I Lpo 94 framträder ett självständigt, autonomt barn som önsk- värt:
Skolan skall sträva efter att varje elev…- lär sig att utforska, lära och arbeta både självständigt och tillsammans med andra, - befäster en vana att självständigt formulera ståndpunkter grun- dade på såväl kunskaper som förnuftsmässiga och etiska över- väganden” (Lpo 94. s. 11).
Självständigheten handlar inte bara om att ta ställning utan också om problemlösningsförmåga: ”De [eleverna] skall ges förutsätt- ningar att utveckla sin förmåga att arbeta självständigt och lösa problem.” (Lpo 94, s. 7). Barnet skall själv finna sitt unika sätt att vara och göra: ”Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart” (Lpo 94, s. 5). Det önskvärda barnet utvecklar dessutom en vilja att ta personligt ansvar i allmänhet och för mil- jön:
Den [undervisningen] skall utveckla deras förmåga att ta ett personligt ansvar…Genom att miljöperspektiv får de möjlighe- ter både att ta ansvar för den miljö de själv direkt kan påverka och att skaffa sig ett personligt förhållningssätt till övergripande och globala miljöfrågor (Lpo 94. s. 7f)
Ansvaret för miljön gäller inte bara ’där ute’ utan också för skol- miljön och sitt arbete i skolan: ”Elevernas kunskapsmässiga och
sociala utveckling förutsätter att de tar allt större ansvar för det egna arbetet och för skolmiljön” (Lpo 94, s. 15). När det gäller en vilja och ett kunnande för att ta ansvar för sitt lärande och annat arbete i skolan skall läraren förutsätta att detta finns: ”Läraren skall – utgå från att eleverna kan och vill ta ett personligt ansvar för sin inlärning och för sitt arbete i skolan” (Lpo 94, s. 15).
I förskolans läroplan (Lpfö 98) strävar man likaledes mot ett au- tonomt och självständigt barn genom att barnen uppmuntras till egna uppfattningar och att föra fram dem, samt att göra egna val: ”Förskolan skall sträva efter att varje barn…-utvecklar självstän- dighet och tillit till sin egen förmåga” (Lpfö 98, s. 12). Att våga tänka självständigt är ett exempel: ”De [barnen] skall få hjälp att känna tilltro till sin egen förmåga att tänka själva” (Lpfö 98, s. 10). Problemlösningsförmågan lyfts också här: ”Barnet skall också ha möjlighet att enskilt fördjupa sig i en fråga och söka svar och lösningar.” (Lpfö 98, s. 9).
Individualiseringskonventionen i läroplanerna innefattar också självförtroende. Barnet måste fostras till en stark tro på sig själv. I Lpo 94 formulerar man att eleverna inom olika områden skall få tilltro och tillit till sin egen förmåga: ”Skolan skall sträva efter att varje elev…utvecklar tillit till sin egen förmåga” (Lpo 94, s. 11). Här lutar man sig ändå mot hemmen, och menar att det är där som självkänslan måste grundas: ”Personlig trygghet och självkänsla grundläggs i hemmet, men även skolan har en viktig roll därvid- lag.” (Lpo 94, s. 9). Självförtroendet kan kopplas samman med ett handlande som är framgångsrikt och kompetent: ”Varje elev har rätt att i skolan få utvecklas, känna växandets glädje och få erfara den tillfredsställelse som det ger att göra framsteg och övervinna svårigheter.” (Lpo 94, s. 9).
En paradox ligger dock i att om barnet inte lyckas bra i skolan, så har det svårt att skaffa sig det självförtroende som så väl behövs ’därute’ (Arnstberg, 2005). Härvid får skolan större betydelse än någonsin. För att få ett gott självförtroende måste man lyckas i skolan, vilket långt ifrån alla gör – och samtidigt ligger det i sko- lans fostransuppdrag att ge eleverna just ett gott självförtroende.
Förskolan skulle kunna tänkas bli undantagen från detta para- doxala uppdrag, men även i förskolans läroplan framträder själv- förtroende som ett mål för fostran. Fostransuppdraget handlar
bland annat om att stödja barnets utveckling av tilltron till sig själv och sin förmåga, ett självförtroende ska grundläggas. Barnen ska uppleva att de gör framsteg, deras nyfikenhet och företagsamhet ska uppmuntras: ”Alla barn skall få erfara den tillfredsställelse det ger att göra framsteg, övervinna svårigheter och att få uppleva sig vara en tillgång i gruppen.” (Lpfö 98, s. 8f). Barnen ska uppmunt- ras till en positiv uppfattning om främst sig själva som lärande och skapande individer, men också om framtiden. Detta kan nås ge- nom att förskolan stödjer barnen i utvecklandet av en förståelse för sig själva och sin omvärld eller genom att hjälpa barnen ”känna tilltro till sin egen förmåga att tänka själva, att handla, röra sig och att lära sig” (Lpfö 98, s. 10, ).
Självkontroll är en annan del av individualiseringskonventionen i läroplanerna. Barnet måste förberedas för att kunna genomskåda marknadens lockande erbjudanden, inte falla för frestelser genom att veta vad som är förnuftigt. Eftersom, enligt individualiserings- teorin, var och en får ta ansvar för sig själv och skapa sitt eget in- dividuella livsprojekt är självkontroll en central del av fostran. Då inget kollektiv, kyrka etc finns som stadgar vad som är rätt, riktigt eller förnuftigt måste varje barn utrustas med en stark självkontroll för att fungera i ett samhälle med många av marknaden skapade lockelser.
Den saklighet och allsidighet som enligt Lpo 94 och Lpfö 98 skall prägla undervisningen kan tänkas skapa vetskap om sådant som är förnuftigt. Genom att ge eleverna en slags ’kompass’ kan de få ett motstånd mot oförnuftiga frestelser och marknadens lockan- de erbjudanden:
Skolan skall förmedla de mer beständiga kunskaper som utgör den gemensamma referensram alla i samhället behöver. Eleverna skall kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt. (Lpo 94, s. 7) En förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden och därige- nom inse konsekvenserna av de alternativ som står till buds är också en fostran mot självkontroll som lyfts på flera ställen i Lpo 94: ”Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika
alternativ.” (Lpo 94, s. 7). Barnen ska fostras till individer som vär- nar om sin hälsa och sitt välbefinnande, vilket ligger i linje med att inse konsekvenserna av sina val. I Lpfö 98 formulerar man sig snara- re mot en ansvarskänsla för egna handlingar: ”Förskolan skall sträva efter att varje barn…-utvecklar sin förmåga att ta ansvar för sina egna handlingar och för förskolans miljö” (Lpfö 98, s. 14).