, s. 10).
Hemmens fostransuppgift blir tydlig gentemot skolans när vi ser vid vilka tillfällen deras ingripande och delaktighet betraktas som viktig. Det är i huvudsak då barnens/elevernas beteende är proble- matiskt (våld, hot om våld) som förälders medverkan nämns. Den- na medverkan handlar t.ex. om att bli informerad om beslutade åt- gärder efter slagsmål eller annat våldsamt eller hotfullt beteende, ta hem den bråkiga eleven för resten av dagen, följa eleven till läkare vid skador (Mall för åtgärdsprogram, Åtgärdsprogram/Anvisningar för åtgärdsprogram samt Mall för incidentrapport). Föräldern nämns alltså främst i sammanhang som rör beteendefostran, där kroppen skall förflyttas och/eller regleras.
Vissa delar av skolans fostransuppdrag kan hänföras till beteen- defostran, såsom då man ägnar stödåtgärder åt olika beteenden, och då man ställer upp regler för samvaro, men i huvudsak rör skolans fostransuppgift värden och värderingar (vilket jag åter- kommer till i nästa avsnitt).
I dokument som är producerade (och gäller för skol- och försko- leverksamheten) i rektorsområde är fostran i lika hög grad en upp- gift för hemmen och skolan: ”Det [fostran av barn och ungdom] är ett ansvar verksamheterna och hemmet delar på.” (Verksamhets- plan för barn och ungdom inom delområdet X, 1998, s. 5). Hem- men är ofta nämnda i sammanhang som rör demokrati- och infly- tandefrågor, där barnens fostran till demokratiska samhällsmed- lemmar kan tänkas bli än effektivare om de ser sina föräldrar ut- öva inflytande över skolans verksamhet. Sådant inflytande (och fostran) lyfts i samband med de individuella utvecklingsplanerna (diskuterade och utformade i trepartssamtal), åtgärdsprogram, men till största delen formulerar man sig otydligt och i allmänna orda- lag, exempelvis ”Elevdemokrati bygger som all annan verksamhet på maximal föräldrasamverkan…Enskilda samtal med föräldrar och elever. Föräldramöten.” (Utkast till arbetsplan, 2003, s. 4). Föräldrarnas fostransuppdrag formuleras på samma sätt som sko- lans. Det handlar om att barnen ska ’veta vad som är rätt och fel’ och att utveckla ’tolerans, generositet och ansvarstagande’, alltså en fostran som rör både värden och beteende.
I de formuleringar i texterna som utgör grunden för denna kon- vention visar en analys av transitiviteten att fostransprocessen i många fall inte är förbunden med en agent eller ett subjekt. I Poli- cydokumentet (som gäller för hela stadsdelen) finns överhuvudta- get ingen agent nämnd. I Åtgärdsprogram är däremot agenten tyd- ligt knuten till fostransprocessen, men här ligger ansvaret hos sko- lans personal. Dessa ska kontakta föräldrar och vid behov tillkalla föräldrarna, informeras om beslutade åtärder etc. Agenten är alltså skolans personal och inte föräldern, även om föräldern kan tänkas använda informationen i sitt fostransarbete. Genom att informera och tillkalla föräldrarna visar man föräldrarna vilka områden man på olika håll eller tillsammans bör inrikta fostran mot – en slags föräldrafostran.