Att använda bilder

Det sista avsnittet som i kursplanen beskriver bildämnets uppbyggnad och karaktär behandlar elevernas förmåga att använda bilder i olika sammanhang. Kursplanetexten säger att elevernas egna bilder kan användas vid redovisningar och presentationer. Det framgår också att andra bilder än dem de själva har framställt kan användas. Texten domineras av fyra meningar där bildens roll i samverkan med andra uttryckssätt och tekniska möjligheter beskrivs. Texten lyder:

I ämnet bild får eleverna kunskaper i och erfarenhet av att både presentera sina egna bilder och använda bilder när de skall berätta, redovisa och presentera något i olika sammanhang i och utanför skolan. Den tekniska medieutvecklingen erbjuder stora möjligheter att kombinera språkliga uttryck. Bilder förekommer i dag ofta tillsammans med ord, tal, text, ljud och musik. Eleverna kan i bildundervisningen få insikt i teknikens möjligheter att få arbeta med integrerade språkliga uttryck i samverkan mellan bild, svenska, musik och andra ämnen. Exempel på detta är trycksaker med bild och text i en layout, videoproduktioner och bildspel. (Kursplaner för grundskolan, 1994, s. 5).

Det är vanligt att det i kursplaner för grundskolans ämnen anges mål, som ligger utanför verksamheten inom skolan. Ett gammalt talesätt lyder: ”Man lär inte för skolan utan för livet”. Detta gäller också för bildämnet även om det i tidigare läroplaner inte framgått så tydligt som i Lpo 94. I Läroplan för grundskolan (1980) anges visserligen att eleverna ska diskutera bilders roll och ”göras medvetna om den påverkan de utsätts för då det gäller livsstil, konsumtionsvanor, attityder och värderingar” (a.a., s. 69). Läroplanen från 1969 påpekar att undervisningen ska ”… söka klarlägga bildens funktion i skilda sammanhang” (Läroplan för grundskolan, 1969, s. 151).

Att så tydligt ange bildens möjligheter som kommunikationssätt inom skolans verksamhet och i kontakter med samhället utanför, som sker i Lpo 94, får ses som ett nytt inslag. Ett av de mål undervisningen ska sträva mot är att eleven ska utveckla sin förmåga att kommunicera med hjälp av bilder (a.a., s. 4). Delmål som ska uppnås redan innan eleven börjar sitt sjätte skolår är att ”… kunna använda egna och andras bilder för att berätta, beskriva eller förklara” (a.a., s. 6).

Att kommunicera med hjälp av olika språkliga uttryckssätt innebär att meddela sig med varandra, söka kontakt, överföra budskap. Kommunikation innebär interaktion och är en process varigenom ett system påverkar ett annat (Egidius, 1977). Undervisningens bilder ska med ett sådant synsätt vara en del av samverkan mellan undervisningens olika parter och medverka i kontakterna med sam- hället utanför skolan. Undervisningens bilder ska inte sitta stumma och oemotsagda på skolsalens vägg.

Den interaktion som av tradition finns inom bildämnet begränsas och sker ofta endast mellan den enskilde eleven och läraren. Exempel på detta är den så kallade åskådningsteckningen, som utförs på uppdrag av läraren med syftet att eleven skulle avbilda det som redan finns avbildat, för att lära sig avbilda och känna igen. (Se kapitel 2). Det fria skapandet (avsnitt 2.2.) innebär inte heller att någon kontakt med bildens hjälp skapas med andra. Syftet med bilden i detta sammanhang är att uttrycka sina egna känslor och upplevelser. Budskapet är av introvert karaktär.

Bildämnet har uppdraget att försöka klargöra och lära ut hur bilder kan användas i processinriktad interaktion för att berätta, beskriva eller förklara. I bildämnets fyra uppdrag att ge kunskaper i att se och iaktta, att framställa bilder och i att se och tolka bilder samt att använda

bilder ska kommunikativa syften vävas in och vara en del av uppgiften. Undervisningen måste ha ett övergripande mål riktat mot både bild- ämnets uppbyggnad och karaktär och mot kunskap om det som finns i bildens innehåll. Kommunikation med bilder berör således både uttryck och innehåll och kan ses som en sammanfattning av de fyra uppdragen ovan.

Kommunikationsvetenskap har under senare år vuxit fram som en egen vetenskap (Chaib, 1996). Innehållet är hämtat från en rad olika ämnen som psykologi, pedagogik, socialpsykologi, sociologi, litteraturvetenskap och bildvetenskap och visar ett behov av att männi- skor i olika sociala situationer och i skilda kulturer och delkulturer vill förstå varandra. Forskningen fokuseras på människors interaktion med varandra och på hur den inverkar på det sociala livet (a.a.). Att intresset för bildmedier och för bilder i allmänhet är stort i detta sammanhang är lätt att förstå. Kunskapsområdet är omfattande. I denna avhandling ges det emellertid ett mycket begränsat utrymme.

Begreppen begriplighet och förståelse är centrala. Ytligt sett kan de tyckas vara synonyma. Chaib (a.a.) menar att begriplighet ska uppfattas som ett begrepp för i och för sig neutrala tecken och koder, när dessa utvecklas med vår inlevelseförmåga och medkänsla så att vi förstår deras innebörd. Förståelsen innebär att de mentala processer som styr vårt tänkande hjälper oss att integrera tecken och koder med vårt värdesystem (a.a.). För bildområdet innebär en sådan tanke att samband mellan bildens innehåll och uttryck alltid måste beaktas.

Vanligtvis sker idag bildkommunikationen till enskilda människor genom mer eller mindre avancerade tekniska medier. Bildkommunika- tionen är för det mesta enkelriktad. Kjørup (1992) påpekar att trots detta är utvecklingen av direkt kommunikation mellan människor i samma rum det grundläggande. Detta påpekande är viktigt med tanke på hur undervisning vanligen går till inom klassrummets väggar och på den begränsade tekniska utrustning som finns i de flesta svenska skolor. Förmågan att kommunicera med hjälp av bilder bör kunna utvecklas även utan komplicerad teknik. Målet måste naturligtvis ändå vara att skolan ska kunna erbjuda samma slag av utrustning som finns i samhä llet i övrigt.

Enligt Nobel (1984) fordrar utbildningssystemet av eleverna språklig och kulturell kompetens samt ett förtrogenhetsförhållande till kulturen, något som uppstår genom den fostran barnet får i sin familj.

Nobel underkänner därmed skolans förmåga att bidra med bildspråkliga kunskaper och den kulturella kompetens som är förutsättningar för att de flesta elever ska kunna utnyttja bildmedier på ett kommunikativt väl fungerande sätt. Risken finns att de som inte tillägnar sig denna kompetens i eller utanför skolan, inte heller har tillgång till kommuni- kation med hjälp av de moderna medierna på annat sätt än som passiva mottagare. En annan fara kan vara att de tekniskt kunniga eleverna, utan kulturell kompetens, leds till onyanserade kommunikativa uttryck med innehåll av oönskade värderingar. I ”Skola för bildning” (SOU 92:94, 1992) sägs att den pedagogik skolan erbjuder är svag i för- hållande till massmedia. Skolans förmåga att konkurrera är liten, men förmågan att utveckla komplement ska utnyttjas och elevernas förmåga att bli bekanta med det speciella språk den rörliga bilden utgör, ska tillvaratas (a.a., s. 98). Bildämnets nya uppdrag, att ge kunskaper i hur man använder bilder på ett kommunikativt genomtänkt sätt, tycks vara fullt av hinder. Syftet med undervisningen är ändå att skolans bild- undervisning ska vara i takt med samhällets kulturella förändring och den medietekniska utvecklingen.

Att använda bilder innebär att kunna presentera sina egna och andras bilder inför andra och använda dem i redovisningar i skilda samman- hang. Bilderna kan förekomma ensamma eller tillsammans med andra uttryckssätt som ord, tal, text och musik. Bildernas användning ska vara en del av syftet med bildundervisningen. Detta innebär att eleverna ska ha förståelse för och vara förtrogna med varför bilden eller bilderna framställs.

Sätten att använda bilder i undervisningen kan beskrivas punktvis på följande vis.

Ruta 4.4. Att använda bilder Att använda bilder

Att med ord kunna presentera en bild

Att med ord kunna presentera ett innehåll med hjälp av en eller flera bilder (stillbild och/eller rörlig bild)

Att kunna integrera bild med andra uttryckssätt (ord, tal, text, ljud o.s.v.)

Att ha kunskap om hur bildens syfte och användning påverkar framställningen av bilden

I de fyra föregående avsnitten har något om bildämnets teoretiska bas, olika delar och ämnets karaktär beskrivits under de fyra rubriker som förekommer i den aktuella kursplanen för ämnet. För att aktualisera innehållet sammanfattas det här kortfattat.

Att se och iaktta innebär att ha kunskaper i visuellt tänkande, att ha kunskaper om och erfarenheter av det visuella tänkandets struktur. Att framställa bilder innebär att ha kunskaper om och praktiska erfarenheter av framställningsprocessen och dess delar.

Att se och tolka bilder innebär att ha kunskaper i bildtolkningens olika moment att förstå bildens form, uttryck, innehåll och betydelse som delar av dess helhet.

Att använda bilder innebär att ha kunskap om bildens användnings- områden och erfarenhet av att använda bilder i olika kommunikativa sammanhang.