• No results found

svårigheter att förhålla sig till teknik som uttryck för sin person och tenderar därmed att bli otherdirected – att bli beroende av auktoriteters och traditioners tolkningar. När tekniken skiljs från personen så förlorar också individen sin egen rörelseriktning och därmed sitt ansvar för och sin möjlighet att förstå sambandet mellan teknikens teori och dess gestaltning. Därmed försvinner också förståelsen för teknik som form och material, för ett kunskapsinnehåll som ska kommuni-ceras. För Medieteknik avspeglas detta förhållande starkt redan i den grundläg-gande programmeringskursen i årskurs 1.

Utbildningens eget lärande

Eftersom vi inte hade förmågan att formulera oss i förhållande till dessa grund-YlUGHQRFKI|UKnOOQLQJVVlWWYLQWHUQĦEOHYGHWQ|GYlQGLJWDWW¿QQDQ\D

vägar för att pröva utvecklingsarbetet i handling.

Kjell Grede, rektor på Dramatiska institutet 1992–2001, accepterade en inbju-dan att bli gästprofessor från och med november 2001.

En av anledningarna till vår iver att få Kjell Grede som gästprofessor var Dra-matiska institutets självvärdering, som i hög grad hade inspirerat oss i samband med planeringen under våren 2000.43 , VMlOYYlUGHULQJHQ ¿QQV QnJUD SDVVDJHU

[43] Grede, (1998). Universitetskanslern skriver i sin sammanfattning bl a följande om ut-värderingen: ”Det är få universitet eller högskolor som har fått sitt kvalitetsarbete recense-rat i Nationalencyklopedin. Detta till och med innan begreppet blev aktuellt i den svenska högskolevärlden. I det citat som bedömargruppen för kvalitetsarbetet vid Dramatiska in-stitutet, DI, använder i sin rapport, konstaterar Nationalencyklopedin från 1991 att ’under 1980-talet senare år präglades DI av inre slitningar och anklagades för att ha förfallit från konstnärligt utbildningscentrum till tungrodd byråkratisk koloss.’

Det är därför glädjande att det ur dessa slitningar och av denna byråkratiska koloss har vuxit fram en högskola som idag torde få motsatta epitet i en beskrivning av dess kvalitetsarbete.

En sådan metamorfos kan nästan alltid härledas till en person, en ledare. I detta fall torde person

mottagare

idéarbete

uttrycks-medel kunskaper:

påståenden erfarenheter förtrogenhet intuition

gestalt-ningens kvalité



som vi uppfattade som centrala för Medieteknik:

Utbildningen skall vara starkt produktionsinriktad. (…) Att producera sig är studentens största kunskapskälla. Endast i produktion blir studenten synlig för sig själv och andra. Den förmedlade upplevelsen är konstens (och den till-lämpade teknikens, mitt tillägg) enda realitet. Allt annat är bara ord, såväl inom utbildningen som utanför.44

Citatet har starkt släktskap med de utbildningsprojekt jag deltagit i tidigare och innebar också en frimodighet i att låta projektkurserna utgöra basen för Medi-eteknik redan från början. Dessutom innebar betoningen av produktion en möj-lighet att utforska teknisk och estetisk gestaltning på ett sätt som skulle kunna bli relevant för en utbildning i digital teknik.

Den andra passagen sätter fokus på en central utmaning för oss: Var det möj-ligt att utveckla en tekniskt och estetiskt gestaltande utbildning, trots att utbild-ningen var placerad på en teknisk högskola och trots många studenter

Den skapande studentens avsikter, gestaltningsförmåga, känslouttryck m.m.

framträder i den skapande situationen på ett helt annat sätt, än när projektet i planeringsfasen presenteras verbalt och intellektuellt. Studenten blir först i den skapande situationen tydlig för både sig själv och läraren. (…) Detta är en nödvändig följd av att DI är en högskola där personlighetsutvecklingen är absolut central, även om den inte nämns vid namn i utbildningsplanen. (...)

Detta område är naturligtvis så svårt och avancerat, att det oftast inte be-rörs inom en utbildning och ändå mindre utvärderas. På DI är detta dock den djupaste innebörden i utbildningen. Talang, teknik och hantverk kan inte av-skiljas från detta samband med personlighetens mognad och utveckling. (…)

Personlighetsutveckling är ofta en framgångsrik del av DI:s utbildning, men hur mycket kan och bör den verbaliseras och intellektualiseras? Vilka värden kan vinnas och vilka förloras när ”tyst kunskap” tvingas formulera sig?

Hur utvinner man i så fall stadga och tradition inom en utbildning utan att formulera sig? Och hur förmedlar man sina erfarenheter?

DI har trots svårigheterna inom detta område väsentliga kunskaper att delge andra utbildningar inom landet.45

I citatet gör Kjell Grede ett påstående som bekräftar och förtydligar våra erfaren-heter från den kurs Björn Renner genomförde: Om varje individs unika förutsätt-ningar och kunskaper ska bli synliga för henne själv och omvärlden, uppmanar till gestaltning. Men Grede ställer också frågor som gör påståendet problematiskt och därigenom nödvändigt att pröva i handling. Hur balanserar en utbildning PHOODQJHVWDOWQLQJRFKUHÀHNWLRQ"+XUnWHUYLQQVNXQVNDSIUnQKDQGOLQJHQXWDQ

att förminska gestaltningen? Hur transformeras gestaltningsmöjligheter till kur-ser och hur värderas gestaltningens tillkomsthistoria inom ett teknikvetenskap-ligt system?

det vara helt uppenbart att förvandlingen har kunnat ske genom en viljestark, idérik och inspirerande rektor. (…)En god akademisk utbildning, kategoriserad som konstnärlig eller traditionell, skall söka sig till motsatsernas och motsägelsernas spänningsfält. Det är genom att söka både oordning och ordning, både prägling och personlighetsutvecklande individua-lism, både kaos och harmoni, som den nödvändiga och önskvärda kreativa miljön skapas.”

[44] Grede (1998) [45] Grede (1998)



Samtidigt som vi började pröva dessa frågor i handling i slutet av 2001, befann vi oss i en stark expansion. Vi hade två årskurser, hade vuxit från 60 studenter till 150 och om några månader skulle vi vara 220. Lokalerna var för trånga, vi spred ut oss över Karlshamn, anställde ytterligare lärare och handledare, enga-gerade gästlärare som skulle förstå vad vi ville. Vi utvecklade nya kurser, ett nytt hus skulle projekteras. Alltmedan förväntningarna växte från studenterna och externa intressenter på resultat och kvalité. Nu räckte det inte med att en kurs fungerade som en ingång till gestaltande arbete. Vi behövde pröva att formulera en värdegrund för utbildningen som helhet och som var kommunicerbar för de anställda, studenterna, övriga högskolan och omvärlden. Vi behövde också ut-veckla en kursprogression som angav en riktning under tre år. Dessutom växte kraven från studenterna som gick andra året, att vi skulle börja planera för en magisterutbildning.

Vi behövde redan nu planera för studenternas tredje år, hösten 2002 och våren -03, för att ge dem möjligheter att uppfylla sina personliga mål, och för att de skulle vara så attraktiva som möjligt på arbetsmarknaden. De ville arbeta så indi-viduellt som möjligt inför kandidatarbetet, genom att fördjupa sina kunskapsom-UnGHQVRPlUZHEEWHNQLNRFKJUD¿VNWJUlQVVQLWW'ĥRFK'ĥJHVWDOWQLQJYLGHR

ljud och musik, samt spelteknik och speldesign. Handledningen skulle ske genom UHJHOEXQGQDP|WHQRFKJHQRPGHYHFNRUHÀHNWLRQHUYDUMHVWXGHQWVNUHY+DQG-ledaren upprättade en projekt- och examinationsplan för hösten för att examina-tionsplanen som skulle examineras i januari 2003, skulle kunna vara individuell.

I denna hektiska situation skrev Kjell Grede ett brev till mig och Lena Tro-jer:46 Första delen var inriktad på utbildningens eget lärande, som skulle utvidga de anställdas medvetenhet om begrepp som är centrala för både form och innehåll i utvecklingsarbetet. Därigenom skulle den professionella självförståelsen och möjligheten att kommunicera och samarbeta med externa parter i kommande projekt öka. I det egna lärandet stod begreppen kunskap och estetik i centrum och därmed estetikens praxis som är gestaltning. Därigenom menade Kjell Grede att GHWRFNVnVNXOOH¿QQDVJRGDP|MOLJKHWHUDWWEHO\VDpersonlig utveckling.47

[46] *UHGHĪDī(QDQOHGQLQJWLOOEUnGVNDYDUDWW.MHOO*UHGHLQOHWWHQ¿OPSURGXNWLRQ

innan han accepterade att bli gästprofessor. Det innebar att han skulle vara tjänstledig fr o m 15 april till 1 augusti. Detta visste vi om och naturligtvis accepterat.

Ytterligare en annan anledning till brådska var att Karlshamnsprojektet skulle utvärderas under våren 2002 som skulle bilda ett beslutsunderlag för BTH:s styrelse när avtalet med Karlshamns kommun upphörde 2004-12-31. Internrevisionen utfördes av KPMG och pre-senterades och diskuterades på styrelsens strategidagar 17–18 juni 2002. KPMG (2002).

[47] De frågor som var utgångspunkt för en handlingsplan för utbildningens eget lärande var bland andra:

Vilket är det tidsmässiga och ekonomiska utrymmet?

Målsättningen fram till höstterminen bör vara blygsam men absolut. Men hur blygsam?

(Det är väsentligt att processen ger lärarna en känsla av egen framgång).

Skall studenter involveras på ett tidigt stadium? (Ibland, men inte alltid en tillgång att lärare och studenter lär sig något samtidigt)

Skall vissa lärare fördjupa sig speciellt i vissa aspekter, som särskilt angår deras kurser (till exempel gestaltning i olika former)?

Är ”kulturkrocken” mellan tekniker och de skapande (gäller både lärare och studenter) så akut, att den fordrar en snabbare process än ovanstående?

Hur skall lärarna fås att äga idén om sin egen utveckling inom de här områdena? Eller gör de redan det? Skillnader dem emellan?

»»

»

»

»

»



Den andra delen uppehöll sig vid utvecklingen av Medietekniks forskningsan-knytning och utvärdering av utbildningen.48 Del tre diskuterade begreppet gestalt-ning inom Medieteknik.

Våren 2002 började vi förbereda för att pröva handlingsplanen. Eftersom prö- YDQGHWVNXOOHVNHLKDQGOLQJRFKVDPWLGLJWYDUDUHÀHNWHUDQGHEHK|YGHGHWI|U-ankras i utbildningens vardag, vara konkret, accepterat, och omfatta hela utbild-ningen. Ett förhållningssätt och en kultur skulle utvecklas, inte en metod. Hand-lingsplanen innebar i ett avseende att de anställda och studenterna hade samma utgångsläge, alla behövde vara delaktiga i utvecklingen av Medietekniks kärna.

Men till skillnad från studenterna skulle de anställda samtidigt upprätthålla ut-bildningens auktoritet, inge hopp och erbjuda skydd vid misslyckanden. Föränd-ringsprocessens omfattning och hastighet var därför beroende av de anställdas och studenternas förmåga att tåla läroprocesser som inte gav omedelbara svar.