Reflektioner kring studiens resultat

Dagböckerna analyserades först. I analysen konstateras att de båda lärarnas bildundervisning delvis hade skilda mål. Lågstadieläraren betraktade elevernas bilder som redskap i skolarbetet medan mellan- stadieläraren syftade till att främst utveckla elevernas förmåga att framställa bilder. Av det framgår att lärarna självständigt valde

bildinnehåll och ämnesinriktning i studien. De ämnesspecifika kun- skaperna diskuterades däremot i gruppen och behandlingen av dem påverkades av mig. Lärarna hade således kunskap om vad elevbilderna kunde innehålla och om vilket allmänt syfte som kunde kopplas till uppgiften. Däremot var deras uppfattning begränsad om vilken eller vilka ämneskunskaper som kunde tillämpas. Den osäkerhet inför bildämnet som lärare i skilda sammanhang tillkännager tycks hos de båda medverkande lärarna bestå i frånvaron av strukturerade ämnes- kunskaper. Mellanstadieläraren påpekar att lösryckta, osamman- hängande teckningsuppgifter är utan mening. Eleverna behöver tid för tanke och reflektion, menar han. Uttalandet ska ses mot bakgrund av en vanlig rutin i skolarbetet där rita och måla är en sorts pausutfyllnad. Elevbilderna

Elevernas bilder tilldrar sig sannolikt det största intresset i studien. De utgör visuellt iakttagbara objekt och de har en attraktionskraft, som visar bildspråkets kommunikativa möjligheter. Elevbilder likaväl som andra bildkategorier brukar beskådas i sin slutgiltiga form. Det är också i det skedet de vanligen blir tolkade eller analyserade, om det över huvud taget sker. I undervisningen borde skilda stadier av framställ- ningsprocessen dokumenteras för att frigöra bildämnets kunskaps- innehåll. Det har inte skett i denna studie på annat sätt än att eleverna ombads att spara sina skisser och utkast. Vid något tillfälle har bild- uppgiften formulerats som en process. Ett sådant exempel är då eleverna i år 4 tecknade trädbilder utifrån sin förförståelse och sedan iakttog träd för att öka sin kunskap och framställde nya bilder.

Den processartade framställningen kan emellertid skapa validitets- problem då endast slutprodukten analyseras. Eleverna kan exempelvis ha framställt bilder med flera syften. Vilket av dessa syften eleven framhävt i sin framställning kan inte alltid avläsas i bilden. Om eleven ändrat inriktning under arbetets gång syns inte heller i den slutliga bilden. Lärarens roll som undervisare kan också påverka fram- ställningen. Föreslagna ändringar av ursprungliga syften för att uppmuntra eleven, kan förekomma utan att det framgår i slutresultatet. Problemet är uppenbart, men utgör kanske ändå inte en betydande brist i studien. Skälet att studera bilduppgifternas syften är att få en upp- fattning om och hur de fördelas. Den exakta frekvensen är utan avgörande betydelse.

Med beskrivning av elevernas bilder avses dels materialanvändning, och dels hur bildens uttrycksmedel (linje, yta o.s.v.) samt bilduttryck (överskärning och bildrum) har utnyttjats.

Anmärkningsvärt vad avser materialanvändning kan vara att den torra färgkritan som ofta förknippas med skolans bildundervisning, har använts mycket lite. Blyertspennan har däremot varit det dominerande materialet i båda klasserna. Skälet till det är, som tidigare påpekats, att pennor avsedda att teckna med och av annan kvalitet än skolans traditionella skrivpennor användes. I den målinriktade bildunder- visningen som bedrevs i studien, hade även elevernas materialtillgång en betydelse.

Elevernas sätt att använda bildens uttrycksmedel har inte i första hand uppmärksammats som ett uttryck för bildens kvalitet. Antalet använda uttrycksmedel i varje enskild bild kan möjligen ändå ses som ett kvalitetsuttryck i den meningen att flera uttrycksmedel kan indikerar en komplicerad och sammansatt bild. I bildanalysen har dock inte några sådana noteringar genomförts. Däremot har förekomsten av bildut- trycken överskärning och bildrum ett direkt samband med bildernas kvalitativa utförande. Analysen visar att eleverna i år 4 i något högre grad använde de båda bilduttrycken än vad eleverna i år 3 gjorde. Generellt kan inte sägas att de äldre eleverna framställde bättre bilder. Orsaken till år 4 elevernas sätt att komponera sina bilder med överskärningar och iakttagbara bildrum är sannolikt att de vid flera tillfällen aktivt studerade bildkomposition i konstreproduktioner. År 3 eleverna har inte haft samma tydliga möjligheter att studera bild- byggnad, därför kan vi inte veta om ett sådant undervisningsmoment hade givit tydligt utslag även i deras bildframställning. Eftersom både överskärning och bildrum ändå förekommer i nästan var fjärde bild i år 3, kan vi se att även yngre elever har en förmåga att tillägna sig kunskapen.

Bedömning av elevbilderna har som framgått skett ur aspekterna respons och omdöme. De enskilda bilderna som presenteras som exempel i studien (kapitel 5) är medbedömda och reliabiliteten är god. Svårigheten i bedömningen visar sig då elevernas progression i för- mågan att framställa bilder under ett läsår efterfrågas.

I sammanställningen av de teman som utförts i de båda klasserna ser vi att år 3 avslutade läsåret med ett omfattande tema (Livets uppkomst) med inslag av många bilduppgifter. År 4 inledda sitt läsår med det mest

omfattande temat (Träd). Båda klasserna visar bäst resultat både beträffande respons och omdöme i sina största teman. Förhållandet kan ge indikationer på att då eleverna under en sammanhängande och längre tid får använda sitt bildspråk, använder de också sin förmåga. Vid beräkning av i vilka teman eleverna utfört sina bästa bilder, d.v.s. de bilder som kallas goda bilder och som har fått omdömena 4 eller 5, visar det sig dock att de procentuellt är mycket jämnt fördelade mellan de fyra temana i såväl år 3 som i år 4.

Bildämnet har som tidigare beskrivits ingått i nationella utvärderingar. Av dessa framgår att elevernas bildförmåga inte ut- vecklas under grundskolans tidigare år. Skälet tycks vara att någon adekvat undervisning inte skett. Vilken form av undervisning de båda klasser som medverkat i denna studie har haft under sina tidigaste skolår är inte redovisat eller känt. Förhållandet utgör ett skäl till att inte lägga för stor vikt vid osäkerheten om elevernas eventuella framsteg under en begränsad tid. Däremot kan studiens resultat peka på andra och mer värdefulla förhållanden, som beskrivs nedan.

Bland de goda bilderna i båda klasserna förekommer bilduttrycken överskärning och bildrum i fler än hälften. Det visar att de elever som har förmåga att framställa goda bilder också använder ett mer utvecklat bildspråk. Det har tidigare framgått att båda klasserna fått undervisning i inom studiens ram att använda bilduttrycken. I år 4 har under- visningen vid några tillfällen riktats mot bildens uppbyggnad och eleverna har anammat den. Det syns också i deras sätt att använda uttrycksmedlen yta och färg, som båda förekommer i stor utsträckning i de goda bilderna. Uttrycksmedlet yta förekommer i 94 procent av de goda bilderna. I år 4 förekommer ett antal bildframställningar som utförts utanför de presenterade temana. Dessa bilder visar upp goda exempel på hur eleverna i sitt fria skapande tillämpar de bildspråkliga kunskaper som und ervisningen behandlat. Fyra av dessa bilder presenteras bland de återgivna elevbilderna i kapitel 5.

Lärarsamtal

Det mest förvånande resultatet av lärarsamtalen är den överraskning de båda lärarna ger tillkänna då analyserna av dagböcker och elevbilder presenteras. De häpnade främst över tidsåtgång och resultat. Överrask- ningen kan bero på att lärare i allmänhet inte ser sin verksamhet dokumenterad utan bildar sig en uppfattning om den på annat sätt.

Viktigare att notera kan vara de båda lärarnas bestämda uppfattning att klassläraren och inte ämnesläraren bör undervisa i bild under de tidigare skolåren. Förutsättningen för att det ska vara framgångsrikt, är att lärarna bibringats goda ämneskunskaper. Det räcker inte med att ha god kännedom om skolans övriga verksamhet, om elevernas person- lighet och utveckling.

De båda lärarna säger att deras medverkan i studien har haft god inverkan på andra lärare i deras omgivning. Kollegerna har sett resultat och diskuterat såväl syften som mål. Förhållandet indikerar möjligen att kompetensutveckling ger ett bättre resultat och större spridning om ett mindre antal intresserade lärare erbjuds en djupare fortbildning än genom att ge flera lärare möjligheter till ytliga möten på t.ex. studie- dagar.

När lärarna påpekar att bildämnets status behöver höjas nämner de inte på vilket sätt. I den vardagliga verksamheten är det troligen lärarna som för sina värderingar och uppfattningar vidare till eleverna. Lärarnas uppfattning är i sin tur beroende av skolans och samhällets ståndpunkt. Den allmänna värderingen av ett skolämne speglar sanno- likt inte ämnets faktiska roll utan mer den övergripande inställningen. Se exempelvis Petterson & Åsén (1989).