Den februari 928 skriver Pergament i Svenska Dagbladet om Giacomo Meyerbeer och nämner i sammanhanget Wagners ”beryktade stridskrift ’Das Judemthum [sic] in der Musik’” i vilken Wagner ”avrättar” Felix Mendelssohn-Bartholdy på ”ett par otroligt giftiga, sanningslösa sidor”. Pergament citerar en passage i Wagners skrift där denne hävdat att ”den be-dräglige tonsättaren Meyerbeer” saknade förmåga att skapa konstverk, men samtidigt agerade som om han själv hade denna talang.59 Att Wagner förkla-rade detta utifrån Meyerbeers judiska bakgrund och att hans resonemang fördes utifrån en antisemitisk kontext lämnas helt därhän av Pergament. Även om Pergament beskriver Wagners text som en ”stridsskrift” gör han det inte utifrån att den är helt igenom antisemitisk. Wagners antisemitism förefaller således även här sakna betydelse för Pergaments formuleringar. Istället lyfter Pergament fram en Wagnertext från tiden före 850, alltså före publiceringen av ”Das Judentum in der Musik”, där Wagner i Pergaments tolkning betecknar Meyerbeer som en ”genial tysk” vilken ”utvecklat sin medfödda tyskhet till en europeiskt betonad universalitet”.60 Intressant att notera är hur Pergament här lyfter fram ett Wagneryttrande som överens-stämmer med hans egen uppfattning om nationalism kontra universalism. Det nationella spelar en underordnad roll och istället är det tolkningen av Meyerbeers utveckling till en universell tonkonstnär som betonas, ett ideal som även skulle kunna vara giltigt för Pergament under denna tid i hans
57. Willmar Sauter, Theater als Widerstand. Wirkung und Wirkungsweise eines Politischen
Thea-ters. Fascismus und Judendarstellung auf der Schwedischen Bühne 1936–1941, Stockholm 979,
s. 87–90. Citatet från Idun återfinns på sidan 89 och publicerades ursprungligen i Idun 938:7.
58. Gedin 2003, s. 392, 394 & 397f.
59. Moses Pergament, ”Meyerbeer i tidens spegel”, i Pergament 943, s. 0 (SvD /2 928). 60. Pergament 943, s. (SvD /2 928).
strävan att förena de kulturella identifikationerna. Pergament förklarar att Wagner inte inkluderat denna text men däremot ”Das Judentum in der Musik” i sina samlade skrifter och antyder att Wagner inte ville tydlig-göra sin förändrade ståndpunkt visavi Meyerbeer, det vill säga att han i ett tidigare skede betraktat honom som tysk och inte som jude.61 Här går Pergament likt ”katten kring het gröt”. Han undviker att explicit resonera utifrån antisemitismen då han beskriver Wagners relation till Meyerbeer. Min tolkning är dock att Pergament relaterar till just detta då han talar om Wagners förändrade attityd. Pergaments inlindade beskrivning av temat i ”Das Judentum in der Musik” skiljer sig märkbart från Peterson-Bergers, tre årtionden tidigare. Peterson-Berger noterade då att Wagner skrev
’Judendomen i musiken’, vari han skyller det mesta av Tysklands konstförfall, särskilt inom musiken, på den ytlighet och torrhet i tänkesätt, som enligt hans åsikt utmärker den judiska rasen och som genom judarnas, speciellt Mendelsohns [sic] och Meyerbeers, livliga och omsorgsfulla ingripande i musiklivet utbreder sig som en verklig fara över allt större områden.62
Peterson-Berger konstaterar utan omskrivningar att det är just ”den judiska rasen” som är föremål för Wagners artikel och angrepp. Pergament gjorde inte detta, vilket är en viktig iakttagelse. Samma skillnad kan noteras i den tidigare citerade Peterson-Bergerartikeln, i vilken han hävdade att Wagners antisemitism var välkänd. I egenskap av svenskfödd kunde Peterson-Berger välja om han utan omskrivning ville redogöra för andemeningen i Wagners ”Das Judentum in der Musik”. Han riskerade inte att bli betraktad som ”icke-svensk” om han diskuterade Wagners antisemitism. Tvärtom skulle det, mot bakgrund av en samtida antisemitisk diskurs i Sverige, kunnat ha förstärkt Peterson-Bergers ”svenskhet” om judefientligheten lyftes fram som ett positivt drag hos Wagner och som ett utryck för en befogad försvars-strategi mot det förmenta judiska hotet. Mot bakgrund av antisemitismens påverkan på hur judiska individer förväntades bete sig existerade inte denna valmöjlighet för Pergament. En kritik av Wagners antisemitism fungerade i hans fall som en utmaning av hans svenska identifikation.
I de undersökta artiklarna nämner Pergament ej heller explicit att Wag-ners angrepp är relaterade till individernas judiska bakgrund. Undantaget förefaller komma först 945, då Pergament i sin biografi över Jenny Lind skriver att Wagner angrep Meyerbeer ”för hans judiska börds skull”.63 Möj-ligtvis är det här en indikation på att Pergament inte längre fruktade att
6. Pergament 943, s. f (SvD /2 928). 62. Peterson-Berger 90, s. 24.
en judisk identifikation skulle inverka menligt på hans möjligheter att ac-cepteras som svensk. Pergament påbörjade arbetet med Jenny Lind-boken i mars 945 och slutförde det i september samma år.64 Han skrev således samtidigt med krigsslutet och vid tiden för offentliggörandet av de filmer och fotografier som på ett fasansfullt sätt inskärpte vad som försiggått i de nazistiska koncentrations- och förintelselägren. Bilderna blev, tillsammans med ögonvittnesskildringar från koncentrationslägerfångar, avgörande för hur den antisemitiska diskursen hädanefter formades.65 Efter krigsslutet tycks det således, mot bakgrund av ett minskat motstånd från omgivningen, ha funnits en större möjlighet för Pergament att uttrycka en judisk iden-tifikation.
Att Pergament uppfattade Peterson-Bergers antisemitism som inspirerad av Wagner framkommer i ett brev till rådman Lars Levertin (865–940), broder till författaren Oscar Levertin. Pergaments brev är ett svar på en förfrågan från Levertin framställd i ett brev daterat den 22 mars 928. För-frågan gällde huruvida Pergament kunde tänka sig att införa ett inlägg mot Peterson-Bergers antisemitism, som Levertin skrivit. Inlägget refererar till en recension i Dagens Nyheter från den 20 mars 928 där Peterson-Berger talar om den ”plumpt plebejiska skämtmusiken utan individuell karaktär, uppfunnen och alltjämt odlad av judar, vilka i likhet med andra folk av icke-europeisk härkomst sakna medfött tonalitetssinne och blott ha mer eller mindre inlärt”.66 I recensionen lyfter Peterson-Berger, i wagnersk anda, fram den påstått skadliga inverkan judarna haft på musiken. Som svar på brevet från Levertin skriver Pergament att
vi göra klokast i att överlägset ignorera den mjältsjuke herr Peterson-Berger Jag kommer inom kort att i Sv. Dagbl. behandla problemet ”Das Judentum in der Musik” och får då tillfälle att på sann historisk grund utveckla mot Peterson-Berger motsatta åsikter.67
64. Moses Pergament, ”Dagbok 945”, MP-arkiv, vol. , MM.
65. Ingvar Svanberg & Mattias Tydén, Sverige och Förintelsen. Debatt och dokument om Eu-ropas judar 933–945, Stockholm 997, s. 383 & Ulf Zander, ”To Rescue or be Rescued. The Liberation of Bergen-Belsen and the White Buses in British and Swedish Historical Cultures”, i Klas-Göran Karlsson & Ulf Zander (red.), The Holocaust – Post-War Battle-fields. Genocide as Historical Culture, Lund 2006, s. 343–383. För exempel på hur antise-mitismen gestaltat sig inom svensk press efter 945 se också Bachner 999.
66. Peterson-Berger, ”Budapest-trion”, DN 20/3 928.
Att Pergament inte förmådde att i längden ignorera Peterson-Bergers skri-verier blev uppenbart ett år senare då han, efter att ha läst en mot honom själv antisemitisk och nedgörande artikel, åkte hem till dennes bostad och gav honom en smäll i ansiktet.
I brevet till Levertin är det intressant att notera Pergaments medvetenhet om det wagnerska inflytande vad gäller synen på judar. Pergament utlovar i brevet en artikel i Svenska Dagbladet som skall gendriva både Peterson-Ber-gers och Wagners uppfattning. Men någon sådan artikel kom aldrig. Frågan är varför. Kanske valde Pergament att inte skriva om Wagners skrift av egen vilja, kanske refuserades artikeln av redaktionen, möjligtvis eftersom Per-gament behandlat ”Das Judentum in der Musik” i Meyerbeerartikeln den februari samma år, dock utan att beröra antisemitismen.68 Att tidningen inte ville polemisera mot Peterson-Bergers uppfattning, eller för den delen ge utrymme åt Levertins insändare framgår av Pergaments P.S. Han skriver: ”P.S. Återsänder insändaren […] Sv. Dagbl. vill absolut inte lägga sig i den fula saken. Troligen både av politiska och redaktionella skäl. Men sympa-tierna äro givetvis på vår sida.”69 Även Levertin uttrycker i sitt svarsbrev till Pergament farhågor över risken att Svenska Dagbladet skall stoppa publice-ringen av den av Pergament utlovade Wagner-artikeln.70 Tidningen drog sig däremot inte för att publicera etnografen och upptäcktsresanden Eric von Rosens (879–948) rasvetenskapliga och antisemitiska understreckare den 28 januari 929. von Rosen uppehåller sig just vid den påstådda faran med ”judiskt” inflytande och framhåller att oavsett hur intelligent en jude än är kan han ytterst sällan sätta sig in i ”den germanska anda[n]”.71 Argumenta-tion i understreckaren är baserad på samma antisemitiska uppfattning som märks hos Wagner och hans efterföljare.
Oavsett huruvida Svenska Dagbladet valde att stoppa Pergaments artikel om ”Das Judentum in der Musik” eller inte, visar korrespondensen mellan Levertin och Pergament att de i sin verbala kamp mot wagnerinspirerad antisemitism var medvetna om svårigheterna att göra detta offentligt. Per-gaments önskan att låta ”den mjältsjuke herr P.B.” hållas samt det faktum att den utlovade artikeln aldrig trycktes tyder på att debattklimatet inte gav utrymme åt en judisk identifikation i form av en argumentation mot en wagnersk antisemitism. Även Pergaments referat av ”Das Judentum in der
68. SvD hade bland annat refuserat Bööks Palestinaartiklar. Se Rolf Arvidsson, ”Fredrik Böök och det judiska problemet” i Fredrik Böök, Resa till Jerusalem våren 1925, Lund 977, s. 248– 252.
69. Brev MP till Lars Levertin, 26/3 928, Ester Levertins papper, KB. 70. Brev Lars Levertin till MP, 28/3 928, MP-arkiv, vol. 24, MM. 7. Eric von Rosen, ”Judar och Judar”, SvD 28/ 929.
Musik” i Meyerbeer-artikeln stöder denna tes. Att Dagens Nyheter upplät sina spalter åt Peterson-Bergers antisemitiska utgjutelser belyser att en viss typ av antisemitism var accepterad och kanske även kommersiellt lockande för redaktionen, paradoxalt nog i en tidning vars ägare ofta utsattes för antisemitiska påhopp.72