Effekter och effektstudier

I Samordnarens delbetänkande konstaterades behov av fler studier om vilka effekter insatser har för olika delar av ungdomsgruppen, särskilt unga med omfattande behov.⁹⁰ IFAU har konstaterat att mer utvecklade utvärderingar krävs framöver för att kunna ge mer precisa rekommendationer. I linje med det har de efterlyst fler ran-domiserade effektstudier.⁹¹ I detta avsnitt redovisas några resultat från de senaste årens studier. Detta ger en kompletterande bild till genomgången i avsnitt 7.1, inte minst genom att de jämför effek-terna av olika typer av insatser. Genomgången ger också en bild av hur kunskapsfronten flyttas fram och hur behoven ser ut av fortsatta analyser.

Det finns inte någon universell insats som fungerar för unga som varken arbetar eller studerar då det är en heterogen grupp unga. Det framkommer i en metaanalys av 44 forskningsprojekt i Norden, Tyskland, Storbritannien och Holland från 1990-tal fram till 2013.

Utbildningsinsatser och lönesubventioner tenderar att ha bättre effekt än andra insatser. Länder med etablerade yrkesutbildningar tende-rar att korta ungas väg till arbete där det finns en kombination av undervisning inom det formella utbildningssystemet och på arbets-platsen jämfört med länder där lärandet mer renodlat sker i skolan.⁹²

Det finns visst vetenskapligt stöd för positiva effekter av multi-kompetent stöd med kontaktintensiv verksamhet för att få unga som varken arbetar eller studerar att gå till arbete. Till kontakt-intensiva verksamheter räknas utbildningar och arbetsplatsförlagda insatser. Resultaten är hämtade från en samlad analys utifrån nio randomiserade och nio semi-randomiserade studier från sex länder på fyra kontinenter. Samtidigt konstaterades att det nuvarande kun-skapsläget är väldigt begränsat och att beslutsfattare ofta saknar bra beslutsunderlag för implementering och att initiera nya satsningar.⁹³

90 SOU 2017:9 Det handlar om oss – unga som varken arbetar eller studerar.

91 Nordström Skans, O., Eriksson, S. & Hensvik, L. (2017). Åtgärder för en inkluderande arbetsmarknad.

92 Hardoy, I, Røed, K, von Simson, K. & Zhang, T. (2016). En komparativ analyse av effekter av innsats for å inkludere utsatte unge i arbeid i Norden.

93 Mawn, L., Oliver, E.J., Akhter, N., Bambra, C.L., Torgerson, C., Bridle, C. & Stain, H.J.

”Are we failing young people not in employment, education or training (NEETS)? A Systematic review and meta-analysis” in Systematic Reviews 2017, 6:16.

Kvalitet i insatser och insatsers effekter SOU 2018:11

För arbetslösa unga med behov av mer stöd har forskare från IFAU gjort bedömningen att exempelvis praktik, utbildning, inten-sifierad arbetsförmedling och subventionerade jobb kan underlätta etableringen. Den begränsade kunskap som finns om arbetsmark-nadsutbildningar tyder på att de som bäst har måttliga effekter för unga. Praktik fungerar bäst för de som står relativt nära arbetsmark-naden.⁹⁴

Randomiserade effektstudier är sällsynt i Sverige.⁹⁵ Ett undantag är den omfattande undersökning som genomfördes av Försäkrings-kassan och Arbetsförmedlingen tillsammans med 25 kommuner under åren 2014–2016. I studien deltog drygt 1 000 unga med aktivitets-ersättning på grund av nedsatt arbetsförmåga. De anvisades slump-vis till tre olika typer av stöd. Dessa var:

• Supported Employment via Arbetsförmedlingens arbetsmark-nadspolitiska program SIUS (särskilt introduktions- och uppfölj-ningsstöd)

• Case Management i kombination med insatser från de båda myn-digheternas förstärkta samarbete

• insatser från de båda myndigheternas förstärkta samarbete.

Resultaten visade att Supported Employment gav störst andel i arbete 15 månader efter projektstart (26 procent, jämfört med 20 respektive 18 procent för Case Management respektive förstärkt samarbete).

En närmare analys visade att det var unga män som hade mer posi-tiva resultat av Supported Employment, för unga kvinnor var skill-naderna mellan insatserna små. Analysen pekade också mot att Supported Employment var ett mer kostnadseffektivt stöd än de andra två insatserna – men att insatsen var förknippad med både högre kostnader och större besparingar.⁹⁶

Kunskapen om effekten av kommunala arbetsmarknadsinsatser är begränsad. Antalet kommuner som har arbetsmarknadsinsatser

94 Engdahl, M. & Forslund, A. (2015). En förlorad generation? En ESO-rapport om ungas eta-blering på arbetsmarknaden.

95 SOU 2017:9 Det handlar om oss – unga som varken arbetar eller studerar.

96 Arbetsförmedlingen & Försäkringskassan (2017). Effektutvärdering av insatser för unga med aktivitetsersättning.

SOU 2018:11 Kvalitet i insatser och insatsers effekter

har ökat över tid (från 62 procent 1994 till 94 procent 2015).⁹⁷ Om-kring 30 procent av deltagarna är under 24 år både i kommunala in-satser och bland inskrivna på Arbetsförmedlingen. Kommunernas motiv till att ha arbetsmarknadsinsatser handlar främst om att minska kostnader för ekonomiskt bistånd, att de statliga utbildnings- och sysselsättningsåtgärderna inte lyckas nå alla arbetssökande och att de inte har tillräcklig effekt samt att det kan vara en del av att säkra kommunens kompetensförsörjning.⁹⁸ En tidigare kartläggning har visat att unga ofta är prioriterade, men att det finns stor variation i vad som erbjuds.⁹⁹ Två studier från 2017 ger en något mer fördju-pad bild. IFAU lyfter stora variationer utifrån en analys av netto-kostnader 2002–2015 och deltagare i insatser 2014 och 2015. Ut-bildningsnivån var lägre bland unga i kommunala insatser och de hade också längre arbetslöshetsperioder och var oftare mottagare av ekonomiskt bistånd jämfört med unga inskrivna hos Arbetsförmed-lingen.¹⁰⁰ Vilka krav som ställdes på deltagande i kommunala insat-ser varierade betydligt. Kostnaderna för arbetsmarknadsinsatinsat-ser hade ökat för alla kommuner. En förvånande slutsats var att det inte fanns något samband mellan kommunernas insatser i relation till kommun-invånarnas behov och konjunktursvängningar över tid.

Ratio presenterade 2017 ett första försök till ekonometrisk analys utifrån arbetsmarknadsinsatser och andelen unga som varken arbetar eller studerar på kommunal nivå. Den pekade mot positiva effekter för kommunal vuxenutbildning och kurser, feriejobb, praktik och kommunala anställningar, studie-, yrkes- och arbetsvägledning samt matchningsåtgärder jämfört med andra insatser.¹⁰¹

Det finns ingen heltäckande och sammanhängande bild av det civila samhällets alla insatser i relation till unga som varken arbetar eller studerar. Det finns enligt Samordnaren behov av att ta tillvara de kunskaper och erfarenheter som genereras samt att öka möjlig-heterna att göra jämförelser mellan insatser som ges av olika typer

97 Vikman, U. & Westerberg, A. (2017). Arbetar kommunerna på samma sätt? Om kommunal variation inom arbetsmarknadspolitiken.

98 Sveriges Kommuner och Landsting (2017). Kommunerna och arbetsmarknadspolitiken – en redogörelse för aktuell lagstiftning och samverkansformer.

99 Thorén, K. ”Den kommunala arbetsmarknadspolitiken och arbetslösa ungdomar” i Olofsson, J.

(2014). Den långa vägen till arbetsmarknaden.

100 Vikman, U. & Westerberg, A. (2017). Arbetar kommunerna på samma sätt? Om kommunal variation inom arbetsmarknadspolitiken.

101 Pello-Esso, W., Malm Lindberg, H. & Olofsson, J. (2017). Ungas etablering och kommunala insatser.

Kvalitet i insatser och insatsers effekter SOU 2018:11

av aktörer. En forskningsöversikt kring civilsamhället visar att det saknas forskning som belyser frågor kring arbete, arbetsintegration och sysselsättning inom det civila samhällets organisationer. Den kunskap som byggs upp finns ofta i utvärderingar av projektverksam-heter med stöd av ESF-rådet och Arvsfonden.¹⁰² I en kompletterande fördjupning kring arbetslösa, sjukskrivna, unga nyanlända och per-soner med funktionsnedsättning konstateras att det civila samhäl-lets organisationer bedriver viktiga verksamheter och projekt för dessa grupper. Samtidigt finns det få studier om organisationernas syssel-sättnings- och arbetsförberedande verksamhet och vilken effekt den har.¹⁰³

Det finns exempel från andra områden på hur det trots avsaknad av effektstudier går att använda alternativa sätt att ge rekommenda-tioner baserad på den kunskap som finns tillgänglig. Socialstyrelsen har utvecklat en strukturerad modell för att ge rekommendationer utifrån bästa tillgängliga kunskap, där klinisk och praktisk erfaren-het inhämtas med en särskild systematik.¹⁰⁴