Förbud mot annullering av en order

Förslag: Det ska införas ett förbud mot att köparen annullerar

sin order av jordbruks- eller livsmedelsprodukter med kortare varsel än 30 dagar.

8.3.1 UTP-direktivets krav och lagstiftningsbehovet

Artikel 3.1 första stycket b reglerar förbud mot sena avbeställningar i jordbruks- och livsmedelskedjan. Enligt artikeln ska det råda förbud mot en köpares annullering av jordbruks- och livsmedelsprodukter med så kort varsel att leverantören inte rimligen kan förväntas hitta något annat sätt att få avsättning eller användning av dessa varor. Bestämmelsen är tvingande och saknar motsvarighet i svensk rätt. Det krävs därför lagstiftning.

Direktivet uppställer en 30-dagarsregel eftersom annullering av färskvaror med mindre än 30 dagars varsel alltid anses vara otillbörligt eftersom leverantören då sannolikt inte kan hitta en alternativ avsättning för dessa produkter. Möjligheterna att hitta ny avsättning i det enskilda fallet saknar dock betydelse enligt regeln, som har generell avfattning och är av marknadsrättslig karaktär.

För produkter inom vissa sektorer kan ännu kortare annulleringsperioder ge tillräckligt med tid för leverantörer att sälja produkterna på annat håll eller använda dem själva. Medlemsstaterna får därför föreskriva kortare annulleringsperioder för sådana sektorer i vederbörligen motiverade fall.12

8.3.2 En generell 30-dagarsregel för annullering inom jordbruks- och livsmedelskedjan

Frågan i denna del gäller om Sverige ska införa samma skydd för samtliga jordbruks- och livsmedelsprodukter som för färskvaror. Utredaren har inte tagit i närmare övervägande att införa kortare annulleringsfrister än vad direktivet föreskriver. Skälet härtill är att produkterna inom jordbruks- och livsmedelssektorn är så 12 _{Skäl 20 till UTP-direktivet.}

Ds 2019:19 Otillbörliga handelsmetoder som ska vara förbjudna

diversifierade att en mer detaljerad reglering riskerar att bli svårtillämpad.

Annulleringsförbudet handlar om riskfördelning i fråga om volym. Såväl skörd som konsumentefterfrågan varierar. Leverantörerna framstår som bäst lämpade att förutse produktionsvolym och köparna att förutse volym i efterfrågan. Det kan argumenteras för att en större del av risken bör förläggas hos dagligvaruhandeln, som styr över avsättningen av varorna genom utbud och pris. Vid en bedömning av parternas möjligheter att avgöra fluktuationer i utbud och efterfrågan framstår 30 dagar generellt som en rimlig avvägning mellan köparens respektive leverantörens affärsrisk.

I konsekvens med principen om förenkling bör bestämmelsen inte särskilja färskvaror från andra jordbruks- och livsmedelsprodukter. Utredarens närmare överväganden i frågan om färskvarudefinitionen presenteras i avsnitt 7.4.2 och nedan. En ytterligare förenklingsaspekt är att det torde vara svårt att upprätthålla gränsdragningen fullt ut mellan vad som är en ensidig retroaktiv villkorsändring avseende volym, som alltid ska vara förbjuden (se avsnitt 8.4), och å andra sidan en avbeställning senare än 30 dagar, som enligt direktivets minimikrav ska vara förbjuden bara för färskvaror.

Av samrådsmötena som utredningen har haft framgår att problemen med att hitta alternativ avsättning vid avbeställning med kort framförhållning inte enbart kommer i fråga om färskvaror. Exempelvis har de egna märkesvarorna (EMV) ingen annan omsättningsmarknad. Uppskattningsvis utgör EMV minst 25–30 procent av dagligvarumarknaden.13 _{Inte minst mot denna bakgrund}

tycks det finnas ett behov av skydd mot sena avbeställningar för samtliga jordbruks- och livsmedelsprodukter. Det framstår vidare som ett rimligt krav att inte avbeställa en order av jordbruks- eller livsmedelsprodukter med ett varsel på mindre än 30 dagar.

Enligt den föreslagna bestämmelsen ska en annullering med ett varsel på mindre än 30 dagar vara marknadsrättsligt förbjuden enligt den nya lagen. För att uppfylla direktivets krav får 30-dagarsregeln inte ge utrymme för skönsmässiga bedömningar eller innehålla något stadgande om rimliga förväntningar på alternativa avsättningsmöjligheter (jfr ordalydelsen i artikel 3.1 första stycket 13 _{Uppgifter från Livsmedelsföretagen och Kött- och Charkföretagen.}

Otillbörliga handelsmetoder som ska vara förbjudna Ds 2019:19

b). En annullering med ett varsel på mindre än 30 dagar hindrar givetvis inte att leverantören i vissa fall kan få faktisk möjlighet till alternativ avsättning eller användning. Detta förhållande är emellertid intressant endast ur civilrättslig synpunkt. Rent civilrättsligt kan en köpare i en sådan situation undgå skadeståndsansvar. På motsvarande sätt gäller att om en leverantör vill kräva civilrättsligt skadestånd med anledning av en sen avbeställning, måste leverantören i stället använda sig av köp- och skadeståndsrättsliga bestämmelser. Detta innebär att leverantören får föra sådan talan i allmän domstol.

En risk med att införa en 30-dagarsregel för alla jordbruks- och livsmedelsvaror är restriktivitet i inköp eller att order i stället läggs med kort framförhållning. Bestämmelsen riskerar i sådant fall att leda till att volymrisken skjuts tillbaka på leverantörerna. Redan idag sker dock beställningar med kort framförhållning från dagligvaruhandelns sida, enligt principen att den största delen av produktens hållbarhetstid ska ligga hos konsumenten. Möjligheterna till returer är också betydande. Mot denna bakgrund bedöms den föreslagna bestämmelsen inte leda till några större negativa effekter på marknaden. Den kan heller inte ses isolerat utan fyller en funktion tillsammans framförallt med regeln om ensidiga villkorsändringar.

Däremot arbetar många branscher inom jordbruks- och livsmedelskedjan efter prognoser och löpande leveranser. Detta gäller inte minst avseende säsongsprodukter, vid högtider och helgdagar, då nästan all beredskap baseras på prognoser. Svårigheter uppstår med att bedöma när en prognos övergår i order. Mot denna bakgrund finns en risk att bestämmelsen kringgås genom att köparen lägger prognoser i form av en volymspecifikation, som inte kvalificerar som en avtalsrättsligt bindande order.

Även om direktivets regel framstår som relativt enkel att kringgå är den tydlig och måste genomföras. Frågan om skillnaden mellan prognos och order är med andra ord av civilrättslig karaktär och avgörs med hjälp av avtalsrättsliga bestämmelser och principer om t.ex. partsvilja och konkludent handlande. Problematiken bör i första hand hanteras genom tydliga avtal (se vidare om skriftlighetskrav i avsnitt 8.5). På så sätt skulle man också lättare kunna identifiera avbeställningar som utgör ensidiga ändringar av avtalsvillkor (se nedan under avsnitt 8.4).

Ds 2019:19 Otillbörliga handelsmetoder som ska vara förbjudna

Sammanfattningsvis överväger starka förenklingsskäl de eventuella nackdelar som en generell 30-dagarsregel innebär. Skälen för att inte behandla färskvaror annorlunda än andra varor har tidigare utvecklats mer allmänt, se avsnitt 7.4.2 och 8.2.