Folkhögskolor och studieförbund

I Samordnarens direktiv lyfts bland annat ett behov av att stödja kommunernas samverkan med folkbildningen och att erfarenheter från folkhögskolan behöver uppmärksammas och spridas till fler kommuner. Folkbildningen består av folkhögskolor och studieför-bund, och är viktiga för unga som varken arbetar eller studerar på olika sätt. I Sverige finns det elva studieförbund och 154 folkhög-skolor. Studieförbunden och knappt tre fjärdedelar av folkhögsko-lorna drivs av aktörer från det civila samhället.

Återkommande i Samordnarens dialog med folkbildningsaktö-rer är vikten av att se till deras särskilda kvaliteter, eller särart, för att kunna stärka deras arbete och samarbetet med dem. Det handlar bland annat om folkbildningens frihet, frivillighet och särskilda peda-gogik i relation till det formella utbildningssystemet.⁴⁵

44 Forum, Riksidrottsförbundet, Rädda barnen, Svenska kyrkan och Svenska Röda korset tagit för att verka för ett mer inkluderande Sverige (2017) Vi växlar upp vårt samarbete för ett öppnare och mer inkluderande Sverige.

45 Jämför prop. 2013/14:172 Allas kunskap – allas bildning.

SOU 2018:11 Samverkan och samordnat stöd

skolan har en viktig roll både som anordnare av allmänna och sär-skilda kurser och i särsär-skilda initiativ kopplade till arbetsmarknads-politiken (se kapitel 7).

Betydelsen av en god samverkan har bland annat lyfts när det gäller uppdrag från offentliga aktörer, rekrytering av deltagare, för styrning och kompetensutveckling, mellan och inom folkbildnings-aktörer. Både folkhögskolor och studieförbund har lyft sin kompe-tens att genomföra projekt på operativ nivå. Samtidigt finns det variationer i benägenheten och kapaciteten att genomföra projekt som bland annat synliggjorts i användningen av socialfondsmedel.

Användningen av sådana medel har varierat starkt mellan olika folk-högskolor och mellan olika studieförbund.

Flera aktörer vittnar om en ökad förväntan på landets folkhög-skolor att möta behov hos unga som det formella utbildnings-systemet inte har lyckats svara upp mot, inte sällan genom särskilda uppdrag från nationell nivå. Antalet resurssvaga deltagare med stora behov beskrivs öka. Representanter för folkhögskolorna lyf-ter också fram en särskilt god förmåga att möta dessa individers behov. En viktig grund i folkhögskolepedagogiken är mötet mellan deltagare från olika bakgrunder och med skilda förutsättningar.

Samtidigt finns de som betonar att en allt större andel deltagare med omfattande behov gör att detta möte undergrävs. Balansen mellan vad de kallar ett socialpedagogiskt perspektiv och bildningspedagogiskt perspektiv riskerar att snedvridas. Mot den bakgrunden menar en del att ett centralt vägval för framtiden är om folkhögskolan ska ha en tydligare inriktning för att stötta resurssvaga eller om satsningar mot dessa grupper även behöver motsvaras av utbildningsplatser för resursstarka för att värna folkbildningens grunder.

En anslutande fråga handlar om finansieringen av folkhögsko-lornas arbete. Flera har efterfrågat en stärkt grundfinansiering just för att värna folkbildningens grunder framför enskilda uppdrag och satsningar. I anslutning till det har en del lyft att en ökad andel resurssvaga deltagare ställer delvis nya krav på personalens kompe-tens, där folkhögskolorna anställt fler socialpedagoger under de se-naste åren men där det även behövs förstärkning av resurser som kuratorer. Folkhögskolorna får sällan del av de kompetensutveck-lingssatsningar som görs för att stärka förmågan att möta olika grup-per inom gymnasieskolan. Här har regeringen gjort en del satsningar på senare tid för att stärka just grundfinansieringen (se kapitel 7).

Samverkan och samordnat stöd SOU 2018:11

Samordnaren har också tagit del av förslag som handlar om att skapa en särskild anslagspost inom statens stöd till folkbildningen som ska handla om systematisk utveckling av samverkan. Detta med inrikt-ning mot att skapa en kedja av aktiviteter mellan föreinrikt-ningar, studie-förbund och folkhögskolor som ska stärka motivationen och nätver-ken för unga arbetslösa, och få dem att närma sig studier. Modellen är utvecklad från arbetet för nyanländas etablering i Skåne inom pro-jektet Nätverk – Aktivitet – Delaktighet (NAD).

En del aktörer vittnar om brist på erkännande av folkhögskolan som god utbildningsform jämfört med formella utbildningssystemet på nationell, regional och lokal nivå. Ett exempel på bristande er-kännande, enligt Samordnaren, är att folkhögskolorna förvisso har rätt att ge behörighet till vidare utbildning på högskola eller yrkes-högskola, men att övergången till studier på gymnasienivå är betyd-ligt mer oklar.

En grundförutsättning är att omkring tre fjärdedelar av folkhög-skolorna drivs av civilsamhällesorganisationer och en fjärdedel av landstingen. De ekonomiska förutsättningarna varierar dem emellan.

Samordnaren har bland annat mött Furuboda som arbetar med en kombination av statsbidrag för folkhögskoleplatser, studiemotive-rande folkhögskolekurser, uppdrag från kommuner och projekt-medel från olika finansiärer. Mixen av finansieringskällor bidrar till stabilitet, men ställer också höga krav på administration. Samtidigt kan noteras att det finns många gemensamma intressen mellan rörelseägda och offentligägda folkhögskolor. Detta tar sig särskilt tydligt uttryck i att paraplyorganisationerna Rörelsefolkhögskolor-nas intresseorganisation (RIO) och Offentligägda folkhögskolors intresseorganisation (OFI) tillsammans startat webbplatsen Sveriges folkhögskolor tillsammans med Folkhögskoleföreningen på SKL och Folkhögskolornas serviceorganisation. Samordnaren har bland annat besökt Västra Götalandsregionen där flera initiativ har tagits för att skapa ett sammanhållet arbete med folkbildningen i centrum för att kompetensutveckla personal och för att stärka ungas etablering i stu-dier och arbete.

Studieförbunden önskar en tydligare roll i arbetet kring unga som varken arbetar eller studerar.⁴⁶ Paraplyorganisationen Studieförbun-den har lyft fram flera förslag på hur studieförbunStudieförbun-dens arbete kan

46 Studieförbunden (2016). För en bättre etablering av unga och asylsökande på arbetsmarknaden.

SOU 2018:11 Samverkan och samordnat stöd

utvecklas kring unga som varken arbetar eller studerar. De har bland annat föreslagit att Arbetsförmedlingen ska få i uppdrag att i samverkan med studieförbunden genomföra kompetenskartlägg-ning och validering av ungas kunskaper, att medel avsätts för att skapa studiemotiverande verksamhet inom studieförbunden samt att en försöksverksamhet för uppsökande verksamhet i studieförbun-dens regi bör prövas i kommuner med hög ungdomsarbetslöshet.⁴⁷

Studieförbunden möter i dag målgruppen i sina cirkelverksam-heter och i sina arrangemang. Arbete med självkänsla, motivation, tro på den egna förmågan och att synliggöra kompetenser och förmågor är något som ofta lyfts fram som framgångsfaktorer i studieförbun-dens verksamheter. De arbetar med unga från 13 års ålder vilket ger öppningar för förebyggande arbete redan under grundskoletiden.

Vidare lyfts förmågan till snabb mobilisering och en infrastruktur att nå stora delar av landet som en styrka som skulle kunna användas mer. Ett exempel på det var under hösten 2015 då de erbjöd asyl-sökande eller nyanlända samhällsorientering samt anordnade fritids-aktiviteter och möten mellan nyanlända och majoritetsbefolkningen.

Precis som för folkhögskolorna finns en diskussion om behoven av att stärka de generella bidragen framför uppdrags- och projektverk-samhet. Vissa upplever också hur den kommunala finansieringen av studieförbundsverksamheten minskar och att den i en del fall vill-koras allt mer för att komplettera det lokala utbudet av aktiviteter.