Digital teknik och värdeförskjutningar

Digital teknik och värdeförskjutningar

Begreppet Teknikern som hjälte var gångbart fram till slutet på 1960-talet, då de tekniska framgångarna krönts av månlandning, kärnkraftverk m m. Det i sig kan bero på att tekniken tilläts vara expertstyrd. All teknik hade endast ett bestämt syfte, den betraktades som ett redskap, ett verktyg för människans dröm om att omfatta och förstå sig själv och universum. För detta syfte var den mekanistiska tekniken relevant.

Teknikens roll att ge individuella möjligheter till livslösningar, förstärks i en tid som omfattar dramatiska politiska, ekonomiska och kulturella förändringar.

Dessa hade förorsakats av ett allt djupare tvivel på de stora systemens bärkraft, och periferierna blir allt mer synliga, genom de värdeförskjutningar som den digi-WDODWHNQLNHQELGUDUPHG%R'DKOERPRFK/DUVĥ(ULN-DQOHUWXWWU\FNHUV\QHQSn

digital teknik som verktyg eller kommunikation så här:

När datorerna är styrsystem eller verktyg är de objekt med vilka vi interage-rar och kommuniceinterage-rar. Interaktionen har naturligtvis ett syfte som går utö-ver maskinerna. Vid utö-verktygsanvändning är det snarast uppgifterna som vi uppfattar som målet. Annorlunda blir det när datorn uppfattas som kommu-nikationsmedel. Då är det inte datorn vi interagerar med utan en annan män-niska, och datorn är en förmedlande länk. (…) När användarna äntligen börjat befria sig från styrningen av de stora systemen och fått sin egen arbetsstation, sitt personliga stöd, då börjar experterna tala om betydelsen av nätverk. I förstone kan nätverken förvisso attrahera. Nätverk förenar likar. De är inte hierarkiska, utan platta organisationer i vilka människor kommunicerar på jämlik fot. Nätverken spränger ramen för våra traditionella byråkratiska or-ganisationer. Det är naturligtvis inte dessa aspekter som framhävs när sådana organisationer vill satsa på nätverk. Även om man gärna vill uppmuntra krea-tivitet och självständighet (…) så är det samma gamla vanliga systemtänkande, PHG UDWLRQDOLVHULQJ HɱHNWLYLVHULQJ RFK VWDQGDUGLVHULQJ VRP OLJJHU EDNRP

nätverkssatsningarna.⁴⁷

Nyckelorden i citatet ovan är alltså styrsystem och verktyg som förskjuts till kom-munikation och interaktion, trots att det inte var det ursprungliga syftet. Det inne-bär att den digitala tekniken möjliggör en förskjutning av den traditionella synen på samhället som ett hierarkiskt system av sfärer – näringsliv, politik, vetenskap, religion, kultur, moral, vilka är samankopplade med de åtskilda rollerna som pro-ducenter – förmedlare – konsumenter.

Den kvalitativa skillnaden ligger i att den digitala tekniken tillåter en och samma individ att pendla mellan de olika sfärerna och att inta de tre rollerna samtidigt.

/DUVĥ(ULN-DQOHUWEHVNULYHUHQHWDEOHUDGEHJUHSSVYlUOGLI|UYDQGOLQJ7LGLJDUH

grundläggande värden visar sig bli alltmer obsoleta:

Betoningen av denna distinktion och separation av tanke och agerande, och den åtföljande separationen mellan mening och materia är karakteristisk för den moderna tiden, den moderna vetenskapen och industrisamhället. Tänk först, handla sedan! Industrisamhällets karakteristiska verksamhetsform är projektet, som representerar höjdpunkten för det teoretiserande om tanke

[47] 'DKOERP-DQOHUWĪīVɱ



och handling och deras förhållande till varandra i relation till vår situation i världen som tar sin utgångspunkt i avsiktens och utförandets, föreställning-ens och materians, separation.

(…) Formen för projektet, det ideala rationella projektet, är i grova drag:

REVHUYHUDRFKNDUWOlJJDVlWWDPnOUHVRQHUDRFKNDON\OHUDI|UDWWVNDSDHQ

SODQRFKVOXWOLJHQH[HNYHUDGYVJHQRPI|UDSODQHQĪ«ī7DQNHPRPHQWHWlU

VNLOWIUnQKDQGOLQJVPRPHQWHWWlQNDUQDYDQOLJHQDQGUDlQYHUNVWlOODUQD

(…) Projektet har en tendens att förutsätta en statisk och av projektet självt väsentligen oberoende omvärld. Projektet förutsätter för sitt ratio-nella bedrivande arbetsdelning och specialisering, hierarkisering och central kontroll. Detta leder till närsynthet på alla nivåer, även den allra högsta: lo-NDORSWLPHULQJJHUJOREDOVXERSWLPHULQJRFKGHW¿QQVLQWHHQVQnJRQVRP

kan upptäcka det. Beklagligt är dessutom att projektorganisationen och det strikta planföljandet hindrar projektarbetarna från att utöva och utveckla sin individuella rationalitet (vilket tycks peka på en självmotsägelse i modellens rationella utgångspunkt). Människor får inte använda sin verkliga kapacitet och deformeras till att passa projektets robotideal. Projektet är suboptimalt också i termer av mänskliga resurser.

Den nya informationstekniken demonstrerade hur glappet mellan planering och exekvering kunde elimineras: genom programmering. Därmed kan pla-nen sättas i direkt kontakt med den omgivande världen. Som det är program-merat så blir det. (…) När projekten förvandlas till program elimineras män-niskans svagheter som regelföljare och suboptimeringshotet reduceras till ett planeringsproblem. (…) det programmerade systemet kan mer eller mindre fullkomna den industriella modellen, vad industrisamhället hela tiden strävat efter men inte nått upp till. På köpet får människor, befriade ur projekten, möjlighet att utveckla sin egen rationalitet.

Så varför inte låta oss nöja med detta?

En källa till fortsatta bekymmer är att datoriseringen bara är partiellt ge-nomförd. Ett projekt som delvis men inte helt programmerats kan för den kvarvarande projektpersonalen i praktiken innebära bara ännu striktare och mer detaljerade regler, ökade krav på pedantiskt följande av procedurerna.

I ett vidare perspektiv handlar det om gränssnitten mellan tekniken och människorna. Projekten har också utsidor. Villkoren för de interna program-gränssnitten är annorlunda än villkoren för program-gränssnitten mot omvärlden, och i synnerhet där de direkt möter människor (vilket har tagit lång tid att inse).

Och gränssnittsproblemen bara växer i takt med att den nya informations-teknikens kapacitet tas i anspråk.

(…) Obegränsad komplexitet är just något som den nya tekniken kan leve-rera som äldre tekniker inte kunde. En del av förklaringen till komplexitets-ökningen ligger också i den närmast oundvikliga uppskalning som följer av den ökade sammanhangsgraden. (…)

Förmågan att följa regler, instruktioner och planer, liksom lydnad (villigheten att följa dito) är uppenbarligen absolut nödvändiga i en projektekonomi. Det är värden och egenskaper som är viktiga för att den industriella modellen VNDIXQJHUDYlO0HQMXVWGHQQ\DLQIRUPDWLRQVWHNQLNVRP¿QVOLSDURFKROMDU

upp projektmaskineriet är starkt förknippad med en annan typ av samhälle:

informationssamhället. I informationssamhället spelar informationstekniken samtidigt både en drivande och förebildlig roll, liknande den roll mekanisk, kemisk och elektrisk teknik har spelat i industrisamhället.

Och informationssamhällets rangordning av värden ser annorlunda ut.

Informationssamhället ställer allt större krav på eget, icke slentrianmässigt,



agerande – tänk själv! agera fritt! kopiera inte! (…) fall inte in i roller! (lek gärna, men fastna inte!) se upp för mönster! Det klassiska projektet passar inte alls ihop med denna självständighet, lekfullhet och originalitet, denna ganska hastigt uppkomna uppskattning av kreativitet.

Förklaringen till omvärderingen av värdena är enkel. Den beror på infor-mationssamhällets förskjutning av fokus, från materiella produkter och ma-teriell produktion, till idéer och idéprodukter, och på det faktum att det är så billigt och enkelt att kopiera information, vare sig den har skepnaden av text, ljud, bilder, program, interaktiva multimediala upplevelser eller något annat.

([LVWHUDQGHWDQNHSURGXNWHU¿QQVWLOOJlQJOLJDVQDEEWRFKHQNHOWSnYnUWNRP-mando.⁴⁸

7URWVDWW-DQOHUWJ|UHQJRGVDPPDQIDWWQLQJDYGHQGLJLWDODWHNQLNHQVLQQHERHQ-de kraftfält, så behandlar han en aspekt alltför entydigt. Visserligen uppmuntrar den digitala tekniken användarnas egna idéer, men motsatsen är lika närvarande:

Digital teknik uppmuntrar i lika hög grad imitationer, reproduktion och en other direction i gestaltningar.

2P/DUVĥ(ULN-DQOHUWJ|UHQNRUUHNWDQDO\VDYKXUHQJUXQGOlJJDQGHDUEHWVRU-ganisation inom tekniska områden håller på att omvärderas, bör vi också belysa hur människors värderingsmönster förändras och hur sambandet ser ut mellan ny teknik och individers värderingsmönster.

Utifrån en undersökning av värderingsmönster hos 1900 elever, födda 1982, i VLVWDnUVNXUVHQLJ\PQDVLHVNRODQGLVNXWHUDU7KRPDV)UWKPÀYLONDYlUGHULQJDU

som styr morgondagens vuxna, inför ett kommande arbetsliv.⁴⁹ Deras perspektiv sammanfaller med Thomas Ziehes, som jag redogjort för i ett tidigare kapitel.⁵⁰

Det mest utmärkande i undersökningen är att värderingsmönstren innehåller mer av både-och än det tidigare antingen-eller. 80-talisterna är både individualis-ter och solidariska, både ickemaindividualis-terialisindividualis-ter och intresserade av ny teknik, både internationellt orienterade och måna om sina närmaste. Det medför att det är närmast omöjligt att göra generella uttalanden om vad som är normalt eller sub-kultur. De unga vill vara individuellt synliga, kompetenta och respekterade. De tror inte på kollektiva lösningar eller på auktoritära sanningar, utan behöver fri-het och utrymme för sina egna initiativ och idéer.

Utifrån dessa antydda värderingsmönster blir det också intressant ur utbild-ningsperspektiv att förstå vilka ledarroller som efterfrågas för att de unga ska komma till sin rätt. Den nye ledaren⁵¹ har stora likheter med en handledare. Le-daren ska kunna navigera, göra omvärldsanalyser och vara proaktiv. LeLe-daren ska

[48] -DQOHUWĪīVɱ

[49] )UWKPÀĪī8QGHUV|NQLQJHQlUHQGHOLRPIDWWDQGHHQNlWXQGHUV|NQLQJDUVRP

Kairos Future AB och statistiska institutionen vid Handelshögskolan I Göteborg genomfört sedan 1989. “Vi har gjort en medveten begränsning till dem som går sista året på gymnasiet RFK VRP NRPPHU DWW ¿QQDV , FHQWUDOD EHVOXWVSRVLWLRQHU HIWHU 9L KDU RFNVn YDOW DWW

begränsa oss till ett urval av ungdomar som just står I beredskap att lämna gymnasiet för att gå ut I yrkesverksamhet eller till högskoleutbildning. Med den avgränsningen menar vi att vi funnit en åldersgrupp vars grundläggande livsvärderingar redan I huvudsak har hunnit stabilisera sig, samtidigt som deras faktiska tillvaro fortfarande består av förväntningar och långsiktiga planer.” s 7f.

[50] se kap Person, kunskap och lärande.

[51] Ibid. s. 116f.



kunna inspirera, eftersom de unga inte har tålamod med miljöer som inte upplevs som tillräckligt intressanta eller utmanande och som inte bygger på värderingar och visioner. Ledaren ska vara möjliggörare, det vill säga att underlätta för de unga att nå sina mål. En förändring av utomordentlig betydelse är förskjutningen av rollerna producent – förmedlare – konsument, vilka var åtskilda i den modernis-tiska världsbilden. Inom till exempel den digitala spelvärlden och musikvärlden har rollerna smält samman, eftersom den digitala tekniken erbjuder alla rollerna samtidigt. Därigenom har potentialerna för begreppet interaktion utvidgats dra-matiskt. Även möjligheterna inom andra områden har ökat. Den gudalika po-VLWLRQHQDWWNXQQDVSHODÀHUDUROOHUVDPWLGLJWLQEMXGHUWLOORDQDGHP|MOLJKHWHU

liksom till oanade risker.