Verbplacering och verblexem

I detta avsnitt undersöks om något enskilt verb främst uppträder med FV-SA- eller icke-V2-ordföljd. Detta är intressant mot bakgrund av diskussionen av produktivitet i avsnitt 3.4.3 ovan. Barn kan nämligen uppfatta högfrekventa kombinationer av verb + negation eller negation + verb som resultatet av en liten grammatisk regel eller som lexikaliserade fraser. En sammanställning över samtliga verblexem i bisatser

inne-hållande en negation i mitt inputmaterial redovisas i tabell 5.31 nedan. Antalet belägg anges för respektive verblexem inom parentes, och fetstil markerar att ett verblexem finns representerat både med FV-SA- och icke-V2-ordföljd.

Tabell 5.31. Verblexem i bisatser med negation i Bellas, Harrys, Markus och Teas input (1;3–4;0)

Ordföljd Verblexem

FV-SA kunna (17), vara (6), få (4), gå (4), ha (3), behöva (2), förstå (2), höra (2), komma (2), veta (2), finnas (1), hinna (1), hitta (1), orka (1), passa (1), räcka (1), se (1), skava (1), sparka (1), våga (1), välta (1)

Icke-V2 ha (24), få (16), vilja (15), ska (12), vara (11), kunna (9), ramla (9), komma (5), frysa (4), gå (4), bränna (3), finnas (3), slå (3), tycka (3), göra (2), hitta (2), orka (2), se (2), spilla (2), veta (2), använda (1), behöva (1), blanda (1), blöda (1), fastna (1), fattas (1), halka (1), hjälpa (1), kladda (1), klämma (1), klättra (1), köra (1), lägga (1), nå (1), prata (1), pussla (1), rita (1), sitta (1), springa (1), stoppa (1), stå (1), ta (1), trampa (1), väcka (1), välta (1), vända (1), åka (1), äta (1)

Av tabell 5.31 framgår att flera verblexem förekommer i inputen både med FV-SA- och icke-V2-ordföljd, t.ex. kunna, vara, få, gå, ha och veta. Det verblexem som i störst utsträckning förekommer med FV-SA-ordföljd i mitt inputmaterial är kunna med 17 belägg, varav 14 i kom-binationen kan inte. Det framgår emellertid att kunna även förekommer vid icke-V2-ordföljd (9 belägg), varav 7 i kombinationen inte kan. Det vanligaste verblexemet i bisatser med icke-V2-ordföljd är ha med sammanlagt 24 belägg, varav 20 inte har och 4 inte hade. Verbet ha förekommer också emellanåt i bisatser med FV-SA-ordföljd, varav 2 har

inte och 1 hade inte. Även verblexemen vara och få tillhör de vanligaste

verben vid båda ordföljderna. Det förstnämnda används i 6 bisatser med FV-SA-ordföljd och i 11 bisatser med icke-V2-ordföljd, medan det sistnämnda används i 4 bisatser med FV-SA-ordföljd och i 16 bisatser med icke-V2-ordföljd. Verbet vara uppträder i följande kombinationer:

är inte (3), var inte (3), inte är (5) och inte var (6), och verbet få

uppträder i följande kombinationer: får inte (3), fick inte (1), inte får (13) och inte fick (3). Intressant är också att verben ska och vilja endast förekommer i bisatser med icke-V2-ordföljd. Samtliga 12 belägg med ska uppträder i kombinationen inte ska och 13 av 15 belägg med vilja i kombinationen inte vill. I bisatserna i inputen är således inte ska och inte

uppfattas som resultatet av en liten grammatisk regel eller som lexikali-serade fraser.

5.3.4 Sammanfattning

I detta avsnitt har jag gett en fördjupad bild av ordföljden mellan det finita verbet och negationen i bisatserna i mitt inputmaterial genom att utreda sambandet mellan verbplacering å ena sidan och bisatstyp, verbtyp och verblexem å andra sidan. Av framställningen framgick att det finita verbet i allmänhet står efter negationen i bisatser i svenska barns input under hela undersökningsperioden. Bisatser inledda av att, för att och så

att konstrueras nästan uteslutande med icke-V2-ordföljd, medan bisatser

inledda av för främst konstrueras med verbflyttning. Bisatser inledda av så konstrueras både med icke-V2-ordföljd och med FV-SA-ordföljd. Det verkar däremot inte existera något entydigt samband mellan det finita verbets placering och dess status som huvudverb eller hjälpverb. Slutligen konstaterade jag att de enda kombinationerna av finit verb och negation som skulle kunna tolkas som resultatet av en liten grammatisk regel eller som helhetsinlärda fraser är inte ska och inte vill.

5.4 Avslutning

I detta kapitel har jag undersökt svenska barns input med särskilt fokus på verbplaceringen i huvudsatser och bisatser. Inledningsvis presenterade jag en grov jämförelse mellan fyra svenska barns input med avseende på V2-ordföljd. Jämförelsen visade att samtliga barn får en stor mängd input för att det finita verbet flyttar till andra plats i huvudsatser: mellan 50 % och 60 %. En mer detaljerad undersökning av ledtrådar i två av barnens input stödde bilden att inputen för V2-ordföljd är högfrekvent. Under-sökningen visade samtidigt att inputen för icke-V2-ordföljd och in-bäddad V2-ordföljd är väldigt lågfrekventa. Vidare framkom det att svenska barn endast får ledtrådar till V2-ordföljd i rogativa och icke-subjektsinitiala kvesitiva huvudsatser. Subjunktionsinledda bisatser och i viss mån även deklarativa huvudsatser innehåller däremot en tvetydig input för verbplacering. Dessutom påvisade jag att svenska barn får input för både synliga och osynliga subjunktioner i subjunktionsbisatser men bara för synliga satsbaser i satsbasbisatser.

Avslutningsvis gav jag i detta kapitel en mer fördjupad bild av den relativa ordföljden mellan det finita verbet och negationen (dvs. sats-adverbial) i de vuxnas bisatser. Särskilt undersökte jag om icke-V2- eller FV-SA-ordföljd uppvisade någon kontextuell eller lexikal begränsning. Av framställningen framgick att bisatser med ett utsatt att, dvs. att-, för

att- och så att-bisatser, nästan uteslutande konstruerades med

icke-V2-ordföljd. Nästan samtliga för-bisatser däremot hade FV-SA-ordföljd, medan så-bisatserna uppvisade en större variation mellan båda ordföljder. Det visade sig också att det inte existerade något tydligt samband mellan FV-SA-ordföljd och finita hjälpverb eller mellan icke-V2-ordföljd och finita huvudverb, förutom i så-bisatserna. Slutligen verkar FV-SA-ord-följd inte heller vara knuten till några enskilda finita verb, medan verben

ska och vill endast förekom i kombinationerna inte ska och inte vill.

Frågan är då hur denna input påverkar de svenska barnens erövring av V2-ordföljd i huvudsatser, icke-V2-ordföljd i bisatser och en vuxenlik realisering av bisatsinledare. Detta behandlas i de kommande 3 kapitlen. Först ser vi i kapitel 6 närmare på hur svenska barn erövrar V2-ordföljd i huvudsatser. Därefter behandlas erövringen av bisatsinledare i kapitel 7 och slutligen icke-V2-ordföljd i bisatser i kapitel 8.

6 Verbplacering i svenska barns huvudsatser

I detta kapitel redogör jag för hur Bella, Harry, Markus och Tea erövrar verbflyttning och V2-ordföljd i huvudsatser. I huvudsatser flyttar finita verb normalt till C°, medan infinita verb stannar kvar i V-domänen. I det föregående kapitlet framgick att svenska barn får en robust input för att finita verb flyttar till C°. Beroende på hur man räknar innehåller mellan 50 % och 60 % av de verbala vuxenyttrandena i svenska barns input ledtrådar till V2-ordföljd. Frågan är hur Bella, Harry, Markus och Tea inkorporerar denna input i sina egna inre grammatiker. Tidigare studier av barn som erövrar verbflyttningsspråk visar att både finita och infinita verbs placering fastläggs redan i en låg ålder (se t.ex. Lange & Larsson 1973:55–62, 1977:9ff, Plunkett & Strömqvist 1990:47–53 och Santelmann 1995, 2003 för svenska barn, Pierce 1992 för franska barn, Haegeman 1995, 1996, Schlichting 1996 och Blom 2003 för nederländ-ska barn, Westergaard 2005 för nornederländ-ska barn samt Weissenborn 1990, Poeppel & Wexler 1993 och Clahsen m.fl. 1993/1994 för tyska barn; se även Bohnacker 1999 för ett tvåspråkigt barn).

Inledningsvis behandlar jag i avsnitt 6.1 sambandet mellan finithet och verbflyttning genom att redogöra för barnens placering av finita och infinita verb i förhållande till negationen. Därefter diskuterar jag kort-fattat subjektsflyttning i avsnitt 6.2. Avsnitt 6.3 ägnas åt de fyra barnens tillämpning av verbflyttning till C° i rogativa, icke-subjektsinitiala kvesi-tiva och icke-subjektsinitiala deklarakvesi-tiva huvudsatser. Jag ger både en översiktlig jämförande bild av alla fyra barnen och en mer detaljerad bild av två av barnens V2-ordföljd. Eftersom Tea uppvisar en annorlunda utveckling av V2-ordföljd än de övriga barnen diskuterar jag Teas verb-placering mer utförligt i avsnitt 6.4. Kapitlet sammanfattas i avsnitt 6.5.