4 Sexualbrotten efter brottsbalken – om reformer 1976–2005
4.3 Kränkning eller sexualdrift? 2005 års reform
kontroversiellt och omformulerades i propositionen.647 Köp av sexuella tjänster kriminaliseras genom kvinnofridspropositionen, dock i en separat lag.648
Kvinnofridsutredningens problemformulering rörande sexualbrotten, förolämpning och ofredande, kommer inte i någon större utsträckning att påverka den straffrättsliga utformningen av sexualbrotten mot person. Dock menar jag att utredningens problemformulering – det sexualiserade våldet – kommer till uttryck i det straffrättsliga systemet avseende hur skyddsvärdhet och straffvärdhet konstrueras.
Det gäller både den lagstiftande praktiken i nutiden och den dömande praktiken. Det kommer också till uttryck, om än mer uttunnat, i den utredning som ska göra en total översyn av 6 kap. BrB, och som resulterar i betänkandet SOU 2001:14.
sexualbrotten ständigt förändras mot en allt strängare syn på dessa brott. Det är
”angeläget att skyddet för den sexuella integriteten, såsom den kommer till uttryck i straffbestämmelserna om sexualbrott, är så heltäckande som möjligt”.650 Avkriminalisering är inte aktuellt. Liksom vid tidigare reformer behöver språket moderniseras, i lagtexten ska det användas ord ”som på ett riktigt sätt beskriver vad som skett”.651
Sexualbrottskommitténs utgångspunkter
Till skillnad från kvinnofridsutredningens problemformulering är könsojämlikhet mindre framträdande i sexualbrottskommitténs utgångspunkter. Lagstiftningen ska
”stärka den allmänna uppfattningen att sexuella övergrepp är skadliga handlingar och att den som avböjer en sexuell invit skall respekteras”.652 Den sexuella självbestämmanderätten och den sexuella integriteten nämns som skyddsintressen.
Jag har ovan påpekat att kränkning successivt betonats allt mer sedan brottsbalksreformen. Nu är det en utgångspunkt att kränkningen ska lyftas fram. Alla sexuella övergrepp medför en kränkning för offret, anförs det, och det som kränks är den sexuella och den personliga integriteten. Därför bör regleringen av sexualbrott
”fästa mindre avseende vid vilken sexualhandling det är frågan om och mer ta fasta på den sexuella kränkningen och dess art”.653
I likhet med 1984 års reform formuleras sexualbrotten som ett problem som har med sexuallivet att göra. Det är den sexuella självbestämmanderätten som kränks, och den medför inte bara en rätt att välja att avstå utan innebär också en rätt att få välja att ge utlopp för sin sexualitet. Respekten för den sexuella integriteten har två sidor, enligt kommittén: den ”kan både åberopas som ett stöd mot sexuella övergrepp och som ett stöd för att få utöva sin sexualitet, t.ex. att välja att leva som homosexuell”.654
Liksom i tidigare utredningar finns här ett kapitel som beskriver orsaker till sexualbrott.655 Könsmaktsperspektivet som präglade kvinnofridsutredningen har inte helt uteslutits i problemformuleringen. Det konstateras att det finns olika förklaringar till varför ”framför allt män använder våld mot kvinnor” och att dessa förklaringsmodeller också äger viss giltighet på sexuella övergrepp och sexualiserat våld.656 Tre förklaringsperspektiv nämns i utredningen: det individualpsykologiska (faktorer hos den enskilda förövaren är betydelsefulla, här nämns det sociala arvet och osäkerhet i mansrollen); det socialpsykologiska perspektivet (samspelet mellan
650 Ibid., s. 603.
651 Ibid., s. 604.
652 Ibid., s. 108.
653 Ibid., s. 110-111.
654 Ibid., s. 109.
655 Ibid., s. 101 f.
656 ”I det enskilda fallet är det dock mer ointressant varför någon har gjort sig skyldig till ett sexuellt övergrepp.” Ibid., s. 101.
mannen och kvinnan i deras relation, relationens sammanbrott, rotlöshet och arbetslöshet, sexualiserat våld i massmedia och ”det pornografiska regnet”); och det strukturella perspektivet (könsmaktsperspektiv, mannens överordning och kvinnans underordning, förtryck). Kommittén avstår uttryckligen från att slå fast en giltig förklaringsmodell. Det anförs att det ligger utanför kommitténs uppdrag att pröva i vad mån det strukturella perspektivet har fog för sig. Men det strukturella perspektivet avfärdas också som den enda förklaringen till våld, utifrån motiveringen att misshandel och sexuella övergrepp också förekommer inom homosexuella relationer.
De två utredningar som låg till grund för 1984 års reform av sexualbrotten präglades av en tvekan kring i vilken utsträckning sexuella handlingar mot barn skulle kriminaliseras. I SOU 1976:9 hänvisades till barns frivilliga sexuella handlingar med vuxna, samt att avslöjandet kunde orsaka mer skada än själva övergreppet. Sådana resonemang förekommer inte nu. I SOU 2001:14 anförs att barn aldrig kan samtycka till sexuella handlingar samt att det är främmande att laborera med begrepp som frivillighet och samtycke när det gäller barn.657
Sexualbrottskommittén gör en konsekvent åtskillnad mellan brott mot barn och brott mot vuxna, så även vid sexuellt ofredande. Sexuellt ofredande ges en ny rubrik – sexuell kränkning – och delas upp på § 4 respektive § 8. Det föreslås fler paragrafer som särreglerar sexualbrott mot barn, exempelvis det nya stadgandet våldtäkt mot barn.
Nedan behandlar jag inledningsvis motiven till att byta ut rekvisitet sexuellt umgänge mot sexuell handling, samt förslaget om hur sexualhandlingen vid våldtäkt bör utformas. Därefter behandlar jag sexuellt ofredande.
Sexuell handling ersätter sexuellt umgänge och våldtäktshandlingen omdefinieras
I likhet med kvinnofridsutredningen anser sexualbrottskommittén att rekvisitet sexuellt umgänge bör bytas ut. Från pedagogisk synpunkt bör användas ett uttryck som
”beskriver att det är frågan om en gärning som är ett ensidigt handlande och som utgör en sexuell kränkning”.658 Istället ska rekvisitet benämnas sexuell handling.
Det nya begreppet ska i allt väsentligt motsvara sexuellt umgänge, dock med en viss utvidgning. Då det nya rekvisitet är något mer omfattande ska det enligt sexualbrottskommittén krävas att handlingen har haft en påtaglig sexuell prägel, för båda eller för antingen gärningsmannen och offret, och att handlingen varit ägnad att kränka offrets sexuella integritet.659 Enligt kommittén bör det dock räcka att en handling typiskt sett syftar till att väcka eller tillfredsställa sexualdriften. Vidare anförs:
657 Ibid., s. 111 och s. 113. Det hänvisas till forskning, se s. 94-101. Avsnittet har underrubrikerna
”Övergreppet är fasansfullt, kränkande och obegripligt”, samt ”Reaktionerna och skadorna efter sexuella övergrepp är många men alltid allvarliga”, s. 95 resp. s. 99.
658 Ibid., s. 119.
659 Ibid., s. 144, 150-153.
Trots att en handling inte typiskt sett syftar till att väcka bådas eller en av de inblandades sexualdrift bör den i det enskilda fallet ändå kunna anses ha haft en påtaglig sexuell prägel. Detta gäller om handlingen faktiskt har skett för att väcka eller tillfredsställa sexualdriften hos gärningsmannen eller offret. Ett exempel på det sistnämnda är att gärningsmannen för att bli sexuellt upphetsad urinerar på eller förmår offret att urinera på honom.660
Vad gäller gränsdragningen mellan sexuellt umgänge och sexuellt ofredande uttalas att alltför stor tonvikt har lagts vid om en handling haft tillräcklig varaktighet. Detta har enligt kommittén lett till att många fall hamnar utanför tillämpningsområdet för sexuellt umgänge och istället rubriceras som sexuellt ofredande. Den nya lagstiftningen ska ta sikte på offrets kränkning och inte knytas till vilken kroppskontakt parterna haft.661
Jag tolkar motiven till att ersätta rekvisitet sexuellt umgänge med sexuell handling som ett anspråk på att straffvärdhet inte ska relateras till frivillig – erotisk – sexualitet. Påtvingade sexuella handlingar är något annat än att ha sex. Samtidigt hänvisas det, i slutändan, till sexualdrift som avgörande. Jag tolkar det som att skyddsvärdhet konstrueras både som subjektets kroppsliga integritet och som frihet från att utsättas för annans sexuella begär.
Sexualbrottskommittén anför att kritiken mot rekvisitet sexuellt umgänge också gäller rekvisitet samlag i våldtäktsstadgandet. Därtill, anför kommittén, är samlag otydligt. Detta eftersom det i straffrättslig mening endast omfattar vaginalt samlag mellan man och kvinna, men i andra sammanhang uppfattas uttrycket samlag ofta som att det även omfattar anala och orala samlag. Ett ytterligare argument för att ta bort rekvisitet samlag är att lagtexten så långt som möjligt ska vara neutral, i meningen att bestämmelserna ska vara tillämpliga på både hetero- och homosexuella handlingar.662
Enligt lagförslaget i SOU 2001:14 ska den som med våld eller hot tvingar en annan person till en sexuell handling som är allvarligt kränkande med hänsyn till tvångets art eller omständigheterna i övrigt dömas för våldtäkt. Även i fortsättningen ska våldtäkt reserveras för de mest allvarliga sexuella kränkningarna. Allvaret i våldtäktsbrottet får inte tonas ned, anför sexualbrottskommittén. Men genom förslaget ska vikten nu läggas vid arten och graden av den sexuella kränkning som har åstadkommits genom det påtvingade sexuella övergreppet. Det ska inte ha någon avgörande betydelse vilken sexuell handling det har varit frågan om, men det ”bör normalt vara frågan om en sexuell handling som innefattat en kroppslig beröring, även om detta inte är en nödvändig förutsättning”.663
660 Ibid., s. 151.
661 Ibid., s. 148-152.
662 Ibid., s. 120.
663 Ibid., s. 157.
Förslaget om att våldtäkt inte längre ska avgränsas utifrån samlag måste förstås mot bakgrund av syftet att öka fokus på kränkningen, som nämndes ovan.
Utredningen frånsäger sig en moralisk värdering av sexuella handlingar och hänvisar till ”kränkningen”. Men även kränkning måste nödvändigtvis fyllas med ett innehåll, en norm, eller en måttstock, i det straffrättsliga systemet. Graderingen görs, menar jag, genom referens till den erotiska sexualiteten.
SOU 2001:14 – sexualbrottskommitténs förslag avseende sexuellt ofredande I SOU 2001:14 föreslås att sexuellt ofredande delas upp på två paragrafer, där den ena reglerar sexuell kränkning av barn och den andra reglerar sexuell kränkning i andra fall.
Paragraferna ges följande lydelser:
För sexuell kränkning av barn döms den som främjar att ett barn under femton år utför en sexuell posering. Detsamma gäller den som annars utsätter barnet för ett beteende som kan kränka barnets sexuella integritet. Straffet är böter eller fängelse i högst två år.
För sexuell kränkning döms den som i annat fall än som sägs förut i detta kapitel ut-sätter en person för ett beteende som kan kränka personens sexuella integritet. Straffet är böter eller fängelse i högst två år.664
Enligt kommittén motsvarar sexuell kränkning av barn det som tidigare omfattats av sexuellt ofredande, men att en utvidgning ska göras i enlighet med hur sexuell kränkning mot vuxna ska utvidgas. I det följande behandlar jag detta.
I brottsbalksreformen och i 1984 års reform var blottning den handling som uppmärksammades mest, och särskilt frågan om exhibitionisten är farlig eller ej.
Genom kvinnofridsutredningen framhölls trakasserier och verbala yttranden som kriminalpolitiska och jämställdhetspolitiska problem. Så gäller även sexualbrottskommitténs betänkande. Enligt direktivet ska sexualbrottskommittén utreda om bestämmelserna om kränkande uttalanden med sexuell anspelning är tillfredsställande utformade, vilket det resoneras utförligt kring i betänkandet.665
Problemet beskrivs som att ”språkbruket, särskilt bland unga människor, på senare tid har blivit råare och att det numera är mycket vanligt att könsord och andra förnedrande uttryck används”.666 Det anförs att språkbruket har blivit mer sexualiserat, vilket innebär en ökad användning av sexuella uttryck i vardagsspråket.
Sexualbrottskommittén hänvisar till ”debatten”, i vilken uppmärksamhet riktats mot förekomsten av sexuella trakasserier och sexistiskt nedsättande språkbruk i
664 Ibid., s. 33 respektive 31.
665 Kommittédirektiv 1998:48; SOU 2001:14, s. 204-232
666 SOU 2001:14, s. 205.
skolmiljön, och oro har framförts ”för att särskilt unga flickor ofta utsätts för nedvärderande tillmälen med sexuell anspelning”.667 I betänkandet redogörs för olika undersökningar av förekomsten av sexuella trakasserier i skolmiljö. Det redogörs också för annan lagstiftning som reglerar trakasserier, som dåvarande jämställdhetslagen och skollagen.
Problemet utgörs också av rättsfallet NJA 1997 s. 359. Frågan var om en manlig officer gjort sig skyldig till sexuellt ofredande genom att till en kvinnlig värnpliktig yttra ”Har du varit inne på toaletten och knullat?” samt kallat målsäganden för hora.
Högsta domstolens majoritet ogillade åtalet för sexuellt ofredande, medan minoriteten bestående av två justitieråd ansåg att den tilltalade skulle dömas för sexuellt ofredande. Majoriteten yttrade:
I 6 kap. i BrB upptas brott som på skilda sätt har anknytning till sexuallivet [...] De yttranden som den tilltalade åtalats för innehåller visserligen ord med en tydlig sexuell innebörd. De kan också i en mer allmän mening framstå som anstötliga. Bedömningen av vad som skall anses ligga i de i BrB-bestämmelsen använda uttrycken uppenbart sedlighetssårande och anstötligt måste emellertid rimligen färgas av det ovan redovisade sammanhang i vilket brottsbeskrivningen förekommer i BrB. [...] Vad som framkommit kan inte anses visa att förhållandena, i belysning av det nyss anförda, varit sådana att den sexuella karaktären hos yttrandena skall föranleda bedömningen att den tilltalade med dessa har uppträtt på ett uppenbart sedlighetssårande sätt i den mening som avses i BrB-bestämmelsen.668
Sexualbrottskommittén tolkar avgörandet som att det inte räcker att yttranden innehåller ord med sexuell innebörd för att kunna bestraffas som sexuellt ofredande.
Därutöver krävs att själva handlingen har en reell sådan innebörd, ”möjligen skall yttrandet, med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, ha en sexuell inriktning i den betydelsen att den huvudsakligen är ägnad att söka reta eller tillfredsställa gärningsmannens sexualdrift”.669 Kommittén konstaterar att därmed är uttalanden som endast är ägnade att av den utsatte uppfattas som kränkande och förnedrande på grund av hans eller hennes kön, ”t.ex. könsbaserade förolämpningar”, uteslutna från tillämpningsområdet.670
Denna slutsats motiverar kommitténs förslag om att vidga tillämpningsområdet för sexuellt ofredande. Huruvida gärningsmannen handlat i syfte att söka reta eller tillfredsställa sin sexualdrift bör inte längre vara styrande. Det bör istället vara avgörande om gärningsmannens beteende typiskt sett utgör en kränkning av offrets
667 Ibid., s. 205.
668 NJA 1997 s. 359, s. 362-363. Se vidare om avgörandet i kapitel 6.
669 SOU 2001:14, s. 229-230.
670 Ibid., s. 229.
sexuella integritet.671 Lagtexten uttrycker liksom tidigare en objektiv norm, det vill säga det är inte den som utsätts för handlingen som avgör om den är kränkande. Här upprepas tidigare förarbetsuttalanden om att bedömningen ska ta hänsyn till sammanhanget, mot vem beteendet riktas samt tids- och miljöförhållanden.
I betänkandet anförs att lagförslaget kan innebära en viss utvidgning i förhållande till gällande rätt, ”eftersom det inte längre krävs att beteendet har en påtaglig sexuell prägel, dvs. att angreppet har en sexuell inriktning i den betydelsen att den huvudsakligen är ägnad att söka reta eller tillfredsställa gärningsmannens sexualdrift”.672Angående denna utvidgning anförs vidare:
Bestämmelsen blir allmänt tillämplig på olika former av ovälkomna uppträdanden av sexuell natur som exempelvis ett handgripligt antastande som består i att en man klappar en kvinna i ryggslutet. Ett annat exempel kan vara en man som närmar sig en kvinna i syfte att nå en sexuell förbindelse med henne och som därvid uppträder på ett sätt som kränker hennes sexuella integritet. Tillämpningen av den nya bestämmelsen kan alltså innebära att gärningar som nu straffrättsligt bedöms som ofredande enligt 4 kap. 7 § i fortsättningen bedöms som sexuell kränkning.673
Den nya bestämmelsen om sexuell kränkning kommer, enligt kommittén, att utgöra ett viktigt skydd för kvinnofriden på gator och allmänna platser samt innebära ett utökat skydd mot kränkningar av personer med homosexuell läggning.674
I SOU 2001:14 tolkas gällande rätt som att sexuellt ofredande genom att med ord eller handling på ett uppenbart sedlighetssårande sätt uppträda anstötligt endast rör handlingar med sexuell inriktning, i betydelsen att handlingen har företagits för att söka reta eller tillfredsställa gärningsmannens sexualdrift.675 Denna tolkning ifrågasätts senare.676 Genom SOU 2001:14 skrivs dock kravet in i beskrivningen av gällande rätt och det är mot bakgrund av den tolkningen som sexualbrottskommittén föreslår en utvidgning. Utvidgningen kommer dock inte att godtas av regeringen. En följd blir dock att den tolkning som görs i SOU 2001:14 slås fast i prop. 2004/05:45.
I den dömande praktiken hänvisas också till detta krav.677
I såväl SOU 1995:60 som i SOU 2001:14 konstrueras straffvärt sexuellt ofredande huvudsakligen genom hänvisning till kränkning av det skyddsvärda subjektet, och inte som i brottsbalksreformen genom hänvisning till gärningspersonens (avvikande) sexualdrift. Skadan förstås i dessa två utredningar som
671 Ibid., s. 230.
672 Ibid., s. 230-231.
673 Ibid., s. 548.
674 Ibid., s. 232.
675 Ibid., s. 208.
676 Se kapitel 5.2.
677 Se kapitel 6 och 7.
relaterat till maktutövning, (hetero)sexism, mobbning och trakasserier. Dock menar jag att paralleller kan dras till hur inbjudan till otukt formulerades som ett kriminalpolitiskt problem under första hälften av 1900-talet. Parallellen består i att yttranden i vissa miljöer görs till straffvärda problem.
Genom kommitténs motivering och förslag på förändring av sexuellt ofredande ges sexuell en annan innebörd än tidigare. Som jag påpekat ovan i samband med kvinnofridsutredningen har det skyddsvärda subjektet genom samtliga reformer könats som kvinnor (eller barn). Begreppen sedlighet och senare sexualitet har hänvisat till ett manligt subjekts sexuella begär mot det skyddsvärda subjektet, kvinnan. Genom kvinnofridsutredningen och sexualbrottskommitténs betänkande förändras denna hänvisning. Det sexuella i stadgandet om sexuellt ofredande hänvisar inte (enbart) till ett könat sexuellt begär, utan till (hetero)sexism. Sexuell hänvisar således till könsojämlikhet på ett annat sätt än tidigare.
Någon utförligare analys av varför den här typen av yttranden är kränkande mot kvinnor, eller, som det också anförs, personer med homosexuell läggning, framkommer dock inte. Samtidigt är det genomgående i utredningen så att skyddsintresset formuleras könsneutralt såsom individens sexuella integritet. Kön ges heller ingen betydelse i själva lagtexten.
Proposition 2004/05:45 – universell, individuell och sexuell integritet.
Genom proposition 2004/05:45 får sexualbrottskapitlet det innehåll som i princip gäller idag, bortsett från de mindre reformer som genomförs 2013. I det följande beskriver jag propositionens utgångspunkter. Därefter behandlas rekvisitet sexuell handling, sexualhandlingen i våldtäktsstadgandet och sist motiven till att inte reformera stadgandet om sexuellt ofredande på det sätt som kommittén föreslog.
Propositionens utgångspunkter
I likhet med SOU 2001:14 är begreppen sexuell integritet och sexuell självbestämmanderätt centrala i proposition 2004/05:45. Det uttalas att ett sexuellt övergrepp ”är ett extremt uttryck för bristande respekt för en annan människas självklara rätt till personlig och sexuell integritet och sexuellt självbestämmande” och att syftet med reformen är förstärka och tydliggöra denna rätt.678
I propositionens utgångspunkter framhålls kränkning. Det anförs att kränkningen är den gemensamma nämnaren för alla sexualbrott. ”Genom att inte be-akta den personliga och sexuella integriteten och den sexuella självbestämmanderätten har förövaren av ett sexualbrott kränkt offret.”679 Det skyddsvärda är frihet från
678 Prop. 2004/05:45, s. 19-21.
679 Ibid., s. 21-22.
kränkningar, och det straffvärda är kränkningar av den sexuella integriteten. Enligt propositionen kommer betoningen av kränkningen till uttryck bland annat genom utvidgningen av våldtäktsbrottet och ändringarna i bestämmelsen om sexuellt ofredande.
Som utgångspunkt anförs att sexualiteten är ”en naturlig del av människans liv”
och ”ett uttryck för grundläggande behov som ger både liv och lust”.680 Därtill anförs att lagstiftningen är till skydd mot sexuella kränkningar, och ska inte bygga på förlegade föreställningar om vuxna människors sexualliv.
En tydlig skillnad i förhållande till kvinnofridsutredningen, och även till SOU 2001:14, är att den kriminalpolitiska problemformuleringen inte över huvud taget rymmer könsojämlikhet. Varken det straffvärda eller det skyddsvärda subjektet könas i propositionens utgångspunkter. När det gäller definitioner av vad som ska bestraffas enligt de nya rekvisiten är dock exemplen på handlingar ofta könade. Kön görs således relevant i beskrivningen av straffvärda handlingar, men inte i beskrivningen av skyddsintresset. Som jag har framhållit i kapitel 2.6, då jag beskrev lagens egen narrativa diskurs, placeras könsojämlikhet i det förgångna, inte som ett problem i nutiden.
Jag tolkar det som att i 2005 års reform konstrueras skyddsvärdhet och straffvärdhet i den lagstiftande praktiken på ett sätt som också framkommer i 2010 års utvärdering av sexualbrottsregleringen och i 2013 års reform. Det skyddsvärda är den universella, individuella och sexuella integriteten. Det kriminalpolitiska problemet är universellt utformat. Det är inte kvinnors frihet från sexualiserat våld som görs skyddsvärt, utan det icke-könade subjektets integritet. Sexualbrotten framställs som ett individuellt, snarare än ett strukturellt problem som har med ojämlikhet att göra.
Framträdande är den erotiska sexualiteten både som skyddsintresse och som avgränsande princip för straffvärda handlingar.
Sexuell handling
2005 års reform innebär att rekvisitet sexuellt umgänge ersätts med sexuell handling, såsom straffrättskommittén föreslog. Det nya begreppet ska enligt regeringen i allt väsentligt motsvara sexuellt umgänge. Utgångspunkten för att bedöma en handling som en sexuell handling bör även i fortsättningen vara ”att det har förekommit en någorlunda varaktig fysisk beröring av antingen den andres könsorgan eller den andres kropp med det egna könsorganet”.681
Även andra handlingar, som inte innefattar en sådan varaktig fysisk beröring, ska dock kunna omfattas av uttrycket. Två krav ställs: handlingen ska ha haft ”en påtaglig
680 Ibid., s. 22.
681 Ibid., s. 33.
sexuell prägel” och varit ”ägnad att tydligt kränka offrets sexuella integritet”.682 Angående det första kravet uttalas:
För att en handling skall anses ha haft en påtaglig sexuell prägel bör det räcka att handlingen varit av sådan karaktär att den typiskt sett syftar till att väcka eller tillfredsställa bådas eller enderas sexuella drift. Frågan om den sexuella handlingen medfört en direkt tillfredsställelse av könsdriften eller inte bör dock lika lite som i dag vara av betydelse vid den rättsliga bedömningen.683
Vad gäller det andra kravet, att handlingen ska ha varit ägnad att tydligt kränka den andra personens sexuella integritet, uttalas att en ”objektiv bedömning av de faktiska omständigheterna” ska ge vid handen att ”handlingen typiskt sett innebär en sådan kränkning”.684 Som exempel på handlingar som bör omfattas av begreppet sexuell handling nämns inledningsvis sådana handlingar som tidigare omfattats av begreppet sexuellt umgänge: vaginala, orala och anala samlag, handlingar som att föra in fingrar, föremål eller en knytnäve i en kvinnas underliv eller att onanera åt en annan person, samlagsliknande handlingar där direkt beröring hindras av t.ex. ett klädesplagg, samt att föra in fingrar eller föremål i en persons anus.
Sexuell handling bör enligt propositionen också kunna omfatta ”situationer som inte innefattar någon sådan varaktig kroppslig beröring” samt fall då
”gärningsmannen själv vidtar eller förmår offret att vidta flera olika handlingar som sedda var för sig inte kvalificerar för bedömningen ’sexuell handling’ men som sedda tillsammans i dess helhet gör det”.685 Som exempel nämns att gärningsmannen samtidigt som han onanerar berör en annan person sexuellt, eller att gärningsmannen förmår offret att själv onanera. Ett annat exempel är att gärningsmannen förmår någon att posera under det att gärningsmannen berör personens bröst eller lår samtidigt som han eller hon blottar sig själv och onanerar inför personen.
Det anförs att karakteriserande för sådana handlingar ”är att gärningsmannen på ett eller annat sätt använder eller utnyttjar offrets kropp som ett hjälpmedel för att bereda sig själv sexuell tillfredsställelse”.686
Som nämnts ovan föreslog sexualbrottskommittén att handlingar som innebär att gärningsmannen släpper sin utlösning, urinerar eller tömmer tarmen på offret ska
682 Det framkommer inte helt klart om dessa två förutsättningar också syftar på en sådan varaktig fysisk beröring som först nämns.
683 Prop. 2004/05:45, s. 33.
684 Ibid., s. 33.
685 Ibid., s. 34.
686 Ibid., s. 34. Här hänvisas också till NJA 1996 s. 418 som jag behandlar i kapitel 6: ”Som ytterligare exempel på det senare [sexuell handling] kan nämnas de förfaranden som var aktuella i rättsfallet NJA 1996 s. 418. Gärningsmannen hade där, när offret sov, tagit av henne hennes trosor, särat på hennes ben så att hennes könsorgan blottades, smekt henne på kroppen, berört hennes könsorgan och särat på hennes blygdläppar. Mannen hade därefter onanerat stående framför den sovande kvinnan.”