Flyttning till Spec-CP

I kapitel 5 konstaterades att spetsställda fulla nominalfraser, prepositions-fraser och bisatser är tämligen ovanliga i vuxna svenskars icke-subjekts-initiala deklarativer riktade till barn. Josefsson (2003a) påpekar att det-samma gäller för Harrys och Markus output, men hon presenterar inga beräkningar för att stöda sitt påstående. Även i Bellas och Teas output är dessa led ovanliga i initial position (se tabell 6.12 nedan). 5,2 % (10/192)

av Bellas icke-subjektsinitiala deklarativer inleds av en full nominalfras. Även om beläggen är få så är de jämnt fördelade över undersöknings-perioden. Motsvarande siffror i Teas satser med V2-ordföljd är 2,4 % (11/454), och till skillnad från Bella börjar Tea att producera spetsställda nominalfraser på ett systematiskt sätt först mot slutet av undersöknings-perioden. Några exempel ges nedan i (6:24). Däremot har Bella inga belägg med spetsställda bisatser och endast 1 belägg på en initial pre-positionsfras (6:25). En bidragande orsak är sannolikt att Bellas under-sökningsperiod endast sträcker sig t.o.m. 2;6. Tea producerar några deklarativer med spetsställda prepositionsfraser (5/454 = 1,1 %) (6:25) och bisatser (6/454 = 1,3 %) (6:26) i de senare transkriptionerna. En översikt över de initiala leden i Bellas och Teas icke-subjektsinitiala deklarativer med V2-ordföljd ges i tabell 6.12 nedan.

(6:24) a. möcha ill a åchå ha. (Bella 2;1.03) ’en mössa vill jag också ha’

b. e kå nake vill ninte ha. (Bella 2;2.13) ’kakor vill den inte ha’

c. jaa pis har ja. (Tea 2;3.26) ’ja, potatis/spis har jag’

d. en gång ha s ä häxona tatt barbihästana cykel. (Tea 3;2.17) ’en gång har häxorna tagit barbiehästarnas cykel’

(6:25) a. Nelis i denne sår de Nelis. (Bella 2;0.09) ’Cornelis, i denna står det Cornelis’

b. …i thidhuset kan man gömma dom. (Tea 3;3.25) ’…i ridhuset kan man gömma dem’

c. …ti slut ble Härman less å då gick vi bak längs bak men då a a alls inte rädd. (Tea 3;6.07)

’…till slut blev Herman ledsen och då gick vi bak längst bak men då var jag alls inte rädd’

(6:26) a. …när de snöar hå hästana gå in… (Tea 3;2.17) ’…när det snöar får hästarna gå in…’

b. om åker ne allt vatten s står hon på en sten. (Tea 3;3.25) ’om åker ner allt vatten står hon på en sten’

Tabell 6.12. Bellas (2;0–2;6) och Teas (2;0–3;6) initiala led i icke-subjektsinitiala deklarativer med V2-ordföljd

Initiala led Bella Tea

Σ % Σ % Deiktiska adverbial 119 62 343 75,6 Svaga pronomen 20 10,4 21 4,6 NP 10 5,2 11 2,4 Bisatser 6 1,3 PP 1 0,5 5 1,1 Övriga 42 22,2 68 15 TOT 192 454

Förklaring: I övriga initiala led ingår bl.a. strukna led, oklara led, räkneord, övriga adverbfraser och adjektivfraser.

De vanligaste spetsställda leden i svenska barns input är deiktiska adver-bial och svaga objektspronomen, något som i viss utsträckning också gäller barnens output.72 Mina undersökningar av Bella och Tea visar att andelen initiala svaga pronomen är lägre i outputen än i inputen: 10,4 % (20/192) i Bellas output mot 13,6 % i hennes input och 4,6 % (21/454) i Teas output mot 20,7 % i hennes input. Några exempel ges i (6:27). Vanligast är ett spetsställt adverbial, som förekommer i 62 % (119/192) av Bellas icke-subjektsinitiala deklarativer och i 75,6 % (343/454) av Teas. I Teas fall är siffran markant högre än motsvarande siffra i inputen (46,2 %). Några exempel ges i (6:28).

(6:27) a. de fåde du inte. (Bella 2;3.03) ’det fick du inte’

b. den vill u ha. (Bella 2;5.24) ’den vill du ha’

c. m den ka a a i håret. (Tea 3;1.05) ’den ska jag ha i håret’

d. ä dom tar han. (Tea 3;4.19) (6:28) a. dä ka den å så på den. (Bella 2;0.09)

’där ska den stå så(?) på den’

b. nu komme sart me mat. (Bella 2;2.13) ’nu kommer snart mer mat’

c. dä ä min Bella. (Tea 2;3.02)

72 Följande deiktiska adverbial finns i Bellas och Teas output: då, där, här, ibland, idag,

nu, sen, så och så här. Och följande svaga objektspronomen finns i deras output: de här, dem, den, denna, det, detta och sån(a).

d. sen tomme lultomte rittia lultomten sen. (Tea 2;10) ’sen kommer jultomten riktiga jultomten sen’

De undersökta barnen utelämnar ibland det spetsställda ledet i sina icke-subjektsinitiala deklarativer med V2-ordföljd. Josefsson (2003a) rappor-terar att Harry utelämnar ledet i Spec-CP i 1,4 % (4/279) av sina icke-subjektsinitiala deklarativer och att Markus utelämnar i 2,4 % (6/251) av fallen. Mina värden för Bella och Tea är mycket högre än Josefssons, vilket kan bero på svårigheter att avgöra om en verbinitial sats ska tolkas som en V1-deklarativ eller som en rogativ huvudsats. Enligt mina beräk-ningar utelämnar Bella ett led i Spec-CP i 14,1 % (27/192) av sina icke-subjektsinitiala deklarativer, medan Tea utelämnar ett initialt led i 11,5 % (52/454). Bella uppvisar en större benägenhet att utelämna det spetsställda ledet än de vuxna i inputen (8,1 %), medan Tea uppvisar en lägre benägenhet (18,5 %). Precis som i inputen är det utelämnade ledet vanligtvis ett deiktiskt adverbial (6:29)–(6:30) och i något mindre ut-sträckning ett svagt pronomen (6:31)–(6:32). I exemplen anges det ute-lämnade ledet inom parentes.

(6:29) Markus (2;2.17): dä ligge en till glölampa. Vuxen: hmm.

Markus: glölampa. Vuxen: hmm.

Markus: (där) ligge en till glödlampa. (6:30) Vuxen: de e nästan som en sån flöjt du har ju.

Bella (2;5.04): (då) lägge ja den där. Vuxen: kan den ligga där?

Bella: aa.

(6:31) Vuxen: å du har också såna grejer man har på armarna. Bella (2;6.17): a ill ha de.

Bella: (det) har i här hemma. (6:32) Tea (3;6.07): vicken tycker du?

Vuxen: ja tycker den e finast. Tea: (det) tycke ja o.

Som jag påpekade i förra avsnittet skiljer sig Teas produktion av satser med V2-ordföljd från Bellas vad gäller användningen av finita verb ur ett kronologiskt perspektiv. Medan Bella under hela undersökningsperioden använder en verbrepertoar bestående av flera olika finita verb använder

Tea främst kopulan är före 3 års ålder. Denna skillnad mellan Bella och Tea återfinns även om vi ser på användningen av de initiala leden ur ett kronologiskt perspektiv. Bella använder många olika typer av initiala led redan i de tidigaste undersökta transkriptionerna, och hon kombinerar dem med många olika finita verb. Denna variation antyder att Bella applicerar V-till-C-flyttning produktivt redan i sina första relevanta yttranden. Med andra ord skulle vi kunna säga att Bella har formulerat en stor grammatisk regel för V2-ordföljd. Tea däremot använder fram till 3 års ålder främst ett deiktiskt adverbial i kombination med är. Under perioden fram till 3;0.05 yttrar Tea 142 icke-subjektsinitiala deklarativer, och av dessa innehåller 88 en kombination av ett deiktiskt adverbial + är:

där är (60), här är (19), nu är (5), då är (1), där inne (1), ibland är (1)

och sen är (1). Fram till 2;4.19 yttrar Tea nästan uteslutande icke-subjektsinitiala deklarativer med där/här + är, något som kan antyda att V2-ordföljden i Teas icke-subjektsinitiala deklarativer före 2;4.19 är ett resultat av en liten grammatisk regel eller av en helhetsinlärd fras. Mellan 2;4.19 och 3;0.05 utökar Tea sin repertoar av led i initial position något, främst med fler deiktiska adverbial. Under samma period utökar Tea i viss mån även sin repertoar av finita verb på andra plats, något som fram-gick av förra avsnittet. Under denna period kan vi alltså se en ökande variation i Teas icke-subjektsinitiala deklarativer, en variation som tyder på att Tea under denna period börjar erövra en produktiv verbflyttning till C°, dvs. en stor grammatisk regel för V2-ordföljd.

Teas icke-subjektsinitiala deklarativer med V3-ordföljd uppvisar både likheter och skillnader med motsvarande satser med V2-ordföljd. En översikt över de initiala leden i Teas icke-subjektsinitiala deklarativer med V3-ordföljd ges i tabell 6.13 nedan. I tabellen ser vi att andelen spetsställda deiktiska adverbial i V3-satserna uppgår till 80,9 % (148/183) och andelen prepositionsfraser till 1,6 % (3/183). Dessa siffror är helt jämförbara med motsvarande V2-satser. Däremot är initiala svaga pronomen och fulla nominalfraser vanligare bland V3-satserna än bland V2-satserna. Andelen svaga pronomen i initial position uppgår till 9,8 % (18/183) och andelen fulla nominalfraser till 3,8 % (7/183). En intres-sant observation är att det initiala ledet i V3-satserna nästan uteslutande är ett annat led än ett deiktiskt adverbial fram till och med 2;7.22, då antalet svaga pronomen och deiktiska adverbial ökar i initial position. Under perioden fram till 2;7.22 innehåller V3-satserna främst initiala nominalfraser. Tea använder alltså inledningsvis V2-ordföljd i satser med

verb. Teas grammatik verkar alltså inledningsvis innehålla en stor gram-matisk regel som genererar V3-ordföljd, medan V2-ordföljd endast appli-ceras i undantagsfall.

Tabell 6.13. Teas (2;0–3;6) initiala led i icke-subjektsinitiala deklarativer med V3-ordföljd Initiala led Σ % Deiktiska adverbial 148 80,9 Svaga pronomen 18 9,8 NP 7 3,8 Bisatser 3 1,6 PP 3 1,6 Övriga 4 2,2 TOT 183

Förklaring: I övriga initiala led ingår bl.a. oklara led, räkneord, övriga adverbfraser och adjektivfraser.

Bella och Tea använder få v-frågeord i sina icke-subjektsinitiala kvesitiva huvudsatser. Bella använder nästan bara vad och var, där vad utgör 72,2 % (52/72) av v-frågeorden och var 20,8 % (15/72). Tea yttrar totalt 19 icke-subjektsinitiala kvesitiva huvudsatser, och av dessa inleds 63,2 % (12/19) av vad och 21,1 % (4/19) av vilken. Några exempel ges i (6:33).

(6:33) a. a e nappen? (Bella 2;1.28) ’var är nappen’

b. a gör han? (Bella 2;5.04) ’vad gör han’

c. va ska vi ha kaffet i? (Tea 3;4.19) ’vad ska vi ha kaffet i’

d. vicke ä smutsiga hunden? (Tea 3;4.19) ’vilken är smutsiga hunden’

Precis som Santelmann (1995, 2003) fann jag att v-frågeord konsekvent placeras i Spec-CP. I motsats till hennes undersökningar som visar att v-frågeord utelämnas tämligen frekvent av svenska barn har jag funnit få exempel på utelämnade v-frågeord hos Bella och Tea: Bella utelämnar 2 v-frågeord och Tea endast 1. För Harry och Markus fann dock Josefsson (2003a) att v-frågeord utelämnades tämligen frekvent under en period i början av deras språkutveckling. Några exempel ges i (6:34).

(6:34) a. *(var) ä hunne då? (Bella 2;1.03) ’(var) är hunden då’

b. *(vad) åke dom då? (Bella 2;6.17) ’(vad) åker de då’

c. *(vad) e detta nu då? (Tea 3;6.07) ’(vad) är detta nu då’

d. *(vad) e de dä? (Harry 2;0.16) ’(vad) är det där’

e. *(vad) gjode dom? (Markus 1;11) ’(vad) gjorde de’

Eftersom Tea endast producerar 2 icke-subjektsinitiala kvesitiva huvud-satser med V3-ordföljd (6:35) är en jämförelse med beläggen med V2-ordföljd knappast fruktbar.

(6:35) a. *ä Mask gör? (Tea 2;5.12) ’vad Max gör’

b. *e ja de e på den? (Tea 3;5.10) ’vad det är på den’

6.3.2.3 Subjektsflyttning

Min beskrivning av Bellas och Teas input i kapitel 5 visade att pronominella subjekt är mycket mer frekventa än NP-subjekt i Spec-IP. Detta gäller även för de båda barnens produktion av satser med V2-ordföljd. Bella använder 79,6 % (254/319) pronominella subjekt och 19,7 % (63/319) NP-subjekt, medan Tea använder 66,3 % (337/508) pronominella subjekt och 33,1 % (168/508) NP-subjekt. Båda barnen producerar något färre pronominella subjekt än vad som återfinns i deras input (Bella: 87,7 %, Tea: 85,2 %). Några exempel med pronominella subjekt och NP-subjekt ges i (6:36)–(6:37).

(6:36) a. eh kan u elpa mej? (Bella 2;5.04) ’eh, kan du hjälpa mej’

b. jaa pis har ja. (Tea 2;3.26) ’ja, spis/potatis har jag’ (6:37) a. a e nappen? (Bella 2;1.28)

’var är nappen’

b. dä e min murtoa. (Tea 2;5.12) ’där är min mulltoa’

I de icke-subjektsinitiala kvesitiva och deklarativa huvudsatserna an-vänder Bella både pronominella subjekt och NP-subjekt under hela undersökningsperioden. Även Tea gör detta i sina icke-subjektsinitiala deklarativer. Eftersom Tea endast producerar ett fåtal kvesitiva huvud-satser är det svårt att säga något om dessa, men klart är att både nominala och pronominella subjekt återfinns bland Teas kvesitiva huvudsatser. I rogativa huvudsatser däremot dominerar de pronominella subjekten hos båda barnen. Sammantaget finns den högsta andelen NP-subjekt i början av barnens undersökningsperiod och den högsta andelen pronominella subjekt i slutet. Andelen pronominella subjekt ökar således ju äldre barnen blir.

I jämförelse med satserna med V2-ordföljd innehåller Teas satser med V3-ordföljd en högre andel pronominella subjekt. 93 % (172/185) av Teas V3-satser har ett pronominellt subjekt och 6,5 % (12/185) ett NP-subjekt. Fördelningen mellan pronominella subjekt och NP-subjekt i V3-satserna skiljer sig endast marginellt från fördelningen i Teas input. Även om de nominala subjekten är väldigt få i V3-satserna används båda subjektstyperna redan i de tidigaste V3-satserna och under hela den period då V3-satser produceras.

6.3.3 Sammanfattning

I detta avsnitt har jag granskat Bellas, Harrys, Markus och Teas ordföljd i rogativa, icke-subjektsinitiala kvesitiva och icke-subjektsinitiala deklara-tiva huvudsatser. Det framgick att Bella, Harry och Markus applicerar V2-ordföljd konsekvent redan i de tidigaste beläggen på dessa tre sats-typer. En närmare granskning av Bellas V2-satser visade att dessa har en variation i första och andra position som tyder på att Bella behärskar verbflyttning till C° produktivt när hon yttrar de tidigaste beläggen. Redan runt 2 års ålder har alltså Bella formulerat en stor grammatisk regel för V2-ordföljd. Några månader senare, runt 2;3, uppvisar Bella ett ökat bruk av satser med V2-ordföljd. Ett sådant ökat bruk anförde Josefsson (2003a, 2003b) som en indikation på att barn tillämpar verb-flyttning till C° produktivt. Enligt mina resultat erövras en stor gram-matisk regel för V2-ordföljd tidigare, och den kan därför snarast sägas utgöra en förutsättning för ett ökat bruk.

Även om någon motsvarande detaljgranskning inte har genomförts av Harrys och Markus V2-satser ser vi en ökad användning av rogativa, icke-subjektsinitiala kvesitiva och icke-subjektsinitiala deklarativa

huvud-satser i undersökningsperioden. Hos Harry ökar antalet icke-subjekts-initiala deklarativer vid 2;7.04 och antalet rogativa huvudsatser vid 2;9.26, och hos Markus ser vi motsvarande uppgång för icke-subjekts-initiala deklarativer och kvesitiva huvudsatser vid 1;11.25 och för roga-tiva huvudsatser vid 2;0.25. Detta ökade bruk kan alltså tas som en indikation på att barnen har tillgång till CP och produktivt flyttar det finita verbet till C° och ett annat led till Spec-CP (se även Josefsson 2003a), men mot bakgrund av diskussionen av Bella har med största sannolikhet både Harry och Markus tillgång till CP och produktiv verb-flyttning till C° redan innan dess. Harry har således formulerat en stor regel för V2-ordföljd senast vid 2;7 och Markus senast runt 2 års ålder. En detaljgranskning av Harrys och Markus V2-satser skulle bringa klar-het i denna fråga, men har av utrymmesskäl inte kunnat genomföras inom ramen för denna avhandling.

Nästan alla Teas tidiga V2-satser består av kombinationen där/här +

är, samtidigt som satser med andra initiala led och finita verb konstrueras

med V3-ordföljd. Detta kan tolkas som att Teas tidiga V2-satser är ett resultat av en liten regel eller en inlärd fast fras och att hon därför inte tillämpar verbflyttning till C° produktivt. Att Tea uppvisar en större variation i applicerandet av V3-satser verkar indikera att hon har tillgång till en mer generell regel för producerandet av V3-ordföljd. Vid 2;4.19 börjar Tea i viss mån använda V2-ordföljd även i satser med andra initiala led och andra finita verb, men inte förrän vid 3;0.01 börjar vi se ett mer varierat språkbruk. Under perioden 2;4.19–3;0.01 är alltså en stor regel för V2-ordföljd i antågande. Under denna period börjar Tea även att använda V3-ordföljd i satser med där/här och är. Intressant nog ökar produktiviteten i Teas användning av både V2- och V3-ordföljd. Eftersom Teas input tydligt visar att verbflyttning till C° är den stora grammatiska regeln hade vi snarast förväntat oss en ökad produktivitet för V2-ordföljd och en avtagande produktivitet för V3-ordföljd. Det verkar alltså som att Tea strax före 2;6 har tillgång till CP och att hon börjar erövra verbflyttning till C°, men som framgick av tabell 6.11 ovan producerar hon huvudsatser med verbflyttning till C° parallellt med huvudsatser utan verbflyttning till C° fram t.o.m. 3;3.01. Teas erövring av en vuxenlik verbplacering behandlas mer utförligt i nästa avsnitt.

Avslutningsvis kan vi konstatera att Bella, Harry och Markus inte verkar ha några problem med att identifiera och inkorporera den i inputen robusta ledtråden till V2-ordföljd i sina egna inre grammatiker. De vet redan i låg ålder att C° måste realiseras fonetiskt genom

verb-flyttning i huvudsatser. Bellas, Harrys och Markus grammatiska kompe-tens är alltså vuxenlik med avseende på V2-ordföljd. De få fel som dessa barn ändå gör verkar snarare vara ett resultat av att de ännu inte riktigt kan tillfredsställa kravet på att synliggöra C° på ett automatiskt sätt i sin produktion. De har vissa problem med att omsätta sin kunskap om