Deltagande observation

Observation genom någon form av deltagande som vetenskaplig metod för att samla in data har använts sedan 1800-talet med antropologin och etnologin som företrädare (Robson, 2011). Det är en metod som syftar till att forskaren ska delta i människors naturliga eller vardagliga sammanhang i syfte att synliggöra objekt, processer, möten och mellanmänsklig kommunikation:

A major advantage of observation as a technique is it directness. You do not ask people about their views, feelings or attitudes; you watch what they do and listen to what they say. (Robson, 2011, s. 316)

Observationen dokumenteras på olika sätt (skrift, ljudupptagning, minnesanteckningar, video et cetera) och en analys av dokumentationen vidtar. En observation kan ha en kvantitativ ansats med syftet att synliggöra frekvenser, mönster och grupperingar, eller ha en mer kvalitativ ansats och då användas i syfte att få inblick i ett sammanhang för att skapa förståelse för den observerade praktiken. Observation som datainsamlingsmetod kan också knytas an till olika former av teoribildning som traditionell etnografi och ge ett inifrånperspektiv på maktstrukturer, relationer, interaktioner (Alvesson & Sköldberg, 2008). Motivet för att välja observation som metod hör också samman med forskningsuppgiftens syfte och bör motiveras av detta.

Intresset för att använda observation som vetenskaplig metod grundar sig i viljan att förstå mänsklig verksamhet och dess deltagare i ett direkt och för de inblandade självklart sätt. En vetenskapsfilosofisk skillnad mellan observation som metod för insamling av data och annan typ av datainsamling utgörs av i vilken mening man menar att resultaten av deltagande observation kan anses vara reliabla eller valida. Genom att forskaren blir en del av forskningsobjektet kan metoden anses vara alltför subjektiv och forskaren får svårt att hävda trovärdighet, såväl som att resa generella anspråk då resultaten kan vara alltför subjektivt färgade för att kunna jämföras med andra resultat.

Spradley (1980) beskriver hur observatörens grad av deltagande i den observerade verksamheten kan skilja från en icke-deltagande observatör till en fullt ut deltagande

observatör. Icke deltagande motsvarar då när forskaren vill förstå ett fenomen genom att studera exempelvis filmer, texter och dokument medan passivt deltagande innebär att forskaren befinner sig på samma plats som den verksamhet som studeras utan att delta i själva verksamheten. Fullt deltagande innebär att forskaren deltar i verksamheten på så lika villkor som de observerade. Det är då inte alltid nödvändigt att de som deltar i verksamheten är införstådda i forskarens närvaro.

Ett annat förhållningssätt till observation som datainsamlingsmetod kan vara att forskaren gör observationen utifrån ett på förhand bestämt schema och på så sätt inte låter det som äger rum i observationen påverka vad som ska observeras. Ett tredje förhållningssätt kan vara att på diskret väg föra anteckningar om det som sker, i syfte att så lite som möjligt störa den verksamhet som studeras exempelvis genom att rollen som observatör är okänd för deltagarna (med etiska konsekvenser värda att ta i beaktande) eller genom att rollen som antecknande observatör inte äger rum vid samma tidpunkt som observationen sker (Spradley, 1980).

5.3.1 Kritik av deltagande observation

Ett problem med observationer kan vara att de observerade ändrar sitt beteende som en följd av att de observeras. Med närvaron av en forskare förändras lärares och elevers beteende på olika sätt. Det är därför viktigt att forskaren kritiskt förhåller sig till empirin just utifrån den artificiella situation den innebär (Robson, 2011). Samtidigt vill jag dock tillägga att de negativa effekter en passivt deltagande observatör kan ha ändå måste räknas som små, givet att vissa undervisningshandlingar ändå prioriteras framför att anpassa sig till observatören. Vid några enstaka tillfällen kommenterade exempelvis deltagarna min närvaro, men annars förblev min roll okommenterad. Min uppfattning är att de samtal och det turtagande som karaktäriserar undervisning i musik ändå är så kopplade till själva undervisningens olika objekt att effekten av en observatör har begränsade möjligheter att påverka själva undervisningen. En lärares tänkbara anpassning till observatören måste alltså förstås också mot bakgrund av elevernas krav och önskningar, men också själva undervisningsinnehållet försätter läraren i situationer denne inte alltid kan styra. Att en observerad lärare eventuellt vill framstå i en viss dager behöver alltså inte nödvändigtvis leda till att eleverna också accepterar detta eller att turtagandet i samtalet mellan elev och lärare förändras.

5.3.2 Genomförandet av deltagande observation

Lektionsobservationerna gjordes med hjälp av fältanteckningar samt inspelning med ljudupptagande mp3-spelare. Ett alternativ hade varit att med hjälp av videoutrustning också filma undervisningen. Efter samtal med de inblandade kom vi gemensamt fram till att videoutrustning inte skulle användas då det ansågs störa

undervisningen för mycket. Min roll som observatör kan därför liknas vid det som kallas passiv deltagare och min ambition var att i möjligaste mån dra till mig så lite uppmärksamhet som möjligt. Genom observationer blev det möjligt att se hur själva ensembleundervisningen tog sig uttryck i ”undervisningsvardagen” och avspeglar ambitionen att se hur mikro-samhället ser ut och fungerar i en vardaglig mening (Robson, 2011). En sådan ambition kan tyckas vara i konflikt med en av de diskursanalytiska principerna om att diskursteoretisk metodologi inte strävar efter att komma ”bakom diskurserna” eller att förklara fenomen ”som de verkligen är” (Winther & Phillips, 2000, s. 28), men den observerade praktiken ses inte i föreliggande studie som något oproblematiskt eller versionslöst, utan som ett exempel på hur diskurser artikulerar lärandeobjekt. Valet av deltagande observation gjordes för att få tillgång till en praktisk undervisningssituation och samtidigt försöka få uppfatta den som den skulle kunna te sig om jag som forskare inte var där. Det innebär inte att den observerade undervisningen antas vara utan påverkan av min närvaro som observatör, men gav möjligheten att se och diskutera praktiskt genomförd undervisning som ett komplement till samtalet om undervisning.