Det finns en mängd sätt att gripa sig an den biografiska utmaningen. Även om gränserna mellan olika typer av biografier måste tillåtas vara flytande är det för tydlighetens skull berättigat att uppställa ett antal kategorier. En grov uppdelning mellan tolkande och icketolkande biografier har presenterats av Eva Österberg. Icketolkande, eller ackumulerande biografier, kännetecknas av att händelserna i en människas liv staplats ovanpå varandra utan en sam-manhängande innebörd. En sådan framställning har föga vetenskaplig re-levans. Bland tolkande biografier, där syftet är att klargöra centrala aspekter
6. Niels Thomsen, ”Historien om Frk. Zahle – er det historie?”, Historisk Tidsskrift, (Köpen-hamn) 992:2, s. 353.
7. Det svaga intresset för Moses Pergament har uppmärksammats i tidningsartiklar av Åhlén 20/9 993 och Larsén 4/4 2004. En positiv motbild utgörs av fonogramserien Musica
Sve-cia som de senaste åren inkluderat tre av Pergaments kompositioner; delar av balettmusiken
till Krelantems och Eldeling, violinsonaten i h-moll samt stråkkvartetten nr i c-moll. Ytter-ligare tecken på ett nyväckt intresse för Pergament är Musikaliska akademiens uppdrag åt poeten, författaren, tonsättaren och radiomannen Bengt Emil Johnson att skriva en popu-lär, traditionell tonsättarbiografi över Pergament.
i den biograferades liv och i förlängningen förklara eller förstå, finns mer att hämta för den analytiskt intresserade. Tolkande biografier kan i sin tur, enligt Österberg, delas upp i livsverksbiografin, den existentiella biografin, psykobiografin, kollektivbiografin, nätverksbiografin och antibiografin.18
Livsverksbiografin tar fasta på en människas livsverk i relation till det samhälle personen levde i. Fokus kan läggas på yrke, kulturella eller ve-tenskapliga insatser, förkunnelse som drivkraft, med mera. Ibland hävdas att denna kategori innebär att man värjer sig för det inre hos människan, det som konstituerar personligheten, för att istället intressera sig för mer materiella och yttre förhållanden. Detta är emellertid en felsyn. Istället är förhoppningen att man med hjälp av livsverksbiografin kan få verket att säga något om människan. Strävan är således att inte skilja mellan verk och person. Människan ses som ett mikrokosmos och hon återspeglar omvärl-den via sitt verk.19
Den existentiella biografin påvisar en människas drivkraft, hennes livs-projekt ur en mer filosofisk synvinkel. Den som författar en existentiell biografi är inte ute efter att söka efter en viss logik i den biograferades liv. Större tonvikt läggs vid människans möjlighet att både skapa och välja. Idé-historikern Karin Johannisson talar här om ”uppbyggelsens hermeneutik”, det vill säga en predikan för att göra oss ”mer mänskliga” via ökad kunskap om oss själva. Den filosofiska inspirationen till den existentiella biografin återfinns ursprungligen hos Aristoteles som talade om att ”aktualisera sin potentialitet” men också hos Jean Paul Sartre och hans tro på den situerade friheten, det vill säga att människan visserligen är satt i en situation hon inte själv valt, men att hon utifrån situationen har möjlighet att välja.20
Med inspiration från Sigmund Freud och psykoanalysen försöker fö-reträdare för psykobiografin närma sig människans inre via analyser av barndomen, drifter och psyket. Till skillnad från den existentiella biografin, som söker efter avsikterna med en människas handlande, är psykobiogra-fins mål att finna orsakerna. Det faktum att kategorin kräver en avsevärd mängd källmaterial för att nå detta inre mörker, i kombination med frågan om det ens är möjligt att göra det hos en avliden person21, torde minska kategorins attraktionskraft bland historiker. Förutom källproblemen och
8. Österberg 996, s. 326–328. Jämför Possing 200, s. 26 och Nynäs 2006, s. 45–49. För ex-empel på kategoriseringar av biografititlar hänvisas till Rosengren & Östling (red.) 2007, s. 75–78.
9. Gunnar Eriksson, ”Att inte skilja på sak och person. Ett utkast till ett utkast till en biogra-fisk metod”, i Ambjörnsson et al. (red.) 997, s.07ff.
20. Österberg 996, s. 326; Karin Johannisson, ”Biografins renässans. Eller: Var finns jaget?”,
Personhistorisk tidskrift 998:2, s. 66f.
kraven på den tidsmässiga närheten mellan biografen och subjektet innebär den psykobiografiska metoden, enligt Karin Johannisson, också en avsevärd risk för övertolkningar.22 Huruvida psykoanalys utgör en tillämpbar tolk-ningsram för historiker är därför starkt omtvistat. Eva Österberg hävdar att det psykoanalytiska analysverktyget kan förnya en alltför traditionstyngd historievetenskaplig biografigenre. Birgitte Possing har intagit den motsatta positionen och betonar att historiker inte bör ”bevæge sig over psykologiske analyser i den freudianske og postfreudianske forstand”.23 Inom genren mu-sikbiografier har dock den psykologiska ansatsen fått stor uppmärksamhet exempelvis i studier av Wolfgang Amadeus Mozart (756–79) och Ludwig van Beethoven (770–827).24
Kollektivbiografin kännetecknas av att fokus läggs vid beröringspunk-ter mellan flera människor. Eva Ösberöringspunk-terberg diskuberöringspunk-terar även kategorierna nätverksbiografi och antibiografi, där den förstnämnda handlar om mötet mellan människor och den sistnämnda implicerar en postmodern biografi, där den skenbara livslinjen får ge vika för det fragmentiserade och abrupta.25
Till Österbergs kategorier kan också läggas den kontextuella biografin där den historiska bredden utgör det bärande i framställningen och där sub-jektet blir den spegel eller produkt av samhället med vars hjälp historiska diskurser och sociala kontexter fångas och analyseras.26
Det faktum att min avhandling kan sorteras in under flera av de nämnda kategorierna belyser vanskligheterna i att kategorisera biografiskrivandet. Min analys av Pergament berör livsverksbiografin, då jag är intresserad av Moses Pergament som musik- och kulturskribent och tonsättare i en specifik samhällskontext och period. Hans funktion som lod för aspekter från den tid han levde i gör att min avhandling också kan sägas vara en kontextuell biografi. Det är inte bara personen Pergament utan även det svenska samhälle han verkade i som sätts under lupp. Samtidigt kommer jag
22. Johannisson 998:2, s. 66.
23. Under biografikonferensen ”Med livet som insats” den 8 november 2005 i Lund efterlyste Eva Österberg nya psykologivetenskapligt baserade analysverktyg inom det historiska bio-grafiskrivandet. Den motsatta positionen har ventilerats av Possing i ”Biografien – en frisk eller en skæv bølge”, Historisk tidsskrift (Oslo) 997:2. För ytterligare reflektioner kring psy-koanalytiska och psykologiska tolkningar i samband med biografiskrivande, se Yvonne Hirdman, ”Makten att bestämma. En kort essä över biografiskrivandets vetenskapliga be-kymmer”, i Rosengren & Östling (red.) 2007, s. 7f samt Eva Helen Ulvros, Oscar I. En
biografi, Lund 2007, s. 269ff.
24. Jolanta T. Pekacz, ”Memory, History and meaning. Musical Biography and its Discon-tents”, Journal of Musicological research 2004:23, s. 43.
25. Österberg 996, s. 326–328.
26. Anthony J. La Vopa, ”Doing Fichte. Reflections of a sobered (but unrepentant) Contextu-al Biographer”, i Bödeker (red.) 2003, s. 09–7.
även att tangera den existentiella biografin, då mitt fokus på identifikation kan kopplas till grundläggande existentiella aspekter.