Brottsbalksreformen 1953–1965

ökning av antalet incestuösa förbindelser anges bland annat arbetslöshet. Arbetslöshet gör att männen går hemma mycket ”samtidigt som de av bristen på arbetsinkomst hindrats från att uppsöka prostituerade eller knyta andra sexuella förbindelser”.⁴⁵⁴ Att incestbrott är vanligare på landet än i städerna förklaras med att städerna erbjuder tillgång till ”prostituerade kvinnor, nöjen och uteliv, vilket gör, att de erotiska intressena, när de ej tillfredsställas inom äktenskapet, icke riktas mot den egna familjens medlemmar utan söka sig andra banor”.⁴⁵⁵

Förändringar i det straffrättsliga systemet är tudelade. Som jag strax kommer till i nästa avsnitt hänvisas till den otillfredsställda sexualdriften som orsak till sedlighetsbrott även i brottsbalksreformen. Men i reformer därefter tillkommer andra orsaksförklaringar. En kontinuitet råder dock i fråga om att straffvärda handlingar även i nutid avgränsas och definieras genom hänvisning till sexualdrift. Detta trots att de kriminalpolitiska problemen formuleras på nya sätt och trots att det formuleras andra orsaksförklaringar till sexualbrott än den otillfredsställda sexualdriften.

Jag menar att nutida hänvisningar till sexualdrift, eller sexuellt intresse, som det senare benämns, innebär referens till en specifik konstruktion av vad sexualitet är, nämligen sexualdrift förkroppsligad i penis och utlösning. Det är utifrån den som sedlighetsbrotten formas under 1900-talets första hälft.

I nästa avsnitt beskriver jag hur de förändringstendenser som uppstår under 1900-talets första hälft resulterar i SOU 1953:14 och senare den proposition som ersätter strafflagen med brottsbalken.

samlag och könsligt umgänge. Sist i kapitlet diskuterar jag vad det innebär att sexuell integritet och sexualdrift ersätter sedlighet. Det därpå följande avsnittet, 3.6, ägnas åt två kriminaliseringar som införs genom brottsbalken: otuktigt beteende (som tidigare rubricerats sårande av tukt och sedlighet, och som senare kommer att rubriceras sexuellt ofredande) respektive ofredande.

Skyddsintresset som styrande princip

Framträdande i brottsbalksreformen är att brotten kategoriseras utifrån skyddsintresse. Sedlighetsbrott som riktade sig mot den allmänna sedligheten placeras bland brott mot allmän ordning. Sedlighetsbrott som riktas mot ett skyddsvärt subjekt placeras i det nya kapitlet om sedlighetsbrott, som också kommer att omfatta våldtäktsbrottet.⁴⁵⁷

Genom brottsbalksreformen får sedlighetsbrotten huvudsakligen den struktur som sexualbrotten har i nutid. Det stadgas om våldtäkt och det lindrigare brottet våldförande i 1 § och om frihetskränkande otukt i 2 §. I 3 § stadgas om otukt med barn (könsligt umgänge med någon under femton år) och 4 § stadgar om otukt med ungdom. Vid det sistnämnda brottet, som kriminaliserar könsligt umgänge med person som är under 18 år i vissa beroendeförhållanden, särregleras samkönade sexuella handlingar. I 5 § stadgas om samlag med avkomling eller syskon. 6 §, som jag särskilt studerar nedan, reglerar otuktigt beteende. I 7 och 8 §§ stadgas om koppleri respektive förförelse av ungdom, det vill säga att mot betalning skaffa sig tillfällig könsförbindelse med person under arton år eller, vid samkönad könsförbindelse, tjugoett år.

I SOU 1953:14 anförs att de nya sedlighetsbrotten har till syfte ”att bereda straffrättsligt skydd för barn och ungdom mot sexuella kränkningar samt i övrigt värna individens integritet i sexuellt hänseende”.⁴⁵⁸ Sexuell integritet blir nu ett uttalat skyddsintresse. I propositionen avfärdas den allmänna sedligheten som skyddsintresse.

Sedlighetsbrotten avser ”övergrepp av en person mot annan person”.⁴⁵⁹ Brottskategorin skapas genom hänvisning till ett skyddsvärt subjekt. Det som tidigare hade benämnts den kvinnliga blygsamheten eller individens sedlighetskänsla benämns nu sexuell integritet.

Hur kan detta nya begrepp sexuell integritet förstås? I avsnitt 3.4 framhöll jag att sexualitet i straffrättsliga kommunikationer i tiden före brottsbalksreformen refererar

457 SOU 1953:14, s. 228. Helt konsekvent är reformen inte i detta avseende, till exempel koppleribrottet och okvalificerade blodskamsbrott placeras bland sedlighetsbrotten. Okvalificerade blodskamsbrott placeras i SOU 1953:14 bland brott mot familj i kapitel 5. I propositionen flyttas de tillbaka till sedlighetsbrotten.

458 Ibid., s. 228.

459 Prop. 1962 nr 10, del A s. 4.

till den framväxande sexologidiskursen i samhället. Detta kommer till uttryck också i brottsbalksreformen.

Ut med moralen, in med vetenskapen

Demoralisationsprincipen och de borgerliga sederna ersätts med hänvisningar till vetenskapens sociologiska och medicinska studier av sexualiteten. Moralen ska bort, och vetenskapen komma in. Positivismen får genomslag i form av statistiska undersökningar av förekomsten av sedlighetsbrotten.⁴⁶⁰ Två bilagor som bifogas SOU 1953:14 utgörs av psykiatriska synpunkter på sedlighetsbrott.⁴⁶¹ Överläkare Bo Gerles Psykiatriska synpunkter på sedlighetsbrotten och deras förövare visar på hur vetenskapen om sexualiteten tar plats i den lagstiftande praktiken. Gerle anför:

Sexuallivet intar med sina olika yttringar en central plats i människans liv och blir därför föremål för vårt särskilda intresse, även om fördomar och tabuföreställningar ända in i nyaste tid hindrat all öppen diskussion om hithörande frågor. Det är därför ej så förvånande att det fortfarande råder osäkerhet om vad som är »normalt» eller

»onormalt» i sexuellt avseende, vilka yttringar av sexualdriften som kunna betraktas som tillåtna varianter av ett mera allmänt handlingsmönster och vilka som äro skadliga för individen själv eller för den eller dem i hans omgivning som beröras av dessa driftsyttringar.⁴⁶²

Även om vi nu, fortsätter Gerle, är mer tveksamma än tidigare beträffande vad som är normalt ifråga om sexuallivet, och vi numera visar större vidsynthet gentemot avvikelser, kvarstår dock behovet av att ”genom lagbestämmelser skydda medborgarna mot sådana utslag av sexualdrift som kunna innebära skadeverkningar av fysisk eller psykisk art”.⁴⁶³ Sedlighetsbrott behöver dock inte vara utslag av en stark sexualdrift, utan det kan röra sig om individer med svag drift men som har ett starkt sexuellt intresse med livlig fantasi och en lättväckt drift.

Olika typer av sedlighetsförbrytare identifieras i bilagan.⁴⁶⁴ Här nämns

”exhibitionisten”, som det kommer talas om i motiven till kriminaliseringen av

460 Se bilaga 3: Barnpsykiatriska synpunkter på sedlighetsbrott mot minderåriga av överläkaren Elsa-Brita Nordlund och bilaga 5: Statistiska uppgifter av byrådirektör Sverker Groth, SOU 1953:14. En parallell kan dras till det positivistiska objektivitetsideal som kommer att prägla bevisvärderingen i brottmål, se Bladini (2013), kapitel 6.

461 Se bilaga 2: Psykiatriska synpunkter på sedlighetsbrotten och deras förövare av Bo Gerle och bilaga 3:

Barnpsykiatriska synpunkter på sedlighetsbrott mot minderåriga av överläkaren Elsa-Brita Nordlund.

462 SOU 1953:14, s. 547.

463 Ibid., 548.

464 Exempelvis de intellektuellt undermåliga våldtäktsmännen som har svårt att uppnå ett mera varaktigt och intimt förhållande till en kvinna och som lider av en sexualdrift som inte får sin utlösning, de

otuktigt beteende. Exhibitionistens mål är att väcka den andra individens uppmärksamhet och reaktion, men han eftersträvar inte något närmande eller samlag och den sexuella njutningen skulle upphöra om offret närmar sig. Olika typer av exhibitionister urskiljs. Senildemens och kronisk alkoholism kan orsaka allmän psykisk nivåsänkning, men den sannolikt största gruppen utgörs enligt Gerle av yngre män utan påfallande psykopatologiska drag, men med mer eller mindre uttalade psykiska särdrag.⁴⁶⁵ Dessa har en relativt svag men lättväckt sexualdrift och är ej sällan intensiva masturbanter.

En skillnad i förhållande till strafflagen är att brottsbalksreformen ger uttryck för att sexualitet är något skyddsvärt för individen. Skyddsintresset sexuell integritet hänvisar till sexualitet som positivt värderat. Sexualiteten ska frigöras från tidigare repressiv strafflagstiftning, som Gerle ger uttryck för i citatet ovan.

Den sexualliberala problemformuleringen kommer dock tydligare till uttryck i reformförslagen på 1970-talet.⁴⁶⁶ Som Wendt konstaterar så innebär brottsbalksreformen inte att sedlighet helt utesluts, utan föreställningar om kroppslig integritet samsas med föreställningar om att lagen också har till uppgift att upprätthålla en stabil moralisk ordning och en godtagbar sexualmoral.⁴⁶⁷

Att den allmänna sedligheten avfärdas till förmån för den sexuella integriteten innebär inte bara att en styrande princip för kriminalisering etableras, det vill säga att straffvärdhet förutsätter skyddsvärda subjekt. Det innebär också att en särskild typ av integritet urskiljs. Den individuella sedlighetskänslan som sårades genom vissa sedlighetsbrott (se kapitel 3.2) var förbunden med samhällets sedlighet. Den nya sexuella integriteten är mer förbunden med individens identitet. Det som skadar den sexuella integriteten är dock, som i årtiondena före brottsbalksreformen, sexualdriften.

Skyddsvärd sexuell integritet konstrueras i förhållande till straffvärd (ibland abnorm eller sjuklig) sexualdrift.

I det följande utvecklar jag detta resonemang utifrån hur de nya rekvisiten samlag och könsligt umgänge motiveras och definieras i brottsbalksreformen.

schizofrena våldtäktsförbrytarna, de primärt pedofila, de sekundärt pedofila. Det konstateras att intellektuell undermålighet samt allmänt låg social och kulturell nivå präglar miljöer där incestbrott förekommer.

465 SOU 1953:14, s. 552-553.

466 Se kapitel 4.1.

467 Wendt Höjer (2002), s. 66.

Otukt ersätts med samlag och könsligt umgänge

Som framgår av stadgandena består sedlighetsbrotten i brottsbalken (huvudsakligen) av brott som riktas mot ett skyddsvärt subjekt, i enlighet med att det är individens sexuella integritet som är sedlighetsbrottens skyddsintresse. Den sexuella integriteten villkoras genom de gränsdragande rekvisiten. I fråga om våldtäktstadgandet förekommer olika uppfattningar om vilken grad av våld eller hot som ska krävas och vilka omständigheter som ska leda till den lindrigare rubriceringen våldförande.

Särskilt förändringen att även våldtäkt inom äktenskapet nu ska omfattas orsakar stridighet i såväl förarbeten som i riksdagsdebatten.⁴⁶⁸

Jag ska i det följande fokusera på de rekvisit som ersätter strafflagens rekvisit otukt. Avfärdandet av sedlighet tar sig inte bara uttryck i hur skyddsintresset formuleras, utan anges också som motiv för att ändra rekvisitens ordalydelse. Otukt har under decennierna före reformen getts en mer specificerad innebörd.⁴⁶⁹ Där otukt tidigare hänvisat till en handling som var osedlig i sig började otukt beskrivas mer som en kroppslig handling fristående från parternas relation.

Genom brottsbalksreformen ersätts otukt med samlag i våldtäktsstadgandet och i andra stadganden med rekvisitet könsligt umgänge. Förändringen motiveras med att otukt i allmänt språkbruk inte har någon klar innebörd och att otukt i strafflagen endast ansågs omfatta sådant sexuellt umgänge som sker utom äktenskap. Därtill anförs att rekvisitet otukt ”innefattar en värdering som i och för sig bör undvikas i en objektiv brottsbeskrivning”.⁴⁷⁰ Värderingen av den brottsliga gärningen bör komma till uttryck först i brottsbenämningen och i straffsatsen. Jag tolkar detta som ett anspråk på att rekvisiten ska vara neutrala i förhållande till sexualmoral.

Våldtäktsstadgandet förutsätter rekvisitet samlag. Samlag beskrivs som ”normalt könsumgänge mellan man och kvinna”.⁴⁷¹ Som skäl för att begränsa sexualhandlingen till samlag anför straffrättskommittén: ”Att en kvinna nödgas underkasta sig sexuella övergrepp av annat slag än samlag behöver visserligen ej alltid innebära ett mindre lidande för henne än då gärningsmannen tilltvingar sig samlag, men det kan i regel dock ej anses i samma grad kränkande för henne.”⁴⁷²

Det skyddsvärda subjektets – kvinnans – upplevelse av kränkning görs relevant för konstruktionen av den straffvärda handlingen. Men i samma mening avfärdas också subjektets upplevelse. Det är samhälleliga normer om vad som är kränkande som ska avgöra straffvärdhet; andra handlingar än samlag ”kan inte anses” vara lika kränkande som samlag.

468 Se ibid., s. 69-76 för analys av denna debatt.

469 I Thyréns lagförslag används rekvisiten samlag och övat annan otukt/eljest otukt, SOU 1937:37.

470 SOU 1953:14, s. 229.

471 Ibid., s. 237.

472 Ibid., s. 231.

Även i propositionen framkommer det skyddsvärda subjektet. En remissinstans anför att framtvingande av andra sexualhandlingar kan ”kränka kvinnans sexuella anständighetskänsla” i lika hög grad som samlag”.⁴⁷³ Men straffvärdhet konstrueras också utifrån sexualdrift. Lagrådet anför som skäl för att inte begränsa våldtäkt till samlag, att det kan förekomma fall ”då någon på så grovt sätt tillfredsställer sin sexualdrift att kränkningen bör jämställas med samlag”.⁴⁷⁴ I förarbetena framkommer också motstridiga uppfattningar om det för rekvisitet samlag räcker att ”könsdelarna berört varandra”, vilket är straffrättskommitténs och departementschefens uppfattning.⁴⁷⁵

Det nya rekvisitet könsligt umgänge omfattar enligt straffrättskommittén i första hand samlag. Vidare hänförs hit ”andra sexualhandlingar av såväl heterosexuell som homosexuell natur, vilka typiskt sett avse att tillfredsställa eller uppväcka bådas eller enderas sexuella drift”.⁴⁷⁶ Det anförs att utredning om huruvida gärningsmannen haft sädesavgång i regel borde kunna underlåtas, eftersom det inte ska vara avgörande huruvida handlingen medfört en direkt tillfredsställelse av könsdriften eller ej.

Könsligt umgänge beskrivs vidare:

Vad angår andra hithörande heterosexuella handlingar än samlag avses i första hand samlagsförsök och andra samlagsliknande åtgärder. För straffbarhet bör icke nödvändigtvis krävas att gärningsmannens och offrets könsdelar beröra varandra. I de fall där gärningen förövas av en man mot en kvinna är det t.ex. tillräckligt, att gärningsmannen med sitt könsorgan berör annan del av kvinnans kropp än hennes könsorgan. I regel måste fordras att direkt kroppslig beröring föreligger. Stundom bör emellertid könsligt umgänge anses äga rum även utan direkt kroppslig beröring mellan den enas könsorgan och den andras kropp. […] Såsom könsligt umgänge bör vidare anses att gärningsmannen med munnen eller tungan berör den andras könsorgan eller denna företager motsvarande åtgärd med gärningsmannens könsorgan. Utanför det område som avses med begreppet könsligt umgänge bör däremot i regel falla att gärningsmannen fingrar på eller eljest flyktigt berör den andras yttre könsorgan.⁴⁷⁷ En remissinstans invänder mot att det nya rekvisitet könsligt umgänge innebär att 2 § kommer att omfatta fall där gärningen förövas av kvinna mot man.⁴⁷⁸ Även i lagrådets yttrande anförs åsikten att det synes tvivelaktigt om det finns något praktiskt behov av

473 Prop. 1962 nr 10, del B s. 155.

474 Ibid., del B s. 432.

475 Lagrådet invänder att det är en avvikelse från språkbruket som bör undvikas, ibid., del B s. 432.

476 SOU 1953:14, s. 237.

477 Ibid., s. 237.

478 Prop. 1962 nr 10, del B s. 163.

att denna typ av fall kriminaliseras.⁴⁷⁹ Det skyddsvärda subjektet är främst kvinnligt könat, även om lagtexten kriminaliserar frihetskränkande otukt också mot män.

Sedlighet ersätts med sexualitet

Uttalandet i SOU 1953:14 om att otukt innefattar en värdering som bör undvikas är på samma gång ett uttalande om att rekvisitet samlag och rekvisitet könsligt umgänge inte innefattar en värdering. I lagens egen narrativa diskurs utgör denna utmönstring av förlegade, värderande begrepp del av framgångsberättelsen, så även i andras beskrivningar av sexualbrottens historia. Lindstedt Cronberg anför att utsorteringen av moraliserande formuleringar och värdeladdade ord innebär att ”vi [har] fått vår första språkligt värdeneutrala lagstiftning någonsin”.⁴⁸⁰ Detta påstående kan nyanseras något, menar jag, om man beaktar att rekvisit i det straffrättsliga systemet görs i relation till systemets miljö.

Detta framkommer tydligare vid en jämförelse med reformerna av sedlighetsbrotten efter att brottsbalken trätt i kraft. Även i dessa reformer förändras rekvisiten med motiveringen att de speglar förlegade föreställningar. Rekvisitet könsligt umgänge kommer år 1984 att betraktas som förlegat och ersättas med sexuellt umgänge. Sexuellt umgänge anses vid reformen 2005 innefatta en positiv värdering och byts därför ut till sexuell handling.

Om rekvisit görs genom referenser till det straffrättsliga systemets miljö, vad är det då rekvisiten hänvisar till? Jag menar att det genom brottsbalkens tillkomst skapas en brottskategori genom referens till erotisk sexualitet. Det är något som framkommer tydligare i senare reformer, som jag återkommer till i kapitel 4, men också i förarbetena till brottsbalksreformen. Det ska relateras till att sexualdriften utgör en orsaksförklaring till sedlighetsbrott och att straffvärda handlingar konstrueras genom hänvisning till sexualdriften. De nya rekvisiten frigörs från sedlighet, istället kopplas de till sexualitet.

Straffvärda handlingar och skyddsvärd integritet konstrueras båda som förkroppsligade. Den kroppsliga integriteten centreras till könsorgan och straffvärda handlingar är sådana som utförs med könsorganen eller mot annans könsorgan. Men denna förkroppsligade integritet och straffvärdhet konstrueras med hänvisning till något annat. Vad gäller straffvärda handlingar ringas könsligt umgänge in genom att det ska vara fråga om handlingar som ”typiskt sett avse att tillfredsställa eller uppväcka bådas eller enderas sexuella drift”. Straffvärdhet är inte bara specificerade kroppsliga handlingar utan dessa handlingar måste också begripliggöras som uttryck för sexualdrift.

479 Ibid., del B s. 434. I lagrådets yttrande anförs dock också motsatt ståndpunkt.

480 Lindstedt Cronberg (2002a), s. 35.

På liknande sätt är det skyddsvärda inte bara en kroppslig integritet, centrerad till könsorgan, utan också vad som skulle kunna beskrivas som frihet från att utsättas för annans (felriktade) sexualdrift. Sexuell integritet är mer än en kropp. Den straffvärda sexualdriften skadar brottsoffrets sexualitet.⁴⁸¹ Gärningen orsakar därmed en skada på brottsoffrets identitet. Ekström menar att brottsbalksreformen innebär att

” föreställningen om människan som innehavare av en sexualitet här ges en ny och expansiv förståelsehorisont”.⁴⁸² Sedlighetsbrotten skapas som något annat än vålds- eller fridsbrott både genom att specifika kroppsdelar görs skyddsvärda och straffvärda, och genom utpekandet av sexualdriften som straffvärd och sexualiteten som skyddsvärd.

Nelson och Jareborg anför i en lagkommentar till den nya brottsbalken att de brottsliga gärningarna i 6 kap. BrB har det gemensamt att ”avsikten med gärningen skall vara att väcka eller tillfredsställa enderas eller bådas sexuella drift”, och att ”[d]en sexuella driften kan väckas eller tillfredsställas på många olika sätt, som särskiljes i stadgandena”.⁴⁸³ Det är på detta sätt som sedlighetsbrotten skiljer sig från närliggande brottstyper, särskilt misshandels- och fridsbrotten, anförs det i kommentaren.

Flertalet av sedlighetsbrotten är inte längre explicit könsspecifika.

Våldtäktsstadgandet är ett undantag som endast omfattar handlingar en man gör mot en kvinna. Den särskilda regleringen av samkönade sexuella handlingar med personer under arton år är ett annat undantag. Det anförs i SOU 1953:14 att det inte finns

”anledning att i fråga om den lagtekniska utformningen av de skilda brottstyperna göra någon väsentlig skillnad mellan sexualhandlingar av heterosexuell och av homosexuell natur”.⁴⁸⁴ Ekström beskriver det som att samtidigt som kvinnors rättsliga skydd mot sexuella kränkningar expanderas blir lagstiftningen könsneutralt utformad och menar att i takt med att människan sexualiseras ges även mannen en sexualitet som kan kränkas och som behöver skydd.⁴⁸⁵ Samtidigt framkommer i motiven att det skyddsvärda subjektet är kvinnligt könat och att det straffvärda subjektet är manligt könat. De kriminalpolitiska problemen formuleras kring kön, vilket tydligt framkommer i frågan om vad som bör omfattas av det nya brottet otuktigt beteende.

481 Detta framkommer särskilt i frågan om våldtäkt inom äktenskapet ska kriminaliseras. Förespråkare för kriminalisering framhåller vikten av ”kvinnans könsfrihet” och ”kvinnans sexuella frihet”, prop. 1962 nr 10, del B s. 158, se även regeringsrådet Klackenbergs argumentation i lagrådets yttrande, ibid., del B s. 432.

482 Ekström (2002), s. 33. I prejudikat från 1950-talet framkommer formuleringar såsom ”allvarligt sexuellt övergrepp”, se NJA 1952 s. 413; NJA 1950 s. 263. Jämför Rydström (2003), som beskriver övergången från sedlighet till sexualitet under första hälften av 1900-talet.

483 Jareborg & Nelson (1975), s. 102.

484 SOU 1953:14, s. 228.

485 Ekström (2002), s. 34.

3.6 Otuktigt beteende och ofredande i