De observerade och intervjuade musiklärarna

Här följer en presentation av lärarna, deras arbetsplatser och kursernas organisering och innehåll. Denna presentation syftar till att introducera läsaren till musiklärarna såväl som förutsättningarna för observationerna. Den speglar avhandlingens ambition att reflexivt spegla förutsättningarna för observationer och intervjuer (Alvesson & Sköldberg, 2008; Kvale, 1997).

Claes

Claes är utbildad instrumental- och ensemblelärare med examen från Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Han har gitarr som huvudinstrument och undervisar främst i instrument/sång [gitarr], ensemble och musik- och gehörslära. Claes är också arbetslagsledare för ett arbetslag bestående av åtta kollegor vilka återfinns företrädesvis inom musikämnen. Han har arbetat på skolan sedan 1990-talet och innan dess arbetat som musiklärare i kulturskola och i frivillig musikundervisning. På fritiden spelar han gärna egen musik och då ofta folkmusik och jazz.

Intervjuerna

I intervjusituationerna uppfattar jag Claes som positiv och mycket engagerad kring undervisning vilket också har satt spår i hans arbete genom att hans idéer kring undervisning och lärande har fått konkreta konsekvenser för hur skolan ska arbeta, inte minst som en följd av hans ledarposition. Han har också deltagit i fokusgruppsamtalen och visade då en initierad och ambitiös inställning till undervisningen på sin skola. Han har inte svårt att prata så intervjuerna blir ofta långa och svaren flyter kring frågorna. Ofta inleds också våra träffar med samtal kring skola, undervisning eller musik. Claes har ett brett engagemang kring

undervisnings- och utbildningsfrågor och är snabb att replikera och diskutera tendenser och argument i debatten om skola och lärande. Våra intervjuer förs med ett enstaka undantag i hans undervisningsrum för instrumentalundervisning. De sträcker sig från kortare intervjuer (cirka 15 minuter) till längre (cirka 40 minuter). Intervjuerna är ofta flödiga med långa svar från Claes där han fördjupar sig i resonemang länge och gärna exemplifierar med olika metaforer.

Skolan

Claes undervisar på en större gymnasieskola i en av Stockholms kranskommuner. Skolan rymmer flera olika gymnasieutbildningar samt vuxenutbildning men är också uppdelad rumsligt mellan olika typer av utbildningar. Estetiska programmet har sin huvudsakliga verksamhet i en mindre del av skolan, skild från de övriga utbildningarna. Den del av skolan där Claes undervisar används också för kommunens frivilliga dans-, teater- och musikundervisning i kulturskolan. Viss undervisning i grundskoleämnet musik förekommer också i lokalerna. Skolan byggdes på 1960-talet men den del som Claes undervisar på rustades upp och byggdes om 2008. Lokalerna är ljusa och lanterniner släpper in dagsljus genom en lång korridor vilken förbinder ett flertal av de undervisningslokaler jag träffar elever och lärare i. Vid entrén finns en liten cafeteria där lärare och elever kan köpa fika. I cafeterian finns också en liten scen och ett piano. I lokalerna syns spåren från den frivilliga musikverksamheten med affischer från tidigare konserter och projekt. På en vägg finns FN:s mänskliga rättigheter uppsatta. När jag besöker skolan är den här delen oftast full av elever och lärare och det hörs skratt och diskussioner från caféborden. Då och då sitter några elever med en gitarr och spelar eller sjunger. Ibland arbetar eleverna med skolarbete. Det slår mig att den delen som används av det estetiska programmet med något enstaka undantag befolkas av elever med utpräglat svensk bakgrund, vilket knappast speglar kommunpopulationen vilken annars är utpräglat multietnisk. Utifrån observationerna uppfattar jag att könsfördelningen av eleverna är relativt jämn.

Eleverna

Claes undervisningsgrupp består av nio elever: tre sångare, tre gitarrister, en basist, en trummis och en pianist (utbyteselev från Japan). Elevgruppen består av fem kvinnor och fyra män. Närvaron på lektionerna är väldigt blandad och sångarna är exempelvis sällan alla tre närvarande vid samma lektionstillfälle. Basisten är sjuk den första tiden av observationerna, men deltar sedan i undervisningen. Överhuvudtaget uppfattar jag elevnärvaron som mer splittrad än i de andra musiklärarnas undervisning.

Alexander

Alexander är utbildad musiklärare mot grund- och gymnasieskolan på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och har arbetat på sin arbetsplats sedan slutet på 1990- talet då skolan startades. Hans huvudinstrument är piano och sång. Alexander har

ett brett musikintresse och stor erfarenhet av olika typer av musikframföranden både som pianist och sångare. Han är också mycket intresserad av musikteknologi och undervisar som en följd av detta i kurser vilka berör musikproduktion och ljudteknik. Han är mycket aktiv på skolan, där han i likhet med Claes är arbetslagsledare. Han ingår också i olika grupper för PR och inköp samt distribution av tekniska hjälpmedel. Alexander har också ansvar för implementering av teknisk utrustning både för skolans lärare och till eleverna.

Intervjuerna

Jag uppfattar att Alexander är nyfiken och positiv till studien. Jag upplever att han i likhet med Claes är starkt engagerad både i sin egen undervisning såväl som i hans arbetsplats som musikinstitution. Vi har lätt för att prata också om annat än själva undersökningen och jag bedömer honom som öppen och utåtriktad. Inledningsvis sker intervjuerna i ett allmänt personalrum men efter ett par tillfällen förs sedan intervjuerna i ett mötesrum. Intervjuerna blir något kortare än med Claes, även om vi vid ett tillfälle får anledning att utveckla resonemanget kring hur bedömningen ska ske i enlighet med de nya styrdokumenten som följer på reformeringen av gymnasieskolan enligt Gy2011. Alexander har en central roll på skolan med sin kompetens inte minst inom IT, men också som länk mellan ledning och personal.

Skolan

Skollokalerna ligger i ett industriområde strax utanför Stockholm och skolans inre miljö bär spår av detta med tegelväggar och undervisningslokaler i källarplan. Utöver Alexanders skola finns också andra gymnasieutbildningar men med annan huvudman i byggnaden och huset rymmer också annan företagsverksamhet. Alexanders skola är en friskola med en ekonomisk förening som huvudman med olika utbildningar inom det estetiska området (dans, teater, musik). I skolans styrelse finns både personal och myndiga elever som ledamöter. Inne i skolan är väggarna dekorerade av affischer och foton från tidigare föreställningar i dans, teater och musik. Även om de yttre betingelserna säger lite om den inre verksamheten märks den estetiska profilen tydligt när man väl kommer in i skolan.

Eleverna

Alexander undervisar fem elever under tiden för observationerna. En av eleverna spelar trummor, medan resten av eleverna alternerar mellan gitarr, bas och sång. En av eleverna är kvinna och resten är män. Även om alla elever vid något enstaka tillfälle prövar att sjunga får den kvinnliga eleven oftast rollen som vokalist. På den avslutande konserten är det hon som sjunger, under en av låtarna spelar hon också ackompanjerande gitarr.

Edvard

Edvard har arbetat på skolan sedan slutet på 1990-talet. Han är utbildad musiker vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och har en gedigen karriär som jazzmusiker. Parallellt med arbetet som musiklärare arbetar han som musiker och åker på kortare och längre turnéer, gör konserter och sköter arbetet med den egna jazzgruppen. Edvards huvudinstrument är trummor även om han har skolning i sång och kör. Han undervisar både vuxna elever och gymnasieelever i trumspel, ensemble och har också seminarieserier kring ackompanjemang (”kompseminarier”) något vi återkommer till under intervjuerna.

Intervjuerna

Det är överlag svårt att hitta intervjutider som fungerar med Edvards arbete, delvis på grund av att han har dubbla karriärer som musiker respektive musiklärare. En konsekvens av detta är att hans undervisning schemaläggs så att han ska ha tid att också arbeta som musiker. Vid flera tillfällen befinner sig Edvard på turné och han ersätts då av en vikarie. Edvards arbetstid på skolan är liten i förhållande till Alexander och Claes och intervjuerna blir korta i jämförelse då Edvard inte har tid att delta i undersökningen utanför sin arbetstid. Intervjuerna förläggs i anslutning till undervisningen med undantag för en som vi har direkt efter observationsperioden. Edvard är positiv och välvillig till intervjuer och observationer och jag uppfattar honom som mycket engagerad både i elevsociala frågor och mer musikspecifika frågor. Inte minst är han initierad i frågor som berör rytmik, timing och samspel. Här framstår Edvard som en ytterst kunnig expert med djup kompetens i rytmik och rytmikens betydelse för ensemblespel.

Skolan

Edvards arbetar på en friskola i Stockholmsområdet och kan räknas till en av de mer prestigefulla skolorna inom det estetiska området. Skolan erbjuder undervisning i alla estetiska ämnen (dans, teater, musik, bild och form). Den estetiska specialiseringen märks tydligt när jag kommer in i byggnaden, med affischer från elevproduktioner, konstverk och anpassningen till de estetiska ämnesområdenas krav på lokaler och utrustning. Skolbyggnaden är en ombyggd industrilokal som inrymmer både grund-, gymnasie- och vuxenutbildningar. När jag besöker skolan är det ofta fullt av elever och lärare i lokalerna och aktiviteten är hög i korridorer och i den lilla cafeteria som ligger i entrén till skolan. Där finns också en mindre scen, vilken används för uppspel eller mindre konserter. I skolan finns också en större lokal (”multihallen”) vilken används både som gymnastik-, dans- och föreställningslokal. Där får större, mer utrymmeskrävande scenframträdande plats och det är också där som avslutningskonserten ska äga rum. Under intervjuerna och lektionsobservationerna pratar både Edvard och hans elever om ”uppspel” och jag förstår begreppet som synonymt med konsert. ”Uppspel” markerar dock att konserten äger rum innanför en skolkontext och att den hör samman med

kunskapsutveckling: eleverna spelar upp vad de har lärt sig som en form av redovisning av kunskaper.

Eleverna

Edvard undervisar en mindre grupp om sju elever: en trummis, en basist, två gitarrister och tre sångare. Fyra av eleverna är kvinnor medan resten är män. I Edvards grupp spelar och sjunger eleverna ett huvudinstrument och de byter inte instrument med varandra som eleverna i Alexanders grupp gör.