Verbflyttning

Sammanlagt har jag excerperat 827 rogativa, icke-subjektsinitiala kvesi-tiva och icke-subjektsinitiala deklarakvesi-tiva huvudsatser med V2-ordföljd ur Bellas och Teas output. Av dessa innehåller 23,2 % (192/827) ett finit hjälpverb, 43,9 % (363/827) ett finit huvudverb och 32,9 % (272/827) kopulaverbet vara. Bella använder en större andel finita hjälpverb än Tea, 30,1 % (96/319) mot 18,9 % (96/508), medan Tea använder en större andel finita huvudverb än Bella, 48,8 % (248/508) mot 36,1 % (115/319). Andelen finita kopulaverb är däremot lika stor hos båda barnen: 33,9 % (108/319) hos Bella och 32,3 % (164/508) hos Tea. I jämförelse med inputen använder Bella en likvärdig mängd hjälpverb, färre huvudverb och betydligt fler kopulaverb, medan Tea använder färre hjälpverb, en likvärdig mängd huvudverb och betydligt fler kopulaverb.

Andelen finita hjälpverb är störst i rogativa huvudsatser, 65,6 % (59/90), och minst i icke-subjektsinitiala kvesitiva huvudsatser, 16,5 % (15/91). Andelen finita huvudverb är störst i icke-subjektsinitiala dekla-rativer, 51,2 % (331/646), och minst i rogativa och icke-subjektsinitiala kvesitiva huvudsatser: 17,8 % (16/90) respektive 17,6 % (16/91). Andel-en finita kopulaverb är störst i icke-subjektsinitiala kvesitiva huvudsatser, 65,9 % (60/91), och minst i rogativa huvudsatser, 16,7 % (15/90). Samma mönster återfinns i barnens input med undantag av att icke-subjektsinitiala deklarativer har den minsta andelen kopulaverb i inputen.

För att få en uppfattning om det finns någon kronologisk utveckling i hur de två barnen använder hjälp-, huvud- och kopulaverb har jag delat undersökningsperioderna i två delar: en tidig och en sen period. För Bella omfattar den tidiga perioden 2;0.09–2;3.03 och den sena 2;3.23–2;6.17, medan Teas tidiga period omfattar 2;2.12–2;10 och hennes sena 2;10.21–3;6.07. Hos båda barnen är andelen finita hjälpverb minst i den tidiga perioden (5,5 % (5/91) hos Bella och 5,2 % (6/116) hos Tea) och störst i den sena (39,9 % (91/228) hos Bella och 23 % (90/392) hos Tea). I inputen är förhållandet tvärtom, dvs. störst andel finita hjälpverb i de tidiga transkriptionerna och minst andel i de senare. Andelen finita huvuverb i Bellas output är störst i den tidiga perioden, 58,2 % (53/91), och minst i den sena, 27,2 % (62/228), medan Tea uppvisar den minsta andelen huvudverb i den tidiga perioden, 31 % (36/116), och den största andelen i den sena, 54,1 % (212/392). Tea uppvisar i detta avseende samma kronologiska mönster som i inputen, medan Bella uppvisar det motsatta mönstret. Andelen kopulaverb är ungefär densamma i Bellas tidiga och sena period: 36,3 % (33/91) mot 32,9 % (75/228). Tea däremot använder en betydligt större andel kopulaverb i den tidiga peri-oden än i den sena: 63,8 % (74/116) mot 23 % (90/392). I jämförelse med inputen använder båda barnen en större andel kopulaverb även om Tea i den sena perioden har närmat sig mönstret i inputen.

Sammanfattningsvis kan konstateras att Bella med stigande ålder an-vänder fler och fler finita hjälpverb på bekostnad av de finita huvud-verben. Tea däremot använder fler och fler finita hjälp- och huvudverb på bekostnad av de finita kopulaverben. För en mer detaljerad översikt över finita hjälpverb, huvudverb och kopulaverb i satser med V2-ordföljd i Bellas och Teas output, se tabellerna B6–B9 i bilaga 1.

De 10 mest frekventa finita verben i Bellas och Teas satser med V2-ordföljd listas i (6:16) och (6:17). Understrukna verb återfinns bland de

10 mest frekventa verben i respektive barns input, och fetstilta verb åter-finns i båda barnens output. Antal belägg anges inom parentes.

(6:16) Bella: är (96), vill (44), ska (28), får (24), kan (19), kommer (15), var (12), går (9), äter (6) och sitter (5)

(6:17) Tea (V2-satser): är (156), ska (43), kan (27), kommer (20), ser (18), får (16), har (16), tar (11), bor (10) och går (10)

I likhet med i inputen utgör kopulaverb (är) och modala hjälpverb (får,

kan och ska) hälften av de mest frekventa verben. Vi ser också att

kopulan och de modala hjälpverben samt kommer används frekvent av både Bella och Tea.

På motsvarande sätt listas de 10 mest frekventa lexikala finita verben i Bellas och Teas satser med V2-ordföljd i (6:18) och (6:19).

(6:18) Bella: kommer (15), går (9), äter (6), sitter (5), sjunger (5), bor (4), gör (4), lägger (3), läser (3) och åker (3)

(6:19) Tea: kommer (20), ser (18), tar (11), bor (10), går (10), hitta(r/de) (10), står (9), ligger (7), sitter (7) och ramla(r/de) (6)

Några av de mest frekventa lexikala verben i barnens output återfinns även bland de 10 mest frekventa verben i respektive barns input. Verben

kommer, bor, går och sitter används av båda barnen, men i övrigt ser vi

inga påfallande likheter mellan Bella och Tea.

I kapitel 5 kunde vi konstatera att Bellas och Teas inputmaterial upp-visade stora likheter vad gäller frekvensen hos enskilda verb. Framställ-ningen här har visat att både Bella och Tea i stor utsträckning använder andra verb än de som finns i inputen, dvs. de matchar inte bara de verb som är frekventa i inputen. De likheter som finns mellan barnens input och output beror till stor del på att kopulaverbet är och de modala hjälp-verben ska, kan och får är högfrekventa. Framställningen har också visat att likheten mellan Bellas och Teas output inte är lika slående som likheten mellan deras input; 4 lexikala verb är gemensamma för de två barnens output i jämförelse med 8 i inputen.

Bellas output skiljer sig markant från Teas på det sättet att Bella redan i de tidigaste undersökta transkriptionerna placerar en varierad repertoar av finita verb på andra plats. Tea däremot använder under en ganska lång period V2-ordföljd främst med kopulaverbet är. Även om Tea börjar producera V2-satser med andra finita verb sporadiskt fr.o.m. 2;4.19

dominerar är fram till 3 års ålder. Från och med 3;0.05 kan man se att Tea börjar producera V2-satser med en mer varierad verbrepertoar. Frågan är då om Tea tillämpar V-till-C-flyttning produktivt före 3 års ålder. Att Tea främst använder V2-ordföljd med är kan betyda att hon har lärt sig en liten regel för V2-ordföljd eller en lexikaliserad fras där är ingår. Jag återkommer till denna fråga i nästa avsnitt där jag diskuterar det led som föregår det finita verbet.

En fråga vi kan ställa oss är hur Teas V3-satser ser ut med hänsyn till enskilda verbs frekvenser. Sammanlagt har jag excerperat 185 satser med V3-ordföljd, och av dessa innehåller 39,5 % (73/185) ett finit hjälpverb, 56,8 % (105/185) ett finit huvudverb och 3,8 % (7/185) ett finit kopulaverb. I jämförelse med V2-satserna kännetecknas Teas V3-satser av en betydligt större andel hjälpverb och huvudverb och en betydligt mindre andel kopulaverb. Andelen finita hjälpverb ökar från 28,6 % (8/28) i den tidiga perioden (2;2.12–2;10) till 41,4 % (65/157) i den sena (2;10.21–3;6.07), medan andelen huvudverb minskar från 64,3 % (18/28) i den tidiga till 55,4 % (87/157) i den sena. Även andelen kopulaverb minskar från 7,1 % (2/28) i den tidiga perioden till 3,2 % (5/157) i den sena. Andelen finita hjälp- och huvudverb är alltså överlag större i V3-satserna än i V2-satserna, medan andelen finita kopulaverb är betydligt mindre. För en mer detaljerad översikt över finita hjälpverb, huvudverb och kopulaverb i Teas satser med V3-ordföljd, se tabellerna B10–B11 i bilaga 1.

De 10 mest frekventa finita verben i Teas V3-satser listas i (6:20). Understrukna verb återfinns även bland de 10 mest frekventa verben i Teas input, och verb markerade med stjärnor förekommer med jämför-bar eller högre frekvens även i Teas satser med V2-ordföljd.

(6:20) Tea (V3-satser): *ska (27), *kan (16), *får (12), fick (8), *har (7), *kommer (7), *är (7), *måste (6), sprang (6) och *tog (6)

Precis som i inputen utgörs många av de mest frekventa verben av kopulan (är) och de modala hjälpverben (får, kan och ska). Endast 2 av verben, fick och sprang, används framför allt med V3-ordföljd av Tea, medan övriga 8 verb används med både V2- och V3-ordföljd. Kopula-verbet är har en låg frekvens i satser med V3-ordföljd i jämförelse med i satser med V2-ordföljd. Detta förstärker tanken att Tea har formulerat en liten grammatisk regel för V2-ordföljd eller att hon har lärt sig en fast fras som är ingår i och som linjärt ger V2-ordföljd.

På motsvarande sätt listas de 10 mest frekventa lexikala verben i Teas V3-satser i (6:21).

(6:21) Tea (V3-satser): *kommer (7), sprang (6), *tog (6), *gick (4), når (3), *åker (3), åkte (3), behöver (2), *bläddrar (2), *brukar (2)

Endast verbet kommer återfinns bland de 10 mest frekventa lexikala verben i Teas input. Däremot används många av de mest frekventa lexi-kala verben i Teas V3-satser med en jämförbar eller högre frekvens även med korrekt V2-ordföljd. Tea använder alltså i stort samma verb både med V2- och V3-ordföljd, med viss reservation för är som jag diskuterar mer ingående i nästa avsnitt. Dessutom används samma verb med både V2- och V3-ordföljd parallellt, som exemplen i (6:22)–(6:23) visar.

(6:22) a. …så m tog dom en stege mä sej… (Tea 3;2.17) ’…så tog de en stege med sig’

b. *då li tog Pissån. (Tea 3;3.01) ’då vi tog Peugeoten’

(6:23) a. hä komme e lite köttbulla # lite mos. (Tea 2;10) ’här kommer lite köttbullar, lite mos’

b. *nu den tomme upp. (Tea 2;11.07) ’nu den kommer upp’

Kronologiskt ser vi en skillnad mellan de finita verben i V2- och V3-satserna. Som vi såg ovan innehåller V2-satserna fram till 2;4.19 nästan uteslutande kopulaverbet är. V3-satserna däremot innehåller nästan ute-slutande ett lexikalt verb fram till 2;9.09. Tea använder alltså inlednings-vis V2-ordföljd endast i satser med är och V3-ordföljd i satser med övriga finita verb. Så småningom börjar hon dock även att producera V3-satser med är. Detta aktualiserar återigen tanken om att Tea har erövrat en liten regel för V2-ordföljd eller en fast konstruktion där är ingår.