Under sextiotalets första del förde internationella beatniks med sig en del marijuana och hasch till Göteborg i sina rygg- och sovsäckar. Inhemska föregångsmän och en-tusiaster kunde därtill hämta hem en del brass från Marocko till de tidiga sällskapen i Nordstan och annorstädes. Jazzmusiker, inspirerade av förlagor i USA, kunde också smussla med sig ett och annat gram från sina turnéer. Dessa partier förefaller hu-vudsakligen att ha förbrukats inom egna led. Någon pionjär uppger sig dock ha sålt en del cannabis till relativt namnkunniga artister. Attityder var i gungning, Preludin hade börjat florera och doften av en vänstervåg kunde anas i vindarna längs Avenyn.
Vindrickandet bland blivande pundare och hippies fick för en tid leva kvar parallellt med det spirande intresset för cannabis, opiater, och centralstimulantia samt mer kuriösa droger som LSD och Meskalin.
De första unga narkomanerna saknade väldefinierade roller och strukturerade situationer. Otydliga konturer gjorde ramarna humana och flexibla. Ungdomar med ett borgerligt ursprung försökte för en tid sätta dagordning efter sitt tycke. Hur man skulle uppträda och värderas var under förhandling också i andra ungdomskretsar.
Själv hade jag i kioskdeckare och annan litteratur läst en hel del skildringar om amerikanska heroinister som genomled alla helvetets kval när de försökte sig på att trappa ner. Detta hindrade mig emellertid inte en sekund från att pröva både opiater och centralstimulerande injektioner. Lyckokänslorna kompenserade abstinenskvalen och en liknande hållning intog många vänner och bekanta. P.g.a. sällskapets samman- sättning blev dock sup- och dängarjargongen ganska impopulär i den tidiga kretsen.
Den särart som i många fall hade manifesterats i roller som konstnär och bohem
88 Angående amfetaminets genomslagskraft se även Glenny (2009:313).
eller rövare och fajter skulle efter jungfrusilen samordnas i ett framträdande som pundare. När det gäller de tungt kriminella män som blev pundare under den första och mer idylliska halvan av 1960-talet ger intervjuerna skäl att fundera över om inte den nya rollkreationen i vissa fall kunde bli ett första möjligt kanske också avgörande steg, en transitroll, på vägen mot en mer acceptabel och avkriminaliserad livsföring.
Nya förväntningar krävde att aspiranterna och veteraner både skulle klä sig och uppträda annorlunda. Långt hår och antivåld, istället för som i de framgångsrika rövarnas fall dyra svidar* och minkor* av guld eller gaddningar* och en allmän vålds-benägenhet, blev markörer för att frammana och förstärka bilden av något annor-lunda, mystiskt och intressant. Bättre var att skänka någon flickvän, för den delen även någon helt främmande människa, en bukett nyplockade blommor från någon av stadens rabatter än att som tidigare, vad gällde aspiranterna från fattigkvarteren, se tyken och elak ut samt rackla* romani* och slå folk på käften. Att vandra barfota upp längs Avenyn kunde även ge en hafsigt tatuerad och våldskompetent anstalts- pojke skapliga märkvärdighetspoäng och samlag.
Flickor med Janis Joplinlook och grabbar som såg ut som förlagan till Rolling Stones var på drift med stilarter som därtill hämtat näring i amerikanska jazzkvar-ter (Milton Mezzrow 1982) och hos Kerouacs slagna (beaten) generation. Trenderna kunde också väcka intresse bland mer välanpassad ungdom. Hållningar och injek-tionstekniker lärdes ut av både pionjärer och nyfrälsta pundare. Många ungdom-snarkomaner levde på att fixa tjack åt andra nyfrälsta och nyfikna samtidigt som de kunde tigga en slant eller cigarett och göra en eller annan blåsning. Någon stal kurs-litteratur på beställning till stadens akademiker. Mentalpatienter blandades med konstnärer, studenter, gatuprostituerade unga kvinnor och även någon ung man i samma bransch, samt rövare och fjollor*.
Sammanfattning
De ungdomar som introducerade injektionsnarkomanin i Göteborg hade i hög ut-sträckning utverkat opiater och centralstimulantia genom legal förskrivning men i någon mån också med hjälp av förfalskade recept. Ganska snart tillkom en grupp mindre munviga ungdomar vilka hade att förlita sig till inbrott i läkemedelsför-råd, stölder ur läkemedelsdepåer och insmugglade partier. Ett antal prostituera-de flickor visaprostituera-de tidigt också intresse och kunprostituera-de därmed förstärka tillgången med de partier sjöfolk och långtradarchaufförer förde in i landet. Från och till förekom även viss småskalig smuggelverksamhet, bland annat av hasch och centralstimu-lantia, bland de drogkonsumerande ungdomarna själva. Cannabis i olika former betraktades av många injektionsnarkomaner dock som en b-drog och kunde inte
på samma sätt som en mättad injektion Preludin intensifiera den sexuella euforin.
Av taktiska skäl ställdes en del framgångsrikt kriminella redan från start på omått- liga överdoser. På så vis kunde en del rutinerade fixare sko sig när de delade doser och fixerade mättnadsgrader på framgångsrika egendomsbrottslingars bekostnad.
Yrkeskunniga och framgångsrika rövare kunde på så vis mista kapacitet som egen-domsbrottslingar och hamna i svåra psykotiska tillstånd ovanligt snabbt.
Den legala narkotika som för en tid kunde anskaffas genom det s.k. legalprojekten och upparbetade läkarkontakter hade i viss mån spillt över på andra personer än patienterna själva. Efter en kortare svajig period med legalförskrivning till ett antal utkorade i mitten av 1960-talet kriminaliserades bruket av narkotika i slutet av detta årtionde dock mer genomgripande. De illegala anskaffningsmetoder som senare blev standard krävde ett mer helhjärtat och hårdnackat engagemang både vad gällde åtkomst och finansiering. Marknaden stabiliserades och mer lokala handelsrutter, marknadsplatser och träffpunkter kunde falla i glömska. Sällskapet fick en annorlunda sammansättning, pundarrollen transformerades till knarkare och tidigare kultur- bärande ungdomar rullades i denna veva tillbaka för att i många fall göra sorti.
En hel del av den narkotika som kvitterats ut per recept eller stulits ur medicin-förråd och depåer hade varit förpackad i förslutna former. I samband med stats-makternas hårdnande attityder tog det illegala amfetaminet, pulver i påsar, över i förhållande till centralstimulantia i tablettform. I sina klassiska former som piller i plåtrör och glasburkar hade de centralstimulerande drogerna varit svåra att blanda upp vilket gjort dem mer tillförlitliga. Istället för att som tidigare skaffa recept gällde det under amfetaminboomen i skarven mellan 1960- och 1970-talen att mer rakt av handla droger på en tilltagande illegal marknad. Under en tid fick gamla ritualer för att lösa upp äldre typer av droger dock leva kvar tillsammans med den tilltagande konsumtionen av mer lättlösliga pulver.
KAPITEL 5