Bisatser

Ett syfte med avhandlingen är att beskriva svenska barns input och output med hänsyn till subjunktioner och verbplacering i bisatser. Som bisatser klassificerar jag verbala yttranden som enligt den föreslagna ana-lysen i avsnitt 2.2.2 ovan antas ha en subjunktion i C° (4:13). Även de som har en osynlig subjunktion i C° inkluderas här, dvs. satsbasinledda bisatser och exklamativer samt oinledda relativa bisatser och att-bisatser (4:14).

(4:13) a. va händer om man äter den? (Markus 2;3.09) b. en pojke som badar å tvätta håret. (Bella 2;10.17) c. å s tänk om hon ramla ne dä i vattnet! (Tea 3;7.12) (4:14) a. ja vet inte va an äter. (Bella 2;8.07)

b. sicken roli bok du fick när du föddes! (Tea 3;8.17) c. dä låg snurran man man ka sätta fast. (Tea 3;1.05) d. ja å dom trodde min mamma va sjuk. (Harry 3;8.04)

Verbala yttranden som inte har någon subjunktion i C° klassificeras ändå som bisatser om de är syntaktiskt beroende av en matris. På basis av detta räknar jag även frågeformade konditionalsatser (4:15) till bisatserna.

(4:15) äs stänge ja dn ä dö alla dörrar ser inte thuvarna a ja a m ähm gunger. (Tea 3;3.25)

’…stänger jag alla dörrar ser inte tjuvarna att jag har gungor’

Lundin (1987) noterade i sin undersökning av fem svenska barns första bisatser att barnen under en period producerade olika typer av före-gångare till bisatser. Hon skiljer mellan fem olika typer som fungerar som strukturella föregångare – sambandssatser, samordnade satser, proto-satser, konjunktionslösa41 bisatser och subjektslösa relativer – vilka främst produceras fram till 2;6 års ålder. Som sambandssatser räknar hon två eller flera yttranden som binds samman av en relation som i vuxen sven-ska hade kunnat uttryckas med underordning (4:16). Som samordnade satser klassificerar Lundin samordningar i kontexter där en vuxen talare hade tillämpat underordning (4:17). Den tredje typen, protosatserna,

41 Termen ”konjunktionslös” är inte helt korrekt eftersom konjunktioner inte har något med syntaktisk underordning att göra. Underordnade strukturer inleds av subjunktioner eller satsbaser, och därför hade ”subjunktionslösa” och ”satsbaslösa” varit bättre termer. För enkelhetens skull kommer jag dock att i detta kapitel använda Lundins (1987) term.

uppvisar likheter med de två föregående typerna genom att den kan sägas bestå av två propositioner, en huvudsats och en potentiell bisats, varav protosatsen är den potentiella bisatsen. Ytterligare kännetecken för proto-satserna är att de endast består av de viktigaste orden i den potentiella bisatsen, i första hand objekt eller predikativ och i andra hand predikatet. Subjekt och kopulaverb är alltid utelämnade, och den potentiella bisatsen repeteras ofta av den vuxna i en fullständigare form i nästa yttrande. Ett exempel ges i (4:18), där protosatsen utgörs av för nåt (= vad det är för

nåt). Eftersom jag är intresserad av subjunktioner och verbplaceringen i

barns språk kommer jag inte att behandla dessa tre typer av bisats-föregångare, utan fokus ligger på de två återstående typerna, vilka be-skrivs nedan. Samtliga exempel är tagna från Lundin (1987:47, 53, 55).

(4:16) *knuffa! Trilla ner! (Tor 2;3) ’knuffa så att den trillar ner’

(4:17) *han inte slå sig och ramla. (Embla 2;1) ’han slår sig inte när han ramlar’ (4:18) *ska vi se – för nåt. (Nanna 1;9)

’ska vi se vad det är för nåt’

Som bisatsföregångare räknar jag således Lundins (1987) subjektslösa relativer och konjunktionslösa bisatser. Subjektslösa relativer känne-tecknas av utelämnat obligatoriskt som, medan konjunktionslösa bisatser saknar en obligatorisk subjunktion eller satsbas (jfr även Radford 1990, 1992, Weissenborn 1990, Meisel & Müller 1992, Rothweiler 1993, d’Avis & Gretsch 1994, Hoekstra & Jordens 1994, Wexler 1994, Schlichting 1996, Platzack & Josefsson 2000, Schönenberger 2001 och Wikström 2008). Exempel på subjektslösa relativer och konjunktionslösa bisatser i mitt material ges i (4:19) och (4:20).

(4:19) *däen flugsvamp hänger där. (Markus 2;3.09) ’det är en flugsvamp (som) hänger där’ (4:20) *ja va bäbis så fick ja böstmölk. (Bella 2;9)

’(när) jag var bebis så fick jag bröstmjölk’

Det har även noterats att barn i sina första bisatser ibland yttrar någon form av ljud istället för en vuxenlik bisatsinledare (se t.ex. Fritzenschaft m.fl. 1990, Rothweiler 1993, d’Avis & Gretsch 1994, Müller 1994 och Schönenberger 2001). Exempel på sådana yttranden förekommer i mitt

material framför allt i Harrys tal (4:21). Eftersom barnet med ett sådant ljud markerar bisatsinledaren syntaktiskt, om än med en från vuxen-språket avvikande fonetisk form, räknar jag dessa bisatser som inledda.

(4:21) a. du få se it igen ä han puttar ne katte i vappet igen. (Harry 2;9.24) ’du får se det igen när han puttar ner katten i vattnet igen’

b. du får fick inte götha så m ja pycke båt. (Harry 2;9.26) ’du får inte göra så när jag bygger båt’

Förutom de ovan beskrivna typerna av bisatsföregångare observerade Lundin (1987) att hennes barn även yttrade 3 typer av ofullständiga inledda bisatser – ansatser, defekta bisatser och avbrutna bisatser. En ansats utgör början på en bisats och består antingen enbart av det inled-ande ledet eller av det inledinled-ande ledet och subjektet/det finita verbet (4:22). Defekta bisatser är långa och komplexa men saknar en nödvändig komponent, dvs. bisatsinledare, subjekt eller finit verb. En bisats som endast saknar det inledande ledet kan i praktiken klassificeras antingen som en konjunktionslös bisats eller en defekt bisats. För att skilja på dessa två föreslår Lundin (1987) att defekta bisatser endast förekommer sporadiskt i den period då barnen producerar fullständiga bisatser, dvs. efter 2;6 års ålder. Det kommer att framgå av framställningen nedan att denna åldersgräns är problematisk, eftersom vissa av mina undersökta barn knappast yttrar några bisatser före 2;6 års ålder. I denna under-sökning har jag därför valt att klassificera alla bisatser som enbart saknar bisatsinledare som konjunktionslösa bisatser (se (4:20) ovan) och alla bisatser som saknar enbart antingen subjekt eller finit verb som defekta bisatser (4:23). Till skillnad från ansatser och defekta bisatser innehåller avbrutna bisatser alla nödvändiga delar, dvs. bisatsinledare, subjekt och finit verb. Däremot saknar en avbruten bisats övriga komplement (4:24), t.ex. infinita verb, objekt, adverbial etc., något som skiljer den från en fullständig bisats (4:25). Till de avbrutna bisatserna har jag också räknat bisatser som har transkriberats med oklara komplement (dvs. xxx). Ett exempel på en avbruten bisats av denna typ ges i (4:24b). Till de full-ständiga bisatserna har jag även räknat oinledda att-bisatser och relativa bisatser, under förutsättning att de är korrekta i vuxen svenska.

(4:22) de e en fisk som em n n. (Bella 3;0.07) ’det är en fisk som em n n…’

(4:23) *den gick också vällit fott om håll i den där sadden. (Harry 3;4.21) ’den gick också väldigt fort om man håller i den där sladden’ (4:24) a. de e bara om om de e… (Harry 3;10.23)

‘det är bara om om det är…’

b. en bromkruka så ja kan xxx. (Bella 2;10.17) ’en blomkruka så jag kan xxx’

(4:25) hon så inte om liltomte ta den. (Tea 2;7.22) ’hon såg inte om lilltomten tar den’

Ansatser och defekta bisatser behandlas inte i denna undersökning över-huvudtaget eftersom de saknar nexusrelation, utan jag fokuserar på av-brutna och fullständiga bisatser. Avav-brutna bisatser är ibland ett resultat av att barn stakar sig när de försöker yttra en fullständig bisats. Dessa upprepas därför emellanåt flera gånger, och de kan följas av en fullständig bisats. Om en avbruten bisats följs av en fullständig bisats räknar jag bara den fullständiga. Ett illustrerande exempel ges i (4:26), där jag alltså enbart räknar den fullständiga bisatsen ”var den finns”.

(4:26) men nu vet inte du var de fi var den finns. (Harry 3;9.08) ’men nu vet inte du var de fi var den finns’

I tabell 4.1 visar jag översiktligt hur jag klassificerar finita verbala yttranden i mitt barnmaterial i subjektslösa relativer (SR), konjunktions-lösa bisatser (KB), avbrutna bisatser (AB) och fullständiga bisatser (FB) på basis av förekomsten av följande led: bisatsinledare, subjekt, finit verb och komplement. Tabellen ska förstås så att + markerar närvaro av och - frånvaro av ett led, dvs. en konjunktionslös bisats (KB) består av subjekt, finit verb och ett eventuellt komplement men saknar en satsbas eller en obligatorisk subjunktion.

Tabell 4.1. Kriterier för klassificering av svenska barns bisatser

Klassificering Bisatsinledare Subjekt Finit verb Komplement Bisatsföregångare SR - - + + KB - + + + Bisatser AB + + + - FB + + + +

Förklaring: SR = subjektslösa relativer, KB = konjunktionslösa bisatser, AB = avbrutna bisatser, FB = fullständiga bisatser.