Länsstyrelsen i Västra Götalands län Miljö- och byggnadsnämnden i Hjo kommun
Klagande: Privatperson (PE)
Motpart: Privatpersoner (T och EH, K och GB J, TG) Miljö- och byggnadsnämnden i Hjo kommun Saken: Anmälan enligt miljöbalken om utökad djurhållning Nyckelord: Djurhållning, lukt, tillåtlighet
Bakgrund
Miljööverdomstolen prövade i detta mål om en anmälan om utökad svin- hållning skulle leda till förbud. Bakgrunden var följande.
PE anmälde till Miljö- och byggnadsnämnden i Hjo kommun att han av- såg att delvis förändra och utöka sin djurhållning. För det ändamålet avsåg han att göra vissa om- och tillbyggnader av svinstallarna. Den utökade verk- samheten skulle omfatta 308 suggor som producerar ca 7 000 stycken till- växtgrisar. På gården finns också nötkreatur. Det finns ett 15-tal bostadshus inom ett avstånd av 500 meter från anläggningen och 5 – 6 permanentbostä- der inom en radie av 300 meter.
Miljö- och byggnadsnämnden beslutade med anledning av anmälan att förelägga PE att vidta vissa försiktighetsåtgärder. Försiktighetsåtgärderna specificerades i 17 punkter och gällde bland annat hanteringen av gödsel från verksamheten. Beslutet överklagades av grannar (T och EH, K och GB J, TG) som bland annat motsatte sig en ökning av lukten från svinhåll- ningen och ifrågasatte lokaliseringen av utbyggnaden. Med anledning av överklagandena skärpte länsstyrelsen vissa av kraven på försiktighetsåtgär- der, men ändrade inte i övrigt miljö- och byggnadsnämndens beslut.
Grannarna klagade vidare till miljödomstolen med yrkande om förbud mot den utökade verksamheten. Miljödomstolen biföll de klagandes yrkan- de och den domen överklagades i sin tur till Miljööverdomstolen av PE.
Miljödomstolen
Miljödomstolen gör följande bedömning.
Omgivningspåverkan är typiskt sett stor från verksamheter med sådan omfattning och inriktning som i detta fall. Det finns ett relativt stort antal bostäder inom det avstånd där det normalt föreligger risk för störningar, jfr
122
allmänna råd från Boverket 1995:5, Bättre plats för arbete. Omgivningen får även i övrigt anses särskilt störningskänslig med tanke på att det finns såväl kyrka, kyrkogård och församlingshem som en låg- och mellanstadieskola.
Av utredningen i målet framgår att närboende störs av befintlig verk- samhet. Även om på landsbygden det måste godtas vissa luktolägenheter p.g.a. djurhållning, kan det ifrågasättas om inte störningarna i detta fall redan idag är större än vad som skäligen bör tålas. Det finns i varje fall en stor risk för att olägenheterna vid den avsedda utökningen av djurhållning- en, även med skyddsåtgärder och försiktighetsmått, får sådan omfattning att de inte bör tålas. Enligt miljödomstolens bedömning borde det gå att hitta en bättre plats utan orimliga merkostnader, även med beaktande av att verk- samheten är etablerad på platsen. Vid denna bedömning bortser dock miljö- domstolen från de investeringar som har gjorts i verksamheten efter det att anmälningsärendet påbörjades.
Mot denna bakgrund bör PE förbjudas att utöka djurantalet på fastighe- ten enligt anmälan. Ett sådant förbud bör förenas med vite.
PE har inte avvaktat miljödomstolens dom utan han har under målets hantering satt igång de byggnadsarbeten som avses med anmälan. Byggan- det har skett på egen risk. Med tanke på hur långt arbetena har fortskridit och att stallarna som sådana inte kan anses medföra någon egentlig olägen- het för omgivningen finner miljödomstolen inte skäl att förbjuda ett fortsatt byggande.
Miljööverdomstolen
Miljööverdomstolen har hållit syn på platsen. Parterna har åberopat viss skriftlig bevisning.
Det är endast PE som har överklagat miljödomstolens dom. De yrkan- den som i Miljööverdomstolen framställts av TH och EH samt av TG, och som innebär en skärpning i förhållande till miljödomstolens dom, kan inte prövas av Miljööverdomstolen. Dessa yrkanden skall därför avvisas.
Den fråga som Miljööverdomstolen har att ta ställning till i målet är om en utvidgning av grisproduktionen kan tillåtas på den av PE valda platsen. Vid denna bedömning tar Miljööverdomstolen ingen hänsyn till de inve- steringar som PE har gjort utan att invänta slutlig dom i målet.
123
Av 2 kap. 4 och 7 §§ miljöbalken följer att det för alla verksamheter, i den utsträckning det inte kan anses orimligt, skall väljas en sådan plats att ändamålet kan uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön. Av Boverkets allmänna råd 1995:5, Bättre plats för arbete, följer att man vid nyplanering av djurhållning i lantbruk skall upprätthålla ett skyddsavstånd om 500 meter. Det anges även att en lokal anpassning alltid måste ske, särskilt vid kompletteringsbyggande.
Gården med dess svinstallar är belägen i XX, som ligger i en jordbruks- bygd. Inom ett par hundra meter från gården finns några bostadshus. På gården har det sedan lång tid bedrivits djurhållning och sedan 1994 svinupp- födning. Fråga är om PE skall tillåtas att utöka svinuppfödningen.
Av utredningen i målet framgår att svinuppfödningen, i sin tidigare om- fattning, orsakat luktproblem åtminstone vid de närmast liggande bostads- husen, som finns på ett avstånd av 200-300 m från svinstallarna. Dessa olägenheter från en sedan länge pågående verksamhet är dock inte, såvitt miljööverdomstolen kan bedöma, värre än att de skäligen bör tålas i den omgivning som det här är fråga om.
Den utökade verksamheten, som nu prövas, har pågått sedan början på 2003, då PE tog det nybyggda stallet i bruk. Därefter utförda mätningar och iakttagelser ger inte belägg för att luktolägenheterna ökat. Av Lantbruks- universitetets yttrande framgår att det är mer tekniken än antalet djur som skapar luktproblem och att det är förhållandena i stallet samt sättet att lagra och sprida gödsel som har betydelse. Den nya teknik som PE infört och det sätt på vilket skötseln av svinstallarna utförs på bör, enligt vad som framgår av utredningen i målet, förhindra att ytterligare luktproblem uppkommer genom det ökade djurantalet.
Miljööverdomstolen finner sålunda att den utvidgade verksamheten, med de villkor som föreskrivits av miljö- och byggnadsnämnden i Hjo kommun och av länsstyrelsen i Västra Götaland, inte ger anledning till att befara större luktproblem vid omgivande bostadshus än dem, som orsakades av den redan tidigare bedrivna svinuppfödningen. Därmed finns det inte anledning att förbjuda den utökade verksamheten. Överklagandet skall alltså bifallas.
124