TILLÅTA HANDLINGSUTRYMME

När musiklärare upplever motivation att skapa förutsättningar för handlings- utrymme planerar de för att ge utrymme för det i yrkeslivet och i yrkessocialisa- tionen. Planeringen sker ibland när yttringar av begränsat handlingsutrymme visar sig:

Då går jag undan, åker bort och… Då är det bara – vad vill jag göra vad tycker jag är roligt… och då gör jag det”(S16)

En annan form av planering som ger utrymme för skapandet av förutsättningar för handlingsutrymme är att skapa en rytm och regelbundenhet för detta. Föl- jande beskrivning belyser det här:

Jag försöker medvetet att arbeta så att jag då och då får möjlighet att tänka igenom vad jag gör och varför jag gör som jag gör. (S13)

Att skapa förutsättningar för att identifiera och erövra handlingsutrymme innebär att lära sig planera och prioritera handlingar utifrån vilja och kunskap. Det beskrivs som att lära sig planera handlingsstrategier som gör att egna behov och önskemål överensstämmer med den yttre verklighetens beskaffen- het. I följande beskrivning belyses färdigheten att planera handlingar i samspel med vilja och kunskap:

Och nu kan jag ju planera upp. Vill jag inte göra som igår, då behöver jag inte det. (L4)

Att skapa förutsättningar för att identifiera och erövra handlingsutrymme innebär att lära sig ta kontroll och skaffa sig överblick över sin situation i stäl- let för att bli ett offer för den. Det gäller att aktivt prioritera handlingar på ett sätt som möjliggör handlingsutrymme. En strategi för det här är att prata med berörda personer om hur en situation ligger till och på så sätt eliminera förvän- tad irritation och stress:

Men det är ju så… det är jag som styr…det är min utbildning. Det enklaste sättet är ju att ringa till läraren och säga att det inte vart färdigt, va… innan läraren hör att man inte har övat och det blir tvärt om. Om jag ligger steget före blir det mycket lättare… läraren förstår det… istället för att han blir ir- riterad. Då kan man istället snacka om var man kört fast eller andra sätt att ta sig an stycket. (S3)

En annan strategi är att prioritera handlingar efter angelägenhetsgrad och sätta gränsen utifrån förmågan att genomföra handlingarna. Följande två utsagor belyser det här och den andra av dem belyser dessutom den frustra- tion som uppstår då det föreligger en oförmåga till en sådan prioritering:

Jag brukar använda mig av listor och skriva upp allting som jag ska göra och så tar jag det i den ordning som det ska vara färdigt först. Sen får jag ta det i tur och ordning som det kommer. (L8)

Hindrar mig från att utveckla handlingsutrymme? Ja, det kan vara när jag tycker att jag har så mycket som jag måste göra. Jag kan få en sån där känsla att jag måste göra det och det idag. Idag, då ska jag hinna med det. Och redan så är det kört. Det går inte. Jag planerar så mycket att jag känner att det inte går. // Jag försöker då prioritera det jag känner att jag måste göra. (S7)

När musiklärare har mycket att göra och upplever tiden begränsad för att hinna med alla sysslor är det lätt att känslorna tar över och tillvaron upplevs splittrad och kaotisk. Det kan innebära svårigheter att koncentrera sig på de uppgifter som ska göras. För att skapa lugn i en sådan situation gäller det att låta förnuftet ta överhanden. En planering och prioritering fungerar då som en

struktur för handlandet och musiklärare kan i den finna stöd att koncentrera sig på en uppgift i taget. Oro för framtida planerade uppgifter förträngs och uppmärksamheten riktas mot den uppgift som är för handen. Stunder för refle- ktion kan då också planeras in. Följande citat exemplifierar detta sätt att tillåta handlingsutrymme:

Då blir man ju alldeles sönderplottrad [informanten upplever att han/hon har för mycket att göra i musiklärarutbildningen]. Och då gäller det att ha lite disciplin. Det går åt för om bara det där ramlar över mig kommer jag att stampa på fläcken. Jag får inget gjort då… och jag vet… jag har varit i sådana där situationer då en halv dag går åt och jag har känt att jag inte har gjort någonting. Det är en jobbig känsla. // Det blir som en gröt jag försöker göra allting på en gång. // Det har jag väl försökt ibland att lära mig att det går inte att göra så. Och jag blir mycket mera effektiv om jag koncentrerar mig på en sak. // Men om det här allting rasar över mig… känslor och allting och… med förståndet, jag skiter i mitt förstånd. Känslorna bara går fram och tillbaks. Då blir det som en gröt. Men om jag med förståndet spaltar upp det gör det ju att varje uppgift [inte]blir mig // övermäktig då, den krymper ju. Och låt bli och tänk på den andra uppgiften längre fram… för att den… börjar jag tänka på den, då kan jag inte koncentrera mig på den jag håller på med nu. Men låter jag bli den andra uppgiften och tänka på den, då gör jag det här nu, då får jag ju tid över. Då får jag en paus. Jag kan sätta mig med en kopp kaffe och en tidning och läsa. Sen tar jag itu med resten. Så det där tror jag är vanligt att man plottrar sönder sitt liv när man går här. (S17)

En annan utsaga som belyser en planering av handlingar i överensstämmelse med kunskap och vilja är följande.

Och så tänkte jag, hur förenklar man det här? Och jag gjorde alltid mal- lar för det mesta, för uppgifterna… så jag hade kontroll på allting. Och då… då kunde jag ju ta det lugnt och då behövde jag inte jaga som andra. Och jag hade inte det där behovet av att ta det lugnt på samma sätt. För jag hade gjort mitt grovjobb och kunde ta det lugnt bara. // I och med att jag skaffade mig mina rutiner, fick jag ju ett gott liv som musiklärare. Så jag behövde aldrig stressa på så sätt. (L3)

Här betonas att med en struktur för handlandet kan situationen överblickas vilket innebär en upplevelse av kontroll och överblick, något som i sin tur upplevs som en förutsättning för handlingsutrymme:

5.3.6 FINNA ELLER SKAPA KÄLLOR DÄR KRAFT