Entré och sorti är centrala begrepp i denna avhandling. Jag använder hellre begreppet sorti än exit när jag beskriver de intervjuades uppbrott och flyktförsök från en tillvaro som blivit ohållbar. Efter en återhämtning kan ett tillstånd som ex innebära att en person inte behöver handla i enlighet med rollens krav och omgivande för-väntningar ens när hon befinner sig i en rolltypisk situation även om hon mycket väl skulle kunna (Fuchs Ebaugh 1988). Om en ex-narkoman inte använder narkotika av det skälet att hon inte befinner sig i en möjlig situation bör avhållsamheten kanske hellre betraktas som en form av exil än som ett bärkraftigt ex-tillstånd.
Avhandlingen uppehåller sig huvudsakligen vid människor som nödgats lämna eller undfly nedsättande, utarmande och skräckinjagande roller. Orsakssamman- hangen ger bättre fog för ett uttryck som sorti mer än det begrepp som inom struktur- alistisk rollteori som kallas role exit (Fuchs Ebaugh 1988). Sorti svarar också bättre mot de utbrända tillstånd och känslor av rädsla och skam samt mättnad och miss- mod många intervjuade uppger som motiv för sina uppbrott och förändringsförsök.
Vad det gäller de ungdomsnarkomaner som skildras i denna avhandling kan kapi-tulation, underkastelse och reträtt också vara adekvata uttryck för att karaktärisera deras entréer och sortier.
Jag försöker också förstå de självkonstruktioner, upplösningstillstånd, återhämt- ningsprocesser och personlighetsförändringar som framträder, förhandlas och möj-ligen även förvandlas i min konversation med de intervjuade själva (Steinar Kvale 2001:47–48) utan att rycka loss utsagorna från den helhet och de situationer och för- hållanden som också betingat dem. I motsats till uttrycket självförändring pekar begreppet återhämtning, vilket jag också använder, mer mot ett återtåg till de psykis-ka och fysispsykis-ka belägenheter, insikter, resurser, förmågor m.m. som var för handen innan de aktuella ungdomarna kom på drift. Övergripande har samtal och teman vilat på mer eller mindre explicita hörnstenar såsom utsatt, nedsatt, ensam, ömsesi-dig, inlemmad och bevärdigad.
Rollernas djup och status
Avhandlingens roll- och identitetsbegrepp hämtar huvudsaklig näring ur struktura-lismens och interaktionismens begreppsvärldar. En roll med stark förmåga att bita sig fast, att långvarigt och påtagligt inverka på, men även åstadkomma förändringar av eller rent av föröda, en människas självuppfattning kallas i detta arbete en djup roll.
Tecknet på att en roll håller på att bli självbildande kan vara att innehavaren börjar uppträda i enlighet med dess manuskript även utanför dess naturliga sammanhang eller som Aubert (1970:57) uttrycker saken ”när han är utanför rollen”. Drama, själv och ritualer är kärnor i interaktionisten Goffmans teori påpekar Joel M. Charon (2001:188). Goffman (1972) själv framhåller att omgivningens vägran att bevilja en människa fullt socialt erkännande kan avsättas som ett identitetsförödande stigma.
På ett sätt liknande G. H. Meads inflytande vad det gäller interaktionistisk roll- teori har Ralph Linton påverkat den strukturalistiska varianten. Båda dessa riktkarlar har använt roll som ett nyckelbegrepp. Tidiga strukturalister kunde definiera rollen som ”den dynamiska aspekten av status”, där status refererade till positionen i en handlingsstruktur och rollen till handlingarnas utförande12 (Linton 1936:114). Den strukturalistiska rollen blir positionens13 utvändiga och dynamiska sida, sättet att vara bland människor och ting i en social situation och ordning. Olsen (1968:104) skriver: ”Roles are, in effect, the smallest subunits of all social organizations”. Detta hindrar inte att rollstyrda individer i andra sammanhang kan agera mer autonomt och låta sig styras av mer generella påbud.
År 1965 publicerar Parsons (1965:42) den för den strukturalistiska rollteorin klar- görande uppsatsen An Outline of the Social System:
”I propose to use the term values for the shared normative component, and the term (differentiated) norm for the component that is specific to a given role or, in more complex
12 Meads interaktivt präglade rollbegrepp är mest fruktbart vid analysen av mänsklig självuppfattning och självutveckling (Jary och Jary 1995:563) medan strukturalismens rollbegrepp fångar innehavarens po-sition och status i en social struktur bättre. En indelning med hjälp av dessa båda skolor kan ge skäl att skil-ja en förändringsprocess styrd av individens självuppfattning från en sådan process styrd av omgivningens förväntningar. Med i nämnd ordning Parsons (1965b), Mead (1974) och Goffman (1959) framträder alltså rollerna i sina givna situationer som statustilldelande positioner, som identitets- och medvetenhetsbildan-de ömsesidigheter, respektive som mer front- och fasadbetonamedvetenhetsbildan-de utspel.
13 Giddens (1982:117) förefaller ibland att sätta likhetstecken mellan en social identitet och en social po-sition vilket i vissa situationer kanske kan vara riktigt. När jag t.ex. identifierar mig som fader gör jag det kanske inte enbart i förhållande till en moder, ett barn eller en släkt utan också i förhållande till rollupp-sättningens sammantagna förväntningar och verksamhet.
systems, to other empirical units of the system, i.e., various collectives such as families, churches, business firms, governmental agencies, universities. Where roles are differenti-ated, the sharing of values becomes an essential condition of integration of the system.
/…/ For most purposes, therefore, it is not the individual, or the person as such, that is a unit of social systems, but rather his role-participation at the boundary directly affecting his personality.”
Kulturella och individuella värden kan sammanstråla i självets centrum. Efter inter- nalisering kan en normstyrd handlingsstruktur få sin hemvist inom grundare sfärer av personligheten än de delar som styrs av mer generella värden. Sigmund Freud (1958:369) skriver: ”En oundgänglig förutsättning för varje riktig insikt om det psyk- iska livet är att man inte överskattar medvetandet.” I de mer djupgående rollernas och värdenas fall kan det med sådana förutsättningar handla om områden från vilka arketypiska (Stevens 1992:42–43, Skogeman 1988:37,79), genetiska (Gunnar von Heijne och Joachim Israel 1985:29, 95, Thomas Hylland Eriksen och Dag Hessen 2000:198–199) och djupstrukturella mönster14 och värdeföreställningar (Habermas 1979:92–94) styr och determinerar självbildningen och kanaliserar maximer15 och ambitioner. Det finns alltså skäl att nivåbestämma normstyrda i förhållande till vär-destyrda handlingar och därvid kan rollernas manuskript och situationsbeskrivning-ar bidra med förtydliganden.
Som en situationsbetingad sektor i personligheten, bör rollen ha ett snäva-re omfång än självet, vilket skall inrymma både medvetet och mindsnäva-re medvetet gods samt varierande roller och rolluppsättningar. En mer universellt och värde-förankrad själv- och samhällsutveckling kan ge aktören möjligheter att sätta sig över det situationsbetingade eller självbedrägliga rollspelet och låta mer generella val och ansvarstaganden ta överhand över givna betingelser och begränsningar (Habermas 1979:70–71). Även om en roll för att fortleva strukturellt måste få vissa statiska egenskaper så ger inlemmandet i en rollburen statusposition ändå utrymme för viss rörlighet eftersom aktören kan positionsbestämma rollen med hjälp av sina
14 Se Bourdieus (1986:78) föreställning om ”history turned into nature” och Parsons (1965b:36) föreställ-ning om ”internalized patterns of normative culture”.
15 Korsgaard (1996:13–14) skriver: ”The principle that you give to yourself, that you act on, Kant calls a maxim. Your maxim must contain your reason for action: it must say what you are going to do, and why.
If your maxim is one that it is rational to act on, it meets certain tests, commands or reasons expressed in imperatives. Your action must be a mean to your end, and (unless it is morally required) your end must be consistent with your happiness.” Se även Kant (1993).
ingångsvärden, sin personlighet och sin iscensättning. En legal och läkemedelskon-sumerande kulturpersonlighet kan på så vis få en annorlunda handlingsram och självbildsutveckling än en kriminell och diversearbetande knarkare. Eftersom olika statusgrupper över tid kan komma att attraheras av en viss verksamhet kan rollernas exploateringsvärde förändras. På så vis kan kulturellt kapital tillföras eller gå förlorat.
Exempelvis kan en ökad tillgång på gårdagens innedrog kokain göra den tillgänglig för bredare grupper och därmed föröda dess statusgivande exklusivitet och märkvär-dighetsgivande förmåga.
Kunskap om vem jag är, en högst mänsklig fråga, kan mejslas ut och särskiljas i en kombination av roller men först om människan identifieras eller identifierar sig med någon eller några av dessa roller blir hon möjlig att urskilja som autentisk (Sven-Erik Liedman 1999:65, 67). Om en rollburen och fasadbetonad karaktärsmask börjar överensstämma med självuppfattningen kan detta innebära att innehavaren håller på att bli identisk med sina utspel. I mina kretsar skulle t.ex. en ordinär arbetar- unge helt enkelt inte gå på läroverk oavsett begåvning och i den tilldelade rollen som jävlonge* förväntades man helt enkelt inte vara trevlig. Sådana förväntningar kunde skapa självuppfyllande och självförödande rollspel och profetior.
Begreppet djup roll som avhandlingen också uppehåller sig vid hämtar egen- skaper från båda dessa skolor. Såsom begreppet tillämpas i avhandlingen utmärks djupa roller av sin speciella förmåga att rama in individens aktivitetsflöden och att hastigt och radikalt kunna stöpa om en självuppfattning. De omstörtande erfaren- heterna t.ex. av ett våldsdåd eller framfödandet av ett barn, båda handlingar av ett slag som står livets och etikens kärnområden nära, kan bilda genomträngande och för påföljande handlingsmönster och aktivitetsflöden avgörande roller som mördare eller mor.16 Förväntning på sådana djupa roller kan poppa upp under de mest inten- siva seanserna i en klassisk knarkarkvart. Därmed kan farlighet utkrävas av en på- tänd fajter som före tillfället slukats av slagordet ”make love not war” eller avkräva den höga och sexuellt utagerande amfetamindrottningen en omsorgsfylld moder- lighet.
En intervjuad man berättar om hur hans mor när han var liten låste in honom för att kunna gå ut och roa sig. Beteendet låg uppenbarligen inte i linje med de för- väntningar han redan som småbarn hade fäst vid modersrollen och hur denna roll var förankrad i hans omgivning. En av 1960-talets riksbekanta unga våldsbrottslingar och narkomaner (Gunnar Norgren 1967:136) redovisar vad det gäller djupa roller
16 Möjligen kan rollen som mentalpatient utöva ett likande inflytande på självuppfattningen.
i sin tur upplevelse av ett polismord och har i svallvågorna efter denna handling att både inför sig själv och andra handskas med sin publikt förvärvade och ofrånkomligt djupa roll som mördare.
Även om Shakespeare (1923:262) i As you like it låter Duke påpeka: ”This wide and universal theatre presents more woeful pageants than the scene wherein we play in”, så kan han inte betraktas som rollteoriernas upphovsman. Med ett rollperspek-tiv följer emellertid risken att likt Shakespeare låta tillvaron ta form som ett sorglus-tigt spektakel eller att med Goffmans vokabulär börja se det sociala livet som ett slags skådespel och när det gäller ungdomsnarkomanernas framträdande i Göteborgs centrum under mitten av 1960-talet, så varför inte? Vid sidan av att styras av struk- turer har människan också förmåga att duperas av sitt eget handlande men hon kan även förhålla sig cynisk och distanserad till sina handlingar. Djupgående roller lämn- ar emellertid inte samma mentala utrymme som mer ytliga sådana. Det man en gång uppenbarat, alternativt det som uppenbarats genom en avvikande handling, kan begränsa framtida möjligheter till förändring av självbilder, handlingsmönster och utspel. Det uppenbarade kan även cementera en exroll eller armera en livslång hållhake för självidentifiering.
Resultatet av en sorti måste inte bli ”att vederbörande förvärvar fullt normal status, utan att självet förvandlas från en person som har drabbats av en speciell skamfläck till en person som har i minnet att han har rättat till en speciell skamfläck”
(Goffman 1972:18). Alkoholproblematikern bör kanske enligt egna och omgivande förväntningar inte bli måttlighetskonsument utan förväntas istället framleva sin till-varo i rollen som nykter alkoholist. Som sober och återhämtad nödgas han på så vis representera ett avvikande konsumtionsmönster även vid framtida festspel. Kanske kan stigmat lindras av att den drabbade söker umgänge i någon länkförening under mottot ”sann livsglädje utan sprit.” Den normativa visionens förväntning, ”som du själv blev hjälpt skall du hjälpa andra” kan därvid bilda ett pyramidspelsartat krav, en karikatyr, som begränsar utrymmet för individuella potentialer och alternativa umgängesalternativ.17
17 Se t.ex. omslaget till Tidskriften Länkkamraten Nr 6, Årgång 56 (2009).
Multipla roller och en identitet
Normer legitimeras av underliggande värden men opererar på en mer avgränsad och situationsbetingad nivå än dessa. En värdestyrd människa bör på så vis kunna ta ett mer generellt ansvar samt välja ur och identifiera sig med en mer universell repertoar än en normstyrd och rollstyrd karaktär. Men samma person kan vara både norm- och värdestyrd. Normer kan också vara rollspecifika och en rolluppsättning kopplad till en sammanfattande statusposition kan innehålla delvis olika förvänt-ningar.
Att roller har en viss flexibilitet och kan få en något varierande framtoning i olika sociala sammanhang ger anledning att tala om en rolluppsättning. Med sin term role-set (rolluppsättning) framhåller Merton att en uppsättning roller är kopplade till varje status. Merton (1968:423) skiljer innehavet av en rolluppsättning från ett multipelt rollinnehav.18 Det sistnämnda begreppet refererar till ett rollkomplex asso-cierat med varierande statuspositioner ofta i skilda institutionella sfärer. Detta skiljer honom från Linton (1936:113–114) som menar att varje roll är kopplad till en enda status. Hos Linton kan statuspositioner kopplas samman till en generell status och individens roller till en huvudroll.
Merton (1968:188–189) framhåller därtill att samhällets normer inte alltid för- mår styra individen eftersom handlingsutrymmet kan struktureras av ojämlika möjligheter. Detta förhållande kallar han anomi, ett begrepp som i begynnelsen introducerades av Emile Durkheim (1965:213) och hjälpte fram hans analys av själv- mordsfrekvensen i olika samhällstyper. Under sådana förhållanden kan alternativa grupper etablera motståndskulturer och tillhandahålla nya möjligheter för värdig-hetskamp. Den klassiska sociala avvikelsen kan, som empirin också visar, ta sig varie-rande uttryck i olika skikt och klasser (John Hagan 1994:57). Vissa ungdomar var re-dan hemmastadda i rollen som kåkfarare eller prostituerad då de gick in i åtagandet som pundare medan andra hade börjat inrätta sig som bohemer och beatniks eller konstnärer när de föll till föga för den spirande injektionskulturen.
Merton (1968:194) listar konformitet, innovation, ritualer, reträtt och rebelliska hållningar som rollburna handlingsstrateger när individen har svårt att uppnå sam- hälleliga mål med accepterade medel. I mitt arbete kan innovativa rolltyper, såsom kriminella, vilka accepterat samhällets framgångsmål men skaffat avvikande medel för att nå dem, och rolltyper präglade av reträtt, bl.a. gatunarkomanen, där man givit upp samhällets framgångsmål såväl som dess medel, vara relevanta. Roller är
norm-18 Giddens (1982:119) skriver: ”One may accept, with Merton, that it is worthwhile making a conceptual distinction between role-sets and multiple roles, the former being the role-prescriptions associated with a single position, the latter concerning the intersection between different social identities.”
styrda och situationsbetingade. Exempelvis kunde en hallick som i den ena stunden var nog så rå och beräknande i nästa stund börja uppträda som en gammal polare och i rollen som bohemisk pundare även gripas av generös välvilja gentemot en männ- iska av motsatt kön. Dessa förhållanden tyder på att rollernas normer kan ha olika värdegrunder och att identiteten inte måste grundas på samma värden som roll- spelet.
I denna avhandling förankras begreppet självidentitet med bistånd av antagandet att självet omfattar två sfärer, varav en mer socialt och en mer kroppsligt betingad.
Dessa sfärer kan fogas samman av känslan. Om en innehavare börjar närmar sig en total identifiering med sin roll blir det relevant att tala om denna som en själv- identitet. I sådana fall kan det efter sortin, om någon sådan skulle visa sig möjlig, finnas förutsättningar att tala om en ex-identitet.
När en viss sorts handlingar hyperfokuseras kan den rolltyp som då bildas skära genom psykets pålagringar och förvandla självuppfattningen, vad vi kanske under en längre tid upplevt oss vara och identifierat oss med, på ett ögonblick.
Transformativa händelser av sådant slag kan uppenbaras som syndafall eller på- nyttfödelser19 och bli av avgörande betydelse för framtida umgängesval, rolltyper, personlighetsförändringar och identitetsprocesser.
Kriser och hållhakar
Psykotiska vakendrömmar och psykiska genomklappningar har ofta förebådat de förändringsprocesser pionjärerna och veteranerna skildrar. Dessa händelser kräver förklaring och detta sker med hjälp av psykoanalytiska och moralfilosofiska före- ställningar i kapitel 9.
Att människan befinner sig i en kropp gör det problematiskt att reducera hennes självkonstruktion till något exklusivt interaktivt och socialt. Kroppen lämnar oss inte och den kroppsligt/praktiska verksamhetens terapeutiska möjligheter bör därför be- aktas när psykotiska avbilder och ångestattacker sätter andra upplevelser av verklig- heten ifråga. Freud (1939) antog t.o.m. att djupgående minnesbilder och ritualer kan lämna permanenta spår i arv till kommande generationer och att sådana dis- positioner kan återupplivas efter en lång latens. Pierre Bourdieu (1986:78–79) av-täcker istället det sociala arvets mest inrotade underströmmar. Han analyserar före- ställningar av så djupgående art att de fallit ur medvetandet och därför kan
fram-19 Vad det gäller syndafall och pånyttfödelse se t.ex. case 2 Wayne i Scheibe 1994:205.
stå som medfödda. Daniel Stern (2000:20) sysslar i sin tur med preverbalt och mer kroppsligt betingade självupplevelser. I analysen av de intervjuades sortier och etab- lering av nya livsmönster har jag inspirerats av samtliga dessa tänkare.
I denna avhandling förespråkas att sekundära identifikationer kan grundläggas, möjliggöras och genomföras p.g.a. fysiskt avgränsade och emotionellt identifierande upplevelser i tidig barndom, kanske redan i moderslivet. Ursprungliga fenomen av sådant slag kan senare symbolism och fiktioner få svårt att förvanska. Med hållpunk-ter hos Shållpunk-tern (2000) instämmer jag i antagandet om att självutvecklingen tar vid först efter en rudimentär fysiologisk identitetsbildning. I tidiga livsskeden kan ett illa utsatt barn därtill ha haft det relativt behagligt och utrustats med en kvardröjande känsla av enhet och skillnad. Med hjälp av mer taktila och materiella verksamheter kan en återkoppling till ursprungliga känslostämningar och kroppsligt identifierande upp-levelser tillhandahålla verksamma hållhakar, förnya tilltron och hjälpa till att förstå varför en ytterligt psykiskt och fysiskt söndertrasad människa kan lappas ihop och börja fungera mer tillfredsställande.