Det sociala samspelet som lärandeobjekt

En stor del av fokusgruppsamtalen belyser ensembleundervisningens sociala aspekter, exempelvis genom att musiklärarna betonar hur viktigt det är att som lärare uppfatta och erkänna undervisningens sociala delar eller påpekar hur avgörande de sociala relationerna är för att undervisningen ska fungera. Ett lärandeobjekt som artikuleras av musiklärarna är då uppgiften att fungera socialt i ensemblen. Att musicera i en ensemble överskrider då uppgiften att individuellt sjunga eller spela instrument genom att musiken ska spelas tillsammans med andra och både sociala och musikaliska hänsyn måste tas på ett sätt som skiljer ensemblespel från annan mer individuellt utformad musikverksamhet.

Eleverna är också beroende av varandra för att kunna åstadkomma ett kollektivt resultat vilket får till följd att ensembleundervisningen också ställer krav på hur eleverna hanterar den sociala uppgiften att ingå i en grupp. En ensemble kan då förstås som ett mikrosamhälle där deltagarna har olika roller som musiker, samarbetspartners men också som rent sociala varelser. Att skolarbete nödvändigtvis innebär ett visst mått av sociala ansträngningar torde vara självklart, men i fokusgruppsamtalen knyts det sociala ihop med musikaliska uppgifter och

social utveckling förstås primärt som något som hör ihop med musikaliskt deltagande:

Alfred: ...en som heter ”Prova–på ensemble” som är under två år och som börjar med något som vi kallar för ”Klassensemble” i årskurs ett, där det går ut ganska mycket på att liksom klassen ska lära känna varandra på ett annat sätt än när man sitter i teoretiskt klassrum – liksom att man får spela tillsammans.

Utsagan identifierar behovet av att eleverna, som sociala varelser, ska få lära känna varandra, men på ett för ensembleundervisningen specifikt vis: genom att musicera. Den sociala uppgiften i ensembleundervisningen behandlar då inte en allmängiltig social uppgift, utan snarare hur eleverna ska förstå sig själva och varandra för att tillsammans kunna fungera musikaliskt enligt ett visst estetiskt ideal. I Birgittaskolans fokusgrupp berörs de sociala aspekterna av ensembleundervisning i följande utsaga:

Björn: [n]är de kommer i ettan, vad det handlar om, är att väldigt många överhuvudtaget aldrig har spelat ihop. Det handlar om att sätta en slags gruppdynamik, det handlar om att lära dom att spela och att lära dom att lyssna, det är på något sätt A och O...

Utsagan ger uttryck för hur uppgiften att spela musik inte kan gå till hursomhelst: att spela och lyssna innebär då att eleven anpassar sig till det givna sociala och estetiska sammanhang som ensembleundervisningen utgör, något som för med sig att eleven underordnas den gemensamma musikaliska uppgiften och lärarens uppgift blir att få eleven att förstå och acceptera detta. Lärandeobjektet ser då ut att behandla elevernas förmåga att samarbeta i ett musikaliskt sammanhang, både i ett rent socialt perspektiv såväl som i enlighet med estetiska ideal: ”lära dom att spela” och ”lära dom att lyssna” sker i enlighet med vissa kvalitativa omdömen kring musikaliska uttryck. Lärandeobjektet ”att fungera socialt i en ensemble” är således knutet till uppfattningar kring musikalisk praxis och musikalisk kvalitet, men framförallt till uppgiften att framföra en för de inblandade trovärdig musikalisk produkt.

En längre utsaga av Bille beskriver det sociala samspelet som lärandeobjekt följande:

Bille: På första föräldramötet brukar jag säga att ensemble är mycket mer än att bara spela musik. Ensemble är att lära sig allt det som är medmänskligt, att lära sig förstå psykosociala sammanhang, att lära sig stötta gruppen i oegennyttig agenda så att säga. Det är det gemensamma målet som är resultatet, att ensemblen, bandet ska låta så jävla bra som möjligt, vilket kan innebära att jag [som elev] bara spelar så här på gitarren: [härmar en gitarr] och det är det enda jag får göra, men fan vad jag måste [göra det], egentligen skulle jag vilja [spela] så här hela tiden. Att få en sextonåring att förstå det till slut, acceptera det, och riktigt embrace it. Då har de har lärt sig mekanismerna [i ensemblespel], i att lira och det är så mycket större än att det bara är musik.

Utsagan är tydlig i hur ensembleundervisningen ställer krav på och formar de enskilda elevernas musikutövande vilket underkastas den gemensamma ansträngningen att ”få något att låta så bra som möjligt”. Lärandeobjektet ”fungera i ett musikaliskt samarbete” är då knutet till estetiska normer kring vad som är bra respektive dålig musik och bestämda uppfattningar kring hur musik bäst framförs. Ett längre samtalsutdrag visar på hur musiklärarna på Disaskolan diskuterar den sociala uppgiften i förhållande till ensemblespel:

Dorotea: Plankningsblocket har ju ingen röd tråd, men det kan bli ganska kul ändå – för de brinner för låtarna och då ser man att ju mer inflytande och ansvar de har, desto mer mån är de om att det ska låta bra. Det är som att de tar mer initiativ för att repa själv och så där, de vill ju: ”min låt ska ju låta bra som jag är ansvarig för!” och så alla hjälps åt att dra…

Moderator: Är det här något som ni alla håller med om? Dan: Mmm…

Douglas: Ja… Dennis: Ja…

Douglas: Jamen om man tittar nu på tvåorna som håller på med plankningsblocket, de är jättemåna om att det ska bli bra. Det finns en fantastisk grupp även i trean där har de också valt [repertoar] själva, fungerar det väldigt [bra].

Dorotea: Precis, det är som att de förstår att det är viktigt för de andra också att de ställer upp för varandra på ett helt annat sätt…

Inledningsvis diskuterar Dorotea hur en del av ensembleundervisningen (”plankningsblocket”) utgår från att eleverna själva får bestämma över repertoarval. ”Plankningsblocket” på Disaskolan innebär då att eleverna väljer repertoar självständigt och sedan hjälps åt att gehörsmässigt lära sig detta. Även om det initiala lärandeobjektet ser ut att beröra förmågan att uppfatta musikaliska skeenden, ser det ut som att ”Plankningsblocket” egentligen är ett lärandeobjekt vilket syftar till att lära eleverna att framföra musik. I samtalet för en av deltagarna fram hur elevernas ansvarstagande hör samman med musikalisk kvalitet. En grundläggande förutsättning för detta är att eleverna också fungerar som en social enhet och hjälper varandra. Det sociala samspelet mellan eleverna relaterar därmed hela tiden till det gemensamma konstnärliga resultatet och ambitionen att åstadkomma ett gott musikaliskt resultat får konsekvenser för det sociala samspelet. Att fungera socialt i en ensemble är med andra ord till hög grad styrt av uppgiften att producera musik och den sociala utvecklingen inramas av detta. Det handlar alltså inte om vilken social utveckling som helst och inte heller ser möjligheterna till social utveckling ut att kunna överskrida uppgiften att producera musik.