Klagande: Swerock AB
Motpart AB Härnösands Schakt- och Trädgårdsanläggningar Saken Skadestånd enligt miljöskadelagen
Nyckelord: Skadestånd, omgivning, utomobligatoriskt ansvar
Bakgrund
De frågor av principiellt intresse som aktualiserades i detta mål gällde tolk- ningen av begreppet omgivningen i miljöskadelagen samt också om den skada som uppstått, men som Miljööverdomstolen bedömde inte skett i omgivningen och därmed inte kunde prövas enligt miljöskadelagen, i stället kunde bedömas enligt skadeståndslagen eller om avtalet mellan parterna uteslutande reglerade förhållandet mellan parterna och den skada som upp- stått. Bakgrunden var följande.
AB Härnösands Schakt- och Trädgårdsanläggningar (HST) äger fastig- heten Härnösand Ramvik 1:55. På fastigheten finns ett kajområde som grän- sar till Ångermanälven. Den 23 december 1992 ingick HST ett nyttjande- rättsavtal med Swerock AB. Avtalet innebar att Swerock fick ensamrätt att utvinna och tillgodogöra sig berg- och grusmaterial inom ett täktområde på Ramvik 1:55, vilket låg i anslutning till kajområdet. Mellan Swerocks upp- lagsplatser och kajkanten skulle utrymme lämnas för en utfartsväg. Swerock fick under sensommaren 1995 täkttillstånd, vilket gav bolaget rätt att utvin- na 500 000 ton bergmaterial inom nyttjanderättsområdet. Swerock påbörja- de därefter sin verksamhet i innebärande att bergmassor sprängdes och kros- sades samt lades upp på upplagsplatser på kajområdet. Natten mellan den 7 och 8 november 1995 inträffade ett skred inom upplagsplatsen, varvid ett ca 75 x 20 meter stort landområde gled ut i Ångermanälven. Skredområdet innefattade bl.a. kajens pålkant, vägen mellan kajkanten och upplagsplatsen samt delar av Swerocks upplag av färdigkrossat material.
HST yrkade att Swerock skulle förpliktas betala skadestånd dels med 768 324 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 1 juli 1997, dels med 5 100 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dag för dom.
125
Miljödomstolen
(Här refereras miljödomstolens bedömning beträffande nedanstående frågor.)
Orsaken till raset
En förutsättning för skadeståndsansvar är att ett handlande har orsakat skadan. Det krävs emellertid inte att detta handlande varit den viktigaste eller starkast verkande orsaken till skadan utan det räcker att det varit en bidragande orsak. En annan grundsats inom skadeståndsrätten är att det skall föreligga adekvat kausalitet mellan handlingen och inträffad skada för att skadestånd skall kunna utgå; skadan skall vara en typisk följd av hand- landet. Genom kravet på adekvat kausalitet förhindras att alltför oväntade och avlägsna skadeverkningar ersätts.
Av åberopad skriftlig bevisning och de förhör som hållits med geotekni- kerna samt genom vad som iakttagits vid synen framgår bl a följande. Täkt- området sluttar ned mot Ångermanälven. Kajområdet består av utlagd ribb och träavfall som täckts av friktionsjord som silt och singel för att få kör- bara ytor. Under denna fyllning finns lager av sediment, lera och silt. Sedi- menteringen består huvudsakligen av finkornigt material, såsom ler- och siltavlagringar och har låg hållfasthet. Det finkorniga sediment som finns närmast utmed älven ersätts längre från älven av fastare mark och berg. Det krossade materialet har lagts upp i högar 10-15 m från befintlig träpålkaj. Av de uppgifter Ö. och BF. lämnat framgår att ca 25 000 ton krossat mate- rial var upplagt vid rastillfället inom ett ca 120 m långt och 40-50 m brett område. Upplaget var ca 10 m högt. Ras har tidigare inträffat på andra stäl- len mot Ångermanälven med liknande markförhållanden. Det är känt hos geotekniker, men även hon andra personer, att detta område är raskänsligt.
JH. har bl a berättat att det är förhållandet mellan påtryckande tyngd och mothållande krafter som är avgörande för om ett ras skall inträffa. Han har vidare uppgett att de yttre betingelser som funnits i form av finsedimentig jordmån i förening med lutande mark mot ett vattendrag ökat risken för skred och att han anser överbelastning vara orsaken till skredet. Även OM. har bedömt att orsaken till skredet är för hög belastning. Han har berättat att områden med finkorning jord är känsliga för större och längre statisk be-
126
lastning. Han har vidare berättat att jord och krossat berg är ett mycket tungt material och att ett upplag med 10 m höjd motsvarar ett 20-våningshus med motsvarande yta. TB och PW har bl a berätt att lagring utanför berggrunden är ett känsligt företag när marken sluttar, speciellt i närheten till vatten.
När det gäller eventuellt konkurrerande orsaker till raset har JA och OM uttalat att en kabelnedgrävning på 30 cm djup innebär ett ytligt ingrepp som ej påverkar det mothåll kajen utgör och att en så grund grävning inte kan utlösa något skred. De har också berättat att kraften i en temporär belast- ning, i form av t ex tunga fordon, normalt tas upp av en ribbkaj men att tillkommande trafiktyngd har betydelse när det finns en grundbelastning inom området.
Tingsrättens bedömning
En grundläggande förutsättning för ifrågavarande ras är givetvis markens beskaffenhet och dess lutning ned mot Ångermanälven. Med hänsyn till de uppgifter de sakkunniga vittnena lämnat måste det anses utrett att rasmas- sornas tyngd och placering varit en avgörande orsak till ifrågavarande ras. Den skada som uppstått har vidare varit en typisk följd av uppläggningen av för tunga krossmassor inom aktuellt område. Det är således utrett att det föreligger ett sådant adekvat orsakssamband mellan krossmassornas tyngd och placering och raset som förutsätts skadeståndsansvar.
Ansvaret för verksamheten
Enligt nyttjanderättsavtalet har Swerock fått ensamrätt att utvinna och till- godogöra sig berg- och grusmaterial inom ett täktområde på HST:s fastighet Ramvik 1:55. Swerock har vidare disponerat ett visst område på fastigheten för lagring av krossat material. Det är vidare Swerock som erhållit ifrågava- rande täkttillstånd och som är föremål för länsstyrelsens föreskrift om vissa villkor för tillståndet. Vidare framgår av utredning att Swerock bedrivit täktverksamheten och den därmed följande upplagringen av krossmassor utan inblandning eller överinseende av företrädare för HSt: Enligt tingsrät- tens mening är därför Swerock at anse som verksamhetsutövare och har därmed - på det sätt som normalt åligger en nyttjanderättshavare - att svara mot fastighetsägaren för eventuella skador i samband med verksamheten.
127
Tillämplig lagstiftning
Som grund för sin skadeståndstalan har HST i första hand åberopat be- stämmelserna i 5 § MSL. Detta lagrum omfattar skador som orsakats av grävning eller liknande arbeten. Enligt förarbetena (prop 1985/86:83) föran- leder grävning vissa typiska risker för en grannfastighet eller annan omgiv- ning, såsom exempelvis risk för ras, sättningar eller annan markförskjut- ning. Med ”liknande arbeten” avses enligt förarbetena arbeten genom vilket mark utsätts för likartade risker.
Det är i detta fall fråga om lagring av stora och tunga krossmassor inom ett skredkänsligt område. Vid sådan verksamhet måste det typiskt sett upp- stå risker för ras, sättningar eller annan markförskjutning på ett sätt som är likartat som vid grävningsarbeten. Den verksamhet som orsakat raset måste därför falla in under begreppet ”liknande arbete” i den betydelse det har i 5 § MSL.
Skadeståndsansvar enligt 5 § MSL förutsätter att en verksamhet på en fastighet har orsakat skada i sin ”omgivning”. Enligt förarbetena omfattas därmed inte skador som inträffar inom en anläggning eller ett arbetsområde där den skadegörande verksamheten bedrivs. Med ”omgivningen” avses dock omgivningen till verksamheten, inte fastighetens omgivning. Om verk- samheten således bedrivs på endast en del av en fastighet, bör skador som uppstår på en annan del av fastigheten omfattas av bestämmelsen. Omgiv- ningen kan avse platser mycket långt från platsen där verksamheten bedrivs, men också mycket närbelägna platser. En hyresgäst kan t ex få ersättning för skador från en industriell verksamhet som bedrivs i källaren i samma fastighet. Beträffande den svåra gränsdragningen mellan omgivningen och verksamheten skall den störande verksamhetens art och karaktär vara väg- ledande. Som exempel i förarbetena anges att bekämpningsmedel sprid genom flygbesprutning över ett stort område. Den som med nyttjanderätt brukar en fastighet för näringsverksamhet skall enligt 6 § 1 st. MSL jämstäl- las med fastighetsägare när det gäller skadeståndsansvaret.
I det här fallet har Swerock i egenskap av nyttjanderättshavare orsakat ett ras som huvudsakligen skett på en annan del av fastigheten än där den ska- degörande verksamheten, d v s uppläggningen av krossat material, skett.
128
Med hänsyn till vad som enligt ovan uttalats i förarbetena anser tingsrätten att Swerocks verksamhet orsakat skada i sin omgivning. 5 § MSL är därför tillämplig i målet.
I 5 § 2 st. MSL anges att skadeståndsansvaret är strikt om arbetet är sär- skilt ingripande eller av annan anledning medför särskild risk. Särskild risk för skada kan föreligga t.ex. vid djupschaktning eller när risken för skada är påtagligt större än normalt på grund av markförhållandena. Är risken för skada däremot särskilt stor på grund av att marken på omgivningen är av brisfällig beskaffenhet – och således inte på grund av att det bedrivna arbe- tet i och för sig har varit speciellt farligt – föreligger inte strikt ansvar.
Enligt tingsrättens mening kan Swerocks lagring av krossmassor inte anses vara ett företag som generellt sett kan anses särskilt ingripande eller som medfört någon annan särskild typisk risk. Vad som i förevarande fall kan ha utgjort en särskild risk är att upplagsmarken låg i en sluttning ner mot Ångermanälven. Det måste emellertid antas att en den särskilda risken i inte obetydlig mån utgjorts av markförhållandena i omgivningen, d v s utan- för upplagsområdet. Tingsrätten gör därför bedömningen att Swerock inte är strikt ansvarigt och att skadeståndsfrågan skall bedömas enligt 5 § 1 st. MSL. För skadeståndsansvar krävs i sådant fall att Swerock varit försumligt eller brustit i omsorg vid arbetets utförande.
Frågan om Swerock varit försumligt (culpabedömning)
Den grundläggande frågan vid culpabedömningen är om den påstått oakt- samme borde ha handlat på annat sätt. Det gäller att hitta en standard med vilken man kan jämföra det handlande som har förekommit. Den traditionel- la uppfattningen är att skadeståndsgrundande oaktsamhet består i underlå- tenhet att iaktta den grad av aktsamhet som kännetecknar en normalt aktsam person. Numera sker i många fall culpabedömningen i anslutning till speci- ficerade normer som återfinns i någon författning eller i föreskrifter utfärda- de av myndigheter, åtminstone om föreskriften skyddar den skadelidandes ekonomiska intressen. Ofta måste domstolen göra en fri bedömning av kra- ven på handlandet, varvid hänsyn främst tas till följande faktorer: risken för skada, den sannolika skadans storlek, möjligheterna att förekomma skadan och den handlandes möjligheter att inse risken för skada. Ju större risken för
129
skadan är och ju större skador som kan uppkomma desto högre ställs kraven på att handlingen skall underlåtas. Om det tidigare inträffat skador av lik- nande slag, som skadevållanden känt till eller borde ha känt till, kan det krävas att han vidtar åtgärder som inte kan krävas av andra.
HST har påstått att Swerock varit försumligt genom att inte vidtagit de försiktighetsåtgärder som varit påkallade genom att inte göra någon geotek- nisk undersökning, lägga upp för stora krossmassor samt genom att fortsätta sin verksamhet trots att man blivit varse att kajområdet börjat röra sig. Swerock har på sin sida gjort gällande att det inte finns någon begränsning beträffande lagring i nyttjanderättsavtalet eller någon skyldighet att göra geoteknisk undersökning och att man inte varit vårdslöst inom ramen för avtalsförhållandet. Swerock har vidare påstått att bolaget inte fått någon varning från fiskare och att det under alla omständigheter inte föreligger någon vårdslöshet.
När två parter står i kontraktsförhållande till varandra bestäms skade- ståndsskyldigheten mellan dem oftast av avtalet eller åtminstone av regler som anknyter till kontraktsförhållandet. Om ett kontraktsförhållande inte inverkar på skadeståndsfrågan bestäms skadeståndet enligt de regler som finns om skadeståndsansvar. Ofta är situationen sådan – som i detta fall – att ett kontraktsförhållande sätter parterna i sådan kontakt med varandra att den ene kan skada den andre.
Avtalet mellan HDT och Swerock reglerar inte under vilka förutsättning- ar part kan ådra sig skadeståndsskyldighet mot den andre. Att Swerock inte varit vårdslöst inom ramen för avtalet saknar därför i princip betydelse för bedömningen om Swerock är skadeståndsskyldig eller inte, vilken bedöm- ning i detta fall skall ske enligt reglerna i 5 § 1 st. MSL. Att Swerock hand- lat enligt avtalet är dock en omständighet som kan få betydelse för frågan om HST:s eventuella medvållande.
Att Swerock erhållit täkttillstånd och utfört sin verksamhet inom ramen för tillståndet är inte heller någon omständighet som kan befria dem från skadeståndsskyldighet i anledning av att omgivningen skadats. Detta fram- går bl a av en föreskrift i täkttillståndet där länsstyrelsen erinrar om att med- delat tillstånd enligt miljöskyddslagen inte befriar tillståndshavaren från
130
skyldigheten att iakttaga vad som i annan författning föreskrivs i fråga om den anläggning eller verksamhet som avses med tillståndet.
Enligt 5 § 1 st MSL krävs för skadeståndsansvar att den som utfört arbe- tet har försummat att vidta sådana skyddsåtgärder som anges i 3 kap 3 § jordabalken eller i annat hänseende har brustit i omsorg vid arbetets ut- förande. I 3 kap 3 § jordabalken anges som en allmän aktsamhetsnorm att den som ämnar utföra eller låta utföra grävning eller liknande arbete skall vidta varje skyddsåtgärd som kan anses nödvändig för att förebygga skada på angränsande mark.
Regler om aktuell verksamhet finns också i andra föreskrifter. En sådan är Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse om skyddsåtgärder mot skada genom ras. Dessa föreskrifter har visserligen tillkommit primärt för att skydda ar- betstagare och andra. Dessa torde dock vara uttryck för en allmän aktsam- hetsnorm som bl a kan beaktas när det gäller t ex bedömning av försumlig- het i andra sammanhang. Av reglerna framgår bl a att underlag som skall belastas skall ha betryggande bärighet och att förändringar t ex på grund av belastning skall beaktas. I en kommentar till kungörelsen anges att vissa jordarter (lerarter) tillhör en typ av material som vid belastning eller vibra- tion kan ändra konsistens och att en geoteknisk undersökning av grundför- hållandena därför kan behövas.
I målet har flera geologiska experter hörts om sakkunniga vittnen, bl a över frågan om en geoteknisk undersökning varit nödvändig i detta fall och i frågor som har betydelse för bedömningen av frågan om Swerock varit vårdslöst. JA har uppgett att det är allmänt känt, inte bara hos geotekniker utan även hos de som bor och vistas där, att området vid Ångermanälven är raskänsligt. Han har tillagt att det i aktuellt område, med hänsyn till att det finns berg i dagen och lerjordarter i förening med lutning mot vattendrag, finns en stor skredrisk vid belastning och att en geoteknisk underökning måste göras innan man belastar området för fastställande vilka sektioner som kan belastas. OM har bl a berättat att det måste anses förvånande, även om man är lekman, att så stora massor lagts upp. Han har tillagt att täkt- ansökan i detta fall bort innehålla en geoteknisk undersökning, att ansökan inte skulle ha godtagits av länsstyrelsen och koncessionsnämnden, men att en geoteknisk undersökning kunnat göras i ett senare skede av den som
131
lägger upp massorna. TB har instämt i uppfattningen att ifrågavarande mark måste undersökas innan den belastas, eftersom man inte ser hur marken ser ut under ytan och eftersom skredrisken invid ett vattendrag är ett känt fak- tum. PW har uppgett att området är speciellt känsligt p g a strandläget och att kunskap i form av en geoteknisk undersökning måste inhämtas om mar- kens bärighet. Han har tillagt att det är vid ganska få täkter som geoteknisk undersökning görs av bärighetsskäl, eftersom marken ofta är bra. I närheten av vattendrag föreligger nästan alltid skredrisk och lutande mark utgör en varningssignal för en fackman. PW har tillagt att myndighetsprövning inte befriar verksamhetsutövaren från ansvar, eftersom siste man alltid är ansva- rig, och har framfört åsikten att Swerock ej skaffat sig tillräcklig kunskap om lagringsplatsens bärighet. Jan Skoglund har berättat att han aldrig gjort en geoteknisk undersökning i samband med ansökan om täkttillstånd. Han har tillagt att Länsstyrelsen skall beakta risken för ras och att han själv hade börjat lägga upp massor på aktuellt område om han fått täkttillstånd.
RW och RJ, som bedriver annan verksamhet i området, har uppgett att de före raset upptäckte en ganska lång spricka i kajområdet och att de påta- lade det för företrädare för Swerock, som inte tog någon notis om detta. RW har uppgett att han inte vet hur långt före raset iakttagelsen gjordes medan Roger Johansson berättat att det nog var ett par veckor före. AA, som arbe- tade åt Swerock med vidareförädling av krossat material, har uppgett att han inte fick någon varning av någon.
Tingsrättens bedömning.
Det framstår som uppenbart att en geoteknisk undersökning varit nödvändig innan tunga massor lagrades på aktuellt område. Det måste vidare anses utrett att Swerock från utomstående personer fått signaler som tydde på att området börjat röra på sig. Att Swerock erhållit täkttillstånd i vilket angivits inom vilka områden krossat material skulle lagras är givetvis en omständig- het som kan ha givit anledning tro att verksamheten inte innebar någon risk för ras och som därför påverkar bedömningen av om Swerock varit försum- ligt eller inte. Det bör dock noteras att täkttillståndet inte angav hur stora massor som fick lagras. Såsom angetts ovan befriar ett sådant täkttillstånd inte från skyldigheten att utföra verksamheten på ett sådant sätt att skador
132
inte uppkommer i omgivningen och därvid iaktta andra för verksamheten relevanta föreskrifter som finns. Av utredningen framgår att det tidigare inträffat ras av liknande slag vid Ångermanälvens strand. Med hänsyn till den verksamhet Swerock bedriver måste man ha känt till detta eller borde ha känt till det och det måste därför ställas högre krav på Swerock än på andra. För det fall man inte själv kunde bedöma risken för ras borde man i detta läge anlitat geologisk expertis för utrönande av markens beskaffenhet. Inte minst gäller detta sedan man blivit varse att markområdet börjat röra på sig och då risken för ras måste ha framstått som stor. Det råder heller ingen tvekan om att Swerock måste ha insett att skadorna vid ett ras skulle bli avsevärda. Sammantaget gör tingsrätten den bedömningen att Swerock, genom att inte göra en geologisk undersökning av upplagsplatsen före arbe- tenas påbörjande och genom att trots varningssignaler utsätta upplagsplatsen för ytterligare belastning, varit försumligt. Försumligheten har varit orsak till ifrågavarande ras och Swerock är därför skadeståndsskyldig gentemot HST.
Skadeberäkningen ---
Swerock yrkade i Miljööverdomstolen att den av HST förda talan skulle ogillas
Miljööverdomstolen
Tillämplig lagstiftning
HST gör i första hand gällande att miljöskadelagen (1986:225) skall tilläm- pas i målet. Swerock har invänt att miljöskadelagen inte är tillämplig då skadan inte inträffat i omgivningen.
Enligt 1 § miljöskadelagen är lagen tillämplig på vissa skador som verk-