Samordnat stöd – vad är det och hur uppnås

indivi-duella perspektivet och handlar då om att det konkreta stödet till individen är samordnat mellan de aktörer som är berörda. Men sam-ordnat stöd kan också förstås utifrån strukturer, system och styrning.

9 SOU 2017:19 Uppdrag: Samverkan – steg på vägen mot en fördjupad samverkan för unga arbets-lösa.

10 SOU 2018:12 Uppdrag: Samverkan 2018. Många utmaningar återstår.

11 Socialstyrelsen (2013). Samverka för barns bästa – en vägledning om barns behov av insatser från flera aktörer.

12 Myndigheten för vård- och omsorgsanalys (2016). Samordnad vård och omsorg. En analys av samordningsutmaningar i ett fragmenterat vård- och omsorgssystem.

Samverkan och samordnat stöd SOU 2018:11

OECD skiljer mellan vertikal och horisontell samordning. Verti-kal samordning handlar om koordinering av olika nivåer av styre och finansiering. Horisontell samordning innefattar hur olika policy-områden, tjänster, professioner och verksamheter från skilda sekto-rer sammanförs för att bättre möta olika individers behov. I figur 8.4 exemplifieras vad detta kan innebära på nationell, lokal och verksam-hetsnära nivå. Här berörs sektorerna utbildning, arbete, sociala frågor, hälso- och sjukvård, fritid samt näringsliv/tillväxt, som Samordnaren har identifierat som väsentliga i arbetet för unga som varken arbetar eller studerar. På den horisontella axeln beskrivs aktörer inom re-spektive sektor, och på den vertikala axeln delas detta in i nivåerna nationellt, lokalt och nära verksamheterna.¹³

Figur 8.4 Horisontell och vertikal samordning

Källa: Samordnaren.

13 OECD (2015). Integrating Social Services for Vulnerable Groups – Bridging Sectors for Better Service Delivery.

SOU 2018:11 Samverkan och samordnat stöd

Flera sektorer och politikområden påverkar ungas möjligheter och har betydelse för unga som möter utmaningar i sin etablering. Den horisontella samordningen omfattar samverkan dem emellan. Tvär-sektoriella politikområden som jämställdhets-, barnrätts- och ung-domspolitik verkar på den horisontella axeln. Den vertikala samord-ningen handlar om samordning mellan stat, landsting och kommun och även mellan nationella och lokala icke-offentliga organisationer.

Ett exempel på vertikal samordning är Dua och samverkan mellan Arbetsförmedlingen och kommuner kring arbetsmarknadspolitiken med fokus på unga och nyanlända. Genom kommunala överenskom-melser kan även horisontella perspektiv inkluderas i Dua-samarbetet.

Samordnat stöd i mötet med individen kan variera i inriktning och omfattning.¹⁴

En sammanhållen styrning är ett sätt att förbättra förutsättningar-na att åstadkomma ett samordförutsättningar-nat stöd. Statskontoret har lyft fram att en sammanhållen statlig styrning av myndigheterna innebär att utgå från verksamhetsområden snarare än enskilda myndigheters uppdrag.

De beskriver att sådan styrning är särskilt användbar för vissa verk-samheter som exempelvis mottagande och etablering av nyanlända respektive inom utbildningsväsendet.¹⁵

Styrningen är sammanhållen när:

• Väsentliga frågor för medborgare och företag inte faller mellan stolar och inte hanteras parallellt av statliga myndigheter eller mellan statliga myndigheter och kommuner, landsting eller EU.

• Väsentliga frågor för målgrupperna är samordnade mellan statliga myn-digheter sinsemellan och mellan stat-kommun-landsting eller EU.

• Statliga myndigheter sinsemellan eller stat-kommun-landsting-EU inte verkar i motsatta riktningar rörande väsentliga frågor för medborgare/företag.

• Flödet av ärenden mellan staten och andra offentliga aktörer fungerar utan stora problem för nämnda målgrupper.¹⁶

14 I mötet med individen urskiljer OECD tre olika grader av samordnat stöd: samlokalisering (collocation) – stöd och service är fysiskt eller virtuellt på samma ställe, samarbete (collabora-tion) – som innebär högre grad av samordning av stöd och service genom informationsdel-ning, utbildning och nätverk av verksamheter för att förbättra för mottagaren, samhandling (co-operation) – professionerna kommunicerar med varandra och arbetar tillsammans med en individ.

15 Statskontoret (2016). Utvecklad styrning – om sammanhållning och tillit i förvaltningen.

16 Statskontoret (2016). Behov av en mer sammanhållen statlig styrning. Bilaga 2.

Samverkan och samordnat stöd SOU 2018:11

Om samordning förstås ur ett brukarperspektiv är insatserna sam-ordnade när alla aktiviteter ingår i en väl fungerande helhet kring in-dividen samtidigt som inin-dividen ges möjlighet att vara medskapande i aktiviteterna efter förmåga och önskemål (jfr figur 8.5).¹⁷

Källa: Vårdanalys 2016.

EU-kommissionen har i rapporten Literature review and identifica-tion of best practices on integrated social service delivery sammanfat-tat erfarenheter av samordnat stöd till individer med sammansatta behov.¹⁸ Erfarenheterna i rapporten visar att det för framgångsrikt samordnat stöd krävs:

• tydliga och harmoniserade mål,

• tydlig ansvarsfördelning mellan samarbetsparterna om vem som är ansvarig för vad,

• finansiella eller administrativa incitament för samarbete,

• resultatindikatorer som mäter gemensamma ansträngningar för att motverka konkurrens mellan parterna, och

• kapacitetsuppbyggnad (lokalt, vid ökad självständighet och nya uppgifter) i planering, utvärdering och ärendehantering.

17 Myndigheten för vård- och omsorgsanalys (2016). Samordnad vård och omsorg. En analys av samordningsutmaningar i ett fragmenterat vård- och omsorgssystem.

18 European Commission (2015). Literature review and identification of best practices on inte-grated social service delivery.

SOU 2018:11 Samverkan och samordnat stöd

Att skapa förutsättningar för utvecklat samordnat stöd handlar emellertid inte enbart om att skapa tekniska eller organisatoriska lösningar för att hantera det ömsesidiga beroendet mellan olika uppgifter eller tjänster. Forskning visar att det är nödvändigt att också beakta det ömsesidiga beroendet mellan människor som ska hantera de gemensamma uppgifterna. Kommunikationen och rela-tionerna är därför viktiga förutsättningar för framgång.¹⁹

För att åstadkomma samordnat stöd visar erfarenheter även att det behöver vara följsamt med utveckling/förändringar i de generella stödsystemen, samt att komplexa styrningsstrukturer (governance) och olika professioners kompetens och anställningsformer kan vara hinder för implementering. Erfarenheten är att implementeringen av ett samordnat stödsystem på kort sikt kräver stora finansiella in-vesteringar samt organisatoriska och strukturella förändringar när det gäller finansiering, styrning och praktik. Det kan också finnas svårigheter med att besluta hur målgruppen ska identifieras men ock-så risker för stigmatisering när stödet sedan ska ges.²⁰