Ledtrådar till verbplacering och subjunktioner

I detta avsnitt diskuterar jag hur ledtrådsbegreppet operationaliseras i avhandlingen genom att definiera ett antal ledtrådar till verbplaceringen i huvudsatser och bisatser. Märk väl att V2-ordföljd analyseras som verb-flyttning till C° (se avsnitt 2.2.1). Enligt Lightfoot (2006) innehåller ett yttrande en ledtråd till en viss grammatisk struktur om den grammatiska strukturen krävs för en fullständig tolkning av satsen (jfr även Fodor 1998). Detta innebär att ledtråden till V2-ordföljd i svenskan återfinns i satser med inversion, eftersom dessa har ett subjekt i Spec-IP som fun-gerar som en nedre gräns för var det finita verbet och ett spetsställt led (i fortsättningen även refererad till som XP) kan stå. Det spetsställda ledet måste därför stå i Spec-CP och det finita verbet på andra plats i C°. Mot

bakgrund av diskussionen i det föregående kapitlet antar jag att en XP även kan motsvara en operator (som i rogativa och direktiva huvudsatser) eller ett osynligt led (som i V1-deklarativer). Ledtråden till V2-ordföljd antas således vara en bit struktur med XP i Spec-CP och ett finit verb i C° (3:19). En förutsättning för att barn ska uppfatta satser med inversion som innehållande ledtrådar till V2-ordföljd är att de vet att subjektet flyttar till Spec-IP. Om barns grammatik däremot kännetecknas av att subjektet står i Spec-VP kan satser med inversion lika gärna tolkas med det finita verbet i I°. Tillägnandet av ledtråden till V2-ordföljd är därför beroende av att barn först tillägnar sig ledtråden till subjektets placering i Spec-IP. I avsnitt 6.2 nedan visar jag att mina undersökta barn flyttar subjektet till Spec-IP redan i sina första yttranden. Ett liknande resultat rapporteras i Santelmann (1995:153ff).

(3:19) V2-ordföljd: [CP XP [C° FV]]

Satser med rak ordföljd däremot kan i princip tolkas på flera sätt, t.ex. med det finita verbet i C° och subjektet i Spec-CP eller med det finita verbet i I° och subjektet i Spec-IP (jfr Travis 1991 och Zwart 1993). Dessa satser innehåller därför ingen ledtråd till V2-ordföljd. Ledtråden till V2-ordföljd förekommer alltså i rogativa huvudsatser, icke-subjekts-initiala kvesitiva huvudsatser, icke-subjektsicke-subjekts-initiala deklarativa huvud-satser, subjunktionsinledda bisatser med ett spetsställt led, frågeformade konditionalsatser och direktiva huvudsatser med utsatt subjekt (se även avsnitt 2.2.1). Exempel från mitt inputmaterial ges i (3:20). För tydlig-hetens skull har jag strukit under inversionen.

(3:20) Satser innehållande ledtråden till V2-ordföljd

a. Rogativa huvudsatser: ser du blomman? (Vuxen: Bella 1;6.09) b. Icke-subjektsinitiala kvesitiva huvudsatser: va säjer kossan? (Vuxen: Bella 1;9.15)

c. Icke-subjektsinitiala deklarativer: titta här rider Pippi på hästen. (Vuxen: Bella 1;6.09)

d. Subjunktionsinledda bisatser med ett spetsställt led: då blev dom andra fågelungarna så rädda så då ramla en annan fågelunge ur. (Vuxen: Tea 3;0.05).

e. Frågeformade konditionalsatser: va de nån som grät så va de väl ja å pappa. (Vuxen: Bella 3;0.07)

f. Direktiva huvudsatser med utsatt subjekt: hmm ge du dockan lite också… (Vuxen: Tea 2;0.25)

Icke-V2-ordföljd analyseras i denna avhandling med en subjunktion i C° och ett finit verb i V° (se avsnitt 2.2.2 för detaljer). Clahsen (1988) har föreslagit att införandet av en subjunktion i C° är orsaken till att tyska barn från början placerar det finita verbet korrekt i bisatser. Eftersom vissa svenska bisatser kan ha både en fonetiskt realiserad subjunktion i C° och V2-ordföljd kan dock en subjunktion i C° inte ensam vara ledtråden till det finita verbets placering vid V2-ordföljd. Ledtråden till icke-V2-ordföljd antas därför vara ett finit verb i V° (3:21), en ledtråd som finns i bisatser med ett finit verb efter ett disambiguerande satsadverbial (3:22).32 Bisatser utan satsadverbial däremot är tvetydiga med hänsyn till det finita verbets placering och innehåller således ingen ledtråd till finit-ets position. Det finita verbet kan i dessa stå antingen i I° eller i V°.

(3:21) Icke-V2-ordföljd: [V° FV]

(3:22) Satser innehållande ledtråden till icke-V2-ordföljd

Bisatser med FV efter ett satsadverbial: då säjer Ulla att hon inte tycker om de. (Vuxen: Tea 2;9.09)

Eftersom vissa subjunktioner i svenskan inte behöver realiseras fonetiskt i vissa kontexter måste svenska barn få två olika ledtrådar till tioners realisering, där den ena utgörs av en fonetiskt realiserad subjunk-tion i C° (3:23). Denna ledtråd återfinns i inledda subjunksubjunk-tionsbisatser och satsbasinledda bisatser med utsatt som (3:24).

(3:23) Fonetiskt realiserade subjunktioner: [C° sub]

(3:24) Satser innehållande ledtråden till fonetiskt realiserade subjunktioner a. Inledda subjunktionsbisatser: de e en sån vagn som du har Ga Bella. (Vuxen: Bella 1;9.15)

b. Satsbasinledda bisatser med utsatt som: vi ska se vem som bor här då. (Vuxen: Bella 1;9.15)

Den andra ledtråden till subjunktioners realisering är en fonetiskt oreali-serad subjunktion i C° (3:25). Ledtråden till nollsubjunktioner återfinns i oinledda subjunktionsbisatser (3:26). En förutsättning för att barn ska uppfatta denna ledtråd är naturligtvis att de tolkar satser som i (3:26) som bisatser och inte som huvudsatser. Oinledda subjunktionsbisatser

32 Ledtråden till icke-V2-ordföljd förekommer även i huvudsatser med kanske etc. i C° och det finita verbet efter ett disambiguerande satsadverbial (i). Men eftersom satser av detta slag inte finns i mitt material behandlar jag dem inte närmare.

saknar fonetiskt realiserade bisatsinledare och skulle därmed ytstruk-turellt kunna tolkas som subjektsinitiala deklarativer. Som jag påpekade ovan utgör dock en oinledd bisats inte någon egen prosodisk enhet, utan den ingår precis som sin inledda motsvarighet i samma prosodiska enhet som sin matris (se t.ex. Bruce 1998 och Roll 2004). En subjektsinitial deklarativ huvudsats däremot utgör en egen prosodisk enhet med en tonal stigning och ett fall. Mig veterligen existerar det inga studier av om barn uppfattar den prosodiska skillnaden mellan en oinledd bisats och en huvudsats. Däremot verkar barn vara mottagliga för prosodiska mönster i inputen om inte från födseln så åtminstone strax efteråt, och de verkar använda prosodisk information som ledtrådar till modersmålets gram-matiska struktur, t.ex. OV/VO (se t.ex. Dehaene-Lambertz & Houston 1998, Gerken 2001, Guasti m.fl. 2001, Höhle m.fl. 2001, Höhle 2002 samt referenser i dessa verk). Det framstår därför inte som helt osannolikt att svenska barn kan uppfatta den prosodiska skillnaden mellan en oinledd bisats och en huvudsats och därmed tolka en oinledd bisats som syntaktiskt förankrad i den överordnade satsen, en förankring som antas ske genom ett osynligt led i C-domänen (se avsnitt 2.2.1 för osynliga led). I så fall har svenska barn förutsättningen för att kunna identifiera ledtråden till nollsubjunktioner.

(3:25) Nollsubjunktioner: [C° sub]

(3:26) Satser innehållande ledtråden till nollsubjunktioner

Oinledda subjunktionsbisatser: nä ja äh ja tro nte dom passar på henne. (Vuxen: Bella 2;6.17)

Enligt analysen av satsbasinledda bisatser i avsnitt 2.2.2 ovan innehåller även dessa en nollsubjunktion (och i vissa fall en synlig subjunktion) i C°, men det är oklart om dessa verkligen kan sägas innehålla en ledtråd till nollsubjunktioner. En likhet mellan oinledda subjunktionsbisatser och satsbasbisatser utan som är att båda ingår i samma prosodiska enhet som sin matrissats. Båda kan därför sägas uppfylla det prosodiska kravet för att tolkas som en bisats genom en syntaktisk förankring i matrisen. Till skillnad från satsbasinledda bisatser utan som saknar oinledda sub-junktionsbisatser helt ett inledande led, något som gör att förankringen i matrisen måste ske genom ett osynligt led i C-domänen. Med andra ord antar jag att den syntaktiska förankringen av en oinledd subjunktions-bisats i matrisen tvingar barn att anta ett osynligt led i CP. På detta sätt innehåller oinledda subjunktionsbisatser ledtrådar till nollsubjunktioner. Satsbasinledda bisatser utan som har dock redan en fonetiskt realiserad

satsbas i Spec-CP, vilken står för förankringen i matrisen. Därmed är det oklart om satsbasinledda bisatser utan som verkligen tvingar barn att anta en nollsubjunktion i C°. Mot bakgrund av detta kommer jag därför inte att beakta dessa som innehållande ledtrådar till nollsubjunktioner.

Vissa bisatser innehåller både ledtråden till V2-ordföljd och ledtråden till fonetiskt realiserade subjunktioner. Ledtråden till inbäddad V2-ordföljd är således en subjunktion i C° följd av ett annat led än subjektet i en ny Spec-CP och ett finit verb i C° (3:27). Denna ledtråd återfinns i bisatser med ett spetsställt led (3:28).

(3:27) Inbäddad V2-ordföljd: [CP [C° sub] [CP XP [C° FV]]]

(3:28) Satser innehållande ledtråden till inbäddad V2-ordföljd

Subjunktionsinledda bisatser med ett spetsställt led: då blev dom andra fågelungarna så rädda så då ramla en annan fågelunge ur. (Vuxen: Tea 3;0.05).

De satser som jag har behandlat i detta avsnitt uttrycker ledtrådar till några för denna avhandling relevanta grammatiska strukturer: V2-ord-följd, icke-V2-ordV2-ord-följd, fonetiskt realiserade subjunktioner, nollsubjunk-tioner och inbäddad V2-ordföljd. Alla verbala yttranden innehåller dock inte ledtrådar till exempelvis det finita verbets placering, utan i vissa satser kan det vara omöjligt att med säkerhet fastslå det finita verbets position. Vilken typ av strukturell information sådana yttranden inne-håller diskuteras i nästa avsnitt.