kom hon i kontakt med TV-spel och datorer och hade redan provat program-mering när hon var nio år. För Maria räckte det inte med att spela, utan hon ville också göra sina egna spel. Hon hade insett att ju duktigare hon blev som programmerare, desto större blev möjligheten att göra i princip allt hon ville. Pa-rallellt med spelintresset fanns också ett starkt teaterintresse. Maria var medlem LHQWHDWHUI|UHQLQJLÀHUDnURFKPHQDGHDWWGHWIDQQVVWDUNDI|UELQGHOVHUPHOODQ
spel och teater. Båda intressena handlade om att vilja berätta. Drömmen var så VWDUNDWWKRQWLOORFKPHGKDGHLQIRUPHUDWVLJRPHQJ\PQDVLHVNRODL-DSDQVRP
var inriktad på spel. Att hennes kompisar ansåg henne som lite nördig bekom henne inte, drivkraften var starkare än det sociala trycket. Men hennes intres-sen i spelprogrammering och teater bidrog också till att hon var tvehågintres-sen inför sitt val till gymnasieskolan. Å ena sidan ville hon söka till estetiskt program med teaterinriktning, å andra sidan ville hon gå naturvetenskapligt program för att utveckla sina programmeringskunskaper. Helst hade hon önskat att det fanns en gymnasieutbildning där hon hade kunnat förena sina intressen.
Eftersom jag var väldigt duktig i matte, så sa alla ”Då kan du inte vara bra på bild och teater”. (…) Precis som om det var olika saker. (…) Man tänker lite på samma sätt. Dels är teater (…) en minnesgrej och dels kan man förstå hur man ska visa sina känslor med sin roll genom att tänka logiskt.
En annan svårighet för Maria var att de värderingar hennes gymnasieskola angav innebar att alla skulle passa in i samma mall. Ingen skulle vara dålig, men ingen skulle heller vara riktigt bra.
'HW YDU HQ DY DQOHGQLQJDUQD WLOO DWW MDJ YDOGH 0HGLHWHNQLN -DJ W\FNWH LQWH
att det verkade vara en så skolig utbildning. Det verkade friare. Dels kollade jag på kurslistan. (…) Det verkade vara kurser av någon anledning, istället som det var på andra utbildningar ”Det här kallar vi en programmeringsut-bildning, vi har en kurs i programmering och så har vi tjugonio i matte.” Det NlQGHVVRPRPGHNOlPGHLQHQPDVVDVDNHUEDUDI|UDWWGHWYDU¿QWĪ«īPHQ
Medieteknik kändes mer…det stod någonting om hur ni jobbade, att det var projekt istället för teoretiska prov. Det gillade jag, för ska man kunna något, så ska man kunna det genom att visa det i praktiken, inte beskriva det: ”De här programmeringsraderna används i dessa syften.”
Maria visste alltså vad hon ville göra efter gymnasieskolan, hon ville söka till te-aterhögskolan. Men eftersom de inte antog någon direkt från gymnasieskolan, sökte hon på Internet efter utbildningar som innehöll ”programmering” eller
”C++” och fann Medieteknik.
Tema – digital teknik
Studenternas förhållande till digital teknik har en stor spridning, dels på grund av deras tidigare erfarenheter, dels beroende på hur de tolkar sin framtida yr-kesroll. En av svårigheterna med en digital Medieteknikutbildning är att asso-ciationsbanorna hos de blivande studenterna till stor del har formats av ytan, de färdiga produktionerna, bilderna, ljudet. Men samtidigt är ryggraden i digital Medieteknik det som inte syns, är osynligt för en mottagare. Det är avgörande att utbildningen kan bidra med sambandet mellan teknik och form för att
stu-
denterna inte ska hamna i återvändsgränder i sitt professionskunnande. I den första programmeringskursen påbörjas jakten på den osynliga tekniken, eftersom objektorienterad programmering bildar basen för i stort sett alla typer av digital teknik. Brottningen med ett nytt språk blir synlig i de samtal jag förde med de fyra studenterna.
Lisa
Lisa har inte mött objektorienterad programmering tidigare under sina utbild-QLQJDU lYHQ RP KRQ VQXGGDW YLG VSUnNHW QlU KRQ LPSOHPHQWHUDW IlUGLJD -DYD-Script i html-kod. Med sin tidigare erfarenhet av ensamhet och utsatthet i den teknikutbildning hon gick innan Medieteknik, var det viktigaste att hitta någon annan att arbeta med under den grundläggande programmeringskursen. Lisa fann en kamrat som hade tidigare erfarenheter av programmering, men trots allt stöd GHJDYYDUDQGUDVnNXQGHKRQLQWH¿QQDGHQJUXQGI|UVWnHOVHVRPKRQLQWXLWLYW
visste att hon behövde för att själv kunna tillämpa koden i egna projekt:
Vi frågade efter hjälp överallt och vi försökte verkligen förstå det hela, men vi kom aldrig över vallen och sedan den dagen, då javakursen var slut, så kände jag att den biten är ingenting för mig. (…) Vi hade en laboration då X hjälpte mig och han förklarade verkligen ingående för mig, men hur han än förkla-UDGHVnVDGHWLQWHNOLFNLPLWWKXYXGĪ«ī-DJPLQQVIUnQHQNXUVLW\VNDKXU
jag kämpade med grammatiken och aldrig förstod. Men när jag hade rest i Tyskland några gånger och stod i ett gäng så förstod jag faktiskt vad de sa. Då kom jag över den där vallen.
Ändå är Lisa väl medveten om att hon behöver kunna koda, eftersom hennes LQWUHVVHlUDWWXWIRUPDJUD¿VNDJUlQVVQLWWSnZHEEHQ)|UDWWNXQQDI|UYHUNOLJD
de idéer hon har att kunna utveckla gränssnitt så krävs att hon kan koda script i ÀDVK
-DJVWlOOHUPLJRIWDVMlOYGHQIUnJDQ ´.DQMDJInHWWDUEHWHHQEDUWVRPJUD¿NHU
HOOHUNUlYHUGHPHU2PMDJLQWHNDQVFULSWVnInUMDJNDQVNHLQWHMREE´Ī«ī-DJ
har inte hittat nyckeln än.
Erik
För Erik såg erfarenheterna annorlunda ut. Han hade funnit nyckeln till objekt-orienterad programmering på sin tidigare utbildning och kunde omedelbart till-lämpa sin förståelse i egna projekt. Öppningen för honom var ett projekt vars mål var att göra en webbaserad ölguide med hjälp av en databas och att implementera SKSĥVFULSWSnHQZHEEVLGDbYHQ(ULNXSSWlFNWHI|UGHOHQPHGDWWYDUDÀHUDI|U
att gemensamt upptäcka nya vägar.
Det projektet var nog det stora startskottet, för jag upptäckte att jag förstod.
Ī«ī 6HGDQ E|UMDGH MDJ XWIRUVND GHW Sn HJHQ KDQG -DJ NXQGH LQWH VOXWD Ī«ī
Man kan säga att det var det här med att skicka saker som intresserade mig.
-DJNXQGHMXOLNDJlUQDKDYDOWVSHOSURJUDPPHULQJ8QGUDUYDGVRPKDGHKlQW
då?
För Erik är digital teknik något som är svårt att konkretisera, samtidigt som det är lätt, det är allt som inte går att ta på, samlat på en hårddisk, är ettor och
nol-
lor, elektriska impulser. Varje tecken han skriver i ett programmeringsverktyg, är egentligen bara tecken och samtidigt kan de bidra till att skapa en mängd känslointryck.
Karl
För Karl innebar mötet med digital teknik ett igenkännande på både gott och ont. Det goda var att fortsätta med utvecklingen av 3D-animationen, det onda var, som han uttrycker det, ”mattevibrationer”. Med det menar han att mötet med programmering gav upphov till samma känslor som första intrycket av ma-tematik under lågstadiet, att det inte var något för honom.
Föreläsaren stod där framme och pratade generellt om programmering. (…) -DJ¿FNPDWWHYLEEDUGnGHWKlUlULQWHVnUROLJW-DJNlQGHDWWSURJUDPPHULQJ
är nog ingenting jag vill syssla med. Så det var väl min första reaktion.
Men sedan hände något. När Karl började med laborationerna upptäckte hon att programmering inte bara handlade om regler, det blev mer öppet och framför allt
¿FNKDQSURYDVMlOY1lUKDQJMRUGHVLQVLVWDODERUDWLRQ¿FNKDQHQJRGUHVSRQV
från sin handledare:
Det var så roligt när vi skrev sista labben på javan, för då sade vår handledare
”Hur har ni gjort det här?”. Vi hade löst all kod. De är så vana vid att man gör ROLNDNODVVHUPHQYLKDGHInWWLQDOODNODVVHULVDPPD¿O+DQW\FNWHGHWYDUVn
himla roligt. Så det blev mycket bättre när vi började med laborationerna.
.DUOVI|UVWnHOVHI|UDWWGHW¿QQVPnQJDVlWWDWWO|VDNRGSUREOHPSnELGURJWLOO
hans entusiasm, men programmeringskunskaper hade framför allt två syften för honom. Arbetet med att göra 3D-modeller och animationer förutsätter en ge-nomtänkt struktur:
'lUVWUXNWXUHUDGSnVDPPDVlWWVRPNRGHQ'LQDPRGHOOHUVNDOLJJDLHQ¿Q
hierarki och de ska vara sammanbundna på ett logiskt sätt.
Eftersom 3D-animationer ofta ska implementeras i kod, för att till exempel fung-era i ett spel, så ska en 3D-animatör förstå och förbereda för programmfung-erarna, så att implementationen går så smidigt som möjligt:
Om man tänker på ett spel, så tror jag det är jättebra att man får mer insikter i hur programmerare arbetar och då kan man hjälpa honom på ett lättare sätt (…) på så sätt sparar vi tid. (…) det är en gemensam ansträngning.
Maria
När jag frågar vad begreppet digital teknik innebär för Maria, svarar hon att hon först tänker på spel och programmering, att kunna producera på en dator.
Eftersom Maria producerat genom att programmera sedan barndomen, disku-terar vi om Medietekniks val av programmeringsspråk i grundkursen. Själv blev hon besviken att det var java och inte C++, eftersom C++ är standardspråket inom spelprogrammering. När jag anger skälet för att vi valt java, att det ska vara lätt-tare som nybörjarspråk än C++, kommenterar Maria:
-DJYHWLQWHRPMDJKnOOHUPHG2PPDQE|UMDUPHG&NDQPDQMREEDPHU
med C som inte är objektorienterat. I C kan man bara skriva ”main cout hej”,
sedan är det klart (…) medan man i java är tvungen att skriva en jättelång rad för att få upp något överhuvud taget. Men det var bra annars, att man lär sig hur man tänker programmering på.
-DJWURUPDQVNDNRPPDLQLUlWWWlQNDQGH(QVDNVRPMDJWURUDWWPnQJD
tyckte var svårt, var att vissa av lärarna var vana vid det skoliga sättet, det här strukturerade sättet att tänka. När jag gav X [en kamrat till Maria] en lite mer ÀXPPLJI|UNODULQJW\FNWHKRQDWWKRQIDWWDGHĪ«ī-DJW\FNHUGHWlUP\FNHW
lättare att lära sig när man ritar upp saker i programmering. (…) Om man har en variabel så kan man rita en liten låda som rymmer variabler, t ex ”in”. Då kan man stoppa in ett ”in” i lådan och sedan plocka ut den och rita upp den och dra pilar.