sedan är det klart (…) medan man i java är tvungen att skriva en jättelång rad för att få upp något överhuvud taget. Men det var bra annars, att man lär sig hur man tänker programmering på.
-DJWURUPDQVNDNRPPDLQLUlWWWlQNDQGH(QVDNVRPMDJWURUDWWPnQJD
tyckte var svårt, var att vissa av lärarna var vana vid det skoliga sättet, det här strukturerade sättet att tänka. När jag gav X [en kamrat till Maria] en lite mer ÀXPPLJI|UNODULQJW\FNWHKRQDWWKRQIDWWDGHĪ«ī-DJW\FNHUGHWlUP\FNHW
lättare att lära sig när man ritar upp saker i programmering. (…) Om man har en variabel så kan man rita en liten låda som rymmer variabler, t ex ”in”. Då kan man stoppa in ett ”in” i lådan och sedan plocka ut den och rita upp den och dra pilar.
Tema – estetik och gestaltning
Förmågan till gestaltning – att ge uttryck för en idé, ett kunskapsinnehåll, en NlQVOD lU EHURHQGH DY HVWHWLVN NXQVNDS Ħ DWW ¿QQD VLWW HJHW I|UKnOOQLQJVVlWW L
DQDO\VRFKUHÀHNWLRQUHVHDUFKRFKJ|UDQGHHJQDRFKDQGUDVHUIDUHQKHWHURFKHQ
ökad förtrogenhet med teknik.
Denna komplexa kunskapsprocess, som är kärnan i Medieteknik, ska studen-WHUQDInP|MOLJKHWDWWOlUDNlQQDRFKXWYHFNODXQGHUGHWUHnUHQbYHQKlU¿QQV
av naturliga skäl en stor spännvidd, men det gemensamma för studenterna är att det är under de projektbaserade kurserna som någonting händer med dem och de kan förstå och ge uttryck för sina tankar och känslor.
Lisa
När Lisa ska förklara skillnaderna mellan sin tidigare högskoleutbildning och Medieteknik talar hon om den stora pressen hon kände tidigare, men som hon inte känt på Medieteknik. Men det är inte en skillnad som enbart varit av godo:
Här har det varit frihet under ansvar och det tycker jag är jättebra, men det har varit lite för mycket frihet under ansvar. (…) Får jag en uppgift så är jag KHOOUHNODUWUHGDJDULQQDQLQOlPQLQJHQ,QRPGHWJUD¿VNDJUlQVVQLWWHWGlU
jag känner mig trygg, skulle jag vilja höja tempot. När jag är med vill jag köra i 120, då trivs jag. Det hade varit bra om man kunde börja långsamt och sedan ökat processarbetet, för det är ju så det fungerar i verkliga livet. Du har inte tre månader på dig utan det ska kanske vara färdigt på en vecka.
Hon talar också om det viktiga och svåra med att sålla bort, att behålla koncen-trationen på det viktiga. När hon har många idéer och är osäker på vilken hon ska välja, så är det svåra att sålla bort, att hitta den rätta, att bestämma sig. I den situationen är det nödvändigt för henne att få feedback, att känna sig säkrare, att veta vad som är rätt för att få energi. Många gånger erfar hon att det hon tänkt sig från början inte alls blir slutresultatet, men det blir bra ändå.
På den projektkurs som föregår kandidatarbetet, väljer varje student vilket kunskapsområde de ska fördjupa sig inom tillsammans med en handledare. Den estetiska processen kommunicerar de via veckorapporter och handledningsmö-ten. Lisa valde att arbeta på distans tillsammans med en annan student. När hon beskriver sin relation till handledaren framgår det alltmer att hennes drivkrafter inte endast kommer inifrån henne själv. Hon har behov av att någon annan be-gränsar hennes frihet:
Som distansstudent vill man förmedla att det fungerar bra och att jag faktiskt gör det jag ska. (…) Man vill ju inte bli uppfattad som lat, bara för att man är distansstudent. Man är rädd för det och då vill man bevisa motsatsen. I alla mina veckorapporter som jag skrev, missade jag en fråga som han tyckte jag skulle ha med och det var frågan Varför? hela tiden. Varför? Det kan jag väl IRUWIDUDQGHKDVYnUWDWWWDSn-DJYLOOHMXXWYHFNODPLJL3KRWRVKRSRFK,O-lustrator, vilket jag tyckte att jag gjorde. Men han blev i alla fall nöjd med mig SnVOXWHWĪ«ī-DJJ|UMXVDNHUI|UPLJVMlOYPHQVDPWLGLJWlUGHWEUDDWWKDHQ
drivkraft på något vis.
Ändå hade Lisa med sig en annan erfarenhet från en kurs under andra året, där hon fått upptäcka sin egen förmåga att gå utanför sina erfarenhetsramar:
9LKDGH%M|UQ5HQQHULJUD¿VNIRUP+DQKDUJHWWPLJPHVWDYGHWMDJlULQ-tresserad av på den här skolan. Han gav mig ett sätt att tänka som jag aldrig WlQNWLQQDQ-DJYnJDGHWlQNDSnHWWDQQDWVlWW1lUPDQJLFNSnKDQVI|UVWD
lektion så funderade man vad man egentligen sysslade med. Det kändes både rätt och fel, man förstod inte varför. (…) Han öppnade våra sinnen, att våga tänka utanför fyrkanterna. Han lärde oss att tala för våra saker och hur viktigt det var. Du kan tycka att det är en ful grej, men har du rätt argument så kan du få någon annan att tycka om den, att kunna prata om saker och få dem att bli vackra.
Lisa visar med tydlighet den ambivalens som en gestaltningssituation medför, hur förhållandet till sig själv avgör kvaliteten på den estetiska kunskapsprocessen och DWWGHQDOGULJEOLUIlUGLJDWWGHWLQWH¿QQVQnJRWIDFLW
Erik
Erik koncentrerade sin estetiska kunskapsprocess på webbteknik - ”saker som skickas”. Han beskriver processen som intuitiv när han under slutet på första året fördjupade sig i Microsofts .net-teknologi, som då kommit ut i en betaversion.
Varför han valde .net vet han inte, men han ville till varje pris utforska tekniken så långt han kunde. Det som lockade var att tekniken verkade vara så strukturerad och väldokumenterad, så om han förstod hur allt fungerade, så skulle han kunna skicka saker på allvar. ”Det ska vara struktur. Det ska vara korrekt dokumenta-tion.” Erik kallar det för icke-open sourcevärlden.
-XOlQJUHWLG(ULNDUEHWDGHPHGQHWGHVWRVW|UUHHUIDUHQKHWHU¿FNKDQDYGH
möjligheter och begränsningar som fanns. Han provade hela tiden att tränga dju-pare in och lägga arbetet på en högre nivå.
-DJPLQQVEODQGDQQDWHWWSUREOHPPHGDWWWDHQWH[WVWUlQJEHKDQGODGHQ
och få ut den i XML, för att få in den i ett annat objekt. All dokumentation sa att detta inte gick, men jag lyckades med det. Då var det ett litet lyckorus.
Men parallellt med den upptäcktsfärden arbetade också Erik tillsammans med en annan student i ett externt projekt för att göra en komplex webbportal för RɱHQWOLJDVHNWRUQ'HYDOGHDWWJ|UDGHQPHGKMlOSDYopen source-teknik, det Erik kallar ”lite vilda västern”:
X [projektledaren för portalen] ville ha en portal för invånare, företag och organisationer i Y kommun. Det var rätt trevligt i jämförelse med vad som hade basunerats ut på programvaruteknik, när det gäller hur man ska
struk-
turera och dokumentera projekt. Det struntade vi i överhuvudtaget. Men det blev ändå bra. Vi hittade en massa funktionalitet som jag senare har sett
¿QQVLDQGUDV\VWHP'HWYDUKlIWLJWDWWYLNRPSnGHP´6nVNXOOHPDQNXQQD
J|UD´,GpHUQDG|NXSSXUSUREOHP ´6NXOOHPDQLQWHNXQQDJ|UDGHWKlU-R
men då gör vi så.” Vi gjorde det i PHP som är open source och jag började intressera mig för att strukturera koden på ett sätt som då inte var vanligt i den världen.
Med erfarenheterna från dessa båda världar gjorde Erik sitt examensprojekt. Han skulle delta i ett migrationsprojekt i en medelstor kommun. Projektet innebar att kommunens IT-system skulle migrera från Novell till Microsoft under ledning av HQH[WHUQNRQVXOWVRPIXQJHUDGHVRPSURMHNWOHGDUH1X¿FN(ULNSURYDSnLFNHĥ open sourcevärlden i full skala genom att göra en applikation som skulle adminis-trera användarna i kommunens nätverk. Eriks föresats var att göra en applikation som skulle följa all dokumentation och med den bästa tänkbara strukturen. Men så blev det inte.
Problemet var väl egentligen att kommunföreträdarna inte visste vad de ville ha, hur den skulle fungera och att projektet inte var förankrat hos dem som skulle använda applikationen. Det var mycket stök och bök innan jag ens kunde sätta mig ner och programmera en enda rad. (…) projektledare för-svann och nya tillsattes, människor som bråkade och människor som inte YLVVWH QnJRW RP GDWDEDVHU RFK Vn NRP MDJ PLWW L GHW GlU -DJ VDWWH PLJ LQ
KXU DSSOLNDWLRQHQ VNXOOH VWUXNWXUHUDV -DJ OlVWH YlOGLJW P\FNHW WH[W RFK Vn
skulle jag omsätta det till en applikation. Man kan säga att jag var uppslukad.
Men så bestämde projektledaren att jag skulle använda Infopath som
gra-¿VNWJUlQVVQLWWWLOODSSOLNDWLRQHQ0HQGHQIXQJHUDGHLQWHHIWHUVRPGHQLQWH
kunde beskriva dynamiska element. Och så tog tiden slut. (…) Verkligheten är inte så avancerad, men samtidigt är den mer avancerad ändå. För det är ju människor. Allting kretsar inte kring enstaka programmeringsrader.
-DJEHU(ULNMlPI|UDGHWYnROLNDSURMHNWHQĦRSHQVRXUFHI|UDWWJ|UDHQZHEE-portal och icke-open source för att göra en migration. Han börjar med att be-skriva skillnaderna i projektledningarna. I webbportalprojektet pågick ett samtal om hur projektet skulle utvecklas, målet var ganska opreciserat och mycket av arbetet var adhoc-lösningar. I migrationsprojektet fanns en klar projektbeskriv-QLQJPHGW\GOLJDPnORFKKXUYlJHQGLWVNXOOHJnPHGKMlOSDYÀ|GHVGLDJUDP(ULN
beskriver det som om det fanns ett färdigt recept som gick att följa.
Men Eriks erfarenhet av projektet innebar att han blev medveten om att det LQWH¿QQVQnJRWVXSHUUHFHSWXWDQGHWVRPVNLOGHSURMHNWHQnWYDUGHROLNDI|U-hållningssätten:
Open source är mer ett förhållningssätt och icke-open source är mer sökan-GHWHIWHUGHWIlUGLJDUHFHSWHW-DJWURUGRFNDWWPDQVNDKDNRPSRQHQWHUXU
båda och det tycker jag mig se när jag åter börjat dyka in i open source-värl- GHQPHGGHHUIDUHQKHWHUMDJIUnQLFNHĥRSHQVRXUFH-DJKLWWDUEHU|ULQJVSXQN-ter mellan de två som jag inte gjorde innan. (…) Du, det måste vara, vad ska jag säga, ett misch-masch av de bägge.
Eftersom en av anledningarna till att Erik sökte till Medieteknik var hans stora PXVLNLQWUHVVHIUnJDUMDJKRQRPRPGHW¿QQVOLNKHWHUPHOODQPXVLNXW|YDQGHRFK
programmering. Erik jämför sina erfarenheter från programmering, då han plöts-ligt hittat ett sätt att lösa ett kodproblem, med de tillfällen han improviserar i musiken. Plötsligt kommer en lösning eller en musikslinga ur honom som han
inte vet ursprunget till, men som fungerar. I både musiken och programmeringen får man använda sitt eget uttryck och att prova sig fram:
Det händer i stunden på samma sätt som när jag spelar i bandet och det är ett sju helsikes…man känner att ”Nu händer det, nu!” Fast, den euforiska känslan är mer uppenbar i musiken än programmeringen. Det är inte samma lyckorus, även om det är lyckorus. (…)
Man sitter väldigt mycket och helt plötsligt är man i den lilla världen och förstår allt där inne. ”Hur kom jag hit och hur kommer jag vidare?” och det är intuitivt på något sätt.
Karl
För Karl innebär Medieteknik att berätta i olika sorters teknik och att berät-tandet är grunden för att lyckas. Själv har han valt att koncentrera sig på 3D. För honom är 3D som fenomen outforskat. Mycket av det som utvecklats så här långt EH¿QQHUVLJLHQVPDOQLVFKRFKLQWHPLQVWLSUHVHQWDWLRQHUDYI|UHWDJVWMlQVWHU
RFKSURGXNWHU¿QQVHWWVWRUWXWU\PPH
0lQQLVNRUXWLIUnQGHWYHWLQWHHQVYDGGHWKDQGODURP-DJYLOOQRJXWIRUVND
vad man kan göra för olika företag i form av presentationer och reklam. Som exempel kan jag nämna att vi färdigställt ett projekt till ett företag som tydli-JHQKDUEOLYLWHQVXFFpbJDUHQDQYlQGHUGHWSnYLVQLQJDURFKÀHUDDQGUDKDU
YLVDWLQWUHVVHĪ«ī6nGlUPlUNHUPDQDWWLQWUHVVHW¿QQV
En av svårigheterna med 3D är att det utvecklats inom ”källarkulturer”, unga människor som själva lärt sig genom att reproducera, med tonvikt på fantasy, URERWDURFKVFLHQFH¿FWLRQ(IWHUVRPWHNQLNHQLVLJlUVnNRPSOH[KDUXWPDQLQJ-arna främst setts som tekniska, att behärska programvarorna, att kunna knepen att efterlikna de påkostade produktionerna, att behärska ytan. Men för Karl är det främst ett estetiskt arbete med alla bildelementen från konstnärligt bildar-bete och rörlig bild – linjeteckning, kroki, ytor, färger och former, kamerarörelser och ljus. Det innebär att han tycker sig ha en bredare och mer framtidsinriktad syn på 3D som media och teknik.
Att arbeta med estetisk kunskap i ett gestaltande projekt har Karl många er-farenheter av. Ett av de mer dramatiska var ett projekt i en kurs under slutet av andra året:
'HWE|UMDGHPHGDWW-RKQĬHQDQQDQVWXGHQWĭRFKMDJYDUXWHSnVWDQRFKMDJ
VD´7lQNRPXIRQKDGHÀXJLW|YHUVWDQ´Ī«īVnE|UMDGHYLVSnQD´+DGHGHW
LQWHYDULWKlIWLJWRPHQVWULGVYDJQUXOODGHXSSSnWRUJHWHOOHUHWWÀ\JSODQÀ|J
över. Vi måste prova”. Vi hade målet att lära oss mer hur man lägger in 3D i YDQOLJ¿OP3URMHNWHWYDUSnIHPYHFNRU)|UVWKDGHYLDPELWLRQHQDWWYLWYn
skulle göra allt själv, men vi kom på att det inte skulle fungera, så vi frågade 1LOVRPKDQYLOOH¿OPD%HQJWRPKRQYLOOHDUEHWDPHGOMXGRFK$RPKRQ
ville vara med på 3D. Det visade sig vara en jättebra konstellation. Under fem veckor var det fullt jobb från morgon till kväll.
Karl beskriver starten på projektet som ett stort frågetecken. De hade en idé och de ville att det skulle bli mycket bra, även om de samtidigt visste att deras höga ambitionsnivå skulle innebära att projektet kunde misslyckas. De började testa sina idéer och märkte att idéerna bar. Detta gav en stor energi att fortsätta. Karl berättar att ”de hade roligt ihop”. Att de valde de andra studenterna berodde
på personkunskap – Nils var alltid noggrann med det han gjorde, A fungerade P\FNHWEUDLKRSPHG.DUORFK-RKQPHGDQ%HQJWYDUHWWPHURVlNHUWNRUWVRP
dock visade sig vara oumbärlig.
Eftersom de uppfattade kommunikationen inom gruppen som den viktigaste förutsättningen för att lyckas, valde de Karl som projektledare. På första mötet
¿FN DOOD NRPPD WLOO WDOV RP YDG GH W\FNWH RFK NlQGH RFK YDG GH YLOOH In XW DY
projektet. Därefter gick gruppen igenom projektet i detalj, satte upp ett mål för förproduktion, produktion och efterproduktion. På en whiteboardtavla skrev de i detalj upp vad var och en skulle göra dag för dag under de olika faserna. Varje morgon samlades de till möte för att se vad som var gjort, vilka problem som de olika medlemmarna stött på och hjälpte varandra för att tidsschemat skulle hålla.
-DJIUnJDU.DUORPKDQVUROOVRPSURMHNWOHGDUH
-DJYLOONlQQDDWWDOODlUQ|MGD-DJKDUVHWWKXUDQGUDKDUJMRUWRFKWlQNWVn
bygger man upp en egen bild av hur man vill att saker och ting ska bli gjorda.
(…) det har med personligt ansvar att göra. Att man driver framåt.
Maria
Eftersom spelproduktion var det kunskapsområde som Maria valde att fördjupa sig inom, frågade jag vad som inspirerat hennes arbete på Medieteknik, vilka kur-ser som varit värdefulla. Hon nämner fyra, och en av hennes favoriter var kursen i videoproduktion, första året. Den var inriktad på berättande i korta produk-tionsövningar, att lära sig hur man snabbt får in en mottagare i handlingen. För henne var likheterna mellan rörlig bild och spel påtagligt stor:
Hur man lägger ljuset och bygger upp stämningen, hur man arbetar med när-bilder eller helnär-bilder, hur man klipper dramatiskt, allt det behövs i spel också.
(...) Om man får testa själv då kan man få en egen känsla för varför det är bra och man litar mer på att det var bra faktiskt.
De andra tre var spelrelaterade kurser – grunder i digitala spel, speldesign och spelproduktion:
De två första var väldigt korta och den tredje var bara fem poäng, men det kändes som om vi lärde oss enormt mycket. (…) De hade det perfekta uppläg-JHWDOOD¿FNYDUDPHGRFKGLVNXWHUDRFKJHV\QSXQNWHU,JUXQGHULGLJLWDOD
VSHOMREEDGHYLPHGVSHONRQFHSWVRPYL¿FNYDUDYlOGLJWIULDL3nGHQDQGUD
NXUVHQ¿FNYLOlUDRVVGHVLJQDVSHORFKMREEDGHVDPWLGLJWPHGYnUDGHVLJQ-dokument för vårt spel. Det var bra att vi kunde jobba med NXUVHQ¿FNYLOlUDRVVGHVLJQDVSHORFKMREEDGHVDPWLGLJWPHGYnUDGHVLJQ-dokumentet, VDPWLGLJWVRPYLNXQGHWHVWDDWWGHWIXQJHUDGH8QGHUGHQWUHGMHNXUVHQ¿FN
vi producera de spel vi planerat. Man kunde byta koncept hela tiden. (…) Vi hade två föreläsare från branschen och det kändes också jättebra att få höra att så här fungerar det.
Under slutet av andra året började Marias planering av examensprojektet. Hon ville naturligtvis göra ett spel, men visste inte hur eller med vem. Under spelpro-duktionskursen hade hon mött X som också var inriktad mot spelprogrammering och han var intresserad av att arbeta i samma projekt. De började undersöka vilka
'ĥJUD¿NHUVRPGHVNXOOHNXQQDVDPDUEHWDPHGRFKIDQQ<RFK='HWUlɱDGHV
alla fyra och ventilerade idéer. Under sommaren gjorde de ett webbforum och
kunde fortsätta sina diskussioner på distans.
Parallellt med diskussionerna, grubblade Maria över hur hon bäst skulle för-bereda sig under hösten för vårens examensarbete. Trots att hon hade en handle-dare, kände hos sig förvirrad. I mitt samtal med henne förstår jag att det till stora delar beror på den information hon fått inför hösten. Hon tror att hösten måste vara individuell, och att det är hon själv som ska komma på vad hon behöver fokusera på. Det får bland annat till följd att hon inte föreslår att hon och X ska göra en gemensam projektplan och att hon inte heller utnyttjar sin handledare fullt ut. Men trots detta programmerar hon bland annat editorer som ska använ-GDVXQGHUYnUHQ-DJIUnJDUKHQQHKXUKRQKDUOLVWDWXWDWWJ|UDHGLWRUHU
-DJYHWLQWHHQGHOJUHMHUKDUMDJEDUDWlQNWXW-DJWURUDWWGHWYDUSnVSHO-SURGXNWLRQVNXUVHQVRP(ULNĬOlUDUHĭVDDWWKDQVNXOOHSUDWDRP¿QLWHVWDWH
machines som ett sätt man brukar använda i spel. ”Det har du redan gjort i ert javaprojekt”. Det hade jag bara tyckt var det naturliga sättet att strukturera kod och tydligen var det ett sätt man gör på när man gör ett spel ordentligt.
Sådana saker är kul när man upptäcker att det jag verkligen tyckte var ett QDWXUOLJWVlWWDWWJ|UDGHWSnYDUGHW¿QDVlWWHW'nNlQQVGHWVRPRPMDJ
valt rätt grej.
Marias arbete med editorer under hösten innebar att spelet under våren blev lätt-tare att arbeta med:
-DJPLQQVDWWMDJSUDWDGHPHGGHPVRPJMRUW/XPDĬHWWWLGLJDUHH[DPHQVDU-EHWHĭRFKGHKDGHKnUGNRGDWLQYDUHQGD¿HQGHPHQYLNXQGHH[SDQGHUDYnUW
spel tack vare editorerna. Det känns lite kul att det inte är ett dött spel. Utan att ens programmera en enda rad så kunde vi göra en helt ny bana. (...) Vi be-stämde oss för editorerna för vi ville kunna ändra lätt. Ett sådant spel måste man ju kunna balansera ordentligt så att det inte är för lätt och inte för svårt.
Det blir ju oerhört jobbigt om man ska koda om alla grejerna varje gång.
Ytterligare en omständighet som innebar att examensarbetet fungerade bra, var samarbetet med X. Marias erfarenheter av andras kod var inte okomplicerade, eftersom all kod är individuell, men:
Det var jättebra att jobba tillsammans med X, för då var vi två
Det var jättebra att jobba tillsammans med X, för då var vi två