Därför har jag infört punktering, kommatering, ändrat ordföljd och redigerat texten genom att utesluta ord som t. ex. ”alltså”, ”liksom”, ”va”, ”ju”, ”så” som vi använder i talspråket.64
,VDPWDOHQ¿FNVWXGHQWHUQDEHUlWWDRPVLQDWLGLJDUHHUIDUHQKHWHUDYXWELOGQLQJ
eventuellt förvärvsarbete och också om deras förväntningar på Medieteknik.
Därefter berättade de om kurser och projekt de deltagit i under utbildningen.
För att göra berättelserna tydliga, anger jag först studenternas tidigare erfaren-heter och förväntningar på utbildningen. Därefter har jag tematiserat utifrån be-greppen digital teknik, estetik och gestaltning samt deras synpunkter på bärbara datorer i förhållande till datorsalar.
Studenternas bakgrunder och förväntningar
Lisa och Erik med tidigare erfarenheter frånhögskola och förvärvsarbete
De två studenter med tidigare erfarenheter av högskolestudier och förvärvsar-bete delar många erfarenheter, inte minst deras stora tvekan om vad de skulle göra efter gymnasieskolan.
Lisa, som gått samhällsvetenskaplig linje, säger:
Sedan tog jag studenten, var allmänt vilsen och visste inte vad jag ville med OLYHW-DJYLOOHEOLWDQGWHNQLNHUHOOHUMRXUQDOLVW-DJYLOOHEOLDOOWXWRPGHWMDJ
vill idag. (…) Så jag sökte lite här och lite där (…) och hamnade på en kurs på X högskola – arbets- och organisationspsykologi.
Samtidigt som hon studerade, arbetade hon och upptäckte efter kursens slut att psykologi var mycket givande, men ingenting som hon ville fortsätta med. Istället skickade hon in ansökningar till andra högskoleutbildningar och blev antagen till tekniskt basår med IT-inriktning och med möjlighet att fortsätta ytterligare tre år till en akademisk examen. Basåret bestod av män och kvinnor i skilda grupper som tidvis hade gemensamma föreläsningar. Tanken var att studenterna skulle våga mer och få större självförtroende, men ensamheten var stor och Lisas erfa-renhet var att inte bli sedd och förstådd
-DJNRPPHUVlUVNLOWLKnJHQI|UHOlVQLQJGnVDWWHVLJIHPNLOODUOlQJVWIUDPRFK
ställde frågor till föreläsaren som tyckte att de var jätteduktiga. De ställde sådana frågor som vi inte ens visste fanns. (…) Till slut var det en tjej som sade
”Men vi som inte förstår det här, vi som inte hänger med.” Då sa föreläsaren
”Men ni får fråga de här killarna här framme sedan.” Det var den stilen, de som inte hängde med, de hängde inte med. Det kändes som om man saknade grunden hela tiden.
Ytterligare en ögonblicksbild:
-DJNRPPHULKnJDWWMDJVDWWHQGDJLGDWDVDODUQDĪ«īGHWYDUQnJUDWUHGMHnUV-[64] Mörtberg, Christina, (1997): ”Det beror på att man är kvinna…”. Gränsvandrerskor formas och formar informationsteknologi. Diss 1997:12. Luleå tekniska universitet. Luleå. S.
53f.
studenter (…) och jag frågade ”Vad håller ni på med nu?” eftersom de satt med tegelstensböcker som det stod C++ på och jag inte visste vad det var. De förklarade att det var kodning och jag undrade, för jag hade precis snuddat vid HTML, ”är det en fortsättning?” Men de kunde inte förklara: ”Vi går i trean, vi fattar ingenting och vi ska nog snart sluta.” (…) Det var sådant som gjorde att jag kände hoppet försvinna.
Ett par veckor efter att Lisa börjat andra året ville hon söka sig därifrån. Webb-utveckling hade väckt hennes intresse och hon rådfrågade en studievägledare om möjliga utbildningar. Han rekommenderade Lisa att ta kontakt med den utbild-ning som fanns i Karlshamn, Medieteknik. Men söktrycket på utbildutbild-ningen var så stort att det inte fanns några platser kvar. Därför beslutade Lisa att studera webbdesign på kommunal vuxenutbildning, arbeta parallellt och söka Medietek-nik till kommande år. Året efter blev hon antagen till MedietekMedietek-nik.
Eriks erfarenheter av gymnasieskolan var kluven. Han säger att ”det blev som det blev”, bland annat därför att han inte gick den utbildning som han egentligen drömde om, musik. Istället valde han, som en protest, drift och underhållspro-JUDPPHW6HGDQDUEHWDGHKDQÀHUDnULHWW\UNHVRPNUlYGHP\FNHWUHVRUPHQ
när han bildade familj valde han ett arbete som innebar att han kunde bosätta sig permanent. I det yrket stannade han i fem år:
-DJ YDOGH DWW VOXWD I|U QX NlQGH MDJ DWW GHW VNXOOH KlQGD QnJRQWLQJ RFK Vn
E|UMDGH MDJ SOXJJD Ī«ī -DJ SOXJJDGH PRWVYDUDQGH VDPKlOOVYHWHQVNDSOLJ LQ-riktning på komvux för att bli behörig till högskolan. Så tittade jag runt på K|JVNROHXWELOGQLQJDUĪ«ī)DNWXPYDUDWWMDJI|UVWIXQGHUDGHSnDWWOlVD¿OR- VR¿Ī«īPHQVDPWLGLJWV|NWHMDJWHNQLVNWEDVnUPHGLQULNWQLQJPRWSURJUDP-varuteknik. Där trivdes jag aldrig riktigt. Så här med perspektiv, så var ändå året på programvaruteknik grunden för mycket av det jag håller kärt idag.
Märkligt.
Första året var mycket programmering (…) och jag behärskade inte pro-JUDPPHULQJĪ«ī,VOXWHWDYYnUWHUPLQHQ¿FNPDQJ|UDHWWSURMHNWRFKGHW
YDUNRQVWUXHUDWVnDWWPDQYDUWYXQJHQDWWVlWWDVLJLQLSURJUDPPHULQJ-DJ
slet som ett djur och man kan väl bokstavligen säga att myntet trillade ner för jag begrep programmering helt plötsligt. (…) Men trots det ville jag inte fortsätta. (…) Upplägget liknade på något sätt grundskolan. (…) Många män-niskor med lärare som står och basunerar ut ”Så här är det bara. Det är ingen mening att ifrågasätta någonting.” (…) jag ville bort därifrån och funderade faktiskt på att fortsätta med någon slags humaniora.
På utbildningen gick en vän till Erik som också beslutat sig för att avbryta sina studier. Hon sökte bland andra utbildningsprogram och upptäckte Medieteknik via ett informationsblad.65 Det Erik fastnade för var:
Musik, teater och dans. Det var den stora anledningen och sedan tror jag att man kunde skönja ett ganska stort teknikinnehåll också.
Anledningen till att Lisa och Erik sökte Medieteknik var alltså att de ville fort-sätta att studera, trots de erfarenheter de haft från tidigare studier. Medan Lisa
[65] Se bilaga 2.
hade en ganska klar bild av vad Medieteknik kunde innebära, var Erik mer osäker.
Han säger själv
jag är ju en sådan där som tar saker lite hipp som happ ibland.
Karl och Maria som kom direkt från gymnasieskolan
Karls erfarenheter från ungdomsskolan var mycket positiva. Han har alltid va-rit social och det dominerande i grundskolan var kompisarna och idrotten, men också att vara en drömmare:
Det är viktigt att vara drömmare, för man måste drömma (…) annars skulle GHWLQWHKDIXQQLWVQ\DLQQRYDWLYDWDQNDU-DJKLWWDGHPLWWLQWUHVVHIRUWGHW
vara bara bild, att rita. (…) Vi hade bra lärare som ville pröva nya saker, t ex under fysiken. (…) Det var inte det här ”nu måste ni läsa det här och det här”, utan han höll en diskussion med oss hela tiden. (...) Något som jag också upp-VNDWWDGHYDUDWWMDJ¿FNVNULYDQHUPLQDWDQNDURFKIXQGHULQJDU
När Karl skulle välja utbildningsprogram till gymnasieskolan var han beslutsam.
Han visste vad han ville göra och trots att många ansåg att han skulle välja sam-hälls- eller naturvetenskapligt program för att få en kunskapsbredd, så valde han medieprogrammet. Han ville göra något kreativt, något han kunde se resultat av och inte läsa böcker för provens skull. Därför blev också gymnasietiden hans bästa tid så långt. Medieprogrammet genomsyrades av en samhörighet och en gemensam värdegrund, samtidigt som det också gav ett utanförskap i förhållande till de teoretiska programmen:
9LKDGHHQOlUDUHVRPMDJNRPQlUD-DJW\FNWHRPKDQVVlWWDWWDUEHWDRFK
KDQVDDWWGHWLQWHIDQQVUlWWHOOHUIHOĪ«ī9L¿FNHQXSSJLIWRFKO|VWHGHQ
själva. Vi hade honom i illustration och formgivning. (…) Sedan var det så att SURJUDPPHW¿FNHQÀXPVWlPSHO-DJW\FNHUGHWlUV\QGDWWGHWVNDEHK|YD
vara så att människor inte vågar, jag tror det är mycket som går till spillo. Som om man måste leva upp till någonting och då blir allt så snedvridet.
Denne lärares förhållningssätt smittade av sig till andra lärare också. Lärarna i t ex svenska, matematik och religionskunskap arbetade mer med samtal och för-väntningar än med färdiga lektionsplaneringar. Allt det gjorde att samhörigheten och elevernas motivation blev stor på programmet. När Karl närmade sig slutet på gymnasieskolan visste han att han ville utbilda sig inom 3D-animation.
8QGHUDQGUDnUHWLJ\PQDVLHVNRODQJMRUGHKDQSUDNWLNWLOOVDPPDQVPHGÀHUD
kamrater på Medieteknik, och tyckte sig märka likheterna i förhållningssättet mellan medieprogrammet och Medieteknik.
3D är som att fotografera och måla samtidigt (…) man kan ta tekniken och använda till så mycket (…) det var som om man kunde göra allting nästan. (…) 1lUYLSUDNWLVHUDGHKlU¿FNMDJK|UDDWWGHWIDQQVHQ'ĥLQULNWQLQJĪ«ī-DJ
ville ha en högskoleutbildning för att jag ville få en stark grund att stå på. (…) 1lUMDJYDUKlU¿FNMDJOLWHVDPPDNlQVODVRPSnJ\PQDVLHVNRODQ9LYDUPHG
SnHWWSDUI|UHOlVQLQJDULQJDElQNDULQJDJULɱHOWDYORUXWDQGHWYDUHQ|SSHQ
GLVNXVVLRQKHODWLGHQ-XPHUMDJWlQNWHSnGHWGHVWRPHUWURGGHMDJDWWGHW
skulle passa mig.
Maria hade en dröm redan som liten. Hon ville bli spelprogrammerare. Tidigt
kom hon i kontakt med TV-spel och datorer och hade redan provat program-mering när hon var nio år. För Maria räckte det inte med att spela, utan hon ville också göra sina egna spel. Hon hade insett att ju duktigare hon blev som programmerare, desto större blev möjligheten att göra i princip allt hon ville. Pa-rallellt med spelintresset fanns också ett starkt teaterintresse. Maria var medlem LHQWHDWHUI|UHQLQJLÀHUDnURFKPHQDGHDWWGHWIDQQVVWDUNDI|UELQGHOVHUPHOODQ
spel och teater. Båda intressena handlade om att vilja berätta. Drömmen var så VWDUNDWWKRQWLOORFKPHGKDGHLQIRUPHUDWVLJRPHQJ\PQDVLHVNRODL-DSDQVRP
var inriktad på spel. Att hennes kompisar ansåg henne som lite nördig bekom henne inte, drivkraften var starkare än det sociala trycket. Men hennes intres-sen i spelprogrammering och teater bidrog också till att hon var tvehågintres-sen inför sitt val till gymnasieskolan. Å ena sidan ville hon söka till estetiskt program med teaterinriktning, å andra sidan ville hon gå naturvetenskapligt program för att utveckla sina programmeringskunskaper. Helst hade hon önskat att det fanns en gymnasieutbildning där hon hade kunnat förena sina intressen.
Eftersom jag var väldigt duktig i matte, så sa alla ”Då kan du inte vara bra på bild och teater”. (…) Precis som om det var olika saker. (…) Man tänker lite på samma sätt. Dels är teater (…) en minnesgrej och dels kan man förstå hur man ska visa sina känslor med sin roll genom att tänka logiskt.
En annan svårighet för Maria var att de värderingar hennes gymnasieskola angav innebar att alla skulle passa in i samma mall. Ingen skulle vara dålig, men ingen skulle heller vara riktigt bra.
'HW YDU HQ DY DQOHGQLQJDUQD WLOO DWW MDJ YDOGH 0HGLHWHNQLN -DJ W\FNWH LQWH
att det verkade vara en så skolig utbildning. Det verkade friare. Dels kollade jag på kurslistan. (…) Det verkade vara kurser av någon anledning, istället som det var på andra utbildningar ”Det här kallar vi en programmeringsut-bildning, vi har en kurs i programmering och så har vi tjugonio i matte.” Det NlQGHVVRPRPGHNOlPGHLQHQPDVVDVDNHUEDUDI|UDWWGHWYDU¿QWĪ«īPHQ
Medieteknik kändes mer…det stod någonting om hur ni jobbade, att det var projekt istället för teoretiska prov. Det gillade jag, för ska man kunna något, så ska man kunna det genom att visa det i praktiken, inte beskriva det: ”De här programmeringsraderna används i dessa syften.”
Maria visste alltså vad hon ville göra efter gymnasieskolan, hon ville söka till te-aterhögskolan. Men eftersom de inte antog någon direkt från gymnasieskolan, sökte hon på Internet efter utbildningar som innehöll ”programmering” eller
”C++” och fann Medieteknik.