8 Samverkan och samordnat stöd
8.4 Centrala utvecklingsområden för lokal samverkan
ut-vecklingsområden skönjas, tidiga insatser och sammanhängande stöd respektive övergångar och informations- och kunskapsdelning. I dia-logen tydliggjordes även på vilket sätt representanterna för samarbets-kommunerna såg att den nationella styrningen och stödet kunde utvecklas för att stödja lokal samverkan.
8.4.1 Tidiga insatser – sammanhängande stöd
Det finns stor samstämmighet om behovet av att inkludera det före-byggande arbetet i arbetet med att utveckla stödet till unga som var-ken arbetar eller studerar och att styra utifrån helheten, både kring individen och från tidig ålder mot etablering. Representanterna för samarbetskommunerna uttrycker behov av ett förvaltningsövergri-pande fokus med inriktning mot hela målgruppen unga, en samman-hållen process för arbetet oavsett huvudman och sammanhängande insatser från exempelvis förskola-skola-socialtjänst-vuxenutbildning till Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan.
En annan synpunkt som lyfts i dialogerna med samarbetskommu-nerna är behovet av att styra samordningsförbunden och Finsam mot mer förebyggande insatser än i dag. Det är fullt möjligt för dem att arbeta med dem under rådande lagstiftning och regelverk men de förebyggande insatserna utgör en liten del av deras insatser. En annan fråga var att tydligare styra deras verksamhet mot unga som varken arbetar eller studerar.
Kommunerna beskriver att kommunens resurser bör kunna an-vändas bättre utifrån ett mer gemensamt perspektiv. Det finns många aktörer liksom många projekt, ibland inom samma förvaltning, men de hänger inte alltid ihop. Det innebär risk för dubbelarbete och insatserna kan till och med konkurrera med varandra. Kommuner-na lyfter fram vikten av att i stället för att i skilda förvaltningar eller verksamheter tala om ”mitt uppdrag” bör man tala om ”vårt uppdrag”
och ett gemensamt mål för alla bör vara att säkerställa stegförflytt-ning för den enskilde. Ett sätt att åstadkomma det är att i högre grad utgå från ett underifrånperspektiv när verksamheter ska styras och utvecklas.
Samverkan och samordnat stöd SOU 2018:11
Generellt poängterar samarbetskommunerna behovet av att börja mycket tidigare än i dag, att stärka det förebyggande arbetet. Det är centralt att börja tidigt i ålder, exempelvis med hembesök, att er-bjuda bra pedagogiskt stöd liksom tidig studie- och yrkesvägledning redan från lågstadiet och att hela kommunen prioriterar familjer i riskzon. Det saknas dock systematik och struktur i samverkan i det förebyggande arbetet. Bättre samverkan mellan socialtjänst och gym-nasieskolan efterlyses liksom med enskilda gymnasieskolor respek-tive mellan gymnasieskolor och det kommunala aktivitetsansvaret.
För kommuner utan egna gymnasieskolor kan det vara svårt att åstad-komma bra samverkan med andra kommuner så att dessa rapporterar och återkopplar rätt saker och i tid.
8.4.2 Övergångar och informations- och kunskapsdelning Att säkra ett bra stöd i övergångar lyfter samarbetskommunerna som särskilt svårt att åstadkomma på ett bra sätt. Det handlar om över-gångarna mellan skolstadier, från utbildning till arbete eller från ut-bildning till det kommunala aktivitetsansvaret. Arbetet behöver bli mer strategiskt och systematiskt för att rusta individerna för över-gångar, säkra den röda tråden i stödet samt säkerställa överlämning och informationsöverföring.
Svårigheterna med informationsdelning är välkänd. Många an-vänder samtycke från individen för att dela information med andra aktörer. Trots det upplevs sekretessfrågor ibland vara ett hinder för samverkan mellan förvaltningar och verksamheter inom kommu-nen, och även i relation till externa parter. Detta kan bidra till att nya kartläggningar och planer behöver upprättas trots att informa-tion egentligen redan finns tillgänglig. Samordnaren har mött att en förklaring kan vara att handläggare stävar efter att göra korrekta bedömningar och därför inte vågar förlita sig på tidigare kartlägg-ningar, utan hellre gör en ny. Många insatser som lämnas till unga som varken arbetar eller studerar sker i projektform och ett pro-blem kan vara att dokumentationen från projektverksamhet inte alltid följer med till ordinarie verksamhet. Problematiken kring informationsöverföring från skolan till det kommunala aktivitets-ansvaret, bristande återrapportering kring frånvaro och skolavbrott,
SOU 2018:11 Samverkan och samordnat stöd
liksom att lämna information till en annan aktör när unga fyller 20 år har uppmärksammats i kapitel 6.
Representanter för samarbetskommunerna menar att det behö-ver finnas transparens i olika öbehö-vergångar för individen, men att det också är viktigt med informationsöverföring mellan professionella.
I en kommun diskuterades om de kunde ha samma dokument från alla grundskolor, en portfolio, som följde individen.
8.4.3 Nationell styrning och stöd
Många av de utmaningar som identifierats i dialogen med samarbets-kommunerna handlar om vad som kan utvecklas av samarbets-kommunerna själva inom nuvarande ramar. Kommunerna efterfrågar dock även stöd från nationell nivå för att bidra till en utvecklad lokal samver-kan. Kommunerna ser behov av en starkare nationell styrning ut-ifrån en helhetssyn på barn och unga från tidig ålder till ung vuxen, där det förebyggande kopplas ihop med det åtgärdande arbetet, där skolan och det hälsofrämjande arbetet inkluderas. De föreslår även gemensamma it-system, och att samordnad individuell plan borde utvidgas till att omfatta alla aktörer.
När det gäller särskilda modeller för samverkan i övrigt går åsik-terna emellertid isär. Det förekommer varierande förslag på allt-ifrån att den nationella nivån bör ange en given samverkansmodell och att exempelvis utvidga Finsam, utveckla ett Barnsam, slå ihop Dua och Finsam eller att främja vissa lokalt utvecklade samverkans-plattformar, till att formerna för samverkan måste få variera utifrån den lokala kontexten. Det finns också olika åsikter om beslut bör fattas om att inrätta särskilda koordineringsfunktioner eller om det ligger i varje professions uppdrag att vid behov samverka. En sam-stämmighet finns dock kring vikten av att undanröja regelverk och liknande som hindrar samverkan.
Det finns uttryckliga önskemål om att olika ansvarsförhållanden som upplevs som otydliga klaras ut. Framför allt finns en tydlig önskan om en lösning på hur landstingen ska samverka mer med kommunerna. Hur detta ska gå till finns det däremot inte några konkreta förslag på. Ett tydliggörande av huvudansvaret för det uppsökande arbetet för 20–25-åringar önskas också. I Samordna-rens dialog med samarbetskommunerna har åsikterna gått isär om
Samverkan och samordnat stöd SOU 2018:11
vad som krävs. Vissa tycker att kommunen är bäst lämpad att ha huvudansvaret, medan andra menar att det viktigaste är att utveckla samarbetet mellan aktörerna. Att oklara ansvarsförhållanden har betydelse för samverkan kring barn och unga lyfts fram av Social-styrelsen.38 Även resultaten av arbetet av samordnaren för den sociala barn- och ungdomsvården visar på betydelsen av att förtydliga olika huvudmäns handlingsutrymme, tydliggöra roller och ansvar samt att ha reglerade strukturer för samverkan.39
Samarbetskommunerna menar därutöver att det finns behov av ett från nationell nivå verksamhetsnära stöd för att driva på en utveckling av den interna samverkan inom kommunen, exempelvis genom att möjliggöra för kommuner att upphandla externt processtöd. De efterlyser stöd för kompetensutveckling i form av bättre systemkun-skap, det vill säga kunskap om olika verksamheters/aktörers upp-drag, mandat och ansvar respektive samverkanskompetens i form av att förstå förutsättningar för och att ha kompetens för att utveckla och bedriva samverkan. Detta också som ett sätt att överbrygga olika myndighetskulturer och synsätt. Det finns belägg för betydelsen av dylik kunskap, som även bekräftades i Dua:s lärprojekt om fram-gångsfaktorer för samverkan kring unga40.
Slutligen efterlyser kommunerna en bättre samordning på natio-nell nivå av regelverk, bidragsgivning, tillfälliga satsningar, kunskaps-stöd med mera som påverkar förutsättningarna för samverkan på lokal nivå. Regeringskansliet och myndigheter kritiseras för att inte ha ett helhetsperspektiv. Kommuner upplever att statens många olika initiativ är okoordinerade, i vissa fall även i konflikt med varandra, och att de får lägga tid på att hantera bristande nationell samord-ning vilket försvårar deras möjligheter att utveckla verksamheterna utifrån individernas behov.
38 Socialstyrelsen (2013). Samverka för barns bästa – en vägledning om barns behov av insatser från flera aktörer.
39 Socialdepartementet (2017). Barnets och ungdomens reform – förslag för en hållbar framtid, Slutrapport från den nationella samordnaren för den sociala barn och ungdomsvården.
40 Dua har inom sitt lärprojekt för samverkan framför allt mellan kommun och Arbetsför-medling identifierat framgångsfaktorer för samverkan såsom vikten av att ett tydligt syfte, att det prioriteras av alla led, systemkunskap men också personliga egenskaper som prestige-löshet, engagemang och ett lösningsfokuserat förhållningssätt. Även den interna styrningen och kommunikationens betydelse lyfts fram. (SOU 2018:12 Uppdrag: Samverkan 2018. Många utmaningar återstår).
SOU 2018:11 Samverkan och samordnat stöd
8.5 Samverkan med det civila samhället