I tillvarons viljedrama kan det situationsbetingade rolltagandet forma våra framträ-danden men att handla i enlighet med rollförväntningar kan också bli en medvetet vald motståndsform: Okej, ni har ju själva sagt att vi är ”jävlongar” så visst skall vi jävlas! Men fastlåsningar och strukturella krav kan också brytas upp av samma mot-spänstiga attityd. Tykna gatpojkar stjäl kanske sällan på order även om flera per-soner berättar om hur de ställt upp på tilltag och hängt med på äventyrligheter de egentligen inte känt för eller sympatiserat med. En man påpekar att han egentligen aldrig var någon buse utan bara en ”sån där som rövar med”. Detta kan tyda på att han varit beredd att offra en hel del av sitt själv för att lindra sin ensamhetskänsla. En
124 Lapidus (2006) skildrar Stockholms brats* och deras drogimpregnerade eskapader på 2000-talet.
annan man påpekar mer frankt att han ”gjorde det för att få vara med” och minns sin skräck för att bli ”en skit igen” när han skulle börja umgås med vanligt folk.
Ensamhet kan alltså utvecklas till ett gissel som driver en drabbad människa att söka lindring varhelst sådan står att få. Men personlig resning kan också avslöjas ge-nom en obönhörlig hållning. Sin tid på den sista hårdhispan* kommenterar en av de intervjuade männen med orden ”den var inte fager den hispan det kan jag tala om för dig”. Jag tar för givet att han har jämförelsematerial nog för att veta vad han talar om. Hur djupt han än varit inblandad i gängbrottslighet och narkomani kunde han ändå aldrig förlika sig med mentalvårdens våldsmän och mördare. Han föredrog hellre att sitta isolerad för att hjälpligt kunna vårda sin värdighetskänsla. ”Nej, det sa jag bara: lås in mig, jag orkar inte med det här”, berättar han och blottar därmed en av anständighetens demarkationslinjer. Den äldsta intervjuade mannen växte upp i ett av Göteborgs bättre bostadsområden, fick högre utbildning och började först i tjugoårsåldern fiffla med recept för att köpa ut narkotika på stadens apotek. När pundarrollen kriminaliserades och mödan att skaffa knark blev alltför krävande bröt han med sitt månåriga konsumtionsmönster. Trots mångårig förbrukning kan och vill denna man ändå inte identifiera sig med någon roll som narkoman. Han ”har inte ens någon förståelse för den typen av självidentitet”.
Komplicerade avvägningar mellan att lindra sin ensamhet och bevara sin värdig-het framträder ofta i samtalen. Någon vägrar att fuska bort sin modersroll och någon vägrar bli gangster för att upprätthålla sin tillhörighet och sina euforier. En veteran minns sina skräckupplevelser som narkotikakurir på traden Stockholm-Göteborg.
”Då var man jätterädd när man gick där på Stockholms gator och hade stoppat tusen kabbar* innanför jackan och tänkte att vad händer nu om jag åker dit alltså?”
Innan dess, på den tiden när hon var legal, var det ”ingenting sånt, inga polisnojor”.
Men även om man inte behövde vara ute och ”jaga” under legaltiden så kunde även denna beroendeform bli till en livsstil där det nästan bara var fråga om ”metadon och amfetamin” minns hon.125
Den man som skildrar sig själv mest sarkastiskt reser också frågor om vårt kärn- själv och våra innersta värden. Han har haft ”svåra identifikationsproblem” och ibland sålt sin självrespekt för en grynvälling. Hans komplexa rollspel förefaller ändå inte att ha snittat upp honom i någon multipel personlighet126 även om hans utspel
125 Metadon nämns som ett medel för smärtlindring och som ersättning för heroin vid beroende- behandling men veteranerna uppger också att de använde denna substans som ett njutningsmedel i sin egen rätt.
126 Multipel personlighet är en numera ifrågasatt diagnos.
periodvis kunnat vara nog så egenartade. En tilltagande psykos under pundarepo-kens slut och i skarven till den mer hårdföra erans intåg i skarven mot 1970-talet tvingade fram ett förnyat ställningstagande till ett antal mer eller mindre medvetan-degjorda värden. Att han på 2000-talet väljer att inte ställa upp för en återintervju kan vara ett tecken på att han med åren lärt sig att värdesätta sin integritet och be-vaka sin värdighet framför att som i unga år falla undan eller vara till lags och spela med. Tillbakadragen, ängslig, lättledd och försagd, drogs en av de intervjuade männen ändå in i pojkgängens småfiffel för att till slut avancera till fixstjärna bland innersta-dens pundarhippies. Med ett gäng omkring sig kunde han etablera alternativa rol-ler och samtidigt markera sitt avstånd till familjens och omgivningens onåbara och därmed nedsättande förväntningar.127 Privilegierad och med uppväxtförhållanden som i många stycken avviker från övriga intervjuades anser sig en annan av material- ets borgerligt präglade män helt ha undkommit stigmatiserande skamfläckar. Tro- ligen har hans tillgång till alternativa hållhakar och identitetsmarkörer gjort honom så unik att detta också har kunnat vara till ett värn (Goffman 1972:63–65). ”För under all den här tiden jobbade jag”, minns han. Även om denna man under de friflytande samtalen förefaller nog så öppenhjärtig så har jag ändå en stark känsla av att han väljer sina ord och endast berättar vad han själv vill och anser vara lämp-ligt.
Sammanfattning
I högre utsträckning än kvinnorna har männen både vad det gäller introduktion och tillförsel av narkotika tagit hand om ruljangsen. I högre utsträckning än kvinnorna har de också introducerat sina partners i verksamheten. Möjligen hade bilden blivit annorlunda om ett antal prostituerade kvinnor, under denna period ofta ganska självständiga, funnits med i urvalet. Även om föräldrar och andra personer kunnat överföra bristfälliga mönster så har de samtidigt fostrat sina barn enligt accepterade normer och värderingar. Förhållandet mellan rekreationskonsumtion, självmedicin- ering och missbruk blir viktigt. De intervjuade som under sina drogmättade perioder lyckats vidmakthålla några delar av ett anständigt umgänge har, som det framstår, haft lättare att hålla avvikande identifieringar ifrån sig.
127 I resonemanget och tolkningarna angående varför denna man anslöt sig till gatugängen lutar jag mig en hel del mot Merton (1968:216), vilken framhåller en begränsad och ojämlik tillgång till medel för att uppnå kulturellt värderade positioner som en möjlig orsak till brott mot föreliggande normer.
Om en ung människa ideligen skuffas undan eller reduceras kan känslan av osäkerhet och orättvisa växa sig stark. Under sådana omständigheter kan en mot- ståndsbenägenhet undergräva troheten mot internaliserade värden och därmed göra den utsatte mer mottaglig för en avvikande subkultur. Samtidigt kan den självupp-fattning och självrespekt som grundats på mer accepterade etiska fundament kom-ma till skada. Speciellt under pubertala faser kan sådana tillstånd förstärkas och försämras med hjälp av utespring och allehanda flyktmedel. Känslor av smärta och sorg baserade på värdeföreställningar som ställts på undantag kan också dri-va upp förändringsviljan även om inte all mänsklig förändring kräver något men-talt sammanbrott för att komma igång. Förstärkta av paranoida förföljelseidéer och en personlig moralisk panik kan inre stridigheter motivera seriösa förändrings- och återhämtningsförsök. Under sådana perioder kan religiösa och politiska paradigm transformeras från en samhällelig till en individuell nivå och medverka till en radikal personlighetsförändring.
KAPITEL 9