Kärlek, omsorg och tålamod kan luckra upp de motståndsformer en bristfällig och nedsättande uppväxt uppammat och ett värdigt bemötande kan ge grava avvikare utrymme för en bärkraftig förändring. Efter flera decennier ville en man, gripen av en uppflammande förälskelse, inte fortsätta att åka ut och in på landets kåkar längre.
Gamla synder hann emellertid upp honom vilket inte varit helt ovanligt under de intervjuades återhämtningsperioder. Trots påtaglig förändringsbenägenhet lyckades han ändå dra på sig ett långvarigt fängelsestraff. Den nya flickvännen, ”hans livs stora kärlek”, besökte honom emellertid regelbundet. Hon ”missade aldrig något sånt”. Steg för steg började han inrätta sig för ett liv i frihet ”av hänsyn till mina känslor för henne då”. Den nya relationen hade emellertid föregåtts av ett lång-varigt förhållande med en drogberoende kvinna av borgerligt ursprung som ändå kunnat tillföra honom något ”mjukt och fint”, men som även varit ”väldigt moders- betonad”. På så vis kan, liksom i flera andra fall, ett slags pryoprocess urskiljas även i denna mångåriga injektionsberoende kåkfarares återhämtningsmönster.
Efter en depressiv tonårstid med dålig status, självmordsförsök och mentalvård började en av de intervjuade kvinnorna sällskapa med några bohemiska konstnärs- naturer. Av dessa ägnade sig speciellt en, som också haft viss framgång på den officiella märkvärdighetens arenor, åt att experimentera med tunga droger. Denna man förde även med sig sin flickvän in i dessa vanor. Kvinnan berättar om sin entré i det sena 1950-talets annorlunda och spännande konstnärs- och artistkretsar där cannabis så smått börjat florera. ”Man är ung, man suger åt sig, man ser upp till alla som är lite etablerade.” För hennes egen del var det fråga om en ”komet- karriär”. Hon var ”liksom konstnärsstuderande och jävligt märkvärdig” och hennes talang gjorde att hon som väldigt ung fick ”mycket uppmärksamhet av äldre och bra mycket mognare konstnärer”.
Sällskap med originalitetsjäktande konstnärsnaturer och förväntningar hon inte mäktade med att leva upp till kom efter hand att förändra hennes livsstil och själv-uppfattningen förvandlades troligen också i detta växelspel. Efter att ha brutit upp från ett långvarigt och drogimpregnerat förhållande började samma kvinna istället att sällskapa med några tungt kriminella och drogberoende unga män. En av dessa kom trots allt att fungera som en stötta i den hysteriska och drogmättade epok som tog vid i slutet av 1960-talet. Under sin återhämtningsperiod hade samma kvinna sällskap med en ”haschande hippie” och därpå en bisexuell man. Beroendet klingade av och till slut lyckades hon upprätta en långvarig förbindelse med en mer välanpas-sad man. Cirkeln var sluten och på nytt kunde hon bäddas in i en borgerlig tillvaro.
Från tonåren och framåt har en av kvinnorna, tillika en av de intervjuade som inte brukat illegal narkotika, haft långvariga relationer med ett par tungt belastade män. Båda dessa män har haft decennier av tungt narkotikaberoende bakom sig.
Hon har samtidigt haft ett stort antal tillfälliga förbindelser med andra mer eller mindre välanpassade karlar. En av de övriga kvinnorna som haft ett liknande för- hållande med en man blev istället ”kanonkär i en kvinna” som hon träffade på en fest. Då valde hon att bli lesbisk och den kvalitativt annorlunda relation som upp-
kom blev till förmån för hennes frigörelse och återhämtning. Därför funderade jag över om en sådan möjlighet även kunde ha gagnat denna kvinna. Under ett av våra samtal frågade jag henne faktiskt om hon någon gång haft ett sådant förhållande.
”Jag hade väl ett väldigt nära förhållande till en flicka”, berättade hon. ”Hon är väldigt sensuell också med omfamningar och kyssar och hon uppträdde gärna naken.
Henne har jag ju längtat efter i så fall.”113 Men även om trohet aldrig haft någon framskjuten plats i denna kvinnas tillvaro så gick hon aldrig till botten med de sam- könade relationernas möjligheter.114 Om sig själv och sin mest långvariga pojkvän berättar hon däremot: ”Det finns nästan ingen i vårt umgänge som vi inte har för-sökt byta partner med. Det har hänt saker på fester och i fyllan och så”. I detta fall ändade partnerkonsumtionen dock inte i något långvarigt förhållande med någon mer problemfri manlig partner.
En man beskriver hur han under sin långa och svajiga återhämtningsperiod kun-de lapa engagemang hos sina många flickvänner. ”Jag sög väl bara”, och när kun-de trött- nade ”valde man ut ett nytt offer”. Några av dessa flickvänner sällskapade både före och efter honom med andra anstaltserfarna och problematiska unga män, varav några lyckades komma väl på fötter. Samtidigt kunde sådana flickor själva utbilda sig, sköta sina jobb och hålla sig inom lagens ramar. Vidsynta flickor med tilltagande sociala erfarenheter kunde på så vis hjälpa till att luckra upp negativa generalise-ringar och förändra de utsatta unga männen på ett sätt som kunde komma senare relationer till godo. På samma vis kunde även vissa beroende ungdomar med en an-norlunda, kanske mer godartad uppväxt, tillföra nya dimensioner till svårt belastade trasproletära injektionsnarkomaner.
Även om de många perioderna med olika kvinnor kunde fungera som pryopass och inlärningsprocesser så ingick detta förfarande, vad det gäller de aktuella män-nen, sannolikt inte i någon planerad återhämtningsstrategi. Man bör också påminna sig att någon av de intervjuade männen inte har haft några mer intima relationer alls, innan han gjorde sorti. Genom ett pryoartat förfaringssätt behövde emellertid inte samma partners ta alla stötar. Efter hand kunde tillvaron plana ut och i flera så- dana processer kunde mer hållbara förhållanden etableras. Trots i vissa fall ganska många försök och träningstillfällen kunde flera arbetarpojkar ändå aldrig upprätta någon långsiktig intim relation med en kvinna. Endast två, av mig väl kända, så-
113 Ytterligare en intervjuad kvinna uppger att hon haft vissa lesbiska kontakter men avvisar tanken på sig själv som lesbisk eller bisexuell.
114 Även om några kvinnliga pionjärer och veteraner var uppenbart lesbiska eller bisexuella så kunde de samtidigt prostituera sig heterosexuellt.
dana män har lyckats få till stånd något mer ordinärt äktenskap med i dessa fall hus, fast arbete, fru och barn. De flesta intervjuade ur denna grupp har dock återhämtat sig ganska väl och kontakter och relationer med det motsatta könet har inte behövt vara verkningslösa på så sätt. Så länge en skötsam flickvän varit den huvudsakliga re-lationen har flertalet aktuella män därtill bättre kunnat hålla sig på mattan än under perioder då gängmedlemmar dominerat umgänget.
De intervjuade kvinnorna har bättre klarat av att leva i äktenskap eller under likartade former, även i perioder då deras makar varit kraftigt beroende. Varken under samtalen eller under genomgång av mina minnesbilder uppenbaras där- emot några anpassade män, vilka haft förhållanden med en eller flera narkotika- beroende och söndertrasade flickor i följd utan att själva falla till föga för den drog- impregnerade livsstilen. Empirin och mina minnesbilder rymmer däremot flickor som kunnat trappa ner sin narkotikakonsumtion eller växlat över till alkohol samtidigt som deras män fortsatt att injicera narkotika. Uppgifter om flera flickor utan eget drogberoende som levt tillsamman med en eller flera manliga högaktiva injektions- narkomaner förekommer som sagt också i intervjusamtalen.
Flera intervjuade män har, även under sina drogaktiva perioder, haft relativt lätt att få till stånd förhållanden med kvinnor som inte haft någon egen illegal drog- konsumtion eller annan påtaglig belastning. I en hel del fall har dessa kvinnor ändå kunnat vara till hjälp och stöd (Goldberg 2010:100). En man i den borgerliga kretsen träffade i slutet av 1960-talet en flicka som ”tämligen omgående” blev med barn.
Under perioden som pappa upplevde han att han bara ”jobbade och sov”. Han kunde röka ”lite hasch” men var i övrigt en ”renlevnadsman”. Att vara pappa kunde vara nytt och spännande men att leva avhållsamt kunde vara ”jävligt jobbigt emellan- åt”. Flickvännen som själv inte använde narkotika var ”sjukligt misstänksam”. Efter en tid bröt förhållandet samman. Mannen hade också försökt förverkliga vissa utbildningsplaner men även den saken gick i stöpet när relationen upphörde och efter någon tid var han åter tillbaka i träsket.
Senare träffade han ”en jävligt bra tjej” som redan hade barn. De flyttade samman, men mannen kände sig pressad och blev osäker och svartsjuk. Förhållandet nöttes ner och mannen sökte sig på nytt ut i kvartarna. Återfallet varade några år och där-efter träffade han ännu en flicka. Detta förhållande var heller inte problemfritt men skulle ändå bli ganska långvarigt. Under de första åren höll han sig ”ganska bra på mattan” och ville satsa på förhållandet, som var ”det finaste och mest mogna” han hade haft dittills. På skolan där han fått plats gick det också skapligt och han hade en hygglig närvaro. När även denna relation började knaka i fogarna återupptog han ännu en gång sitt knarkande. ”Sådana nojor har jag aldrig haft alltså som jag hade då”, minns han. Efter en tid träffade han en ny kvinna och ingick äktenskap. Ännu
en gång blev han far och åter började han hålla sig på mattan. Istället för att leva pa-rallellt försökte han denna gång dela livets villkor med sin hustru, relationen kunde stabiliseras, paranoiorna klingade av och förhållandet blev varaktigt.
Efter många turer av och an i träsket träffade en av de borgerliga männen en arbetarflicka och deras relation höll i sig under nästan tre decennier. Med alkohol i kroppen kunde han bli aggressiv och i början kunde han även ge sig på sin flickvän.
Hon fick en ”fruktansvärd chock”, men relationen överlevde. De var ”enormt kära”
och känslorna var ”otroliga”. Flickan blev gravid och ”plötsligt” skulle han bli pappa.
Mannen trappade ner sitt knarkande men istället blev det en hel del alkohol och han kunde då och då dra sig undan för att röka en pipa hasch. Med hans perspektiv fram- stod detta som en högst måttlig försyndelse. Flickvännen teg och led. ”Jag bar mig nog jävligt dumt åt många gånger”, menar han. Spänningar i fråga om vem som skulle bestämma förändringens mått och inriktning hängde ständigt i luften. Men mannen mognade till efter hand, ansvaret växte och familjelivet fick bli allt viktigare.