• No results found

2.4 HANDLINGSUTRYMME UR ETT RAMFAKTOR TEORETISKT PERSPEKT

Sandberg (1996) skriver i sin musikpedagogiska avhandling att ramfaktor- teorin i en mening kan ”identifiera de ramfaktorer som begränsar aktörernas handlingsutrymme i skolmiljön i relation till de handlingsutrymmen som ligger öppna för aktörerna att utnyttja eller förändra” (s.194). Han menar att några av faktorerna ligger bortom lärares kontroll men att problemen som uppstår lika

gärna kan vara betingade av yttre strukturella faktorer som av lärarnas sätt att bemästra situationen. Skolans arbetsmiljö erbjuder på samma gång ett antal restriktioner som ett antal möjligheter.

Spelrummet för handling kan å sin sida vara påverkad av olika grader av yttre determinering men förutsätter också att aktörerna utnyttjar friheten att ta egna initiativ. Friheten kan alltså uttryckas i aktörernas förmåga att förverkliga sina intentioner och handlingar inom möjligheternas ram. (Sandberg, 1996, s. 197)

HAN DELAR IN RAMARNA I TRE KATEGORIER:

– Målsystem som hänger samman med ideologiska faktorer så som läro- planens mål, innehållsangivelser och pedagogiska anvisningar. – Ramsystem som har med organisatoriska och administrativa faktorer

att göra så som skolform, klasstorlek, skolans timplan et cetera. – Regelsystem som utgörs av skollag, juridiska regler och förordningar

kring skolans arbete, arbetsavtal, lärares undervisningsskyldighet och så vidare.

Dessa ramar interagerar med varandra och står till vissa delar i konflikt med varandra. Musiklärarens svårigheter, menar Sandberg, består i materiella hin- der i skolans arbetsmiljö, snäva tidsramar och lärarkompetens. Yttre ram- och regelsystem påverkar arbetsmiljön men underblåser samtidigt de mer infor- mella regelsystem som verkar på skolan. Det kan handla om gemensamma och dominerande traditioner och föreställningar som gör att lärares förhandlings- utrymme och handlingsutrymme minskar eller ökar.

En slutsats som Sandberg (1996) drar är att lärares bristande ämneskomp- etens minskar handlingsutrymmet när det gäller att arbeta med målfrågor och att styra undervisningsprocesser i musik. Lärarna saknar ofta de kunskaper som behövs när undervisningsmål ska formuleras, när undervisningen i musik ska utvärderas och när betyg ska sättas. Den decentraliserade skolan innebär ett ökat ansvarstagande och ett större friutrymme för lärare att organisera undervisningens inriktning, innehåll och arbetsformer. Om de brister i kompe- tens att utifrån den enskilda skolans förutsättningar kunna tolka och analysera de nationella målen för att forma och utveckla undervisningen i musik, blir det

minst sagt problematiskt. Sandberg spår att lärares ökade ansvar och frihet kommer att öka kraven på såväl lärarprofessionalitet som deras musikaliska ämneskompetens.

I samband med införandet av en ny läroplan 1994, kan både öppningar och blockeringar ske i handlingsutrymmet. Tidigare problem i undervisningen kan accentueras, nya svårigheter uppstå, maktförskjutningar rubbas samtidigt som nya möjligheter öppnas och ”tidigare fasta och rigida gränser tänjas” (Sand- berg, 1996, s. 208). För att kunna hantera övergången behöver lärare utbildas för att kunna hantera såväl villkoren för verksamheten som för genomförandet. Handlingsutrymmet antas främst frigöras med ökad lärarkompetens.

Ramfaktorteorins grundläggande utgångspunkt är att studera vad som hind- rar och begränsar förverkligandet av läroplanens intentioner. Enligt Sandberg (1996) finns det en risk att de teoretiska förklaringarna får en alltför slutgiltig och alltför tung betoning på hur de yttre styrfaktorerna ger avtryck på under- visningen. De yttre faktorerna kan inte påverkas av det inre arbetet. Precis som Sandberg menar jag att det finns ett behov av att ge en mer nyanserad bild av spelrummet för handling inom skolans ramar. Med en preliminär modell (se nedan) gör Sandberg ett försök att illustrera relationer mellan begränsningar och handlingsfrihet i skolans arbetsmiljö på strukturell- och aktörsnivå.

Det begränsningsteoretiska perspektivet behöver utökas med kunskaper om hur de människor som befolkar den pedagogiska miljön påverkar och förändrar innehållet och de yttre och inre förutsättningarna. (s. 211)

Det är dessa kunskaper som föreliggande avhandling kan bidra med. I Sand- bergs (1996) modell finns det ett spänningsfält där spelrummet för det pedagogiska handlandet definieras. På strukturell nivå slår pendeln mellan restriktioner och möjligheter och på aktörsnivå mellan frihet och determi- nering. Dessa faktorer kan vara både explicita och implicita och jag finner det intressant att det enligt Sandberg förefaller vara så att ju mer implicita desto mer styrande är faktorerna.

Den strukturella nivån (se Figur 2.2) beskrivs av Sandberg (1996) utifrån ett ramfaktorteoretiskt perspektiv och utvidgas och kompletteras med aktörs-

perspektivet. Ur detta mer dynamiska perspektiv skulle man kunna utläsa att skolan erbjuder och pekar på ett antal utmaningar och möjligheter som aktör- erna med kompetens kan överskrida och vidareutveckla. Modellen har fyra fält som förutsätter och definierar varandra.

Figur 2.2: Spänningsfältet mellan begränsning och handlingsfrihet (Sandberg, 1996).

I fält 1 finns ett antal yttre begränsningar som kan bestämma, reglera eller blockera aktörernas handlingsmöjligheter. Följande exempel ges: olika admi- nistrativa eller ekonomiska begränsningar, klasstorlek, tidsbegränsningar, regler eller värderingar inom organisationen samt kollegiala hierarkier. Fält 2 har som utgångspunkt de restriktioner och påbud som skolan omfattar. Aktör- erna utnyttjar sin handlingsfrihet genom att känna till och utnyttja regelsys- temets möjligheter genom till exempel förhandling.

I fält 3 bestäms aktörernas handlingar. Genom olika former av avtal och öve- renskommelser mellan aktörerna på skolan kan arbetet regleras. Här har skolkoden en avgörande betydelse för hur tolknings- och handlingsprinciper utvecklas och hur aktörernas roller och positioner utvecklas och synliggörs. Fält 4 utgörs av att aktörernas handlingsfrihet skapas av att de överskrider ramar och regler och undanröjer hinder och begränsningar. Genom detta skapas nya handlingsmönster, nya traditioner och nya idéer. Det kan innebära

STRUKTURELL NIVÅ