Detta kapitel behandlar överväganden och metoder som kommit till användning för att samla in, foga samman, analysera och presentera ett antal livshistoriska minnes- bilder. Ett urval människor vilka bl.a. använt droger och kriminalitet för att ta plats och erhålla gemenskap har bidragit med kärnmaterialet. I flertalet fall har dessa personer tillhört Göteborgs första generation ungdomsnarkomaner och detta säll- skaps innersta cirklar. Berättelserna ger en uppfattning om de förhållandena som rådde vid intåget i och uttåget ur den gravt avvikande livsstil vilken rollen som pundare gav uttryck åt samt den epok och de platser som omgärdade händelseför- loppen. Materialet har kompletterats med andra återhämtade avvikares publicera-de självbiografier, författarens egna minnesbilpublicera-der och några publicera-decenniers publicera-deltaganpublicera-de observation i relevanta miljöer. Värdefull information har även inhämtats under mer spontana och vardagliga umgänges- och verksamhetsformer med relevanta och del-aktiga personer från 1960-talet och in på 2000-talet.
Material
Fyra huvudtyper av material har kommit till användning. Ett femtontal livsberät-telser utgör ett kärnmaterial. Dessa berätlivsberät-telser är upptagna på band och är med något undantag transkriberade. Tio av kärnmaterialets berättelser har delgivits av människor vilka tillhört Göteborgs första generation ungdomsnarkomaner och med något undantag detta sällskaps innersta cirklar. (se tabell sid.38) Av övriga fem har tre stått sällskapet mycket nära medan två tagits med för att skänka relief åt avvikel-seförloppen och marknadsutvecklingen. Ett femtontal självbiografier publicerade i bokform av andra f.d. avvikare får belysa och komplettera kärnmaterialet. Minnes- anteckningar upprättade vid besök i kvartar och iakttagelser under mer spontana möten kommer också till användning. I de fall mötena planerats på förhand och/
eller resulterat i mer utvecklade noter har jag valt att inordna dem under begreppet deltagande observation. Mina egna minnesbilder från det vardagliga umgänget med pionjärer och veteraner både under och efter den skildrade epoken är naturligtvis svåra att lämna obeaktade och bör heller inte föraktas. Bandade berättelser upp-
rättade tillsammans med tio medlemmar ur Göteborgs första generation ungdoms- narkomaner förblir dock centrala.
Vid socialpsykologiska utgrävningar, i detta fall av ett urval f.d. grava avvikares minnesbanker, får man vända och vrida på de artefakter som dyker upp. Så finns det några tydliga stoppklossar för ett psyke i upplösningstillstånd och finns det några håll-hakar som kan foga in ett sådant psyke i en mer vardaglig struktur? Finns det några tydliga riktmärken för en logisk/rationell och värdig upprättelse för en hållbar ut-veckling mot ett mer stabilt tillstånd? Frågor likt dessa har utvecklats och vuxit till efter hand och de mer eller mindre explicita svaren har fortlöpande bakats in i texten.
Intervjuade personer
För medlemmarna i en av grenarna i det huvudsakligen trasproletära gäng i Göte- borgs västra stadsdelar, ett av de gäng avhandlingen skildrar främst i del två, utkris-talliserades kriminalitet och våldshandlingar i begynnelsen som de främsta medlen för att vinna umgänge samt tillskansa sig prestige och position. Med tiden hamnade denna grens ungdomar på anstalt, fick permissioner eller rymde och gjorde nya stö-tar*. Här blev drogförbrukning ingen huvudsak förrän injektionerna kom in i bilden.
Av dessa män, varav en intervjuats, har minst tre förutom författaren ingått som veteraner i Göteborgs första generation ungdomsnarkomaner. Endast en av dessa tre män överlevde sin femtioårsdag. Trots tidig död finns en sådan man ändå med i intervjuunderlaget.
Även inom den gren av detta gäng som från fjortonårsåldern började berusa sig med hjälp av thinner och alkohol gick flertalet män bort eller bragtes om livet tidigt. Någon av dem hade innan dess hunnit göra sorti och trappat ner sin för- brukning. En man från denna gren finns med i intervjuunderlaget. Flera detta gäng närstående män avled också i förtid på grund av sin hårdföra livsstil. En sådan tidigare kriminell och intensivt narkotikkonsumerande man, vilken före sin bortgång hunnit komma ganska väl på fötter, har intervjuats. Hög dödlighet i denna typ av arbetar- klassbaserade ungdomsgäng kan således utgöra ett problem för mer långvariga stu-dier och har i detta arbete omöjliggjort vissa återintervjuer. Gänget närstående eller mer direkt inblandade unga kvinnor klarade sig liksom de ungdomar vilka hade en borgerlig uppväxt oftast bättre. En återhämtad kvinna vilken haft närkontakt med det skildrade trasproletära gänget har intervjuats.
Göteborgs första generations ungdomsnarkomaner kategoriseras i detta arbete som pionjärer och veteraner.
Pionjärer: Ungdomar som injicerat narkotikaklassade läkemedel redan under 1950-talet.
Veteraner: Ungdomar som injicerade narkotikaklassade läkemedel och illegalt införd nar- kotika under 1960-talet.
Av praktiska skäl och av integritetsskäl kan en pionjär, samtliga intervjuade ur denna kategori var också verksamma under 1960-talet, klassas som veteran men inte vice versa. För att betraktas som veteran bör man alltså ha injicerat narkotika någon period under åren från 1955 till 1970 och ha startat sin bana med att konsumera narkotikaklassade läkemedel.20 Tio intervjuade har tillhört denna skara. För att därtill betraktas som pionjär bör man ha varit aktiv injektionsnarkoman redan på 1950-talet. Minst tre intervjuade av de tio, en man och två kvinnor, deltog så tidigt att de berättigats denna titel. Fem personer, samtliga män, började injicera eufori- skapande droger under 1960-talets första hälft. Två personer, en man och en kvinna, anslöt till sällskapet under 1960-talets senare halva.
Två intervjuade av övriga fem som fått förstärka materialet, varav en man ur arbetarfamilj och en kvinna ur småborgerliga kretsar, har haft svag eller ingen koppling alls till det aktuella sällskapet. Samtalen med dessa personer har använts för att förtydliga inramningen men även för att ställa den aktuella problematiken i relief.
En person bland de fem övriga, utan egen känd drogkonsumtion, ingår i urvalet i egenskap av s.k. eldsjäl. Denna person har haft en mycket långvarig och bred kontakt med den aktuella gruppen. En man med långvarig kontakt och ett eget medlemskap inom de arbetarklassgäng som levererade några av de allra tidigaste s.k. rövarna till narkotikaveteranernas skara är också medtagen bland de fem övriga i urvalet.
Mannen har gått igenom en omvälvande återhämtning och självläkning efter många års kriminalitet, thinnersniffning och alkoholberoende men har själv aldrig varit injektionsnarkoman. En kvinna med intensiv kontakt vad det gäller några av 1960-talets mest centrala aktörer varav en intervjuad har medtagits bland de fem övriga i intervjuunderlaget.
Två personer varav en veteran och en ur gruppen övriga är uppvuxna på min-dre orter i Västra Götaland. Likt flertalet personer i urvalet kom den av dessa per- soner som saknade egen injektionserfarenhet också på drift. I tonåren sysslade han med gängkriminalitet i form av våld och grova stölder men hemföll vad det gäller droger endast till en i och för sig ganska omfattande alkoholkonsumtion. Sju män och tre kvinnor har alltså varit aktiva injektionsnarkomaner under 1960-talet varav
20 Lalander (2009:28) skildrar en grupp unga chilenare vilka var med om att introducerade heroinet i Norrköping. Han avgränsar sina chilenska introduktionsgenerationer snävt och låter dem endast omsluta några få år.
tre var aktiva redan under 1950-talet. Av dessa tio har fyra personer, tre män och en kvinna, ett proletärt eller trasproletärt ursprung. Följaktligen har fyra män och två kvinnor haft en mer borgerlig uppväxt. Två män med en uppväxt snarlik de narko- tikaberoende männen ur trasproletära led har haft drogproblem av annan art. Av de kvinnor som intervjuats först under 2000-talet, bl.a. för att skänka komplet- terande infallsvinklar, har två varit långvarigt narkotikaberoende. En intervjuad kvinna har sedan tidigt 1970-tal sällskapat med två av Göteborgs på den tiden mest framträdande veteraner och knarklangare men för egen del endast varit beroende av legalt tilldelade läkemedel. En intervjuad kvinna har i första hand intervjuats för att beskriva narkotikans utbredning och tillgänglighet i riket under 2000-talet. Även om hon själv vid intervjutillfället hade genomgått något års återhämtning så var perioden alltför kort för att komma till användning ur detta perspektiv.
Likt männen har även flertalet kvinnor valts ut för att de på ett avgörande sätt lyckats förändra sin livsföring med avseende på drogförbrukning och andra grava avvikelser. Därutöver måste de naturligtvis ha varit kända, tillgängliga samt villiga att låta sig intervjuas. Samtliga intervjuade har, om de fortfarande är i livet, med något undantag gemensamt att de under samtalsperioderna levt under ganska välordnade och välanpassade förhållanden. De som överlevt in på 2000-talet har alltså levt relativt anständigt sedan något 40-tal år tillbaka.
Flertalet intervjuade har alltså en bestående återhämtning bakom ryggen medan någon haft långvarigt sobra perioder. Sannolikt har ingen intervjuad varit aktiv injektionsnarkoman vid intervjutillfället. Några har under årens lopp försökt sig på att, som det kallas på återanpassningsindustrins eftermarknad, ”ta sig ett återfall”.
I ett längre perspektiv har dessa tillbud framstått som relativt kortvariga och miss-lyckade parenteser.
Urvalet listat efter födelseår, samhällsklass och kön
Vid tidpunkten för det huvudsakliga urvalet runt år 1985 var kriteriet långvarig och tillförlitlig återhämtning. Perioden hade föregåtts av något decennium präglat av tung drogkonsumtion och andra grava avvikelser. Det första bandade samtalet genomfördes dock redan år 1978 och det sista år 2005. Efter det sista årtalet har ett antal obandade samtal med berörda förekommit. Jag påbörjade det huvudsakliga urvalsförfarandet med att tillfråga en handfull personer ur Göteborgskretsen som jag var väl bekant med och kände till sedan min egen tid på gatan. Dessutom var de avhållsamma, tillgängliga och öppna för samtal.
Att behandla samtalen ur klass- och könsperspektiv är, även om det också förefaller relevant med tanke på berättelsernas form och innehåll, en efterkonstruktion som
vuxit till i samklang med analysen. Sådana aspekter kan också hjälpa till att trans- formera de individuella uppenbarelseformerna till mer generella sociala fakta (Durkheim 1978:49). Även om analyserna både särskiljer och förenar de intervjuade människorna efter samhällsklass och kön så förenas de alla, i de fall samtalen är tillräckligt uttömmande, av ogynnsamma uppväxtvillkor. Flertalet har därtill under 1960-talet levt ett osedligt, abnormt, excentriskt och självförödande liv och täck-er därför många av de kategoritäck-er Becktäck-er (1973:177) användtäck-er för att sammanfatta vad som både inom interaktionistisk och strukturalistisk teoritradition kallas sociala avvikelser. När jag kategoriserar personerna såsom tillhörande medelklassen, mel-lanskikten eller borgerligheten är minimikravet att deras fäder varit tjänstemän eller företagare men inte varit kollektivanställda eller haft utpräglade arbetaryrken. Jag använder därtill kategorier som småborgerlighet (småföretagare), arbetarklass och trasproletariat (arbetarklassens sämst ställda och mest utarmade skikt) och antar att föräldrarnas och de intervjuades egen ställning i produktionen har påverkat deras livsvillkor och kultur.
Samtalen är med något undantag bandade och transkriberade. För att försvåra identifiering är vissa födelseår ungefärliga. Jag använder inga alias, namn eller andra sådana beteckningar. Ibland används beteckningen make om en partner eller ex- partner i en långvarig och äktenskapsliknande relation även om förhållandet aldrig stadfästs formellt.
Fyra personer har alltså intervjuats både under 1980-talet och under 2000-talet.
Av dessa har en person vid sidan av en stor mängd samtal under vänskapliga form- er dessutom intervjuats och bandats vid flera andra tillfällen, varav det första på 1970-talet.
Urvalets användningsområden
De intervjuade som berättigats titeln pionjärer har haft ett avgörande inflytande över de skildringar som lämnats angående hur bruket av opiater och central- stimulantia introducerades i Göteborgs konstnärskvarter och bohemiska ungdoms- kretsar under 1950-talet. Tillsammans med de tidigaste veteranerna har de därtill skildrat utvecklingen inom sällskapet mellan åren 1960 och 1970. Både de veteraner som också varit pionjärer och övriga veteraner har därtill bidragit med sina egna livsberättelser då det gäller entréer och sortier från det aktuella sällskapet. Fem intervjuade har medverkat av andra än ovan angivna orsaker. En av dessa, en kvin-na, har haft långvarigt sällskap med två inflytelserika pundare och narkotikaför-säljare under 1960-talet. En trasproletär gängmedlem har varit nära bekant med flera av de unga män som startade verksamheten som s.k. rövare för att konvertera
till pundare under 1960-talets första hälft. En fristående eldsjäl har varit sällskapet närstående sedan 1950-talet och på så vis haft god överblick över sällskapet deltagar- förteckning och betydelsefulla delar av händelseutvecklingen. En man ur arbetar-klassen och en kvinna ur småborgerliga kretsar, båda med egna gedigna erfarenheter av droger och avvikelser, har intervjuats för att vad det gäller tillgång och händelse- utveckling kunna sätta det avhandlade problemområdet i relief.
Tabell 1: Översikt över intervjuade
Fem män ur arbetarklassen
Varav tre veteraner och två medlemmar ur relaterade gatugäng:
A f. 1944 (död) intervjuad under 1980-talet B f. 1945 (död) intervjuad under 1980-talet C f. 1945 (död) intervjuad under 1980-talet D f. 1946 (död) intervjuad under 1980-talet
E f. 1951 intervjuad under 1970-talet,1980-talet samt på 2000-talet Fyra kvinnor ur medelklassen (mk) och en kvinna ur arbetarklassen (ak) Varav två pionjärer, en veteran och två sällskapet närstående :
F f. 1928 intervjuad på 2000-talet (mk)
G f. 1941 intervjuad under 1980-talet samt på 2000-talet (mk) H f. 1946 intervjuad på 2000-talet (ak)
I f. 1951 (död) intervjuad under 1980-talet samt på 2000-talet (mk) J f. 1964 intervjuad på 2000-talet (mk)
Fyra män med borgerligt ursprung Varav en pionjär och tre veteraner:
K f. 1934 intervjuad på 2000-talet
L f. 1943 intervjuad på 1980-talet samt 2000-talet M f. 1943 (död) intervjuad på 1980-talet
N f. 1945 intervjuad på 1980-talet Övrigt
O Kompletterande intervju med en bland Göteborgs ungdomsnarkomaner tidigt verksam och väl insatt eldsjäl vilken nyligen gått ur tiden har genomförts på 2000-talet.
Självbiografisk förvandlingslitteratur
Likt sociala strukturer kan även verbala strukturer grundas på och formeras av vär- den. De moraliska föreställningar en livsberättelse redovisar för att konstruera och hålla samman en självbild, möjlig att leva med, kan också utgöra en svårfrån- komlig ingrediens i dess styrande förutsättningar (Charlotte Linde 1993:122–123).
Att underbygga slutsatserna i en avhandling med ”fakta” som vaskats fram ur ett antal livsberättelser, oavsett om de redovisats muntligt eller i någons nedtecknade utgåva, kan därför bära på vissa faror.
Skildringar av kristet och vänsterpräglat slag har inlemmats i avhandlingens empiri.21 Några författare till refererade och utgivna biografier har varit vänner eller på annat vis välbekanta. Under de år på 1970-talet då frikyrklig narkoman- frälsning och vänsterintellektuellt underblåst fångkamp var upphetsande och trend- iga områden publicerade gamla avvikare mängder av självbekännelser. I många fall har dessa föredettingar använt spökskrivare eller medförfattare för att konstruera sina skildringar. Utländska frikyrkoklassiker som Fred Lemon (1977), trasproletär och kåkfarare, Cookie Rodriguez (1978) prostituerad heroinist och majgrabben22 Bo Högberg (1979), kåkfarare och proffsboxare, använde liksom Gunnar Norgren (1967), pundare och polisdråpare, sådana medhjälpare.
Lasse Strömstedt, framstående kåkfarare och estradör, brukade under pseudo- nymen Kenneth Ahl medskribenten Christer Dahl då han slog igenom med sin roman Grundbulten (1974). Senare förefaller Strömstedt att ha börjat skriva på egen hand (Strömstedt 1984). Peter Ekberg (1965), en självständig och mycket ung för- fattare, hade mycket täta kontakter med både mig, mina flickvänner och mitt gatu- gäng. Vad det gäller t.ex. Birgitta Craafords (1994) livshistoria som drogberoende står att läsa ”berättad för Maja Elmér”. Perspektivet ”jag var ett hopplöst fall men för Gud är inget omöjligt” är fortfarande mycket vanligt (se t.ex. Anita Barker Andersen 2011). Förutom Lemon och Rodriguez ovan kan även Erik Edin (1973) och Arne H. Lindgren (1974a, 1974b, 1976) och Josef Sjöberg (2012), där bl.a. en mångårig metadonpatients omvändelse och avhållsamhet skildras, nämnas i denna mycket breda fåra. Vad det gäller vänsterpräglade biografier kan Bosse Högbergs (1979) Kontringen vara representativ.
Wilkerson (1974) angav i pingströrelsens 1960-talsklassiker Korset och stiletten, ton-
21 Angående kombinationen av olika metoder och data för att validera ett arbete se Derek Layder (1996:121).
22 Högberg vs Hesslind (1979) skildrar min uppväxtmiljö i Göteborgs västra stadsdelar. Proffsboxaren och gangstern Bo Högberg avled vid 66 års ålder år 2003.
en och metoderna i den genre som även kom att styra och avspegla den svenska narkomanfrälsningens institutionalisering och verksamhetsgrenar samt dess till- skyndares samtalsordningar och karriärsträvanden.23 T.ex. dök en svensk variant av David Wilkerson, affischerad som ”Narkotikapastorn”, dagen efter min omvänd- else, upp som gubben i lådan för att muta in den händelse som redan iscensatts av Vår Herre samt två kvinnor, varav en gatuprostituerad svensk amfetaminförbruk- are och en amerikansk mainlainer. Skakande av abstinens skulle jag därför tvingas ner på knä i en utrangerad sovvagn från SJ på ett stickspår vid fiskhamnen. Tågsetet rymde för övrigt ett antal alkoholiserade och hemlösa män.
Hos Bo Högberg (1979) är klassperspektivet framträdande. Cookie Rodriguez (1978) låter både kön, klass och ett etniskt perspektiv komma till ytan. Den som öns-kar en mer moderat präglad självbiografi kan glädja sig åt majpojken och professorn Hugo Hegelands (1978) självbiografiska framställning Barnhemsbarn. Min kollektiva uppväxt. Både den förvandlingslitteratur jag läst och de livshistorier jag hjälpt till att konstruera är, i motsats till många historiska gestalters biografier, framställda av människor vilka fortfarande är eller var i livet då det begav sig. Bosse Högberg, gangster och proffsboxare, har i sin biografi Kontringen hjälpt fram mina egna och konfirmerat andra bekanta gatpojkars minnesbilder av Majornas arbetarlängor och subkultur. Ibland var det han som blåste i visselpipan när det fanns järnvägsvagnar med finare sprit på något stickspår i Göteborgs hamn.
Hugo Hegeland (1978), själv barnhemsbarn i Majorna, har fått mig att minnas straffskolan och dess aura. Peter Ekberg (1965) var under flera år en nära bekant och i hans sovrum fullbordade jag mitt första samlag med en av gängets flickor. I sexton-årsåldern flög jag och Peter till Köpenhamn och bodde på de allra bästa och dyraste hotellen. Gunnar Norgren (1967) som sedermera avrättade en polis i sällskap med Clark Olofsson, storskalig narkotikasmugglare, var musikalisk och lärde mig ett antal jazzackord på gitarr men vi injicerade också en del Preludin tillsammans.
Caryl Chessman (1954) kan fortfarande blåsa liv i de känslor av meningslöshet och desperation som kunde föregå en våldseruption, en vansinnesfärd med bil eller en dödsföraktande stöldturné. Oscar Lewis skildring av puertoricanska familje- kulturer har fått mig att minnas matronorna i min egen släkt och underklassomgiv-ning. Kåk- och gettokulturerna i USA och Storbritannien skildrade av Fred Lemon och Cookie Rodriguez har liksom flera andra fått mig att inse att en cell är en cell och ett getto är ett getto samt att fattigdom och isolering kan förena både mellan
23 Se även David Wilkersons (1976) Fortsättningen som skildrar vad som hände efter Korset och stiletten.
länder och världsdelar.24 Hur varje enskild bok bidragit till avhandlingen kan vara svårt att bestämma. Men framför allt har de hjälpt mig att generalisera och utforma helheten även om Lasse Strömstedts farsartade skildringar och scenkonst inte alltid fått mig att nicka instämmande. Avsnittet ovan kan upplevas som något öppenhjär-tigt men författarnas egna skildringar berättar betydligt mer om deras liv och leverne i lagens utkant än vad som presenteras i denna avhandling och i några av de nämnda författarnas böcker skymtar jag själv förbi utan ha bett om det.
Livshistorier
Tidsaspekten
I normala fall uppstår en livshistoria diskontinuerligt. Den framställs under en längre period och i form av delberättelser. Någonstans i det vardagliga tidsflödet måste en livsberättelse emellertid avgränsas för att ett framförande som meningsfull enhet skall bli möjlig. De livsberättelser jag använder har förmedlats vid ett eller två men i några fall betydligt fler tillfällen. En planering, typ ”först berättar jag det, sedan be-rättar jag detta”, måste emellertid till när saken inte skall återkomma som situations- betingade avsnitt under en längre tid även om den typen av förlopp som sagt också
I normala fall uppstår en livshistoria diskontinuerligt. Den framställs under en längre period och i form av delberättelser. Någonstans i det vardagliga tidsflödet måste en livsberättelse emellertid avgränsas för att ett framförande som meningsfull enhet skall bli möjlig. De livsberättelser jag använder har förmedlats vid ett eller två men i några fall betydligt fler tillfällen. En planering, typ ”först berättar jag det, sedan be-rättar jag detta”, måste emellertid till när saken inte skall återkomma som situations- betingade avsnitt under en längre tid även om den typen av förlopp som sagt också