Sedlighetsbrott blir sexualbrott – 1984 års reform

I lagens egen narrativa diskurs utgör 1984 års reform en bekräftelse på den förändring som har pågått under 1900-talet. Det är inte längre den allmänna sedligheten som regleras, utan brott mot den sexuella integriteten. Kapitlets rubrik ändras från Om sedlighetsbrott till Om sexualbrott.

Reformen föregicks av två utredningar. Sexualbrottsutredningens betänkande SOU 1976:9 Sexuella övergrepp ledde till omfattande kritik och debatt men föranledde inte någon lagstiftning. Särskilt var det utredningens lagförslag och uttalanden kring våldtäkt som väckte kritik från kvinnorörelsen.⁵⁴² Istället tillsattes år 1977 en sexualbrottskommitté som lämnade betänkandet SOU 1982:61 Våldtäkt och andra sexuella övergrepp, vilken lades till grund för propositionen 1983/84:105.⁵⁴³

Nedan behandlas inledningsvis SOU 1976:9, därefter SOU 1982:61 och slutligen propositionen 1983/84:105.

Frigör sexualiteten – sexualbrottsutredningens betänkande SOU 1976:9 I kapitel 3.7 summerade jag brottsbalksreformen. Jag framhöll att när sedligheten avfärdas till förmån för sexuell integritet urskiljs sexualitet som specifikt skyddsvärt.

En brottskategori skapas i det straffrättsliga systemet i relation till positiv, ömsesidig, njutningsfull sexualitet. Jag anförde att detta tydligare kommer till uttryck i senare reformer.

SOU 1976:4 läggs inte till grund för lagstiftning. Jag menar dock att utredningen har betydelse för att förstå hur sexualbrotten blir till. Sexualbrotten som kriminalpolitiskt problem i utredningen är en fråga om sexuell frihet. Sexualdrift är inte, som i den tidiga strafflagen, något osedligt i sig. När sedligheten avfärdas som skyddsintresse för att ersättas med sexuell integritet, innebär det att det skyddsvärda hänvisar till erotisk sexualitet. På så sätt skapas en brottskategori som urskiljs från andra fridskränkningar och våldsbrott.

I det följande ägnar jag därför utrymme åt att redogöra för sexualbrottsutredningens utgångspunkter och problemformuleringar.

542 Se Gabriella Nilssons analys av debatten 1975-1977, del 1 i Nilsson (2009). Se även Widerberg (1980), 135 f.; Wendt Höjer (2002), s. 122-146; Bergenheim (2005), kapitel 8 och s. 340-350 samt Bergenlöv, Lindstedt Cronberg & Österberg (2002), s. 75-84 och s. 217 f.

543 Se även Bet. 1983/84:JuU25.

Sexualbrottsutredningens utgångspunkter

I SOU 1976:9 beskrivs reformförslagen som en naturlig vidareutveckling av de uttalanden som låg bakom brottsbalksreformen. Det är sexuella övergrepp mot individer som ska kriminaliseras i sexualbrottskapitlet. Syftet med bestämmelserna är att ”värna om människors integritet genom bestraffning av sexuella övergrepp”.⁵⁴⁴ Utredningen tar utgångspunkt i att målsättningen med brottsbalksreformen, ett sexualbrottskapitel som endast reglerar övergrepp, inte har genomförts till fullo. Den äldre tidens synsätt, det vill säga att styra människors frivilliga sexuella handlande, finns fortfarande kvar. Det är sexualbrottsutredningens uppgift att komma till rätta med dessa förlegade kvarlevor.

I utredningens problemformulering utgör inte övergrepp det huvudsakliga problemet, utan den förtryckta sexualiteten.⁵⁴⁵ Andra maktdimensioner än den förtryckta sexualiteten förblir ouppmärksammade.⁵⁴⁶ Utvecklingen som utredningen skisserar – frigörelsen av sexualiteten, den ökade öppenheten, kunskapen om sexualitet, jämlikhet mellan könen – har enligt utredningen varit övervägande positiv.

En ny syn på sexualitet och sexualbrott har uppstått:

För inte så länge sedan uppfattades sexualiteten som något ociviliserat och ovärdigt.

Sexuallivet kom därmed att omgärdas med hemlighetsmakeri. Tabuföreställningar, ångest och skuldkänslor präglade många människors inställning. Vanföreställningar i sexuella frågor var utbredda. […] Den ökade öppenheten och kunskapen om sexualitet har lett till att människors inställning idag kännetecknas av större avspändhet och saklighet. Insikt har vunnits om att sexualdriften är av vital betydelse för både mannen och kvinnan under hela livet, låt vara att den tar sig olika uttryck i olika åldrar och präglar människor på olika sätt.⁵⁴⁷

Det finns samhällsproblem som hänger samman med sexualiteten och dess yttringar, enligt utredningen. Ett problem är åsikts- och attitydskillnader mellan generationer och olika grupper i samhället.⁵⁴⁸ Ett annat problem är att många människor står främmande inför den nya öppenheten, som en del upplever som kravfylld, eller som har lett till en övertro på sexuell utlevelse som ett sätt att nå lycka. Utredningens

544 SOU 1976:9, s. 54.

545 Jämför Wendt Höjer (2002), s. 122.

546 Exempelvis mäns sexuella våld mot kvinnor eller andra förtryck genom sexualitet formuleras inte som problem. Det är också innebörden i den kritik som riktas mot sexualbrottsutredningen, se Boëthius (1981).

547 SOU 1976:9, s. 52.

548 Ett särskilt problem har skapats av invandringen, anförs det: ”Människor med annan kulturell bakgrund utsätts ofta för en veritabel chock när de finner vilka värderingar, attityder, normer och beteenden som är förhärskande här.” Ibid., s. 53.

utgångspunkter kan sammanfattas som att den nya tidens sexualitet har medfört problem, men övergrepp är inte ett av dem.

Ojämlikhet mellan könen förpassas till den gamla ordningen. Förr var det, enligt utredningen, en utbredd uppfattning att kvinnan till skillnad från mannen saknade sexuell drift, men nu har Masters och Johnson klarlagt de fysiologiska mekanismerna bakom kvinnlig orgasm. Samlevnad mellan könen karakteriseras i nutiden av ”en gemenskap mellan likar”.⁵⁴⁹

Utredningens ansats är att ifrågasätta normer kring sexualitet som är förlegade men som fortfarande präglar lagstiftningen. Sexualbrotten ska begränsas till övergreppssituationer, oberoende av sexualetik.⁵⁵⁰ Utredningen åtar sig att kritiskt granska de argument som underbygger straffbeläggande av andra handlingar än övergrepp, såsom särbestämmelserna för könade sexuella handlingar, incestbestämmelserna och koppleribrottet.

Det skyddsvärda är sexuell frihet; frihet från tabun och okunskap men också från statens ingripande i form av straff. Förslagen består huvudsakligen i avkriminalisering, att ansvarsfrihet införs i ringa fall, eller sänkning av straffskalan. I utredningen ifrågasätts förgivettagna uppfattningar om skada, vilket kommer till uttryck i resonemang om exhibitionistens farlighet, liksom frågan om vad barn tar skada av.

Det föreslås att åldersgränsen i stadgandet om sexuellt umgänge med barn ska sänkas från 15 år till 14 år, och i ringa fall ska ej dömas till ansvar eftersom det inte generellt kan påstås att barn under 15 år tar skada av sådana handlingar. De särskilda åldersgränser som gällt vid samkönade sexuella relationer ska avskaffas. Samlag med avkomling eller syskon ska enligt utredningens förslag avkriminaliseras, liksom stadgandet om förförelse av ungdom.

Det förslag som väckte mest kritik var förslaget att normalgraden av våldtäkt skulle benämnas sexuellt tvång och ges en lägre straffskala, att mindre grovt sexuellt tvång skulle ha böter i straffskala, samt att vid bedömningen om ett sexuellt tvång var mindre grovt skulle hänsyn tas till den tvingades handlande före övergreppet.

Utmärkande för utredningen i förhållande till senare reformer är att lagen framstår som problemet. Reformer och avkriminalisering ska anpassa den förlegade lagen till samhälleliga normer. Exempelvis hänvisas till Berl Kutchinskys undersökning av attityder till sexualbrott.⁵⁵¹ På frågan om en man som våldtagit en kvinna som först tillåtit närgången petting borde dömas för våldtäkt, ansåg 17 % av männen och 9 % av kvinnorna att våldtäkt i en sådan situation borde vara straffbar.

Detta används av utredningen som argument för att sådana typer av våldtäkt bör

549 Ibid., s. 51-52.

550 Ibid., s. 54. Denna ansats blir synlig också genom referenserna till USSU, SOU 1974:59, enligt vilken skolan inte bör ”dekretera någon generell moralregel ifråga om åldern för ungdomars sexualdebut”, ej heller ska den ”moraliskt klandra människor, vilkas sexualdrift är fixerad i en annan riktning än den vanligaste.” SOU 1976:9, s. 53.

551 Kutchinsky, Berl: Pornografi och sexualförbrytelser, refereras i SOU 1976:9, s. 60.

bedömas enligt en lindrigare straffskala. Lagen ska således utformas i överensstämmelse med det allmänna rättsmedvetandet, och inte i progressivt syfte att söka förändra detta. I senare förarbeten, särskilt tydligt i kvinnofridsutredningen, råder närmast motsatt utgångspunkt; syftet är snarare att förändra rådande normer genom kriminalisering.

Sedlighetsbrotten görs till en fråga om sexualitetens frihet

Genom problemformuleringen som jag beskrivit ovan görs sexualbrotten till en fråga om sexualitetens frihet. Detta framkommer också i den kunskap som utredningen stödjer sig på. I Knut Sveris kriminologiska synpunkter på sexualbrottsligheten, som utgör bilaga till utredningen, beskrivs en typ av anmälda våldtäkter på följande sätt:

Många såväl män som kvinnor är beredda att inleda sexuellt umgänge efter kort bekantskap, ofta är detta säkerligen den enda avsikten med kontaktsökandet. I allmänhet avlöper det hela utan större komplikationer. I de fall som leder till övergrepp mot kvinnan har parterna på något sätt missuppfattat varandras intentioner. Det sexuella spelets regler har inte följts.⁵⁵²

Det kriminalpolitiska problemet görs i citatet till en fråga om sexuellt beteende. Även på andra sätt skapas sexualbrotten i relation till sexuallivet. Det konstateras i utredningen att begreppet sedlighetsbrott inte är entydigt, men att med

”sedlighetsbrott brukar man emellertid numera avse endast handlingar som typiskt sett har anknytning till sexuallivet”.⁵⁵³ Det innebär, anförs det i betänkandet, att om misshandel eller mord begås som utslag av en sjukligt inriktad sexualdrift, spelar det sexuella momentet i dessa fall inte någon roll.

Det ifrågasätts dock parentetiskt huruvida det är nödvändigt med en särskild kategori brott som heter sexualbrott: ”Med den syn på sexualbrotten som utredningen företräder är det inte självklart att bestämmelserna därom bör behållas som en särskild kategori brott”, eftersom det ger ”intryck av att det finns en speciell sexuell integritet som är väsensskild från annan integritet”.⁵⁵⁴ Detta ifrågasättande av sexualbrottens särskilda skyddsintresse ska sättas i relation till att de gärningar som utredningen finner straffvärda framför allt är sådana som begås genom våld och hot.⁵⁵⁵ Det är våldet som är straffvärt, inte sexualhandlingarna.

552 Ibid., s. 184. Följande bilagor ingår i SOU 1976:9: Statistiska uppgifter om sedlighetsbrott; Kriminell belastning m.m. hos personer dömda för sedlighetsbrott; Några kriminologiska synpunkter på

sexualbrottsligheten av Knut Sveri; Rättspsykiatriska synpunkter på sexualbrottslingarna av Yngve Holmstedt; Utlåtande angående homosexualitet. av Bertil Hansson; Yttrande angående incestparagrafen 6 kap 5 § BrB av Carl-Henry Alström.

553 Ibid., s. 27.

554 Ibid., s. 55.

555 Se även Wendt Höjer (2002), s. 130 f.

Ifrågasättandet sticker ut i jämförelse med senare förarbeten. I 2000-talets förarbeten är en specifik sexuell integritet en självklar utgångspunkt.

I kapitel 3 beskrev jag hur det i brottsbalksreformen påbörjas ett utmönstrande av sedlighet i de olika rekvisiten. Så görs även i detta betänkande: ”Lagen bör inte innehålla ord eller uttryck som är moraliserande eller som hänvisar till ett annat normsystem än lagens.”⁵⁵⁶ Sedlighet ska tas bort eftersom det ”antyder att fråga är om handlingar som strider mot en viss moraluppfattning på sexuallivets område”.⁵⁵⁷ Därtill anförs att termerna är främmande för nutida språkbruk.

Rekvisitet könsligt umgänge byts ut mot sexuellt umgänge. Det ska dock enligt utredningen inte innebära några förändringar i sak. Således ska sexuellt umgänge fortfarande avgränsas utifrån frågan om handlingen typiskt sett avsåg att tillfredsställa eller uppväcka bådas eller enderas sexuella drift. Rekvisitet sedlighetssårande beröring i stadgandet om otuktigt beteende byts ut mot sexuell beröring och stadgandet ska nu heta sexuellt ofredande. Inte heller detta innebär, enligt utredningen, några ändringar i materiellt hänseende. Det är, liksom tidigare, främst ”inte alltför långvariga beröringar av annans könsorgan” som ska bedömas som sexuellt ofredande.⁵⁵⁸

Jag menar att sedlighetens språk ersätts med den erotiska sexualitetens språk.

Det ”normsystem” som ligger bortom lagen består nu av den frigjorda sexualiteten och hämningarnas bortvittrande. Sammanfattningsvis innebär det att när sedlighetsbrotten blir till sexualbrott skapas en brottskategori som inte längre refererar till sedlighet, utan till sexualitet. Även om utredningen inte leder till konkreta lagändringar menar jag att också fortsättningsvis kommer sexualbrotten att skapas på detta sätt.

Dock möter denna problemformulering motstånd, vilket framgår av det nästföljande betänkandet, SOU 1982:61. Innan jag behandlar det betänkandet redogör jag för de reformer som föreslås i SOU 1976:9 avseende otuktigt beteende, dåvarande 6 kap. 6 § BrB.

SOU 1976:9 – sexualbrottsutredningens förslag avseende otuktigt beteende Sexualbrottsutredningen föreslår att lagrummet ska rubriceras sexuellt ofredande, att åldersgränsen i första stycket ska sänkas till 10 år, samt att dess andra stycke helt tas bort.

Nedan behandlar jag först motiven till att avkriminalisera blottning och andra sedlighetssårande gärningar mot vuxna (andra stycket). Därefter behandlas de reformer som föreslås kring första stycket, sedlighetssårande beröring av barn.

556 SOU 1976:9, s. 55.

557 Ibid., s. 55.

558 Ibid., s. 140.

Är blottaren farlig?

I lagens egen narrativa diskurs betonas att det som nu regleras i sexualbrottskapitlet är kränkningar av den sexuella integriteten. Det handlar inte längre om att reglera människors frivilliga sexualliv. Utgångspunkten är individen och det finns ett universellt anspråk i beskrivningen av vad som skadar individen. I kapitel 3.7 tolkade jag brottsbalksreformens avståndstagande till sedlighet som att betydelsen av sedlighetsnormer för hur skyddsvärda intressen och straffvärda kränkningar konstrueras osynliggörs. Jag anförde att frågan om vad som skadar innebär en värdering, ett moraliskt ställningstagande utifrån rådande kunskapsmönster. Detta framkommer tydligt i sexualbrottsutredningens argumentation för att avkriminalisera blottning.

Det uttryckliga motivet för att särskilt kriminalisera blottning i brottsbalken var möjligheten att ingripa mot personer med onormala böjelser och ett särskilt skäl för att ingripa mot just exhibitionister var att de befarades begå allvarligare sexualbrott.

Sexualbrottsutredningen tar utgångspunkt i frågan om exhibitionister är farliga.

Liksom i brottsbalksreformen hänvisas till sexologins kategoriseringar. I sexualbrottsutredningen konstateras att blottande tar sikte på ett yttre handlande, medan en exhibitionist är tvångsmässigt fixerad vid blottande som ett slags sexuell rit.

Av de personer som döms för blottande tillhör inte nödvändigtvis alla den typen av exhibitionister.

Inledningsvis konstateras att det ”är oomstritt att exhibitionisterna är helt ofarliga i flertalet fall”, samt att det ”typiska är att blottandet sker på distans och att tillfredsställelse uppnås genom skrämseleffekten som uppkommer hos en främmande person”.⁵⁵⁹ I linje med utredningens utgångspunkter att kritiskt granska underlaget för rådande kriminaliseringar, fokuseras på frågan huruvida exhibitionisten är farlig.

Enligt utredningen finns exempel på att exhibitionister ibland kan utvecklas till farliga våldsmän men att det är sällsynt.⁵⁶⁰ Det vore således orimligt att med stöd av dessa få fall kriminalisera blottning i allmänhet. Därtill bör man i princip inte kriminalisera på den grunden att gärningsmännen kan komma att begå brott av allvarligare slag.

Sexualbrottsutredningen drar därmed slutsatsen att det inte finns anledning att behålla blottande som en särskild brottstyp: handlingen är oskadlig och den ”numera tämligen avspända inställningen till nakenhet och den ökade kunskapen om exhibitionisternas ofarlighet har säkerligen också medverkat till att många människor idag uppfattar blottande som en tämligen harmlös företeelse”.⁵⁶¹

I utredningen hänvisas till att andra lagrum, som förargelseväckande beteende i 16 kap. BrB eller ofredande i 4 kap. 7 §, kan tillämpas för att bestraffa blottande

559 Ibid., s. 71.

560 Med hänvisning till bilaga två, vari den kriminella belastningen hos personer dömda för sexualbrott år 1971 har undersökts, ibid., s. 72.

561 Ibid., s. 72.

ändå. Om blottandet är hänsynslöst mot den det riktas mot, exempelvis att blottaren närmar sig, förföljer, eller spärrar vägen för offret, eller på annat sätt sker under sådana omständigheter att det är ägnat att skrämma offret, kan ofredande tillämpas.

Utredningen argumenterar för att då just farliga exhibitionister kan tänkas handla på detta sätt kommer dessa ändå, trots avkriminaliseringen i sjätte kapitlet BrB, att upptäckas och bestraffas. Sexualbrottsutredningens förslag innebär, genom hänvisningen till förargelseväckande beteende, något av en tillbakagång till ordningen före brottsbalkens tillkomst, då det för straffansvar krävdes att handlingen hade väckt allmän förargelse.

Utredningen föreslår att hela andra stycket ska tas bort, alltså ska även annat sedlighetssårande handlande avkriminaliseras. Detta motiveras inte utförligare än genom en hänvisning till att det endast var straffrättssystematiska synpunkter från lagrådet som föranledde kriminaliseringen.⁵⁶² Därför finns, enligt utredningen, ingen anledning att behålla dessa fall som en brottstyp bland sexualbrotten. Det hänvisas inte till något skyddsvärt subjekt. Den så kallade skrämseleffekten vid blottning kan inte i sig vara skäl nog att kriminalisera, det är inte en skada på något skyddsvärt intresse.

Skadas barnet?

Sedlighetssårande beröring av barn under femton år ska enligt utredningen kvarstå men åldersgränsen ska sänkas från femton år till tio år. Som nämndes i inledningen präglas sexualbrottsutredningen av ett kritiskt förhållningssätt till hur den dåvarande lagstiftningen motiverades. Detta gäller även de olika stadganden som straffbelägger övergrepp mot barn, och utredningen ifrågasätter i vilken utsträckning barn skadas av den här typen av handlingar.⁵⁶³ Här hänvisas bland annat till undersökningar av pubertetens inträde, undersökningar om tidpunkten för den sexuella debuten, statistik över abort och gonorré, psykiska skadeverkningar enligt barnpsykiatrisk expertis samt undersökningar av svenska folkets attityder till tidiga sexualförbindelser.⁵⁶⁴

I linje med de allmänna utgångspunkterna är det frigörandet av sexualiteten som står i fokus; normerna kring sexualitet och ungdomar har förändrats till det bättre.

Det är tydligt att den kunskap som inhämtas och hur den tolkas görs i samspel med hur det kriminalpolitiska problemet formuleras. I senare förarbeten är det en självklar utgångspunkt att barn skadas av att utsättas för sexuella handlingar. I SOU 1976:9 å andra sidan anförs:

Omständigheterna vid barns sexuella upplevelser varierar starkt. Barnet kan vara endast ett fåtal år. Det kan också befinna sig i puberteten. Den sexuella handlingen kan vara

562 Ibid., s. 72.

563 Otukt med barn 3 §, otukt med ungdom 4 §, otuktigt beteende 6 § 1 st., förförelse av ungdom 8 §.

564 SOU 1976:9, kapitel 7.2 – 7.4.

samlag eller inskränka sig till smekningar. Partnern kan vara jämnårig eller vuxen. Det kan röra sig om en tillfällig kontakt med någon okänd eller en långvarig incestförbindelse. Barnet kan ha deltagit frivilligt, kanske tagit initiativet. Det sexuella umgänget kan vara genomfört med tvång.⁵⁶⁵

I citatet talas det om barns sexuella upplevelser, om smekningar, frivillighet, partnern, att barnet kan ha tagit initiativet. Språket implicerar njutning och erotik. Det är möjligt att tala om barn, vuxna och sexualitet i termer som inte relaterar till övergrepp. Skillnad görs mellan tillfälliga sexuella kontakter mellan barn och vuxna och långvariga incestuösa förbindelser. De tillfälliga kontakterna passerar ofta barnet förbi ”utan några synbara negativa konsekvenser i psykiskt hänseende” men allvarliga skador kan uppstå om saken vållar uppståndelse vid upptäckt. Vad gäller långvariga incestuösa förbindelser däremot, kan de känslomässiga bindningarna och sammanblandningen av familjerollerna ”medverka till allvarliga psykiska återverkningar för barnet”.⁵⁶⁶ Barnet är inte ett självklart skyddsvärt subjekt.

Utredningen anför att den förförelsepresumtion som ligger till grund för femtonårsgränsen är ”uppenbart oriktig” utifrån den kunskap som finns om ungdomens sexualliv.⁵⁶⁷ Det hänvisas till att puberteten inträffar tidigare än förr, att sexuella debuter sker tidigare samt att tidig sexuell debut inte behöver vara utslag av en asocial läggning. Tidig sexuell debut förekommer också bland ungdom med goda relationer till hem, skola och kamrater. Komplikationer i form av könssjukdomar och graviditet drabbar mycket få av de tidigt debuterande. Därtill anförs att de tidiga sexuella debuterna inte har avsatt några större spår i kriminalstatistiken.

Sexualbrottsutredningens slutsats är att femtonårsgränsen ska sänkas till fjorton år.

Det är mot bakgrund av detta som förslaget om att åldersgränsen vid otuktigt beteende ska sänkas till tio år. Barn kan ta initiativ till sexuella relationer, samhällets och rättsväsendets tabuiserande reaktion kan orsaka skada, eller i vissa fall förvärra situationen för barnet.⁵⁶⁸ Att kriminaliseringen ska kvarstå i fråga om barn under tio år motiveras med att det inte så sällan händer att vuxna män tar kontakt med unga flickor, ofta 5–7 år gamla, och berör deras könsorgan på ett sätt som inte omfattas av rekvisitet sexuellt umgänge.⁵⁶⁹ På samma sätt som det argumenterades kring blottning betonas även här ofarligheten, men i sällsynta fall kan det dock röra sig om personer som kan begå allvarligare övergrepp.

Förslaget innebär att den som sexuellt berör barn under tio år bestraffas under rubriken sexuellt ofredande. Någon utförligare motivering kring just 10-årsgränsen

565 Ibid., s. 80.

566 Ibid., s. 80.

567 Ibid., s. 86.

568 ”Enligt samstämmig uppfattning kan uppståndelse i samband med upptäckten av en sexuell förbindelse mellan en vuxen och ett barn vålla barnet psykiska skador.” Ibid., s. 93.

569 Ibid., s. 94.

ges inte, men det anförs att äldre barn erhåller ett tillräckligt straffrättsligt skydd genom bestämmelserna om sexuellt umgänge med barn, försök till detta brott, samt ofredande enligt 4 kap 7 § BrB.

Övergrepp i fokus – sexualbrottskommitténs betänkande SOU 1982:61 Efter omfattande kritik mot SOU 1976:9, och ett regeringsskifte, tillsattes en ny sexualbrottskommitté vars arbete resulterade i betänkandet SOU 1982:61. Till skillnad från det tidigare betänkandet formuleras sexualbrotten i SOU 1982:61 som ett jämställdhetsproblem i samtiden. Kvinnor framkommer som skyddsvärda subjekt i betänkandets utgångspunkter. Kränkning och integritet är ord som används för att motivera att sexualhandlingen i våldtäktsstadganden ska utvidgas, detsamma gäller nykriminaliseringar inom ramen för sexuellt ofredande mot barn.

I det följande redogör jag inledningsvis för sexualbrottskommitténs generella utgångspunkter för att sedan behandla reformförslaget avseende sexualhandlingen i våldtäktsstadgandet. Därefter redogör jag för reformförslaget avseende otuktigt beteende.

Sexualbrottskommitténs utgångspunkter

Syftet med kommitténs lagförslag formuleras som att skärpa samhällets reaktion mot

”det allvarliga övergrepp som våldtäkt innebär”; att skydda barn och ungdomar mot sexuella övergrepp i och utom familjen; att minska prostitutionens skadeverkningar samt att undvika ingripanden i det frivilliga sexuallivet mellan vuxna människor även om parterna är släkt med varandra.⁵⁷⁰

I motsats till den tidigare utredningen är nu övergrepp den centrala frågan. I kommittédirektivet uttalas att rättspraxis rörande våldtäkt har betonat kvinnans ansvar för händelseutvecklingen ”på ett sätt som med rätta uppfattas som stötande från kvinnosynpunkt”.⁵⁷¹ Detta ska sexualbrottskommittén åtgärda. Brottsoffrets behov av stöd är en annan fråga som ska behandlas enligt direktivet, liksom kravet på målsägandeangivelse vid vissa av sexualbrotten.

Sexualbrottskommitténs utgångspunkter formuleras delvis i motsättning till SOU 1976:4. Den anförs att debatten som förts de senaste årtiondena har präglats av uppfattningen att ”det viktiga är att skapa förutsättningar för individens frigörelse och göra rent hus med gamla tabuföreställningar som har sina rötter i en gången tids värderingar” samt att det då skulle skapas förutsättningar för ”ett mer äkta och naturligt sexualliv”. En sådan uppfattning är, enligt sexualbrottskommittén, i stora delar både riktig och tilltalande, men man måste ”hålla i minnet att det strängt taget

570 SOU 1982:61, s. 17.

571 Ibid., s. 29.