Teknik som en förlängning av människan

4BNTQFMFU
NFMMBO
CFHSFQQFU
QFSTPO

PDI
EJHJUBM
UFLOJL

Teknik som en förlängning av människan

En av de mer radikala uttolkarna av den digitala teknikens världsbild är den ka-QDGHQVLVNHPHGLH¿ORVRIHQ0DUVKDOO0F/XKDQLVLQERNUnderstanding Media. The Extensions of man från 1964.¹⁶

Hans dominerande föreställning och grundtes i denna bok, liksom i hans före-gående¹⁷, är att all teknik i grunden är uttryck för människors behov av att kom-municera både inom sig själva och med omvärlden. Alltså, för McLuhan är teknik lika med kommunikation och all kunskap är i grunden sinneskunskap.¹⁸

[16] McLuhan (1997).

[17] The Gutenberg Galaxy, McLuhan (2000).

[18] McLuhan (2000), s 5.

Ytterligare ett uttryck för 1960-talets amerikanska erfarenheter i gränslandet mellan teknik, estetik och kommunikation är den svenske ingenjören Billy Klüver.

På http://www.spectrum.ieee.org/select/0798/kluv.html (2005-05-22) presenteras han så här:

“Billy Klüver has a lot in common with the more accomplished electrical engineers of his generation. He has a Ph.D. from the University of California at Berkeley, is a veteran of Bell Laboratories, has been an IEEE member since 1943, and holds several patents. Unique to Klüver, however, is the almost surreal story of a quiet scientist, thrust from the serenity of the lab into the burgeoning art scene of New York City in the 1960s.

His knowledge of technology, coupled with a deep-rooted interest in art, launched him on a whirlwind tour of the tumultuous ‘60s. The list of those with whom he has collaborated HPEUDFHVVRPHRIWKHWKFHQWXU\¶VPRVWQRWDEOHYLVXDODQGSHUIRUPLQJDUWLVWVĥĥ-HDQ7LQ-JXHO\5REHUW5DXVFKHQEHUJ$QG\:DUKRO-DVSHU-RKQV0HUFH&XQQLQJKDP-RKQ&DJH

and others. Were it not for his well-chronicled presence in the annals of art history, Klüver’s VWRU\ZRXOGEHGLɷFXOWWREHOLHYH

Life magazine, though, fell short of the mark in a 1966 article that tagged him “The Mr.

Fix-It of kinetic art.” He was and is far more than just a repair man. Most memorably, he ZDVWKHOHDGHQJLQHHUDQGFRĥRUJDQL]HURI³(YHQLQJV7KHDWUHDQG(QJLQHHULQJ´DGH¿QLQJ

event in late 20th century art.

“9 Evenings” resulted from collaboration between 10 artists and more than 30 engineers and scientists who integrated fascinating new technologies into works of art. Held in 1966

#FHSFQQFO
QFSTPO
PDI
UFLOJL



McLuhan beskriver teknik som en förlängning av människan, i bildlig men också i bokstavlig bemärkelse. Han utgår från den grekiska myten om Narkissos, den unge man som får syn på sin spegelbild i en vattenkälla och drunknar i sig själv. Den traditionella psykoanalytiska tolkningen av berättelsen är att Narkissos representerar en människotyp som är inbunden i sig själv, vänd mot sig själv och därmed är oförmögen att kommunicera med omvärlden.¹⁹

McLuhan däremot tolkar berättelsen som en bild av hur människans förhål-lande till sig själv i grunden förändras genom utveckling av teknik. Människan i sig är organiserad i olika medier, hennes sinnen, som styrs och regleras av det cen-trala nervsystemet. Hon är alltså i sig ett slutet kommunikationssystem. McLu-han menar att all teknik är ett sätt för människan att förhålla sig till förändrade I\VLVNDRFKVDPKlOOHOLJDYLOONRU1lUGHWEOHYQ|GYlQGLJWPHGI|UÀ\WWQLQJDU|YHU

stora avstånd, utvecklades till exempel hjulet. Det innebar att den nya tekni-ken inte bara övertog fotens funktion, utan också förstärkte människans styrka och snabbhet, vilket minskade fotens betydelse som transportmedel och samti-digt i grunden förändrade människans förhållande till sig själv och sina livsvill-kor. Kroppen bedövade eller amputerade en kroppsdel, för att kunna använda

at the 69th Regiment Armory in New York City, the performances drew an audience of over 10 000.

Because of the enthusiasm generated by “9 Evenings,” Klüver, fellow Bell engineer Fred Waldhauer, and artists Robert Rauschenberg and Robert Whitman went on to form Experi-PHQWVLQ$UW 7HFKQRORJ\Ī($7īWKH¿UVWRUJDQL]DWLRQGHGLFDWHGWRXQLWLQJDUWLVWVHDJHU

to use technology with engineers equipped to provide it.

($7¶V ¿UVW WDVN ZDV WR DWWUDFW HQJLQHHUV ZKR ZRXOG FROODERUDWH ZLWK DUWLVWV:LWKLQ

two years, E.A.T. membership rolls grew to over 4000 and the organization subsequently became the catalyst for much striking technological art.

The ‘60s were a productive period in the history of art and technology, and Klüver’s work was chronicled in The New York Times, Wall Street Journal, Life, Newsweek, Art Forum and el-sewhere. Not to be outdone, IEEE Spectrum’s May 1969 issue examined E.A.T. and the young Art & Technology Movement.

,QWKDWUHSRUWVWDɱZULWHU1LOR/LQGJUHQVRXJKWWRSHUVXDGHHQJLQHHUVWRJHWLQYROYHG

with the organization. “You need not be a Renaissance Man to apply for a match with an artist. It won’t be all fun and games, although part of it will be, and you might even end up doing something so useless from an engineering point of view, and so right from another point of view, that you could begin wondering why engineering is practiced the way it is--i.e., you might get turned on.”

The “artist’s scientist,” as The New York Times called him in 1965, has himself become an object of renewed interest to artists and historians. In the past 12 months, Klüver has co-authored a well-received book of historic photographs (A Day with Picasso, MIT Press, Cam-bridge, Mass.), attended a festive homecoming at Berkeley’s engineering department, recei-ved an honorary Doctorate in Fine Arts from New York City’s renowned Parson’s School of Design (now part of the New School for Social Research), has been interviewed for the BBC, and has been asked to appear on countless panels and give numerous lectures. Right now LQKLVVXEXUEDQKRPHLQ%HUNHOH\+HLJKWV1-ZKHUHKHDQGWZRDVVLVWDQWVPDLQWDLQWKH

mountain of archives that chronicle the 30-year history of the Art & Technology movement, Klüver wonders what all the fuss is about.

³,PHDQFDQ\RXLPDJLQHDGHJUHHLQ¿QHDUWV´KHVDLGLQDUHFHQWLQWHUYLHZZLWKSpec-trum. “I’m an engineer, not an artist.” Klüver, the technological guru of late 20th century art, made the statement with a great deal of pride in his profession. Though rejecting any claims of being an artist himself, this engineer is as responsible for shaping the face of technological art as any painter or sculptor of this era.”

[19] Cullberg (1980), s. 79f.



den nya tekniken.²⁰ Därav McLuhans påpekande att Narkissos kommer från det grekiska ordet narkosis – avdomning eller bedövning. Han menar att kroppens viktigaste uppgift är att skydda det centrala nervsystemet från alltför starka in-tryck. Fysiologiskt reagerar därför kroppen med att stänga av sinnesintryck för att skydda sig mot alltför stark påverkan utifrån. För McLuhan innebär detta att den mekanistiska teknikutvecklingen bidrog till att stänga in människan, att begränsa och bedöva henne.

Genom den digitala tekniken, som McLuhan kallar electric technology, förändras människans självsyn och därmed också hennes förhållande till omvärlden. McLu-han menar att den digitala tekniken inneburit att människors centrala nervsys- WHPKDUÀ\WWDWVXWDQI|UGHPVMlOYDLQLHWWJOREDOWNRPPXQLNDWLRQVQlWVRPI|U-binder individernas individuella liv och som samtidigt möjliggör kommunikation i öppna system för första gången i världshistorien:

With the arrival of the electric technology, man extended, or set outside him-self, a live model of the central nervous system itself. To the degree that this is so, it is a development that suggests a desperate and suicidal auto amputa-tion, as if the central nervous system could no longer depend on the physical RUJDQVWREHSURWHFWLYHEXɱHUVDJDLQVWWKHVOLQJVDQGDUURZVRIRXWUDJHRXV

mechanism. It could well be that the successive mechanizations of the va-rious physical organs since the invention of printing have made too violent and super stimulated a social experience for the central nervous system to endure.²¹

McLuhan menar att den mekanistiska tekniken kunde utvecklas i slutna system som inte nödvändigtvis behövde påverka mer än ett begränsat antal individer, PHGDQGHQGLJLWDODWHNQLNHQ¿QQVUXQWRPNULQJRVVLRVVRFKLQWHWLOOnWHUQnJUD

frirum.

Detta förändrade teknikparadigm får stora konsekvenser för lärande och kunskap, inte minst för att transformera information till meningsfulla kunskaps-strukturer för den enskilda individen. Utmaningen med den digitala tekniken är att kunna skräddarsy den så att den blir en utvidgning av den egna kunskaps- och lärandeförmågan.

Not only does the visual, specialist, and fragmented Westerner have now to live in closest association with all the ancient oral cultures of the earth, but his own electric technology now begins to translate the visual or eye man back to the tribal and oral pattern with its seamless web of kinship and inter-dependence. (…) The immediate prospect for literate, fragmented Western man encountering the electric implosion within his own culture is his steady and rapid transformation into a complex and depth structured person emo-tionally aware of his total interdependence with the rest of human society.²² Den digitala tekniken vill åstadkomma den gemensamma utbyggnaden av män-niskan, det globala nervsystemet som håller ihop och förser oss med nya transfor-merade visioner och insikter.

[20] McLuhan (1997), s 43.

[21] Ibid. s. 43.

[22] Ibid. s. 50f.



Den digitala tekniken erbjuder därmed andra läroprocesser, eftersom kunska-pen inte längre är bunden till auktoriteter, utan kan utvecklas efter olika indivi-ders behov.

På samma sätt som den mekaniska teknikens världsbild bidrog till speciali-serade och slutna expertsystem, så inbjuder den digitala tekniken till att pröva öppna och sammanhållna system och därmed ta bort de gamla klyftorna mellan till exempel humaniora och teknik, mellan konst och reklam. Den digitala tek-niken erbjuder individer att använda alla sinnen och färdigheter samtidigt och suddar ut gränsen mellan arbete och fritid.²³

Utan att nämna begreppet interaktion – sammansmältningen av tekniken och människan i den digitala tidsåldern, så närmar McLuhan sig ändå begreppet, när han anger att tekniken kan tjäna som protes eller förlängning av människan. I motsats till hennes begränsning och avdomning inom den mekanistiska världsbil-den, ger den digitala tekniken möjlighet för människan att lägga sitt nervsystem utanför sig själv och därmed få möjlighet till en dubbelriktad kommunikation, eftersom hon samtidigt kan agera som producent och användare.