I individualiseringskonventionen på regional nivå framträder flexi- bilitet som viktigt. Eftersom flexibilitet kan vara, enligt min me- ning, både en förmåga som behövs för människan själv, men också i samröre med andra har jag placerat detta först i detta avsnitt. I skolplanerna kan denna fostran genomföras genom ett problemba- serat arbetssätt, där individen förutsätts variera sitt arbete och för- stå ett problem ur flera olika aspekter och perspektiv. Även genom att eleven ska påverka arbetssätt, arbetsformer och innehåll fostras hon/han till flexibilitet. Dessa aspekter av verksamheten är inte stabila eller fasta, utan kan ständigt omförhandlas. Verksamheten i skolan ska vara ”en lärande organisation med utmaningar för alla” (Skolplan för Malmö, 2004, s. 9) och här ska elevernas framtida valmöjligheter synliggöras, såsom ett forum för fostran till flexibili- tet. I främst Skolplan för Malmö (2004) lyfts det interkulturella perspektivet och mångfald som centrala. Häri kan ligga en fostran mot flexibilitet, där barnet lär sig att vara flexibel inför det ’annor- lunda’. Att vistas i en verksamhet som ”är den främsta arenan för
möten och gränsöverskridanden” (Skolplan för Malmö, 2004, s. 8) kan tänkas syfta till anpassningsbarhet, föränderlighet, rörlighet och smidighet.
Den empatiska förmågan lyfts i skolplanerna i anknytning till värdegrunden. I Malmö skolplan 1999-2002 citerar man från re- geringens skrivelse (1996/97:112, s. 39). I fostran till solidaritet blir den empatiska förmågan central:
Ett av skolans viktigaste uppdrag är att förmedla och hos ele- verna förankra de värderingar vårt samhällsliv vilar på: Männi- skors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt so- lidaritet med svaga och utsatta. Skolan är ingen värdeneutral plats och får inte svika i sitt uppdrag att fostra demokratiska medborgare. (Malmö skolplan 1999-2002, s. 4)
Man ser det som önskvärt att öka elevernas förståelse för ’olika’ kulturer: ”Skolan skall främja jämställdhet mellan könen samt ak- tivt verka för interkulturell förståelse och integration.” (Malmö skolplan 1999-2002, s. 12). I Skolplan för Malmö (2004) kopplas denna förståelse för andra människor till kommunens mångetniska prägel, men man utvidgar samtidigt genom ett brukande av mång- faldsbegreppet:
Det interkulturella arbetet måste se mångfald i ett större per- spektiv såsom till exempel etnicitet, kön och socio-ekonomiska förhållanden, sexuell läggning samt funktionshinder. Lek/ rörel- se samt olika kulturella uttrycksformer är viktiga delar för att stimulera inlärningen. Detta kan också förbättra samvaron och öka förståelsen för de olika kulturerna. (Skolplan för Malmö, 2004, s. 15)
Skolplanen kopplar således samman empatiförmåga med lek och andra uttrycksfomer. ’Kulturella uttrycksformer’ som man menar kan skapa empati och förståelse för ’andra’ kulturer än den egna skulle exempelvis kunna vara dans (folkdanser etc), bild (budskap och olika tekniker, färger etc) och litteratur (budskap och tekni- ker). Skolplanens funktion är inte att precisera konkreta övningar, utan man nöjer sig med att påbjuda en övergripande metod för
empatiträningen. ’Uttrycksformer’ kan inte bara vara till hjälp för att utveckla empati, utan man ser det som bra för barnets allmänna utveckling: ”Det är också betydelsefullt för barns och ungas ut- veckling att de får använda sig av olika uttrycksformer såsom mu- sik, drama och bild.” (Malmö skolplan 1999-2002, s. 10). När det gäller en ospecificerad utveckling är uttrycksformerna dock inte ’kulturella’, som då det kopplas samman med förståelse för olika kulturer.
Den starka betoningen på arbete mot mobbning, främlingsfient- lighet och rasism i den senare skolplanen kan också ses som en fostran mot empati kopplat till ’annorlundahet’ och mångkultur:
I arbetet med att förankra och stärka samhällets grundläggande demokratiska värderingar hos eleverna intar kampen mot främ- lingsfientlighet och rasism en viktig plats. I skolan ges stora möjligheter att bearbeta rädsla och misstänksamhet och istället erbjuda gemenskap och samförstånd…Malmös skolor arbetar mycket aktivt mot mobbing. Detta arbete måste ständigt förny- as. (Skolplan för Malmö, 2004, s. 13f)
I ett sekulariserat samhälle krävs moraliskt fostrade människor, medan marknaden lär ut att det är mer framgångsrikt att relativise- ra den egna moralen och spela på andras. I en kommun där en stor del av befolkningen har dubbel kulturtillhörighet kan moralen vara en fråga om tydligt religiösa moraliska normer och regler. Genom dessa fostras barnen mot att psykologiskt förankra moralen så att de blir ovilliga att utföra felaktiga handlingar. I Malmö skolplan 1999-2002 är värdegrundstexten inriktad på detta, där man i cita- tet från regeringens skrivelse (1996/97:112, s. 39) anger värden som barnen skall fostras mot att omfatta (se ovan). Noteras bör att två begrepp från Lpo 94 och Lpfö 98 saknas i skolplanens citat: människolivets okränkbarhet samt individens frihet och integritet. I Skolplan för Malmö 2004 är citatet borttaget och man ser, förut- om jämställdhet, andra moraliska egenskaper som centrala:
Skolan är en arbetsplats för alla som vistas i den. För att skapa arbetsro och möjliggöra kreativitet och utveckling krävs delak- tighet i form av reellt elev- och föräldrainflytande, men också
tydliga normer och regler syftande till jämställdhet, trygghet, hänsyn och respekt. (Skolplan för Malmö, 2004, s. 9)
Genom regler och normer ska barnen styras mot det rätta och goda. När barnen tränat sig i att omfatta och handla i enlighet med dessa värden har de förhoppningsvis införlivat dem till en egen inre spärr mot det dåliga och orätta. Genom domineringstekniker som regler kan barnet kanske lära sig att reglera sig själv. Liksom i lä- roplanerna betonas att framtagandet av dessa regler ska ske i sam- arbete mellan hem och skola:
All personal, barn och unga och föräldrar skall vara delaktiga i och respektera de regler som finns. Gränserna för vad som är rätt och fel skall tydligt markeras…Vi skall…-utarbeta regler på varje skola i samverkan mellan barn och unga, föräldrar och personal. (Malmö skolplan 1999-2002, s. 12)
I Skolplan för Malmö (2004) skärper man formuleringarna kring moralen genom att ange att, som även syns i citaten ovan, reglerna vara tydliga:
En trygg och säker miljö förutsätter en respektfull samvaro mel- lan människor och ett tydligt ansvarstagande från alla som är en del av den pedagogiska verksamheten. Tydliga och klara normer och regler för umgänget på våra utbildningsenheter är ett stöd för detta. (Skolplan för Malmö, 2004, s. 13)
En analys av transitiviteten rörande konventionen kring individua- lisering i den kommunala planen visar att man i vissa sammanhang (dock inte många i den tidigare skolplanen) förbinder fostranspro- cessen till en agent, såsom i formuleringen: ”Skolan har ett ansvar för att ge eleverna en god självkänsla och en bra självbild så att de ges förutsättningar att utveckla en respektfull inställning till sin omgivning” (Skolplan för Malmö, 2004, s. 13).
Ett flertal formuleringar i skolplanerna förbinder ändå inte fost- ransprocessen i individualiseringskonventionen med en agent. Ett tydligt exempel är följande formulering, som rör självförtroende: ”Varje barn har en kapacitet som kan frigöras och tas tillvara. Alla
barn och unga måste utifrån sina egna förutsättningar möta utma- ningar. Att lyckas i skolan ger ökat självförtroende.” (Malmö skolplan 1999-2002, s. 8). Ingen agent förbinds här med fostrans- processen, utan processen (om man inte betraktar barnet som ’egen’ agent, att barnet så att säga fostrar sig själv) sker av sig själv. Man lägger vikt vid effekterna, här självförtroende, och bortser från de processer som leder dit, och som någon kan/bör ha ansvar för att de sker.