Kvalitet i insatser

Samordnarens andra strategi, kvalitet i insatser, handlar om att stärka förutsättningarna för att unga som varken arbetar eller studerar får ett stöd med hög kvalitet. Samordnaren utgår från evidensbaserad praktik och vilken förmåga insatserna har att bidra till sina syften.

Insatser definieras som aktiviteter riktade direkt till individen i syfte att avhjälpa problem eller att stärka den unge. Stöd används som ett

SOU 2018:11 Samordnarens strategier

samlingsbegrepp för kombinationer av insatser och åtgärder.⁸ Med effekt avses förmåga att bidra till syftet med insatsen eller stödet.

Samordnaren har uppmärksammat kunskapsluckor gällande vilka in-satser som har effekt, och efterlyser därför fler effektstudier, en bättre spridning av befintlig kunskap samt att beakta hinder för im-plementering av ny kunskap och nya arbetssätt.

De senaste årtiondena har intresset för, liksom kunskapen om, unga som varken arbetar eller studerar ökat. I dag finns en större kunskap än tidigare om unga, deras behov och hur behoven kan mötas. Dock finns det stora brister i kvaliteten i stöd och insatser som unga erbjuds. Ofta beror det på att arbetet inte är tillräckligt kunskapsbaserat. Ett kvalitativt stöd måste utgå från evidensbase-rad praktik. Evidensbaseevidensbase-rad praktik bygger på en sammanvägning av fyra kunskapskällor: bästa tillgängliga kunskap, individens erfa-renhet och önskemål, kontext och individens situation samt profes-sionell expertis (se figur 4.4).

Figur 4.4 Den evidensbaserade praktiken

Källa: kunskapsguiden.se

Samordnaren ser behov av att stärka flera delar i den evidensbaserade praktiken för unga som varken arbetar eller studerar. Den kunskap som finns i forskning och bland professionella tas inte tillvara i till-räcklig utsträckning. Det finns dessutom ett stort underskott vad gäller att låta unga vara delaktiga i insatser som rör dem, att vara

8 Jämför SOU 2017:9 Det handlar om oss – unga som varken arbetar eller studerar.

Samordnarens strategier SOU 2018:11

aktörer och medskapare i sitt eget stöd samt som kunskapskälla i forskning, och därmed bristande barn- och ungdomsperspektiv. Det finns även behov av bättre kunskap om vilka effekter olika insatser har.

Socialstyrelsen har utvecklat kunskapsguiden.se för att under-lätta kunskapsstyrning, kunskapsspridning och kunskapsinhämtning.

Där beskrivs den evidensbaserade praktikens olika delar. Det krävs ett medvetet och systematiskt arbete för att uppnå en evidensbaserad praktik. Bästa tillgängliga kunskap hämtas från vetenskapliga studier och, om sådan saknas, andra kunskapskällor. Inom många verksam-heter som vänder sig till unga som varken arbetar eller studerar sak-nas regelrätta effektstudier av insatser och stöd. Professionell ex-pertis bygger på att professionen har empatisk förmåga, förmåga att kritiskt värdera information som kan identifiera individens pro-blematik och göra en sammanvägning av information i samråd med individen inför beslut. Genom att systematiskt följa upp arbetet kring individen byggs kunskap i professionerna. Individens erfaren-het och önskemål ska väga tungt i val av insatser, i synnererfaren-het om det saknas tydlig kunskap om insatsens effekter. En person som upp-lever en insats som relevant blir också mer engagerad i den, vilket ökar möjligheten att nå framgång.

För individen kan ett ökat inflytande bidra till ökad kvalitet och bättre resultat i de välfärdstjänster personen tar del av. På organisa-tionsnivå kan det innebära utveckling av verksamheter, högre grad av måluppfyllelse och ökad effektivitet. Ett sätt att skilja mellan olika typer av delaktighet åskådliggörs i delaktighetstrappan i figur 4.5. Här görs skillnad mellan information, konsultation, dialog, inflytande och medbeslutande.

SOU 2018:11 Samordnarens strategier

Figur 4.5 Delaktighetstrappan

Källa: Sveriges Kommuner och Landsting (2013). Vidareutvecklad av Samordnaren.

Viktiga förutsättningar för inflytande i verksamheter är att infly-tande och delaktighet prioriteras av beslutsfattare, ett förhållnings-sätt som bygger på att se den unges resurser och rättigheter, att ge mandat och handlingsutrymme för verksamheter och personal att beakta de synpunkter som inhämtas från unga samt att personal ger unga inflytande i val av insatser och framtagande av individuella handlingsplaner.⁹

Flera aktörer tar fram kunskap som är relevant för att utveckla verksamheter som riktar sig till unga som varken arbetar eller stu-derar. Allt mer kunskap har byggts upp de senaste tio åren om de ungas behov, olika insatser och arbetssätt. Det är dock väldoku-menterat att det finns många hinder för att omvandla kunskap till handling och att få verksamheter att präglas av det mest aktuella kunskapsläget. Det finns ofta brister i implementering av ny poli-tik, nya riktlinjer och ny kunskap.

I dag finns en ökande medvetenhet om svårigheterna kring im-plementering. Inom implementeringsforskningen har det beskrivits som en förändring från en förväntan om att saker ska genomföras efter att ett beslut fattats till en ökad förståelse för och kunskap om att implementering många gånger kräver dialog och stöd. Forsk-ningen har visat att det krävs betydligt mer än att ta fram ny

9 SOU 2017:9 Det handlar om oss – unga som varken arbetar eller studerar.

Samordnarens strategier SOU 2018:11

skap för att åstadkomma förändringar i praktiken. Kunskapsproduk-tion från naKunskapsproduk-tionella aktörer handlar ofta om att ta fram ett kunskaps-underlag, sedan får andra aktörer själva tolka och använda detta – att låta det hända (figur 4.6). För att bli mer effektiv och att försäkra sig om att kunskapen omsätts i handling behöver detta komplette-ras med att mottagarna också får visst stöd att tolka informationen – att hjälpa det hända. För att få det att hända krävs dock även att mottagarna får stöd med genomförandet.¹⁰

Källa: Ramböll Management.