Värdeföreställningar och handlingsmönster bäddas ofta in och hålls vid liv av sam-hällets klass- och könsstrukturer. Samtalen visar att borgerligt fostrade ungdomar tagit till sig andra värderingar och förväntningar än ungdomar från arbetarkvar- teren. Trots gemensamma och djupgående avvikelser har föräldrarnas klass- och könsroller ändå kunnat dröja sig kvar och förbli signifikanta, både under och efter avvikelseperioderna. Familjerna i den borgerliga sfären har huvudsakligen till-hört vad Therborn (1973) kallar mellanskikten. Men eget företagande och köp-mannaskap har periodvis placerat vissa mellanskiktsfamiljer i den småborgerliga sfären. En man menar att hans mor var sprungen ur den övre medelklassen men att fadern varken lyckades behålla eller förstärka familjens ställning. Själva har de intervjuade männen med borgerligt ursprung efter sin återhämtning varit anställda som ombudsmän, behandlare och vårdare. Flertalet intervjuade män har under långa tider arbetat sporadiskt men någon har haft samma anställning under stora delar av sitt yrkesverksamma liv. För de män som överlevt har förhållandet till yrkes-livet med tilltagande ålder blivit mer varaktigt och differentierat.
Minst två kvinnor med medelklassbakgrund har som tonåringar varit intagna på mentalsjukhus för suicidförsök. En kvinna ur arbetarled fick istället tillbringa ton- åren på en ungdomsvårdsskola. Efter sortierna har köns- och klassmönster också ramat in förändrings- och återhämtningsprocesserna. För arbetarpojkarnas del har den gemenskap med borgerliga ungdomar som förekommit under tider av drog- beroende ofta tynat bort när de lämnat sällskapet. För de gänganknutna män ur arbetarklassen som aldrig etablerade något injektionsberoende förefaller gemen- skapen med andra män ur samma klass att ha fortskridit både under och efter deras tonårstid. Bilden av kvinnorna, merparten från borgerliga familjer, är liksom bilden
104 Kälvesten m.fl. (1973:221) med anknytning till Skå Edeby, barnbyn utanför Stockholm, skriver med anledning av fosterfamiljens möjligheter: ”Den psykiska felutvecklingen i en tidig familj och en eventuell reparation i en senare följer båda samma lag: resultatet är en samspelsprodukt i båda fallen. Skillnaden är den mycket viktiga att den biologiska familjen mötte upp först och kunde sätta sin prägel medan leret var mjukast.”
av de borgerliga männen mer splittrad även om ingen intervjuad ur dessa led efter sin sorti förefaller att ha upprätthållit något mer renodlat proletärt umgänge.
Arbetarpojkarnas fäder har under de perioder de arbetat haft yrken som grov- arbetare, hamnarbetare, rörläggare, metallarbetare och snickare. Några fäder har åtminstone periodvis supit ganska hårt samtidigt som de jobbat ihärdigt. Mödrarna i arbetarklassfamiljerna har haft yrken som städerskor, sömmerskor, telefonister och vårdbiträden. Periodvis har dessa hustrur även varit hemmafruar. Arbetarpojkarna har efter sina sortier blivit kvar inom sin klass med yrken som elektriker, vaktmästare, byggnadsarbetare och diversearbetare. En man i denna kategori har under många år vid sidan av sitt arbete som vaktmästare verkat inom en religiös organisation och en annan på deltid som tränare inom idrottsrörelsen. För de män, huvudsakligen ur arbetarled, som varit intagna på landets fängelser och interneringsanstalter har dessa perioder dominerats av enkla och repetitiva sysselsättningar.
En man minns att hans mor ärvde en del tillgångar vilka gick förlorade i faderns vidlyftiga projekt. En trots sin borgerliga uppväxt mer traditionell rövare och sena-re tung injektionsnarkoman berättar att modern i hans barndom var hemmafru.
Fadern var chef på ett företag för att senare bli köpman och egenföretagare. På grund av föräldrarnas skilsmässa var mannen själv, liksom flera andra ungdomar i mitt tidiga gäng, ”nästan uppvuxen” hos sina morföräldrar vilka dock tillhörde ar-betarklassen. Senare fick han flytta med sin mor till ett ökänt gängområde där han i tonåren blev medlem i ett hårt belastat och arbetarklassbaserat gatugäng. Den äldsta intervjuade mannen växte upp i ett bättre innerstadsområde. Föräldrarna hade hög status och själv fick han en aktad och eftertraktad estetisk högskoleutbildning.
Förutom att de vuxit upp inom samma samhällsklass och i samma typ av bostads- områden finns det många andra likheter mellan materialets arbetarpojkar. Fattig- dom och en sporadisk livsföring har återkommit i familjernas livsmönster. Nedärvd låg status, i hög utsträckning förmedlad av fäderna, har i många fall också präglat sönernas tillvaro. Tidvis har några män ur sådana familjer lyckats tillskansat sig framträdande positioner i stadens hippiegäng. Köns- och klassroller har också ramat in ungdomarnas sortier och förändringsprocesser. Efter återhämtningen har en nedärvd avvikande livsstil trots en eller annan kvardröjande rollrest kunnat klinga av i många stycken. Deltagande i något av de många proletärt inriktade småpartier som förekom under 1970-talet kan i vissa fall ha neutraliserat strukturbundna krav och medverkat till att de borgerligt fostrade ungdomarna kunnat finna sig till rätta med enklare utbildningsalternativ och mindre statustyngda positioner än vad uppväxtens förväntningar krävt.
Sammanfattning
Fasader, roller och krisartade situationer kan uppenbara vilka värden en människa internaliserat även om hon inte fullt ut mäktar med att leva upp till manuskrip-tens förväntningar. Flera familjer, framför allt borgerliga, har dolt sina tillkorta-kommanden bakom anständiga fasader. Strategier av sådant slag har kunnat för-svåra ungdomarnas realitetsanpassning. Avvikelseformer och motståndsmedel har präglats av klass- och skiktillhörighet även om kvinnor och män också kunnat upp-visa olika böjelser och förhållningssätt. Unga deprimerade och självmordsbenägna pojkar och flickor ur arbetarklassen har behandlats på straffskolor, ungdomsvårds-skolor och fängelser medan deprimerade och självmordsbenägna borgerliga ungdo-mar hamnat på mentalsjukhus.
Flera intervjuade har fört med sig en kortsiktig och impulsiv livsstil från sin familje- kultur. I slutändan har ungdomarnas vanmakt inför familjens och omgivningens förväntningar kunnat visa sig mer svårfrånkomliga än de kemiska euforiernas roll- förväntningar. Även om de bohemiska gängen i Göteborgs centrala delar har haft en annan rekryteringsbas och andra förväntningsstrukturer än gängen i stadens dåvarande ytterområden så har spända familjeförhållanden och en bristfällig till-knytning, vad det gäller båda dessa kategorier, kunnat underlätta de avvikande engagemangen. Möjligen har den foglighet en auktoritär och despotisk uppfostran inympat också kunnat bana väg för de avvikande handlingsmönstren. Samtidigt har sådana böjelser kunnat motverkas av motspänstiga och egensinniga gängkulturer.
Trots att universella värden kunnat ge pionjärers och veteraners föreställningar stadga så har konkreta situationer ofta normerats av föreställningar som begränsats till att gälla ett mindre antal medmänniskor. I vissa situationer och grupper har våldshandlingar varit nedsättande men i andra situationer och grupper har vålds- kapaciteten kunnat skänka god status. Män ur borgerliga led med en nedsättande inställning till trasproletär våldskompetens har dock själva kunnat ge sig på sina flick-vänner. Samtliga intervjuade arbetarpojkar har haft lätt för sig i skolan och därtill kunnat känna viss stolthet över detta men möjligheten till fortsatta studier har ändå inte kunnat locka till anpassning. Kanske kan pionjärer och veteraner i gemen beskrivas som en grupp ungdomar vilka begåvningsmässigt haft det relativt väl förspänt men detta till trots, eller kanske just därför, kolliderat ovanligt kraftigt med de vedertagna normsystemen. Möjligen har begåvningsfaktorer också haft sitt finger med i spelet vad det gäller deras förmåga till självläkning och återanpassning.
KAPITEL 7