ATT LÄRA OM, I OCH GENOM HANDLINGSUTRYMME

I arbetet med att beskriva innebörden av handlingsutrymme har jag många gånger reflekterat över handlingsutrymme som substantiv eller verb. I resulta- tet ses handlingsutrymme inte bara som något som är, skapas och erövras utan också som något man gör, man ”handlingsutrymmar”, det vill säga processen för skapandet av handlingsutrymme. I musiklärararbetet pågår en ständig process där alla berörda aktörer bidrar i kunskapsutveckling på såväl indivi- duell nivå som på kollektiv nivå. Resultatet visar att i professionellt musiklä- rararbete spelar den gemensamma kunskapsbasen en stor och viktig roll. Kunskapsbasen består av kunskaper som producerats genom aktiviteter både i musiklärararbete och på annat håll. Det rör sig om handlingar, om erfaren- heter, om människors livsvillkor likaväl som sociala, organisatoriska och sam- hälleliga sammanhang och villkor. För den enskilda musikläraren är kunskaper bas för hur handlingsutrymmet utnyttjas. Med en stabil kunskapsbas är det möjligt att vidga handlingsutrymmet, att finna och pröva nya lösningar. Med en svag kunskapsbas finns risk att man faller in i rutiner och enbart gör som man blir tillsagd eller följer traditionen, utan möjlighet att värja sig. Kunska- psbasen är också en bas för formulerandet av nya frågor som i sin tur resulterar i ny kunskap. Det är en bas i ständig rörelse, en bas som ligger till grund för förståelsen och analysen av musiklärararbete och medverkar till att skapa det framtida musiklärararbetet. I den enskilda musiklärarens kunskapsbas ligger därför inte bara specifikt vetande, utan också insikten om vad man behöver söka kunskap om.

Kunskapsbildning inom ett så starkt institutionaliserat område som musiklä- rararbete är fyllt av utmaningar. Som musiklärare är det lätt att mekaniskt överta de ramar och metoder som den enskilda organisationen tillhandahåller och förbise att dessa är framtagna för att passa just denna organisation. Det bör därför vara av vikt att kritiskt granska de antaganden som ligger till grund för själva musiklärararbetet.

Bengtsson (1993) beskriver hur reflektion kan användas i syfte att integrera teoretisk och praktisk kunskap. Han nämner tre aspekter av reflektion. För det första en självreflektion då den lärande riktar uppmärksamheten mot sig själv och lämnar det naturliga förhållningssättet för ett ögonblick. För det andra en reflektion i dialog med andra, då samtalsparterna explicit uttrycker sina erfar- enheter. En tredje aspekt är reflektion över den egna erfarenheten i relation till vetenskaplig kunskap i ämnet. Lärande avseende handlingsutrymme med dimensionerna lärande om handlingsutrymme, lärande i handlingsutrymme och lärande genom handlingsutrymme (se kapitel 4), inrymmer inslag av reflektion som är förenlig med Bengtssons (1993) beskrivning. Samtliga dessa aspekter av reflektion återfinns i lärande avseende handlingsutrymme. Lärande om handlingsutrymme handlar om hela musiklärararbetsområdet, både dess bredd och dess djup. Det är en helhet som inkluderar både det som görs, gränserna för vad som görs, hur det tas emot och betingelserna för detta. Lärande i handlingsutrymme är kunskap inifrån, det är en kunskap som används i musiklärararbete och dess görande. Denna kunskap kan produceras genom handling. En del av den är ”tyst” i den betydelsen att den de facto inte går att uttrycka med ord. I stället finns den i vanor, rutiner och erfarenheter hos individerna som upprepat utför musiklärararbetets handlingar. Men en stor del av kunskapen som skapas i arbetet är möjlig att uttrycka i ord. Den berät- tas genom berättelser om möten med elever, den diskuteras kollegor emellan, den dokumenteras i portföljer, loggböcker och den används när musiklärare belyser sitt arbete i handledning. Lärande i är på många sätt relativt oprob- lematiserad, kanske för att den inte ens betraktas som kunskap, utan bara som händelser och berättelser.

Lärande i handlingsutrymme består, enligt resultatet, av en blandning av var-

dagshändelser, livserfarenheter, diskussioner och inhämtad information från forskning, politik och andra källor. Det är det integrerade lärandet som utveck- las ur handlingar. Lärande om handlingsutrymme är i forskningsöversikten det mest påtagliga men i resultatet är det lärande i handlingsutrymme som växer och utvecklas mest. Det är det lärande som skapas och utvecklas när musiklä- rararbete utförs.

När man lägger samman lärande om handlingsutrymme och lärande i han- dlingsutrymme är det möjligt att skapa lärande genom handlingsutrymme. Det

blir en del i en kontinuerlig process där man lär för att göra, samtidigt som man lär av att göra. I resultatet innebär detta möjligheter att byta perspektiv. Som musiklärare behöver man också reflektera kring sin position och sin plats i organisationen. Man måste kontextualisera sig själv så att man kan skapa dis- tans till det man gör, och kunna reflektera över varför man gör det.

Musiklärarna och musiklärarstudenterna ser handlingsutrymme som något centralt i sitt arbete. De flesta informanterna uttryckte huvudsakligen att de hade stort handlingsutrymme. Detta resultat stöds av ett antal studier (Lipsky, 1980; Berglind, 1990; Vinzant & Crothers, 1998; Parding, 2007). En utgångspunkt för studien var att musiklärare upplever världen olika och därmed handlings- utrymme olika. För att förstå deras upplevelse av handlingsutrymme måste den sättas i relation till deras uppfattning om vad som konstituerar ett sådant utrymme. De empiriska resultaten i den här studien visar att musiklärare upplever att det är viktigt att kontrollera, eller i alla fall ha starkt inflytande på de relationer där handlingsutrymme skapas. De beskriver i första hand han- dlingsutrymme som något de skapar i klassrummet; tillsammans med elev- erna. Därmed inte sagt att de inte påtalar de yttre ramar som påverkar han- dlingsutrymmet. Hur dessa ramar påverkar beror på hur de upplever relationen i förhållande till sin yrkesidentitet. Exempelvis menar de mer professionsinrik- tade musiklärarna att organisatoriska ramar begränsar handlingsutrymmet och att de inte kan odla sina relationer med ämneskollegorna. Resultatet pekar på ett antal intressanta kännetecken som kan relateras till musiklärares han- dlingsutrymme. Detta har med rollidentitet att göra, men också med de rela- tioner som musiklärare är involverade i tillsammans med elever, kollegor och rektor.

6.1.2 HANDLINGSUTRYMME MELLAN MUSIKLÄRARE OCH